Kategorisering av tumören
HL indelas i
- nodulär lymfocytdominerad HL (NLPHL)
- klassisk HL (cHL)
– nodulär skleros (NSHL)
– blandad celltyp (MCHL)
– lymfocytrik cHL (LRCHL)
– lymfocytfattig typ (LDHL) 2122.
NSHL och MCHL är vanligast. LDHL-diagnosen är dock svårdiagnostiserad och kan ibland förväxlas med aggressiva lymfom.
HL karaktäriseras av att tumörcellerna, av typen Hodgkin och Reed-Sternberg (HRS), vanligtvis utgör en minoritet av cellerna i tumörvävnaden, och tumörstromat utgörs av ett inflammatoriskt infiltrat bestående av olika subgrupper av T-celler, NK-celler, makrofager, plasmaceller, B-celler, endotelceller, fibroblaster, eosinofila och neutrofila granulocyter och mastceller. Mikromiljön i HL är helt avgörande för tumörcellernas överlevnad och det finns ett intrikat nätverk av interaktioner mellan HRS-cellerna och de omgivande cellerna, bl.a. genom utsöndring av olika cytokiner och kemokiner i såväl parakrina som autokrina loopar 23. Tcellerna utgör den dominerande cellpopulationen i mikromiljön och majoriteten av dessa är CD4+ Th2 och regulatoriska T-celler vilka utövar immunsuppressiv aktivitet mot cytotoxiska Tceller.
I HL är HRS-cellerna positiva för CD30, CD15 (negativa i 15–25 %), PAX5 (något svagare än Bceller) och MUM1, men saknar eller uttrycker mycket svagt BOB1, OCT2 och övriga B- och Tcellsmarkörer. CD20 kan vara svagt uttryck (ca 30 %) I vissa studier rapporteras att ca 30 % av HL-fallen uttrycker CD20 222 liksom CD79a (10 %) och aberrant uttryck av T-cellsmarkörer som CD2 och CD4, men även CD3 och cytotoxiska markörer kan påvisas i upp till 5 % av fallen. Aberrant uttryck av T-cellsmarkörer ses oftare vid s.k. syncytial variant av HL och här måste man vara observant på differentialdiagnos mot anaplastiskt storcelligt lymfom 21. HRS-cellerna är germinal-center-deriverade B-celler med klonalt rearrangerad och somatiskt hypermuterad IGHV-gen av såväl tung som lätt kedja 24.
Mediastinala sk gråzonslymfom med drag av både HL och primärt mediastinalt B-cellslymfom (PMBL) kan vara svåra att diagnosticera vid sparsamt material, då lymfomet är lokaliserat i mediastinum.
Man bör lägga till in situ-hybridisering för EBER för att påvisa Epstein-Barr-virus som kan påvisas i ca 1/3 av fallen.
Tumörcellerna i NLPHL utgörs av s.k. LP-celler som uttrycker Bcellsmarkörer såsom CD20, CD79a, PAX5, OCT-2 och BOB1 och som oftast saknar uttryck av CD30 och är negativa för CD15. Det finns vid NLPHL en nodularitet i lymfomvävnaden med utbredda dendritiska nätverk som är positiva för CD21 och CD23 med rikligt av kvarvarande CD20-positiva B-celler. Differentialdiagnostiskt måste T- /histiocytrikt storcelligt B-cellslymfom (THRLBCL) övervägas om det inte går att påvisa säker nodularitet. De T-celler som rosetterar kring LP-cellerna utgörs av CD4- och PD1positiva Tceller medan CD8-positiva T-celler är vanligare i THRLBCL 222.
Nodulär lymfocytdominerat Hodgkin lymfom (NLPHL) har i ICC (International Consensus Classification) klassifikationen 25 flyttats till B-cellslymfom och benämns här som nodulärt lymfocytdominerat B-cellslymfom (NLPBL) för att betona att dessa lymfom har sitt ursprung i B-celler med intakt B-cellsmaskineri och ingår där i gruppen aggressiva B-cellslymfom. NLPHL kvarstår som entitet i WHO-HAEM 2022 26. En histopatologisk klassifikation av NLPHL föreslogs redan 2003 som baserades på lokalisationen av tumörceller (sk LP-celler) i tumörvävnaden och sammansättningen av mikromiljön i sex olika sk ”Fan mönster” 27där man skiljer en mer klassisk morfologi med B-cellsnoduli (mönster A och B) mot atypisk/”variant” histologi med en bakgrund som mer liknar THRLBCL och har associerats med avancerad sjukdom och ökad recidivrisk 2829. Även här skiljer sig dock ICC och WHO klassifikationerna något åt.
Diagnosen bör ställas på kirurgisk biopsi enligt WHO-klassifikationen 2, se KVAST-gruppens rekommendationer för provtagning och provhantering (svfp.se). Diagnostik bör utföras av centrum med stor vana att diagnostisera HL, framför allt universitetssjukhus där hematopatologisk diagnostik bedrivs.