Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Stadieindelning och prognosfaktorer

9.1

Stadieindelning enligt Ann Arbor

Stadieindelning sker enligt Ann Arbor-klassifikationen som modifierats enligt Cotswold (Lister et al., 1989). Denna bygger på utbredning i det lymfatiska systemet, supra- respektive infradiafragmal sjukdom, extranodal spridning och förekomst av Bsymtom. Principerna för stadieindelning ses i faktaruta 1 och en översikt över lymfkörtelregioner finns i figur 1. 

Faktaruta 1. Stadieindelning enligt Ann Arbor modifierad enligt Cotswold (Lister et al., 1989). 

  1. Engagemang av en lymfkörtelregion. 
  2. Engagemang av två eller flera lymfkörtelregioner på samma sida av diafragma. Vid lokaliserad överväxt på extranodalt organ + en eller flera lymfkörtelregioner på samma sida av diafragma: IIE. 
  3. Engagemang av lymfkörtelregioner på båda sidor av diafragma. Vid lokaliserad överväxt på extranodalt organ + lymfkörtelregioner på bägge sidor av diafragma: IIIE. 
  4. Diffust eller disseminerat engagemang av ett eller flera extralymfatiska organ/vävnader med eller utan associerat lymfkörtelengagemang. 

OBS!

  1. Lokaliserad betyder i detta sammanhang i nära anslutning till engagerad lymfkörtel där direkt överväxt per continuitatem kan förmodas. 
  2. Lever- eller benmärgsengagemang innebär alltid stadium IV.

A=avsaknad av B-symtom. 

B=förekomst av B-symtom (oförklarad feber > 38 ºC, nattsvettningar, viktnedgång > 10 % under senaste 6 månaderna). 

X=bulk=enskild tumör eller enskilt konglomerat med tvärsnittsdiameter ≥ 10 cm.  

Figur 2. Definition av lymfkörtelregioner Hodgkins lymfom enligt Ann Arbor 

Kap 9.1 Figur 2.png

Ann Arbor Hodgkin's Lymphoma; Lymph Node Regions.
Figur av Ture Goldkuhl, modifierad från: Hoppe RT. The non-Hodgkin´s lymphomas: pathology, staging, treatment. Curr Probl Cancer 1987; 11(6) 363-447

9.2

Prognosfaktorer

En mängd olika prognostiska faktorer har identifierats för Hodgkins lymfom genom åren. De viktigaste är stadieindelning enligt Ann Arbor, ålder, kön och vissa labbvärden såsom sänka. En del av dessa faktorer har förlorat sitt prognostiska värde när ny behandling har införts. Den viktigaste prognostiska faktorn, som också kan ha prediktivt värde, är i dag normaliserad FDG-PET-DT (enligt Lugano/Deauville-kriterier) efter 2 månaders behandling med ABVD. Nedan beskrivs de prognosfaktorer vid diagnos som används för att styra behandlingen i detta vårdprogram. 

Prognosfaktorer för låga stadier (I–IIA) av cHL ses i faktaruta 2. 

Faktaruta 2. Riskfaktorer för cHL låga stadier 

Riskfaktorer för cHL, stadium IA och IIA 

  1. Bulkig sjukdom*
  2. > 2 lymfkörtelregioner
  3. SR ≥ 50 mm
  • Bulkig sjukdom definieras som ett sammanhängande lymfkörtelkonglomerat med en diameter av > 10 cm.  
  • De tidigare separata riskfaktorerna för infradiafragmal sjukdom är borttagna i denna version av vårdprogrammet pga. avsaknad av evidens. 

Prognosfaktorer för avancerade stadier (IIB–IV) av cHL enligt international prognostic score (Hasenclever & Diehl, 1998) ses i faktaruta 3 

Faktaruta 3. Riskfaktorer för stadium IIB, III och IV, cHL (International Prognostic Score, IPS) (Hasenclever & Diehl, 1998). Den viktigaste riskfaktorn i dag är dock avsaknad av tidigt normaliserad FDG-PET (efter 2 kurer). 

  1. Man
  2. > 45 år
  3. Stadium IV
  4. Hb < 105 g/L
  5. S-Albumin < 40 g/L
  6. LPK > 15 x 109/L
  7. B-lymfocyter < 8 % eller < 0,6 x 109/L
Nästa kapitel
10 Multidisciplinär konferens/centraliserat behandlingsbeslut