Kategorisering av tumören
Patologins roll i den diagnostiska processen
Benmärgsundersökning med biopsi, utstryk/imprints samt immunfenotypning med flödescytometri eller immunhistokemi krävs för att ställa diagnosen 15.
Anvisningar för provtagarens hantering av provet
För provtagningsanvisningar, se KVAST-gruppens dokument Provtagningsanvisning för benmärg och blod och Provtagningsanvisning för biopsier med lymfomfrågeställning.
Anamnestisk remissinformation
Förekomst eller avsaknad av förstorade lymfknutor, mjälte, lever, skelettförändringar och kliniska symtom som kryoglobulinemi, hyperviskositet och autoantikroppar bör anges. M-komponentens storlek och typ, Hb, LPK och TPK bör anges.
Klassificering av tumören
Enligt WHO-klassifikationen kräver diagnosen Waldenströms makroglobulinemi påvisat benmärgsengagemang av lymfoplasmacytiskt lymfom och förekomst av en IgM M-komponent oavsett storlek 15. En liten andel MGUS av IgM-typ kan så småningom övergå till Waldenströms makroglobulinemi 15. Benmärgen kan visa nodulärt, interstitiellt (vanligast) eller diffust engagemang, eller en kombination av dessa. Viss fibros föreligger alltid i lymfomkomponenten. Andelen mastceller är ökad. B-lymfocyter dominerar oftast varav en del visar utmognad mot lymfoplasmocytoida celler och också plasmaceller. Intranukleära immunglobulininklusioner (”Dutcher bodies”) kan ses. Ibland föreligger leukemisk blodbild. Immunfenotypning med flödescytometri eller immunhistokemi krävs för att fastställa diagnosen och differentiera mot andra B-cellslymfom med benmärgsengagemang. Analys av p53 och EBV på tumörvävnad bör utföras vid transformationsmisstanke 22. Färgning för amyloid bör utföras vid misstanke om amyloidos.
Nya diagnostiska markörer och differentialdiagnostik
MYD88L265P-mutation föreligger i >90% av lymfoplasmacytiskt lymfom och i betydligt lägre frekvens i andra B-cellslymfom som spleniska och nodala marginalzonslymfom, KLL och mantelcellslymfom 15. Hög förekomst av plasmaceller i lymfoplasmacytiska lymfom kan medföra differentialdiagnostiska svårigheter gentemot myelom av IgM-typ (vilka är sällsynta och endast utgör < 0,5 % av alla myelom). Myelom av IgM-typ saknar MYD88L265P-mutation 23. Analys av MYD88L265P på benmärg bör därför utföras vid differentialdiagnostiska överväganden gentemot andra B-cellslymfom med benmärgsengagemang och plasmacellsmyelom av IgM-typ. CXCR4WHIM-mutationer föreligger i ca 20–30% av lymfoplasmacytiskt lymfom, är associerat med högre IgM-nivåer och kraftigare benmärgsengagemang vid Waldenströms makroglobulinemi och kan påverka svaret på nya läkemedel som ibrutinib 24. Analys av MYD88- och CXCR4-mutationer kan därför ge underlag för individualiserad behandling.