Understödjande vård
Levnadsvanor
Patientens levnadsvanor (tobaksbruk, alkoholbruk, fysisk aktivitet och matvanor) samt nutritionsstatus bör identifieras och bedömas regelbundet från diagnosbeskedet till uppföljning.
I bedömningen bör ingå om patientens ohälsosamma levnadsvanor har betydelse för behandlingen, exempelvis negativ effekt eller interaktion med medicinsk eller kirurgisk behandling. I bedömningen bör också ingå om stöd att förändra levnadsvanorna bör utgöra en del av behandling och rehabilitering samt om levnadsvanorna innebär en risk för återinsjuknande eller insjuknande i andra sjukdomar.
Patientens levnadsvanor och åtgärder vid ohälsosamma levnadsvanor bör dokumenteras i patientens journal enligt gällande rutin för dokumentation av levnadsvanor i respektive region.
Se även Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering, kapitlet Prehabilitering och kunskapsstöd om levnadsvanor i 1177 för vårdpersonal.
Blodprodukter
Användning av filtrerade (leukocytreducerade) blodprodukter innebär lägre risk för feberreaktioner och HLA-immunisering och bör vara rutin för patienter med lymfom.
Användning av bestrålade blodprodukter rekommenderas endast inför och efter autolog eller allogen stamcellstransplantation. Se riktlinjer från respektive transplantationscenter i denna situation.
Trombocyttransfusion och erytrocyttransfusion ges i enlighet med lokala riktlinjer.
Infektionsprofylax och kroniska infektioner
Infektionsprofylax efter högdosbehandling med stamcellsstöd
För handläggning av transplanterade patienter hänvisas till lokala transplantationsriktlinjer.
Hepatit B och C
Alla patienter som ska få lymfombehandling bör screenas för hepatit B (HBsAg, anti-HBc och anti-HBs) och hepatit C.
Vid tecken på genomgången hepatit B bör kontroller och profylaktisk behandling ske i enlighet med rekommendationer från Referensgruppen för Antiviral Terapi (RAV). Handläggningen bör i de flesta fall ske i samråd med en infektionsspecialist.
Vid tecken på kronisk hepatit C-infektion bör samråd sökas med en infektionsspecialist.
Herpesvirus
Profylax (förslagsvis aciklovir 400 mg, 1 x 2 dagligen from behandlingstart tom 8-12 veckor efter avslutad) rekommenderas för äldre (> 60 år) samt i de fall patienten har genomgått behandling för klinisk herpesinfektion under lymfombehandlingen och under behandling med BrECADD, BEACOPP14 eller BEACOPDac eskalerad.
Pneumocystis jirovecii
Profylax mot Pneumocystis jirovecii-pneumoni ges med trimetoprim-sulfonamid (dosen 1 x 1 måndag, onsdag, fredag, eller 1 x 2 måndag, torsdag med styrkan 800 mg/160 mg, alternativt 1 x 1 med styrkan 400 mg/80 mg, i enlighet med dosrekommendation från ECIL5) och rekommenderas i samband med behandling med ABVD eller AVD om fler än 2 cykler planeras, vid behandling med BrECADD,BEACOPP14 eller BEACOPDac eskalerad samt vid behandling med CHOP, DHAP, IKE eller bendamustin.
Behandlingen bör fortgå i minst 4 veckor efter avslutad behandling. Vid överkänslighet för trimetoprim eller sulfonamid kan man ge inhalation med pentamidin 1 gång/månad. Atovakvon har inte samma dokumentation för profylaxindikation, men om det ändå ges ska det ordineras i behandlingsdos.
Allmän svampprofylax (candida etc.)
Svampprofylax rekommenderas inte.
G-CSF
Förutom vid de cytostatikaregimer som kräver stöd av G-CSF (såsom BEACOPP14, BEACOPDac eskalerad och DHAP) rekommenderas att G-CSF även ges vid behandling med AVD (0,5 MIE/kg dag 5–9) samt vid CHOP hos patienter över 60 år. Vid behandling med ABVD rekommenderas inte G-CSF, oavsett antal neutrofiler (+++), eftersom användning av G-CSF misstänks vara en riskfaktor för att utveckla bleomycinorsakad pneumonit [24].
Hivinfektion
Hivassocierat klassiskt Hodgkins lymfom (hiv-cHL) är en komplikation till hivsjukdom. Valet av tumörspecifik behandling skiljer sig inte från vårdprogrammet för övrigt, men FDG-PET-DT bör tolkas med viss försiktighet vid hiv-cHL med hänsyn till inflammatoriska komplikationer av hivsjukdomen. Exempelvis finns en publicerad kohort där 20 % av dessa patienter uppfyller kriterierna för hemofagocyterande lymfohistiocytos [108]. När det gäller cART-behandling är principen att så snart som möjligt initiera eller fortsätta behandling, men vid interaktioner eller begränsad lever- eller njurfunktion ge företräde till tumörbehandling genom att byta cARTregimen eller sätta ut cART under tumörbehandlingen. Syftet är att upprätthålla intensiteten i den tumörspecifika behandlingen. Denna avvägning sker självklart i nära samråd med en hivinriktad infektionsspecialist.
Indikationer för infektionsprofylax breddas och ställs i relation till tröskelvärden för CD4-tal:
- Pneumocystisprofylax ges till alla patienter under behandling och tills patienten har haft CD4 > 200 i 3–6 månader efter avslutad behandling.
- Svampprofylax (candida) övervägs primärt vid CD4 < 100 och ges sekundärt vid genomgången behandling för candida.
- Profylax mot atypiska mykobakterier övervägs vid CD4 < 100, och då med azitromycin 1 200 mg/vecka.
Infektionsbehandling
Vid feber under neutropenifas ska man först säkra odlingar (blododlingar tagna perifert och från central infart) och sedan snabbt inleda behandling med bredspektrumantibiotika. Vid utebliven effekt bör fortsatt behandling ske i nära samarbete med infektionsspecialist och mikrobiolog.
Akuta transfusionsreaktioner
Akuta transfusionsreaktioner förekommer främst under den första behandlingen. De ska handläggas enligt lokala riktlinjer.