Sammanfattning

Detta vårdprogram innefattar två typer av matstrupscancer. De två typerna utgörs av skivepitelcancer och adenocarcinom. Matstrupscancer är den åttonde vanligaste cancerformen i världen.

Globalt sett dominerar skivepitelcancer, omfattande över 85 % av all matstrupscancer. I flera västländer inklusive Sverige har skivepitelcancer de senaste åren minskat i incidens, dvs färre personer drabbas av denna typ av cancer. Rökning och alkoholkonsumtion är riskfaktorer till att utveckla denna form av cancer.

Adenocarcinom i matstrupe och övre magmun har däremot ökat i incidens. Orsaken är inte helt klarlagd men ökningen av övervikt och reflux sjukdom som i sin tur leder till inflammation och cellförändringar i matstrupen anses vara en förklaring.

Det vanligaste symtomet vid cancer i matstrupe och övre magmun är svårigheter att svälja. Till en början är det svårt att svälja fast föda, senare även flytande. Följden av att ha svårt att svälja blir en påtaglig viktminskning.

Nytillkomna sväljsvårigheter ska utredas med gastroskopi. Denna undersökning bör göras inom en vecka. Hittas en cancermisstänkt förändring vid denna undersökning ska prov tas från förändringen och standardiserat vårdförlopp omgående startas. Den fortsatta utredningen inkluderar blodprovstagning, röntgen och värdering av patientens allmäntillstånd, samsjuklighet och näringsintag. Röntgenundersökning är i första hand datortomografi av bröstkorg och buk men patienter som bedöms kunna vara aktuella för operation genomgår oftast kompletterande röntgenundersökningar och värdering av prestationsförmåga. Det är viktigt att under utredningen även värdera vilka rehabiliteringsbehov patienten har och att erbjuda kontakt med kontaktsjuksköterska, dietist och kurator.

Utredningen avslutas med en behandlingsrekommendation från en multidisciplinär konferens. Vid denna konferens deltar kirurg, onkolog, röntgenläkare, kontaktsjuksköterska och ibland även patolog. Efter denna konferens informeras patienten av läkare och beslut om behandling fattas tillsammans med patienten. 

Behandlingen anpassas individuellt men kan delas upp i tre inriktningar: botande, bromsande och symtomlindrande. Behandlingen som syftar till att bota patienten är oftast en kombination av onkologisk och kirurgisk behandling. Denna behandling är mycket krävande. Den onkologiska behandlingen består vanligtvis av cytostatika som ges före och ibland även efter operationen. Kirurgisk behandling för matstrupscancer utförs på samtliga universitetssjukhus med undantag av cancer högt upp i matstrupen som utförs på enbart två sjukhus i Sverige. Vid operationen tas cancern och relevanta lymfkörtlar bort med marginal och matstrupen ersätts med delar av magsäck eller tarm. Operationen behöver göras från både buk och bröstkorg och ibland även hals. Operationen är förknippad med flertalet komplikationer.

Den allvarligaste komplikationen i samband med operation är läckage från den nygjorda kopplingen mellan kvarvarande matstrupe och magsäck/tarm. Andra komplikationer som kan tillstöta är lunginflammation, sårinfektion, blodpropp och problem med att äta.

Det tar lång tid att återhämta sig från en operation för matstrupscancer och det är viktigt framför allt i tidig fas efter operationen att få en tydlig rehabiliteringsplan där stöd gällande näringsintag är centralt. Det finns i dagsläget inget stöd i litteraturen att röntgenkontroller efter operationen medför överlevnadsvinst för patienter. Forskningsstudie gällande detta pågår.

Vid bromsande behandling ges oftast cytostatika eller annan onkologisk behandling. Symtomlindrande behandling anpassas helt till den enskilda patientens behov. Oavsett om patienten kan botas från sin cancer eller inte så ska omhändertagandet och rehabiliteringen vara individanpassad och behovsstyrd och kan lämpligen koordineras av kontaktsjuksköterska. Patienten ska få Min vårdplan vid första informationsbesöket.

I patientens Min vårdplan ska framgå:

• Patientens individuella utrednings-, behandlings- och uppföljningsplan.
• Vilka områden patienten själv ansvarar för. 

När patienten avslutar uppföljning ska det ske en aktiv överlämning till exempelvis primärvården. Behandlande enhet ansvarar för att den enhet som övertar patienten får tydliga riktlinjer kring hur fortsatt uppföljning och rehabilitering ska ske.

Med magsäckscancer avses adenocarcinom i magsäcken förutom i övre magmunnen. Incidensen har minskat i Sverige de senaste årtiondena. Detta anses bero på den ökande behandlingen av Helicobacter pylori. Helicobacter pylori är en bakterie som orsakar inflammation i magsäcken vilket anses vara den viktigaste riskfaktorn för cancerutveckling. Andra riskgrupper är patienter som tidigare (> ca 20 år sedan) opererats p.g.a. magsår. Familjär förekomst ses hos ungefär 10 % av patienterna. Rökning, högt intag av salt/rökt mat och lågt intag av frukt och grönsaker är andra kända riskfaktorer.

Symtombilden vid magsäckscancer är ofta diffus men cirka 70 % av patienterna har obehag i övre delen av buken vid diagnos. Ett annat symtom är blödning som kan ge upphov till blodbrist. Diagnosen ställs med gastroskopi. Om en cancermisstänkt förändring ses på gastroskopin ska prover från förändringen tas och utredning inom standardiserat vårdförlopp startas.

Den fortsatta utredningen inkluderar blodprovstagning, röntgenundersökning och värdering av patientens allmäntillstånd, samsjuklighet och näringsintag. Röntgenundersökning är i första hand datortomografi av bröstkorg och buk.

Det är viktigt att under utredningen även värdera vilka rehabiliteringsbehov patienten har och att erbjuda kontakt med kontaktsjuksköterska, dietist och kurator.

Utredningen avslutas med en behandlingsrekommendation från en multidisciplinär konferens. Vid denna konferens deltar kirurg, onkolog, röntgenläkare, kontaktsjuksköterska och ibland även patolog. Efter denna konferens informeras patienten av läkare och beslut om behandling fattas tillsammans med patienten.

Behandlingen anpassas individuellt men kan delas upp i botande, bromsande och symtomlindrande. Behandlingen som syftar till att bota patienten är oftast en kombination av onkologisk och kirurgisk behandling. Den onkologiska behandlingen består vanligtvis av cytostatika som ges före och ibland även efter operationen. Vid operationen tas cancern bort med marginal samt de lymfkörtlar som ingår i operationsmetoden. Beroende på var i magsäcken cancern sitter tas hela eller nedre/mellersta delen av magsäcken bort och tunntarm kopplas till kvarvarande magsäck.

Den allvarligaste komplikationen i samband med operation är läckage från den nygjorda kopplingen mellan kvarvarande magsäck och tunntarm. Andra komplikationer som kan tillstöta är sårinfektion, blodpropp och problem med att äta.

Det är viktigt framför allt i tidig fas efter operationen att få en tydlig rehabiliteringsplan där stöd gällande näringsintag är centralt. Det finns i dagsläget inget stöd i litteraturen att postoperativa kontroller ger en överlevnadsvinst för patienterna. Forskningsstudie gällande detta pågår.

Vid bromsande behandling ges oftast cytostatika eller annan onkologisk behandling. Symtomlindrande behandling anpassas helt till den enskilda patientens behov. Oavsett om patienten kan botas eller ej avseende sin cancer ska omhändertagandet och rehabilitering vara individanpassad och behovsstyrd och kan lämpligen koordineras av kontaktsjuksköterska. Patienten ska få Min vårdplan vid första informationsbesöket.

I patientens Min vårdplan ska framgå:

• Patientens individuella utrednings-, behandlings- och uppföljningsplan.
• Vilka områden patienten själv ansvarar för.

När patienten avslutar uppföljning ska det ske en aktiv överlämning till exempelvis primärvården. Behandlande enhet ansvarar för att den enhet som övertar patienten får tydliga riktlinjer kring hur fortsatt uppföljning och rehabilitering ska ske.