Naturalhistoria
Sammanfattning
Gallvägscancer debuterar ofta med vaga symtom, och diagnos ställs ofta först vid avancerad sjukdom. En av fem som insjuknar planeras för potentiellt botande behandling i Sverige. Femårsöverlevnaden är bättre för gallblåsecancer än för gallgångscancer.
Återfall är vanligt även efter kurativt syftande kirurgi, delvis beroende på svårigheter att genomföra mikroskopiskt radikal kirurgi. För att möta dessa personers behov är det därför viktigt att kuration och palliation inte ses som separata vårdtjänster utan integreras i teamet runt den enskilda patienten.
Gallgångscancer
Den tidiga gallgångscancern har en smygande karaktär. Specifika radiologiska tecken eller tumörmarkörer för att detektera begynnande tumörsjukdom saknas varför korrekt och tidig diagnos också i en riskgrupp (PSC eller cirros) kan vara (Ekbom et al., 1993). Växt utanför lever- och gallvägar, tumörstadium, allmäntillstånd, samt nivåer av CA 19-9 och CEA har prognostisk betydelse (se kommande kapitel). Information om resultat och andelar som behandlas utgår från uppgifter i SweLivs årsrapport.
Intrahepatisk gallgångscancer
Fjärrmetastasering är relativt ovanlig men lung- och skelettmetastaser förekommer. Hälften lever fem år efter kurativt syftande kirurgi. Medianöverlevnaden då symtomlindrande behandling planeras är kort, och även i gruppen som planeras för cellgiftsbehandling understiger den ett år i Sverige, men tumörens dubbleringstid och cellgiftskänslighet uppvisar variationer.
Perihilär gallgångscancer
Femårsöverlevnad ses nästan enbart efter kurativt syftande kirurgi. Om ingreppet bedöms som radikalt lever hälften efter fem år. Även efter kirurgi som bedömts som ej säkert radikal registreras femårsöverlevnad för cirka 20 %.
Gallblåsecancer
Vid gallblåsecancer som är begränsad är prognosen god (Randi et al., 2009). Vid begränsning till slemhinnan eller muscularis rapporteras en långtidsöverlevnad på 65–80 %. Dock är prognosen sämre om vi ser till alla som insjuknar, då lever bara en av fem efter fem år. För de som blir behandlade med kurativt syftande kirurgi lever hälften. Långtidsöverlevnad ses fr.a. vid T1-T2, innefattande polyper som har övergått i cancer (cancer ses fr.a. vid polyp ≥ 10 mm) (S. R. Shin et al., 2009). Även om prognosen är mer dyster vid T3 finns dock långtidsöverlevnad för den grupp som ansetts vara möjlig att resekera.
Screening av gallblåsan blir främst aktuell vid PSC (se kapitel 5.1.2.3 Gallblåsepolyp och PSC), samt då det har påvisats maljunction i pancreaticobiliära gången. En gallblåsecancer ger symtom då den har växt över på omkringliggande vävnader, med symtom som smärta, viktnedgång, illamående, kräkningar eller ikterus (Cairns et al.,2012; K. F. Lee et al., 2004). Kolecystit kan leda till upptäckt av gallblåsecancer, framför allt hos äldre patienter (Park et al., 2009).