Inledning

Vårdprogrammet för cancerrehabilitering tydliggör de aspekter som ska implementeras (lagstiftning m.m.) och de som bör tillämpas och implementeras regionalt och lokalt. Regionerna är i dessa frågor beslutande instans, vilket är orsaken till att ordet ”ska” inte förekommer oftare i vårdprogrammet. Målet är att varje region bestämmer hur vårdprogrammet ska implementeras och att regionala och lokala riktlinjer utformas med detta vårdprogram som grund.

En ambition med detta vårdprogram är att samla cancerrehabiliterande insatser som gäller för de flesta cancerdiagnoser. Sådant som är specifikt för en enskild cancerdiagnos ska gå att finna i de diagnosspecifika vårdprogrammen. Detta vårdprogram belyser cancerrehabilitering för patienter över 18 år.

Cancerrehabilitering efter cancer i lilla bäckenet beskrivs i Nationellt vårdprogram för bäckencancerrehabilitering. Uppföljning efter barncancer beskrivs i Nationellt vårdprogram för långtidsuppföljning efter barncancer. Cancerrehabilitering vid palliativ vård beskrivs i Nationellt vårdprogram för palliativ vård och i Nationellt vårdprogram för palliativ vård av barn.

Bedömning och hantering av biverkningar vid behandling med checkpointhämmare beskrivs i stöddokumenten för läkemedelsbehandling vid cancer.

Vårdprogrammet är utarbetat av den nationella arbetsgruppen och fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2023-10-31. Beslut om implementering fattas i varje region enligt regionala rutiner. Stödjande regionalt cancercentrum är Regionalt cancercentrum syd.

Tidigare versioner:

Samtliga kapitel i vårdprogrammet har reviderats.

• Ny struktur och kapitelindelning har tillämpats.
• Figurer och tabeller har reviderats och nya har lagts till.
• Ny definition av cancerrehabilitering har tagits fram.
• Nya kapitel har lagts till: kap. 5 Rehabiliteringsprocessen, kap. 8 Symtom och biverkningar som kan påverka funktionsförmåga, kap. 9 Fysiska insatsområden, kap. 10 Psykiska insatsområden, kap. 11 Sociala insatsområden och kap. 12 Existentiella insatsområden.

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. God vård definieras enligt Socialstyrelsen som kunskapsbaserad, ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv och jämlik. Primärvården har, sedan juni 2021, ett särskilt ansvar för att tillhandahålla förebyggande insatser utifrån såväl befolkningens behov som patientens individuella behov och förutsättningar (13 kap.). Vårdprogrammet ger rekommendationer för hur vården ska utföras för att uppfylla dessa kriterier. Dessa rekommendationer bör därför i väsentliga delar följas för att man ska kunna anse att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagens krav.

Patientlagen (2014:821) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bl.a. diagnos, möjliga alternativ för vård, risk för biverkningar och förväntade väntetider samt information om möjligheten att själv välja mellan likvärdiga behandlingar, se 3 kap. 1-2 § patientlagen. Patienten har också rätt att få information om metoder för att förebygga sjukdom och skada, enligt 3 kap. 1 §. Vårdgivaren ska enligt samma lag erbjuda fast vårdkontakt samt information om möjlighet till ny medicinsk bedömning, även i en annan region. Vårdgivaren ska även informera patienten om regionens elektroniska system för att lista patienter hos utförare. Vårdgivaren ska också informera om möjligheten att välja vårdgivare i hela landet inom allmän och specialiserad öppenvård. Enligt det s.k. patientrörlighetsdirektivet ska vårdgivaren också informera om patientens rättighet att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, t.ex. hur och när ersättning betalas ut, finns hos Försäkringskassan.

Enligt vårdgarantin (9 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen) har vårdgivaren en skyldighet att erbjuda patienter kontakt och åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vårdförlopp som RCC har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider som dock inte är en del av vårdgarantin.
I hälso- och sjukvårdslagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att beakta barn som anhöriga och ge dem information, råd och stöd (5 kap. 7 §).

Vårdprogrammet har tillämpat principerna för evidensgraderingssystemet GRADE. För en komplett GRADE-gradering ska alla ingående studier tabelleras och värderas. Detta har inte gjorts utan rekommendationerna bygger på en sammanvägd bedömning av relevant litteratur där företrädesvis systematiska översikter och/eller metaanalyser ligger till grund för bedömningen. I enskilda fall där det vetenskapliga underlaget är begränsat bygger underlaget på enskilda studier. Detta har då lett till få + i rekommendationerna.

GRADE innebär att styrkan i rekommendationerna graderas enligt följande:
Starkt vetenskapligt underlag (++++) 

Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet utan försvagande faktorer vid en samlad bedömning.

Måttligt starkt vetenskapligt underlag (+++) 

Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med förekomst av enstaka försvagande faktorer vid en samlad bedömning.

Begränsat vetenskapligt underlag (++) 

Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med försvagande faktorer vid en samlad bedömning.

Otillräckligt vetenskapligt underlag (+)

När vetenskapligt underlag saknas, tillgängliga studier har låg kvalitet eller studier av likartad kvalitet är motsägande anges det vetenskapliga underlaget som otillräckligt.


Läs mer om systemet i SBU:s metodbok.