Långvariga eller sena komplikationer
Rekommendationer
- Varje region bör utforma riktlinjer för hur långtidsuppföljning av patienter med cancer ska organiseras. Detta bör framgå av nationella vårdprogram och regionala tillämpningar för varje cancerdiagnos.
- På motsvarande sätt bör långtidsuppföljning av patienter som behandlats för cancer i barnaåren belysas i nationella vårdprogram och regionala riktlinjer.
Grundläggande insatser
Grundläggande vid all uppföljning av patienter som behandlats för cancer är att kartlägga om patienten fått långvariga problem eller sena komplikationer av cancersjukdomen. Patienter som är färdigbehandlade för sin cancer kan ha kvarstående problem, sena effekter eller följdsjukdomar av behandlingen eller sjukdomen. Dessa kan kvarstå lång tid efter avslutad behandling och kan även vara bestående. Uppföljning bör planeras utifrån dagens kunskap om kända riskfaktorer för att utveckla problem, både på kort och på lång sikt. Det gäller i synnerhet när det finns risk för att problemen förvärras eller uppkommer efter lång tid.
Behandlingssammanfattning
När cancerbehandlingen avslutas är det viktigt att patienten får skriftlig och muntlig information om diagnos, genomgången behandling och förväntade biverkningar samt vart patienten kan vända sig om problem uppstår. Detta kan med fördel sammanfattas i en behandlingssammanfattning och ligga till grund för en aktiv överlämning till annan vårdgivare.
Behandlingssammanfattningen bör innehålla information om
- vilka symtom och tecken som patienten och de närstående ska vara uppmärksamma på
- vart patienten ska vända sig vid misstanke om återfall
- vart patienten ska vända sig för fortsatt cancerrehabilitering.
Problem kan även uppstå eller bli mer påtagliga efter avslutad uppföljning, när patienten inte längre har någon aktiv kontakt med cancervården utan själv ska ta kontakt med sin vårdcentral eller motsvarande. Det kan då vara svårt för patienten och primärvården att bedöma om eventuella symtom har med den genomgångna cancerbehandlingen att göra. Behandlingssammanfattningen blir då till hjälp för både patienten och personalen.
Uppföljning efter avslutad cancerbehandling
För varje diagnos eller diagnosgrupp bör det finnas en regional plan för hur problem systematiskt ska uppmärksammas. Varje verksamhet som möter patienter med cancer behöver ha en struktur för hur patienter med kvarstående problem ska behandlas och följas i både specialistvård och primärvård. Planen ska utgå från de diagnosspecifika vårdprogrammen och de intervaller för uppföljning som finns.
De uppföljande kontrollerna efter en cancerbehandling är bra tillfällen att uppmärksamma och söka kvarstående men och sena effekter samt på nytt bedöma patientens behov av cancerrehabilitering. Uppföljningen bör innehålla
- ny behovsbedömning
- remiss till verksamhet där patientens behov av specialiserad kompetens inom rehabilitering kan tillgodoses.
Egenvård
Patienten behöver kunskap om komplikationer, kvarstående besvär och sena effekter eller följdsjukdomar. Det gäller både problem som patienten faktiskt har under och efter cancerbehandlingen, och problem som kan förväntas uppkomma. Patienten behöver med stöd av vården få egna färdigheter för att så långt det är möjligt uppmärksamma, kommunicera kring och själv hantera sin situation med kvarstående problem och besvär.
Särskilda insatser
En del patienter behöver insatser från specialiserad kompetens för sina långvariga eller sena komplikationer. Varje region bör fastställa vilken enhet som ska erbjuda dessa patienter vård, och ordna aktiva överlämningar mellan vårdgivare.
Avancerade insatser
Avancerade insatser kan också bli aktuella vid komplex problematik, kvarstående funktionsnedsättningar och behov av kontakt med olika specialister och samarbete mellan specialiserade verksamheter. Då krävs ett omhändertagande av patienten som innefattar samverkans- och samordningsinsatser.