Hårcellsleukemi
Bakgrund och orsaker
Vid misstanke om HCL utförs benmärgsbiopsi samt benmärgsaspiration (oftast dåligt utbyte vid benmärgsaspiration – ”dry-tap” – vid klassisk hårcellsleukemi) för flödescytometri samt mutationsanalys map. BRAF V600E. Datortomografi kan övervägas och i så fall bör mjältstorlek efterfrågas.
Klassisk hårcellsleukemi (HCLc) och hårcellsleukemivariant (HCLv) är olika B-cellssjukdomar som måste särskiljas. HCLc har typiskt leukopeni, med neutropeni och monocytopeni, benmärgsfibros som kan innebära ”dry tap”, starkt uttryck av CD25, och BRAF V600E-mutation, vilka bör ingå i diagnostiken. Den diagnostiska flödespanelen bör även innehålla CD11c, CD103, CD123 och CD200. Annexin är starkt uttryckt i immunfärgning men måste kombineras med en B-cellsmarkör. BRAF-mutation kan också påvisas med immunhistokemi, men antikroppen är kostsam. HCLc har typiskt muterad IGHV, vilket dock inte analyseras rutinmässigt. Både HCLc och HCLv har håriga celler (eg. cytoplasmautskott), CD20-positivitet och splenomegali, men HCLv har lymfocytos, lättaspirerad märg, CD25-negativitet och BRAF vildtyp, och är en form av spleniskt lymfom. Det finns även en atypisk form av HCLc som är BRAF-negativ, har IgHV434, starkt uttryck av CD25 och omuterad IGHV samt dålig prognos. Vid differentialdiagnostiska svårigheter kan analys av löslig IL2-receptor (CD25), IGHV-mutation samt MAP2K1-mutation övervägas.
HCLc kan i framtiden komma att definieras som klonal Bcellssjukdom med BRAF V600E, analogt med kronisk myeloisk leukemi, och variantformerna i stället benämnas på annat sätt 147.
Tabell 4. Kännetecken för att särskilja HCLc och HCLv
Kännetecken |
HCLc |
HCLv |
Blodbild |
Pancytopeni. Monocytopeni. Få cirkulerande tumörceller. |
Ofta leukocytos. Sällan neutropeni. Ingen monocytopeni. |
Morfologi |
Nukleoler saknas/ej iögonfallande |
Prominenta nukleoler |
Löslig IL2-receptor (löslig CD25) |
Förhöjd |
Normal |
Benmärgsaspiration |
Ofta dry tap pga fibros |
Lättaspirerat |
Immunfenotyp |
CD19++, CD20++, CD22++, CD11c++. CD25+, CD103+, CD123+, CD200+, FMC7+ |
Samma förutom CD200- och vanligen CD25- och CD123- |
Immunhistokemi |
DBA.44+, Annexin A1+, BRAF V600E+ |
BRAF V600E- |
Immunocytokemi |
TRAP (tartrat-resistent surt fosfatas)+ |
TRAP- |
Genetik |
De flesta har IGHV somatisk hypermutering. Nästan alltid BRAF V600E+ |
Saknar ofta somatisk hypermutation. Många har MAP2K1-mutation. Vildtyp BRAF. |
Referens: 210.
Behandlingsindikationer
Progressiv sjukdom med cytopenier (Hb < 100 g/L, TPK < 100 x 109/l eller neutrofila < 1/nL), återkommande eller allvarliga infektioner, progressiv symptomatisk splenomegali. För patienter med asymptomatisk cytopeni i nivå med ovanstående gränser kan det finnas skäl till aktiv expektans, då vissa patienter kan bibehålla detta stabilt under många år utan terapi. Asymptomatiska patienter och utan oroande blodbild följs med regelbunden provtagning och kontroll (initialt var 3–6:e månad).
De flesta patienter med nydiagnosticerad HCL behöver behandling; det är sällsynt med accidentellt upptäckt HCL.
Klassisk hårcellsleukemi
HCLc är ett lågmalignt lymfom med infiltration i främst benmärg och mjälte. I benmärgen stimulerar tumörcellerna bindväven så att benmärgen blir fibrotisk, vilket ligger bakom det ofta dåliga utbyta man får vid benmärgsaspiration. I motsatts till vad sjukdomens namn antyder är leukemisk blodbild mycket sällsynt. Splenomegali är vanligt, men förstorade lymfkörtlar är ovanligt. Typisk blodbild är pancytopeni där neutropeni och monocytopeni är särskilt vanligt. Små Mkomponenter kan förekomma liksom ovanliga manifestationer som skelettengagemang och uttalad lymfadenopati i buk och bröstkorg 211. Drygt 30 nya pat/år diagnostiseras med HCLc i Sverige. Medianåldern vid diagnos är drygt 60 år. Sjukdomen är 4–5 gånger vanligare bland män än kvinnor. Relativa överlevnaden med modern behandling är inte skild från normalbefolkningen.
Primärbehandling
Rekommendation
- Kladribin ([2-]CdA, Litak, Leustatin) 0,14 mg/kg/dag, 5 dagar i rad som subkutan injektion kombinerat med rituximab 375 mg/m2 8 veckor i rad start samma dag som första dosen kladribin (+++).
Gravida:
- Interferon, se avsnitt 16.3.2.
Purinanalogen kladribin som singelbehandling har tidigare varit förstahandsval vid behandling av HCLc. Över 90 % av behandlade patienter når en varaktig respons med medianPFS 9–11 år 212.
Kladribin i kombination rituximab som primärbehandling har undersökts i tre studier. De båda läkemedlen har givits antingen sekventiellt (med rituximab startat som konsolidering en månad efter kladribin) eller parallellt. I den största studien där 111 obehandlade HCLc ingick, gavs åtta veckodoser rituximab start en månad efter kladribin och återhämtning av perifera blodvärden; med en femårig PFS på ca 85 % 213. I en mindre studie där man gav behandling med samma upplägg visade också liknande gott resultat 214. En senare randomiserad studie demonstrerade ännu bättre resultat när rituximab gavs parallellt med kladribin än när det startades 6 månader senare i MRD-positiva (8 års MRD-frihet 94 % mot 12 %) 215.
Därför är den primära rekommendationen att rituximab startas samma dag som kladribin och att det därefter ges 1 gång per vecka i totalt 8 doser. Om oron är stor att en enskild patient inte skall tåla kombinationen får man i stället starta rituximab en månad senare och ge 4–8 doser.
Behandling med kladribin kan leda till att redan befintlig pancytopeni tillfälligt förvärras. Efter given behandling tar det ca 2–4 veckor för trombocyter, 4–8 veckor för neutrofila granulocyter och 2–6 månader för erytrocyter, att normaliseras. Tillägg av rituximab givet parallellt med kladribin, kan i någon mån förvärra myelosuppressionen 215.
Med anledning av detta är det viktigt att inför primärbehandling avgöra om det föreligger aktiv infektion, som i så fall ska behandlas omgående och helst innan behandling med R-kladribin. I sällsynta fall har patienten en allvarlig infektion som inte bedöms kunna läka utan att man får kontroll på sjukdomen. Ett alternativ är då att inleda behandlingen med en mindre myelosuppresiv behandling med BRAF-hämmare vemurafenib eller dabrafenib. Rkladribin kan då ges i ett senare skede för att uppnå långvarig sjukdomskontroll. För dosering av vemurafenib och dabrafenib, se avsnitt 16.3.4.
Kladribin är både B- och T-cellsskadande. HSV/VZV-profylax och PJP-profylax bör ges med kombinationsbegandling kladribin och rituximab. Beakta dock att HCLc har ökad risk att få hudbiverkningar av sulfa/trimetoprim. Neutropen feber under veckorna efter behandling förekommer hos 1/3. G-CSF påverkar inte neutrofil-återhämtning. Bestrålade blodprodukter rekommenderas halvåret efter kladribinbehandling. Dosjustering av kladribin kan krävas vid uttalat nedsatt njurfunktion. Vanligaste biverkningar av rituximab är infusionsrelaterade rekationer och late onset neutropenia (LON).
Behandlingseffekt följs med blodstatus. Benmärgsprov rekommenderas inte rutinmässigt som responsutvärdering och om det görs bör det inte göras tidigare än 4–6 månader efter primärbehandling. Att trombocyttal efter primärbehandling hamnar på nivåer kring 100 är vanligt och inte uttryck för recidiv 216217218219.
Behandling till gravida
Kladribin är kontraindicerat vid graviditet. Alfa-interferon, rituximab och vemurafenib har givits till gravida utan kända komplikationer. I de fall behandling inte kan vänta tills patienten är förlöst rekommenderas interferon (IFN)α. De flesta studierna är gjorda på 1980–90-talen, men idag finns inga skäl att inte använda pegylerat IFNα (för dosering, se 16.3.3.2). Efter förlossningen kan man ge Rkladribin för att uppnå långvarig sjukdomskontroll.
Behandlingskrävande första återfall/progress
Symtomatiskt recidiv >3 år efter primärbehandling
Rekommendation
- R-kladribin, för dosering, se ovan. Vid recidiv är resultaten lika goda med sekventiellt som parallellt givet rituximab.
Symtomatiskt progress <3 år efter primärbehandling
Ovanligt och svårbehandlat. Föreligger initialt respons på primärterapi med efterföljande sjukdomsprogress, eller är det primär sjukdomssvikt? Hur var toxiciteten efter primärterapin?
Rekommendation:
- R-kladribin, för dosering, se ovan, eller
- IFN-α: Pegasys 180 μg s.c. en gång per vecka till tydlig respons, varefter övergång till varannan vecka kan prövas, eller
- Splenektomi vid cytopeni med tydlig splenomegali utan stort benmärgsengagemang, eller
- Behandling som vid multipla återfall (se avsnitt 16.3.4 nedan).
Multipla återfall
Vid multipla återfall finns många potentiella behandlingsalternativ, vilka beskrivs nedan. Det vetenskapliga underlaget är mer eller mindre begränsat och endast IFN-alfa har formellt indikationen hårcellsleukemi.
R-kladribin (som beskrivs ovan) kan upprepas om recidiven kommer glest (mer än 2–3 år emellan), men beror också på märgfunktion. Det är ovanligt att patientens märg tolererar mer än totalt 4 kurer kladribin. Vid recidiv är resultaten lika goda med sekventiellt som parallellt givet rituximab.
Pentostatin är liksom kladribin en purinanalog med enligt litteraturen jämförbar effekt. I vissa delar av världen används pentostatin som primärbehandling mot HCLc, men i Sverige är det tillgängligt endast som licenspreparat. Pentostatin administreras iv. 4 mg/m2 i.v. varannan vecka tills blodvärden har nästintill normaliserats och regress av ev. splenomegali ses. En fördel med pentostatin är att dosen kan reduceras för att minska graden av myelosuppression och pentostatin har också använts när aktiv infektion föreligger. Vid refraktär sjukdom är byte av purinanalog till pentostatin ett behandlingsalternativ. Biverkningsprofil, profylaxmedicinering etc. som vid kladribinbehandling 220.
IFN-α, för dosering, se 16.3.3.2.
Splenektomi var en etablerad behandlingsmetod mot HCLc i början av 80talet, innan purinanalogernas entré. Numera är splenektomi ytterst sällan indicerat, men kan vara ett behandlingsalternativ för patienter med uttalad, terapirefraktär mjältförstoring med komplikationer till denna, särskilt vid låggradig benmärgsinfiltration 221.
Vemurafenib är en BRAF-hämmare registrerat för metastaserande melanom, men inte för HCLc. Vemurafenib ger väldokumenterat hög svarsfrekvens och snabb förbättring av cytopeni vid HCLc utan den övergående immunsuppression som kladribin medför. Är därför starkt rekommenderat vid kritisk infektion. De flesta studier har avslutat behandling efter 16 veckor, och responsdurationen är betydligt kortare än efter övriga rekommenderade terapier. Hudbiverkningar inklusive hudcancer är vanligt, och patienten bör ha kontakt med dermatolog. Standarddoseringen av vemurafenib är 480 mg x 2, men låg dos vemurafenib (240 mg x 2 per dag) är oftast tillräckligt. Om man vill använda vemurafenib men det är svårt att tillgå bör någon annan BRAF-hämmare användas. Långtidsbehandling är inte att rekommendera då data saknas 222.
Vemurafenib med tillägg av rituximab I en mindre singelcenterstudie med 30 relapserade patienter har rapporterats en hög responsgrad med MRD-negativitet i 65 % av fallen och med PFS 78 % efter 37 månaders medianuppföljning. Dosen vemurafenib var 960 mg x 2 (standarddos för melanombehandling) i 8 veckor i kombination med 8 doser rituximab 375 mg/m2 givet över 18 veckor 223. Dessa resultat ter sig gynnsamma jämfört med kohorter med singelbehandling med vemurafenib i liknande situation.
Dabrafenib är en annan BRAF-hämmare. 150 mg x 2 har prövats i en liten studie som också inkluderade patienter med tidigare vemurafenib med 80 % OR och god överlevnad 224. Preparatet är inte godkänt för HCLc.
Dabrafenib i kombination med trametinib (mitogen-activated protein kinase enzyme [MEK]-hämmare) som påverkar signalvägen efter BRAF. Kombinationen är underöskt i en studie på 55 recidiverande patienter med cHCL med 2-års PFS på mycket goda 94 % 225. HCLc är inte en godkänd indikation 226.
Ibrutinib har prövats i mindre studier, men resultaten är sämre vid HCL än vid KLL. Toleransen är god, med samma biverkningsspektrum som vid KLL, men effekten kommer mycket sent, ofta efter mer än ett år, och lämpar sig således enbart vid långdragna men måttliga symptom av annars refraktär sjukdom 227.
Venetoclax är endast studerat på enstaka patienter med multipla återfall. Läkemedlet visar aktivitet mot HCLc, vilket behöver bekräftas i mer omfattande studier 228.
R-bendamustin som vid follikulärt lymfom.
Mosunetuzumab har fungerat i enstaka fall 229.
Allogen stamcellstransplantation är ytterst sällan aktuellt vid HCLc men bör övervägas för yngre, tungt behandlade patienter med multipla recidiv, refraktära mot purinanaloger och rituximab. Systematiska data saknas.
Hårcellsleukemivariant samt IGHV4-34-uttryckande hårcellsleukemi
HCLv är mycket sällsynt (5–8 nya fall per år i Sverige), och ses mest hos äldre män, där cytopeniproblematiken är mindre, men med betydligt sämre prognos. Systematiska behandlingsstudier saknas. Man bör skilja HCLv mot HCLc eftersom prognosen skiljer sig. Övergångsformer mellan HCLv och spleniskt marginalzonslymfom förekommer. Lymfomcellerna har drag av prolymfocyter och är håriga. HCLv är positivt för CD11c och CD103 men negativ för annexin, CD25, CD123 och CD200. HCLv liknar HCLc i mjälten, men HCLv har inte fibros i benmärgen. BRAF-mutation finns inte.
En ännu ovanligare variant av HCL är den likaledes BRAF-negativa, IGHV4-34-uttryckande HCL. Prognosen är dålig.
Primärbehandling
Rekommendation
- R-kladribin (se 16.3.1).
Kladribin ensamt har suboptimal effekt. Dock har långa remissioner setts när kladribin och rituximab (8 doser) kombinerats med samtidig start på samma vis som beskrivs i 16.3.1 (CR 95 % och MRD-negativ CR som varade i median 70 månader med PFS 63 % i en blandad population där 8 av 20 patienter var tidigare obehandlade) 230. Vid uttalad splenomegali kan splenektomi vara av värde för såväl förbättrad diagnostik som symtomlindring 218231.
Recidivbehandling
Rekommendation
- R-kladribin.
- R-bendamustin som vid follikulärt lymfom.
Vid fortsatta recidiv eller refraktäritet kan alemtuzumab övervägas, liksom trametinib 232, BTKi, BRAF-hämmare samt allogen eller autolog stamcellstransplantation 233.
Transformation av hårcellsleukemi
Liksom vid kronisk lymfatisk leukemi kan transformation vid HCL benämnas Richters syndrom. Det är ytterst sällsynt, åtminstone i HLCc, och behandlas i enlighet med Kapitel 18 Transformation.
Responskriterier för hårcellsleukemi
Komplett remission: Inga hårceller i benmärg eller blod. Normalstor mjälte och perifera blodvärden.
Partiell remission: Minst 50 % minskning av förstorad mjälte och hårceller i benmärg och < 5 % cirkulerande hårceller 234.