Kategorisering av tumören
Rekommendationer
- MDS är i slutändan en klinisk diagnos.
- Blodutstryk, benmärgsutstryk och benmärgsbiopsi bör bedömas av hematopatolog.
- Den aktuella rekommenderade klassifikationen är WHO 2016, men två nya klassifikationer har kommit under 2022. Arbete pågår internationellt för att en ny konsensusklassifikation etableras.
- Slutlig diagnos bör innehålla fynd från blodutstryk och benmärgsutstryk, benmärgsbiopsi samt cytogenetisk analys och Next Generation Sequencing (NGS).
– Detta görs bäst på en multidisciplinär konferens mellan diagnostiserande specialiteter och kliniker.
Patologins roll i den diagnostiska processen
Blodutstryk och benmärgsutstryk samt benmärgsbiopsi bör bedömas av en patolog med särskilt kompetens för hematopatologi. Det är viktigt att slutdiagnosen och klassifikation ställs när resultatet av genetisk/molekylär utredning är klart och med full information om kliniska fynd, till exempel vid en multidisciplinär konferens.
Anvisningar för provtagarens hantering av provet
Följ provtagningsanvisningarna för benmärg och blod från KVAST:s Hematopatologigrupp.
Anamnestisk remissinformation
Relevant klinisk anamnes anges. Det är av särskild vikt att ange eventuell tidigare diagnos och behandlingar. Indikationen för benmärgsprovtagningen ska framgå. Aktuella värden för Hb, MCV, LPK, diff. och TPK är obligatoriska. Resultaten av andra relevanta analyser anges om de är tillgängliga.
Klassificering av MDS
Myelodysplastiskt syndrom, MDS
Den aktuella rekommenderade klassifikationen WHO 2016 47 48 (tabell 1 i bilaga 4) baseras på cytopeni(er), bedömning av dysplasi, andel blaster i blod och benmärgsutstryk, cytogenetik och NGS. Under 2022 har det kommit två nya klassifikationer: WHO 2022 2 (tabell 2 i bilaga 4) och International Consensus Classification (ICC) 3 (tabell 3 i bilaga 4).
Tills vidare är det beslutat att vi ska använda klassifikationen från WHO 2016. Diagnostiserande specialister kommer sannolikt att uppge vilken diagnos man sätter enligt de nya klassifikationerna.
I de nya klassifikationerna är det tre specifika genetiska aberrationer som definierar tre undergrupper av MDS:
- SF3B1-mutation (> 10 % VAF i avsaknad av multi-hit TP53- eller RUNX1- mutation, komplex karyotyp, isolerad, del.5q, -7/de(7q) och abn3q26.2) definierar kategorin MDS med muterad SF3B1 (MDS-SF3B1).
- Cytogenetik definierar MDS med deletion 5(q) och som tidigare en ytterligare avvikelse (med undantag av -7/del7q) samt alla mutationer med undantag av multi-hit TP53 är tillåtna.
- En ny genetiskt definierad MDS-kategori 2 (tabell 3 och 4 i bilaga 4) 3 (ICC) inkluderar fall med så kallade multi-hit TP53-mutationer definierade som två distinkta TP53-mutationer (> 10 % VAF i varje) eller en mutation med 17p deletion eller VAF > 50 % eller ”copy neutral loss of heterozygosity” (CN-LOH) vid 17p TP53-locus.
Om dessa subtyper av MDS har uteslutits klassificeras MDS beroende på blastfrekvens i MDS-AML (> 10 % av blaster i blod och/eller benmärg), MDS med överskott av blaster (blod ≥ 2 %, BM ≥ 5 %) och MDSNot otherwise specified (MDS-NOS) utan dysplasi, med unilineär dysplasi och multilineär dysplasi 2 . Se tabell 1 i bilaga 1.
I de senaste klassifikationerna från 2022 ändrar man tröskeln för blastandel från > 20 % till > 10 % när det gäller definitionen av AML, under förutsättning av att specifika AML-mutationer förekommer. Alla MDS-fall hos patienter med tidigare exponering för cytostatika och/eller strålbehandling klassificeras som terapirelaterade., med ett tillägg, till exempel: ”MDS med muterad TP53, terapirelaterad”.
Om en germline predisposition-associerad mutation eller syndrom har detekterats bör detta inkluderas i diagnosen. Observera att även vid tmyeloid neoplasi (MN) ska subklasser inkluderas.
MDS är slutligen en klinisk diagnos, där man måste sammanhålla kliniska fynd, morfologi, cytogenetik, NGS och ev. flödescytometri innan man kan säkerställa diagnosen.