Sammanfattning

Peniscancer är en av de ovanligaste tumörsjukdomarna inom urologin. Evidensgraden för enskilda rekommendationer är därför låg. Evidensgraderingssystemet GRADE anges enbart för utvalda rekommendationer.

Vid diagnostik av peniscancer har den kliniska undersökningen en framträdande roll. Vid tveksamhet bör biopsi genomföras. Lymfkörtelstatus i ljumskarna bör alltid bedömas och dokumenteras. Vid invasiv peniscancer rekommenderas DT buk och vid cN+ och/eller pN+ ¹⁸F-FDG PET-DT.

Samtliga fall av peniscancer och återfall bör anmälas till den veckovisa nationella multidisciplinära konferensen (MDK). Sedan 2015 finns dedikerade regionala centrum (Universitetssjukhuset i Umeå, Södersjukhuset, Universitetssjukhuset i Örebro, Universitetssjukhuset i Linköping, Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Skånes universitetssjukhus i Malmö) som ansvarar för utredning och uppföljning. Kurativt syftande kirurgi vid peniscancer är nivåstrukturerad till Örebro och Malmö (nationell högspecialiserad vård). Socialstyrelsen är förvaltningsmyndighet.

Peniscancer bör handläggas multidisciplinärt och behandlingen individualiseras. En stor andel patienter med peniscancer kan i dag behandlas med organbevarande metoder. Vid icke-invasiv cancer är topikal krämbehandling ofta ett alternativ. Till de organbevarande kirurgiska alternativen räknas bl.a. lokal excision, total glans resurfacing samt glansektomi med rekonstruktion. I lokalt avancerade fall utförs partiell eller total amputation. Amputation medför lägre risk för återfall men har nackdelar vad gäller miktion, livskvalitet och sexualitet.

Dynamisk sentinel node-biopsi (DSNB) syftar till att identifiera patienter med regional spridning som har nytta av lymfkörtelutrymning inguinalt och ibland även pelvint. DSNB har hög sensitivitet och färre biverkningar än diagnostisk lymfkörtelutrymning.

Patienter med regionalt avancerad sjukdom är ofta aktuella för perioperativ cytostatikabehandling, även strålbehandling förekommer. Den onkologiska behandlingen av peniscancer är inte nivåstrukturerad men bör diskuteras vid nationell MDK.

Då majoriteten av återfallen sker under de två första åren rekommenderas mer intensiva kontroller under denna period. Frekvensen av återbesök beror på vilken typ av lokal och regional behandling som patienten genomgått. Biverkningar bör utvärderas och rehabiliteringsåtgärder vidtas.

Ett mål med vårdprogrammet är att öka följsamheten till befintliga riktlinjer. Detta följs genom kontinuerlig bevakning av kvalitetsregisterdata.