Sammanfattning
Peniscancer är en ovanlig sjukdom som drabbar cirka 120 personer per år i Sverige. Humant papillomvirus (HPV), kronisk inflammation, förhudsförträngning, rökning, ålder och penil intraepitelial neoplasi (PeIN) är några av de faktorer som ökar risken för peniscancer.
Vid diagnostik av peniscancer har den kliniska undersökningen av penis och lymfkörtelstationer en framträdande roll och vid tveksamhet om diagnos bör biopsi genomföras. Patienter med peniscancer rekommenderas datortomografi (DT) av buk och ultraljud (UL) med eventuell finnålsaspirationscytologi (FNAC), för att undersöka om cancern har spridit sig. Vid lymfkörtelspridd peniscancer kompletteras utredningen med 18F fluorodeoxyglukos positronemissionstomografi med datortomografi (18F-FDG PET-DT). Samtliga nyupptäckta fall och alla återfall i sjukdomen bör diskuteras på nationell multidisciplinär konferens (MDK).
Behandlingen för peniscancer är i första hand kirurgisk och patienter med peniscancer lokaliserad till förhuden och ollonet kan opereras med organbevarande kirurgi. Vid avancerad sjukdom, när peniscancern växer i svällkroppar, rekommenderas penisamputation. Om utredningen inte har kunnat påvisa spridning av peniscancern till lymfkörtlar opereras patienten med dynamisk sentinel node- biopsi (DSNB), för att säkerställa att det inte finns någon mikroskopisk spridning av peniscancern. Lymfkörtelutrymning är aktuell enbart för patienter med konstaterad lymfkörtelspridd sjukdom. Onkologisk behandling kan bli aktuell som en del av behandlingen för patienter med lymfkörtelspridning eller obotlig sjukdom.
Patienterna följs upp under fem år efter avslutad behandling. Biverkningar av behandlingen bör utvärderas vid återbesök och rehabiliteringsåtgärder vidtas. Peniscancer påverkar livskvaliteten på många sätt. Det handlar inte bara om den emotionella stress som en cancerdiagnos innebär, utan även mer långtgående konsekvenser av stigmat med att drabbas av cancer på en intim del av kroppen. Behandlingarna för peniscancer leder ofta till djupgående fysiska och känslomässiga förändringar med känslor av stympning, förlorad manlighet samt förändringar i hur man kissar och sexuell funktion – faktorer som hos en del även kan bidra till relationsproblem och social isolering. Den långsiktiga hanteringen av lymfödem efter kirurgi utgör också en utmaning för många drabbade män.
Som multidisciplinär arbetsgrupp bakom dessa riktlinjer vill vi betona vikten av att tidigt fokusera på patientens livskvalitet vid peniscancer. Det är tydligt att de emotionella, sociala och sexuella behoven måste uppmärksammas parallellt med de fysiska, tidigt i cancerprocessen genom ett multidisciplinärt arbetssätt.
Mycket av forskningen från de senaste decennierna har fokuserat på de onkologiska resultaten snarare än funktionella och livskvalitetsrelaterade aspekter. Mer forskning behövs för att utforska dessa områden och bemöta ouppfyllda behov hos patienter med peniscancer.