Till sidinnehåll

Diagnostik

6.1

Diagnos

Rekommendationer

  • För MPN diagnos krävs blodstatus med differentialräkning, molekylärgenetisk analys på perifert blod samt benmärgsbiopsi.
  • Vid välgrundad misstanke om PV bör analys avseende JAK2 mutation genomföras.
  • Vid välgrundad misstanke om ET eller MF bör analys av JAK2V617F, CALR och MPLW515 sekventiellt, eller som paket genomföras.
  • Vid gränsdragningssvårigheter mot andra myeloida maligniteter, vid svårklassificerbar sjukdom/MPN-U bör utvidgade genetiska analyser utföras (BCR/ABL, NGS-panel, kromosomodling beroende på klinisk kontext)
  • NGS-panel kan vid särskilda tillstånd tex vid trippelnegativ ET användas för att bekräfta klonalitet.
6.1.1

Blodprov – rekommenderade analyser

6.1.1.1

Blodstatus med differentialräkning

Hb/EVF, LPK och TPK ger information om myeloproliferativ blodbild och om förändringar är isolerade eller multilinjära, se 5.2 Ingång till standardiserat vårdförlopp MPN. Differentialräkning görs för att detektera omogna celler vilket kan ses vid mer avancerade MPN former samt vid andra hematologiska maligniteter.

 

6.1.1.2

Molekylärgenetik

Molekylärgenetiska analyser för JAK2, CALR och MPL analyseras i blod med riktad PCR alternativt NGS-panel. Riktade PCR analyser har i allmänhet en högre detektions känslighet jämfört med NGS. Då de drivande mutationerna vid MPN vanligen är exklusiva är det gängse att analysera förekomst av mutationer sekventiellt medan man vid NGS ofta analyserar mutationerna i ett paket.

  • Misstanke om PV: JAK2V617F, JAK2 exon 12
    Vid PV kan mutation i JAK2V617F påvisas hos 95–98 % av fallen. I fall negativa för JAK2V617F-mutation är majoriteten positiva för mutation i JAK2 exon 12 2728. Vid välgrundad misstanke om PV och negativ JAK2V617F stärks indikationen för att gå vidare med mutationsanalys av JAK2 exon 12 vid fynd av subnormalt erytropoetin eller lågt ferritin.
  • Misstanke om ET eller MF: JAK2V617F, CALR, MPLW515
    Vid ET och MF kan mutation i JAK2V617F påvisas hos 50–60 %, mutation i CALR hos 25 % respektive 35 % och mutation i MPLW515 hos mindre än 5 % av fallen. Resterande fall klassificeras som trippelnegativa. Vid välgrundad misstanke om ET eller MF bör molekylärgenetisk analys för dessa mutationer antingen utföras sekventiellt i prevalensordning eller utföras som ett paket.

Vid frånvaro av mutation i JAK2, CALR och MPLW515, och benmärgsbild förenlig med MPN kan molekylärgenetisk analys med myeloid NGS panel på perifert blod vara till diagnostisk hjälp för att befästa klonalitet.

6.1.1.3

Erytropoetin (EPO) i serum

S-EPO rekommenderas i utredningen av erytrocytos (se 6.2). Ett subnormalt S-EPO utgör ett minor-kriterium i WHO klassifikationen för PV. Vid misstanke om PV och negativ JAK2V617F-mutation stärker ett subnormalt S-EPO indikationen för vidare utredning avseende mutation i JAK2 exon 12. Nivån på S-EPO kan även underlätta vid gränsdragningssvårigheter mellan JAK2 positiv PV och ET. Emellertid bör man även ta hänsyn till att minst 15 % av patienterna med JAK2-muterad PV har ett EPO-värde i det normala intervallet 29.

6.1.2

Benmärg – rekommenderade analyser

6.1.2.1

Morfologi

Benmärgsbiopsi utgör basen i MPN diagnostiken och rekommenderas i samtliga fall även om PV diagnos formellt kan ställas utan benmärgsbiopsi. Förutom diagnostisk information ger benmärgsbiopsi även prognostisk information kring grad av fibros samt blastandel.

Benmärgsaspirat kompletterar benmärgsbiopsi och används främst för att bedöma eventuell dysplasi. Vid så kallad dry-tap eller vid okomplicerade fall av MPN kan aspiration utelämnas. I dessa situationer rekommenderas i stället att imprint-preparat tas från benmärgsbiopsi.

6.1.2.2

Övrig genetisk utredning

Genetisk analys på benmärg rekommenderas vid MF där allogen stamcellstransplantation övervägs, vid accelerad/blastfas MPN med aktiv behandlingsintention och vid dysplasier eller gränsdragningssvårigheter gentemot andra myeloida maligniteter. Vid dessa fall rekommenderas även full NGS-panel. NGS är också värdefull när det är svårt att ställa en specifik MPN-diagnos, såsom MPN-U eller vid svårigheter att fastslå en ET-diagnos vid trombocytos och trippelnegativitet. Vid differentialdiagnostiska överväganden avseende KML rekommenderas cytogenetisk undersökning och analys av BCR/ABL. Se även i övrigt avsnitt 6.2 Riskstratifiering 3031 och 9.4.8 Allogen stamcellstransplantation (allo-SCT).

6.2

Riskstratifiering

Vid PV och ET anger riskstratifieringen framför allt risken för hjärt-kärlhändelse, medan den vid MF anger förväntad överlevnad. Riskstratifieringen är vägledande för behandling och uppföljning.

Ålder, tidigare hjärt-kärlhändelse, och drivande mutation utgör de huvudsakliga riskfaktorerna vid PV och ET. Benmärgshämmande behandling rekommenderas vid högrisksjukdom och bör övervägas vid lågrisksjukdom med ökad risk för hjärt-kärlhändelse, se kapitel 10.  

Vid MF baseras riskstratifieringen på allmänsymtom, blodvärden, ålder, cirkulerande blastandel och molekylärgenetiska fynd 32.

I utvalda fall där allogen stamcellstransplantation kan bli aktuellt ingår utvidgad molekylärgenetisk diagnostik av högriskmutationer, såsom ASXL1, EZH2, SRSF2 och IDH1/2 och U21F1Q157.

6.3

Diagnosbesked

Diagnosbesked, information och uppföljning vid PV, ET eller MF kan ställa särskilda krav som skiljer sig från andra maligna sjukdomar. Dessa tillstånd är kroniska och uppvisar stor variation i förloppet. Många patienter diagnostiseras vid kontakt med sjukvården av andra skäl, och får diagnosen relativt oförberedda. Andra diagnostiseras i samband med, eller efter, en hjärt-kärlhändelse.

Vid PV och ET bör informationen fokusera på risken för hjärt-kärlsjukdom och hur denna risk kan minskas genom adekvat uppföljning och behandling. Övriga riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom bör diskuteras, och patienten bör informeras om levnadsvanor som kan innebära en ytterligare förhöjd risk. Vid behov bör patienten erbjudas stöd för att förändra sina levnadsvanor med rökstopp eller viktnedgång.

Vid MF bör informationen även innefatta risken för leukemisk transformation. I de fall det är aktuellt bör möjligheten till allogen stamcellstransplantation nämnas som en framtida behandlingsstrategi.

Det rekommenderas att en närstående erbjuds möjlighet att närvara vid diagnosbeskedet, då det kan underlätta förståelse, informationsinhämtning och fortsatt stöd.

Diagnosspecifik patientinformation, inklusive broschyrer och kortfilmer, finns tillgänglig via Blodcancerförbundets webbplats.