Omvårdnad och rehabilitering
Kontaktsjuksköterska
Rekommendation
- Patienten bör få en kontaktsjuksköterska redan vid diagnosbeskedet.
Den nationella cancerstrategin styrker att varje patient ska erbjudas en kontaktperson på den cancervårdande kliniken med syfte att förbättra informationen och kommunikationen mellan patienten och vårdenheten och stärka patientens möjligheter till delaktighet i vården (SOU 2009:11). Inom cancervården är det beslutat att kontaktsjuksköterska är den fasta kontaktpersonen. Patienten kan komma att ha olika kontaktsjuksköterskor från olika kliniker under sjukdomsförlopp och behandling.
Sedan 2010 finns en lagstadgad rätt till fast vårdkontakt (hälso- och sjukvårdslagen 2017:30).
Staten och Sveriges Kommuner och Regioner har enats om en gemensam generell beskrivning av kontaktsjuksköterskans roll och funktion. Den finns att läsa på RCC:s webbplats.
Kontaktsjuksköterskan har den samordnande funktionen i teamet runt patienten och ansvarar för aktiva överlämningar. Teamet runt patienten är viktigt för ett personcentrerat omhändertagande. Kontaktsjuksköterskan är med vid diagnosbesked, informerar om fortsatt behandling och ser till att förmedla stöd och insatser till patienten och de närstående efter deras behov. Hen samordnar vårdplanering för patienter som behöver fortsatt omvårdnad efter utskrivningen och bevakar ledtider.
Vid diagnosbeskedet och under uppföljande samtal har kontaktsjuksköterskan följande uppgifter:
- Upprätta ”Min vårdplan” i samband med diagnosbeskedet eller säkerställ på annat sätt att patienten får både skriftlig och muntlig information.
- Identifiera patientens sociala nätverk och sociala stöd. Om patienten har kommit ensam, ta reda på om det finns någon som går att kontakta direkt eller vid hemkomst. Erbjud kontakt med kurator om det behövs.
- Informera om aktuella patientföreningar, mer information finns i Min Vårdplan.
- Bekräfta patientens känslor under samtalet, till exempel ”detta är inte sant” och ”det händer inte mig”.
- Vid en krisreaktion: Hjälp patienten att uttrycka sina känslor, oavsett vilka de är, genom att finnas till hands och lyssna. Kontakta kurator om det behövs.
- Fråga om patienten har några erfarenheter av hot och våld.
- Var uppmärksam på självmordstankar. Inom en vecka från diagnosbeskedet löper cancerpatienter en högre risk för självmord än normalbefolkningen. Sjukvårdspersonal kan felaktigt tro att det är riskabelt att ta upp tankar om självmord, medan patienterna ofta uppfattar det som en lättnad att få prata om det.
- Vid uppföljande samtal: Komplettera informationen från diagnosbeskedet. Be patienten att själv berätta vad han eller hon vet om sin diagnos och den planerade behandlingen. Komplettera därefter med ytterligare information.
Min vårdplan
Min vårdplan är ett av RCC:s kunskapsstöd. Planen ägs av patienten, och upprättas och utformas gemensamt av patient och vårdprofession. Min vårdplan är patientens verktyg för att känna delaktighet och trygghet och förstå vårdprocessen. Om det finns en nationell Min vårdplan bör den användas och erbjudas patienten, och den finns i så fall tillgänglig digitalt på 1177:s e-tjänster och för pappersutskrift från cancercentrum.se. Att patienten har Min vårdplan bör journalföras, och sjukvården bör använda de KVÅ-koder som finns för att upprätta och revidera vårdplanen. Läs mer på Min vårdplan på cancercentrum.se.
Vårdplanen ska innehålla individanpassad information om sjukdomen och vård och behandling, kontaktuppgifter till vårdande klinik och kontaktsjuksköterska samt råd om egenvård. Om det behövs ska den även innehålla en rehabiliteringsplan med sammanfattning, huvudmål, planeradinsatser/åtgärder, uppföljning och avslut. Läs mer om rehabiliteringsplan i avsnitt 5.7 i Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering.
Individanpassning av innehållet förutsätter ett strukturerat arbetssätt med återkommande behovsbedömningar, bedömningssamtal och uppdateringar av innehållet i Min vårdplan vid nyckeltillfällen i vårdprocessen. Vårdplanen gör det lättare att hålla samman information och tydligt ange vem som gör vad.
Aktiva överlämningar
Rekommendation
- Alla överlämningar ska vara ”aktiva”.
- Det är extra viktigt att överlämningar mellan olika regioner är aktiva.
- Patienten bör ha möjlighet att vara delaktig i informationsurval som överförs.
Under patientens tid i cancervården förekommer ofta överlämningar mellan olika vårdgivare, kliniker, regioner eller primärvården. Det är av vikt att patienten görs delaktig i vilken information som överförs. Vilken information som överförs bestäms utifrån vad som är viktigt just för denna patient. För att skapa en sammanhållen vårdkedja för patienten och de närstående ska alla överlämningar vara ”aktiva”.
Aktiv överlämning innebär att den som har ansvaret för patienten tar kontakt, muntligt och skriftligt, med nästa instans. Den som aktivt överlämnat har fortsatt ansvar till dess att mottagande instans bekräftat att de tagit kontakt med patienten, se även RCC:s webbplats.
Löpande cancerrehabilitering
Cancerrehabilitering syftar till att förebygga och reducera de fysiska, psykiska, sociala och existentiella följderna av en cancersjukdom och dess behandling. Insatserna ska ge patienten och de närstående stöd och förutsättningar för att leva ett så bra liv som möjligt. Se Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering och Nationellt vårdprogram för bäckencancerrehabilitering.
I rehabiliteringen kan patienten ha nytta av de olika patient- och närståendeföreningarna som finns, så de bör nämnas, se kapitel 21 Relevanta länkar.
Återkommande behovsbedömning för patienter och närstående
Cancerrehabilitering kan vara aktuellt före, under och efter cancerbehandling, från misstanke om cancersjukdom och framåt. Behovet av rehabilitering ska därför bedömas regelbundet, och patienten och de närstående ska återkommande få information om och stöd i grundläggande rehabilitering och egenvård. Patientens Min vårdplan ska omfatta cancerrehabilitering. Vissa rehabiliteringsbehov kan vara livslånga.
Rehabiliteringsinsatserna kan omfatta både patienter och deras närstående, exempelvis partner, barn, förälder, syskon eller annan person som patienten anser sig ha nära relation till. Barn har en särställning eftersom hälso- och sjukvården är skyldig att ge information och stöd till barn som anhöriga, enligt 5 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30).
Grundläggande och specialiserad rehabilitering
Det team som ansvarar för patientens cancervård ska göra grundläggande behovsbedömningar och ge grundläggande insatser inom cancerrehabilitering. Vid mer avancerade behov ska patienten alltid erbjudas insatser från professioner med specialistkompetens inom rehabilitering, exempelvis arbetsterapeut, dietist, fysioterapeut, kurator, psykolog och sexolog. Även andra professioner såsom sjuksköterska, läkare och tandläkare kan arbeta specialiserat med cancerrehabilitering.
Cancerrehabiliteringens organisering varierar mellan regionerna. För rådgivning kan den behandlande läkaren och kontaktsjuksköterska exempelvis vända sig till Regionalt centrum för cancerrehabilitering i den egna regionen eller, om detta saknas, kan annan region kontaktas för råd eller remiss för öppenvård.
Bedömningsinstrument
Strukturerade och återkommande behovsbedömningar är grunden i rehabiliteringsprocessen. Centrala delar är bedömningsinstrument och själva bedömningssamtalet som används för att, tillsammans med patienten, kartlägga patientens behov och komma överens om en gemensam planering. Följande bedömningsinstrument kan användas vid kartläggning, behovsbedömning och samtal: Hälsoskattning (f.d. Hälsoskattning för cancerrehabilitering) och Hantering av ångest (f.d. Distresstermometern).
Omvårdnad
Mer information om symtom och egenvårdsråd finns i den nationella Min vårdplan för Äggstockscancer.
Fatigue
Rekommendationer
- Informera patienter och närstående om cancerrelaterad fatigue.
- Bedöm och utvärdera graden av fatigue.
- Överväg ytterligare stöd av arbetsterapeut, dietist, fysioterapeut eller kurator.
Fatigue är den trötthet som patienten kan drabbas av i samband med cancersjukdom och behandling. Det är en påfrestande, ihållande, subjektiv känsla av fysisk, psykisk, känslomässig och kognitiv trötthet eller utmattning som inte står i proportion till de aktiviteter som patienten nyligen utfört. Fatigue är vanligt vid cancerdiagnos och inverkar negativt på patientens livskvalitet 160.
Bedöm och utvärdera fatigue:
- Upplever du någon trötthet?
- Hur skulle du uppskatta din trötthet under den senaste veckan på skalan 0–10 (NRS, numerisk skala)?
– Vid 0–3: Informera om orsak och handlingsstrategier.
– Vid 4–10: Informera om orsak samt utred och behandla eventuella bakomliggande orsaker.
- Hur påverkar tröttheten dig i ditt dagliga liv?
Råd till patient:
- Att försöka planera aktiviteter till den tid på dagen då hen har som mest energi.
- Att prioritera lustfyllda saker som ger energi. Att spara energi till det hen vill göra.
- Att var fysiskt aktiv efter egen förmåga, hellre kortare pass varje dag än längre pass mer sällan. Fysisk aktivitet har mest evidens när det gäller sätt att minska fatigue 161162163164.
- Vid behov av vila, att försöka ta flera korta stunder i stället för en lång.
- Att ta hjälp av andra, och att eventuellt rådgöra med arbetsterapeut eller fysioterapeut.
Se mer i avsnitt 8.1 i Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering och på www.NCCN.org.
Fertilitet
Rekommendationer
- I samband med operation, strålbehandling eller cytostatikabehandling som kan påverka fertiliteten bör patienter i fertil ålder erbjudas rådgivning hos en reproduktionsmedicinsk specialist för att ta ställning till möjliga fertilitetsbevarande åtgärder.
- Unga patienter som diagnostiseras med icke-epitelial äggstockscancer har inte alltid funderat på om de vill ha barn eller inte. Det är viktigt att ge dem flera möjligheter att samtala om detta.
- Det är viktigt att informera om att använda preventivmedel under pågående behandling.
Studier har visat att cancerorsakad infertilitet kan upplevas som svårare att acceptera och hantera än infertilitet av andra orsaker. Behovet av tidig information är stort, men flera studier har visat att många patienter inte tycker att de får tillräckligt med information och stöd 165166.
För den framtida bearbetningen är det ofta värdefullt om patienten får möjlighet att diskutera frågan med en fertilitetsklinik före primärbehandlingen, även om fertilitetsbevarande åtgärder inte är möjliga 167. Patienten ska informeras om att använda preventivmedel under behandlingen och 6 månader efteråt eftersom den kan påverka fostret negativt.
Se mer gällande fertilitet i kapitel 16 Fertilitet, graviditet och äggstockscancer.
Nutrition
Rekommendationer
- Patientens nutritionsstatus bör bedömas i samband med in- och utskrivning på vårdavdelning, och vid mottagningsbesök, enligt de riktlinjer som finns för verksamhetsområdet.
- Alla verksamheter ska ha rutiner för att bedöma nutritionsstatus.
- Patienter med nutritionsproblem bör erbjudas kontakt med dietist eftersom det är angeläget med tidig bedömning och insats.
Patienter med gynekologisk cancer kan drabbas av nutritionsproblem såsom nedsatt aptit, smakförändringar, illamående, diarré och förstoppning i samband med sjukdom, kirurgi och onkologisk behandling. Detta leder till minskat matintag och viktförlust. Näringsproblem kan även bero på nedsatt allmäntillstånd, psykiska faktorer och behandlingsupplägget. Även munhälsan kan påverka ätandet, för vissa cytostatika kan påverka slemhinnorna i munnen och vissa läkemedel kan orsaka muntorrhet, se avsnitt 14.8.1.11 Slemhinnebiverkningar. Orsaken måste utredas och behandlas.
Det är viktigt att optimera patientens nutritionsstatus inför, under och efter behandling samt sätta in åtgärder för att motverka viktnedgång. Vikt och näringsintag behöver bedömas inför varje fas av behandlingen för att fånga upp riskpatienter. Viktförlust över 10 % för vuxna eller över 5 % för äldre (över 65 år) under de senaste 6 månaderna ska alltid göra att man uppmärksammar patientens näringstillstånd.
Om patienten har något av nedanstående finns risk för undernäring, och en åtgärdsplan ska upprättas:
- ofrivillig viktförlust
- undervikt, dvs. BMI < 20 för vuxna patienter upp till 70 år och < 22 för patienter äldre än 70 år
- aptitlöshet, illamående och problem att svälja och tugga.
Patienter med nutritionsproblem bör ha kontakt med en dietist.
Länkar för mer information:
Nutrition – Utredning i Vårdhandboken
Dietister inom onkologi (DIO) har en webbplats med bra råd och information till personal, patienter och närstående.
Avsnitt 9.4 i Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering
Psykosocialt stöd
Rekommendation
- Behov av psykosocialt stöd bör bedömas löpande och där behov finns, erbjuda adekvata insatser.
- Unga patienter kan behöva ett anpassat psykosocialt stöd när det gäller skola, arbete, ekonomi och relation till närstående.
Alla professioner i cancervården behöver kunna samtala om psykisk hälsa och tidigt fånga upp patienter som behöver psykosocialt stöd. Vid ett cancerbesked är de psykologiska och sociala konsekvenserna ofta lika stora som de fysiska för patienten, men även för de närstående som också kan behöva stöd. Att stödja närstående är att stödja patienten.
Det psykosociala omhändertagandet är viktigt genom hela behandlingsprocessen och även efter avslutad behandling. Varje patient bör kontinuerligt bedömas och erbjudas psykosocialt stöd vid behov. Insatser kan ske genom kontaktsjuksköterska, kurator etc.
Svår sjukdom kan få förödande sociala och ekonomiska konsekvenser. Många behöver information om sina samhälleliga rättigheter, både patienter och närstående. Vid behov av utökat stöd, förmedla kontakt med kurator.
Många kvinnor med icke-epitelial äggstockscancer känner sig ofta ensamma eftersom diagnosen är ovanlig och kunskapen ofta bristfällig, även bland vårdpersonal. Sjukdomen drabbar i regel unga kvinnor som kan ha andra behov än äldre patienter, och de behöver ett anpassat psykosocialt stöd när det gäller skola, arbete, ekonomi och relation till närstående.
Diagnosspecifika patientföreningarna kan vara ett stöd den drabbade. Det finns också särskilda föreningar som riktar sig till unga vuxna.
Ung Cancer är en ideell organisation för unga vuxna som själva drabbats eller lever nära någon som drabbats av cancer. Syftet är att ge medlemmarna psykosocialt stöd och fylla det glapp som uppstår mellan livet på sjukhuset och livet utanför. Organisationen arbetar för att förbättra unga vuxna cancerdrabbades levnadssituation och ge de bästa möjliga förutsättningar både under och efter sjukdomstiden. Ett sätt är att skapa mötesplatser där cancerpatienter och närstående kan träffa andra i liknade situation, både på internet och i verkliga livet.
Även andra föreningar kan ha stöd riktat mot yngre drabbade, se avsnitt Kapitel 21 Relevanta länkar.
För fördjupning se kapitel 10 i Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering.
Sexuell hälsa
Rekommendationer
- Den behandlande läkaren och kontaktsjuksköterskan bör informera om behandlingens inverkan på sexualitet och sexuell funktion innan behandlingen startar.
- Informationen bör ges tidigt, för att underlätta vidare rådgivning och förebygga sexuell dysfunktion. Det är nödvändigt att dessa patienter har tillgång till sexologisk kompetens eller sexolog.
Det sexuella behovet upphör inte i och med en allvarlig sjukdom, men det kan förändras. Sjukdomen och behandlingen kan ge kroppsliga förändringar som påverkar självbilden, självförtroendet och den sexuella hälsan, vilket i sin tur kan påverka i individens liv, samliv, arbete och sociala kontakter 168. Sexualiteten kan även påverkas av psykologiska skäl, med nedsatt sensibilitet, lubrikation och minskad lust 169.
Sexuell dysfunktion, när man upplever en konstant nedsatt förmåga och att den sexuella funktionen påverkas negativt och skapar lidande. Det är ofta förenat med tabun och känslan av att misslyckas och vara onormal. Både kirurgisk och medicinsk behandling kan ge biverkningar som påverkar den sexuella hälsan. Många patienter känner också att detta är ingenting man talar om inom sjukvården. Den som vårdar patienten bör vara lyhörd och närvarande för patientens behov, samt själv ta upp dessa frågor och bjuda in till samtal 170.
Samtal om sexualitet
Det är viktigt att se kvinnan i sitt sociala sammanhang för att förstå vilka råd och vilken information hon kan bli hjälpt av. Samtalet kring sexualitet behöver inte vara svårt om man är van att ställa dessa frågor. Att tidigt i behandlingen visa en öppenhet kring frågor om sexuell funktion gör det lättare för patienten att vid senare dysfunktioner våga ta upp frågan 171.
PLISSIT-modellen är en rekommenderad samtalsmetod som används brett inom olika medicinska sjukdomar. Modellen är utvecklad för samtal med patienter om sexualitet. Den har visat sig vara effektiv, enkel och användbar vid samtal rörande sexuell hälsa 172.
Modellen PLISSIT står för:
P – permission, tillåtelse (nivå 1)
LI – limited information, begränsad information (nivå 2)
SS – specific suggestions, specifika förslag (nivå 3)
IT – intensive therapy, intensiv terapi (nivå 4)
Vid uttalade sexuella besvär bör patienten erbjudas kontakt med klinisk sexolog. Om barnmorska med kompetens inom gynekologisk cancer finns kan det vara ett alternativ att remittera till.
Både patienten och hennes eventuella partner behöver information om tänkbar sexuell påverkan pga. sjukdom och behandling 173. Att tänka på är att många patienter är unga och har kanske inte haft ett sexuellt umgänge. Det kan också vara svårt att inleda ett sexuellt förhållande när man är eller har varit sjuk. Det är viktigt att erbjuda enskilt samtal utan närstående närvarande.
De som tidigare har haft ett fungerande sexliv återfår i större utsträckning ett fungerande sexliv även efter behandling 174.
Fördjupning:
Avsnitt 9.5.1 Sexuell hälsa i Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering
Kapitel 7 i Nationellt vårdprogram för bäckencancerrehabilitering
Smärta
Rekommendation
- Ställ regelbundet frågor om smärta till alla patienter med cancersjukdom.
- Be patienten föra smärtdagbok, eftersom det kan hjälpa både patient och läkare att anpassa smärtbehandlingen.
- Säkerställ att patienten följer läkemedelsordinationen.
- Följ upp medicinering och biverkningar.
Smärta är ett vanligt symtom vid cancer. Om smärtan upptäcks och diagnostiseras tidigt ökar möjligheten för patienten att tolerera och fullfölja behandlingen och upprätthålla optimal fysisk aktivitet.
Patienter med cancer bör smärtbedömas i varje kontakt med sjukvården. Efter smärtbedömning erbjuds behandling för att lindra och förebygga smärta. All behandling ska väljas i samråd mellan patienten och vårdteamet, med fortlöpande utvärdering av effekt och biverkningar. Smärtlindringen anpassas individuellt och dokumenteras i patientens journal enligt visuell analog skala (VAS) eller NRS 175. Om patientens skattning enligt VAS eller NRS är > 4 bör man använda ett utvidgat validerat bedömningshjälpmedel, se Skalor för smärtskattning (Vårdhandboken).
Se avsnitt 8.6 Smärta i Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering.
Prehabilitering
Cancerprehabilitering kan definieras som en sammanhängande vårdprocess mellan diagnos och behandlingsstart som omfattar fysiska och psykologiska bedömningar för att fastställa ett funktionellt utgångsstatus, identifiera funktionsnedsättningar och erbjuda målinriktade åtgärder för att förbättra patientens hälsa och minska förekomsten och svårighetsgraden av komplikationer.
Det finns ett växande vetenskapligt stöd för interventioner till nydiagnostiserade cancerpatienter inför behandlingsstart, för att optimera deras hälsa och sjukdomsprognos. Studier tyder på att ett multimodalt förhållningssätt med både fysiska och psykologiska interventioner kan vara mer effektivt än enbart det ena eller det andra, men mer forskning behövs för att utvärdera vilka som är de mest effektiva prehabiliteringsinterventionerna och kombinationerna 176177.
Omvårdnad vid kirurgisk behandling
Preoperativ omvårdnad
Patienter som planeras för kirurgisk primärbehandling vid gynekologisk cancer bör få utförlig information i samarbete med kontaktsjuksköterskan och den behandlande läkaren. Informationen ska omfatta den planerade operationen, pre- och operativa förberedelser och den postoperativa vården med bland annat mobilisering, smärtlindring, nutrition, elimination, hormonella förändringar och sexuell hälsa. Om patienten kan få postoperativt lymfläckage behöver man förklara det. Hänsyn behöver tas till patientens individuella behov. Målet är att skapa trygghet, minska oro och vara ett stöd för patienten och de närstående. Informationen bör ges både skriftligt och muntligt.
Finns minderåriga barn i familjen måste detta uppmärksammas och dokumenteras i journalen.
Om patienten är i fertil ålder bör man fråga om hon önskar barn och vilka tankar hon har om fertilitet. Patienten bör erbjudas kontakt med en fertilitetsmottagning tidigt i vårdförloppet.
Tobak och alkohol
Patienten bör informeras om hur tobak, alkohol och andra droger påverkar kroppen i samband med kirurgiska ingrepp. Patienten bör erbjudas hjälp att sluta röka och/eller avstå alkohol 178 inför operationen 179.
Fysisk aktivitet
Systematiska översikter visar att preoperativ fysisk träning har goda effekter på postoperativa utfallsmått såsom ökad livskvalitet, kortare vårdtid och färre lungkomplikationer 180181182183184. Säkerställ att patienten har fått tydlig information om hur patienten kan förbereda sig inför kommande operation genom att öka den fysiska aktiviteten innan operation.
Nutrition
Inför planerad kirurgi är det viktigt att bedöma patientens nutritionsstatus, eftersom undernäring i samband med kirurgi är en oberoende riskfaktor för komplikationer, försämrat immunförsvar, lång vårdtid och ökad dödlighet 185.
Se vidare gällande ERAS i bilaga 7 i Nationellt vårdprogram Äggstockscancer, epitelial.
Se vidare i kapitel 7 Prehabilitering i Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering.
Postoperativ omvårdnad
Omfattningen av det kirurgiska ingreppet styr vilka omvårdnadsåtgärder som blir aktuella för patienten. Följ lokala anvisningar.
Patienten bör äta något kort tid efter operationen (inom 2–24 timmar beroende på ingreppets art) eftersom det ger snabbare återhämtning av tarmfunktionen utan risk för anastomosläckage samt färre infektioner, kortare vårdtider och lägre dödlighet. Mängden mat bör anpassas till patientens situation och ålder och ingreppets art 186.
Det finns riktlinjer för smärtbehandling och behandling av övriga vanliga postkirurgiska symtom, se ERAS (International validation of Enhanced Recovery After Surgery Society guidelines on enhanced recovery for gynecologic surgery) 186 och Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering.
I samband med utskrivning bör patienten få muntlig och skriftlig information om förhållningssätt och restriktioner efter operation, smärtlindring, förväntade symtom och besvär samt vilka symtom som tyder på komplikation och när det är dags för uppföljning. Vid iatrogen menopaus, då båda ovarierna opererats bort i fertil ålder, kan hormonsubstitution vara aktuellt, se kapitel 13 Understödjande vård.
Uppföljningssamtal
Kontaktsjuksköterskan bör följa upp patienten ett par dagar efter hemkomsten för att se om hon har några kvarvarande postoperativa symtom. Samtalet bör omfatta:
- mobilisering
- tarmfunktion
- blåsfunktion
- vaginala blödningar eller flytningar
- lymfsvullnad eller lymfläckage
- nutrition
- smärta
- sårets utseende och läkning
- feber eller tecken på infektion
- trombosprofylax
- psykosocial hälsa
- sexuell hälsa.
Omvårdnad vid onkologisk behandling
Cytostatikabehandling
Information om olika cytostatikaregimer och biverkningar finns i nationella regimbiblioteket. Här beskrivs olika generella biverkningar och rekommendationer om hur de ska hanteras. Referenserna i detta kapitel gäller Regimbiblioteket, om inget annat anges.
För egenvårdsråd när det gäller biverkningar finns mer att läsa i Min vårdplan Äggstockscancer.
Benmärgspåverkan
Benmärgen påverkas vid cytostatikabehandling och risken för låga blodvärden ökar. Patientens blodvärden ska därför kontrolleras kontinuerligt. Informera patienten om symtom vid anemi.
Råd till patient:
- Att kontakta sjukvården vid feber över 38 °C och/eller frossa eller andra tecken på infektion.
- Att kontakta sjukvården vid näsblödning, tandköttsblödning eller annan blödning som inte går att stoppa (symtom på trombocytopeni).
- Att undvika infekterade personer och folksamlingar de dagar då leukocytnivåerna beräknas vara som lägst.
Fatigue
Fatigue är en vanlig biverkan vid cytostatikabehandling.
Det kommer fler och fler studier som visar på goda resultat av träning under cytostatikabehandling. De patienterna klarar behandlingen bättre och har mindre besvär av biverkningar som fatigue. De studier som finns är mest på patienter med bröstcancer, men bör även kunna vara applicerbara på patienter med gynekologisk cancer. Fler studier krävs dock på denna grupp 171187188.
Läs mer i avsnitt 14.5.1 Fatigue.
Hosta och andnöd
Bleomycinbehandling kan ge upphov till hosta och andnöd. Uppmana patienten att berätta om dessa symtom uppkommer.
Hud och naglar
Cytostatikabehandling kan ge hudbesvär och sköra naglar. Patienten bör informeras om sätt att förebygga symtomen. Bleomycin kan även ge upphov till långvarig men övergående hyperpigmentering eller missfärgning av huden.
Råd till patient:
- Att undvik solljus i första hand,annars täckande kläder och solskyddsmedel.
- Att inspektera huden regelbundet och rapportera nytillkomna förändringar.
- Att tvätta huden varsamt med oparfymerad tvål eller barnolja och sedan smörja med mjukgörande kräm.
- Att använd handskar vid arbete som är smutsigt eller sliter på naglarna, exempelvis diskning och trädgårdsarbete.
- Att pensla nagelbanden med olja eller mjukgörande kräm.
Håravfall (alopeci)
Håravfall (alopeci) är en biverkan vid vissa cytostatikaregimer, se nationella regimbiblioteket, och för många patienter är det den svåraste biverkningen. De flesta tappar all kroppsbehåring gradvis efter den första behandlingen, men tillståndet är temporärt och håret växer ut igen efter avslutad cytostatikabehandling. Kontaktsjuksköterskan bör förbereda patienten på håravfall och ge råd och stöd 189.
Råd till patient:
- Att uppmana patienten att beställa peruk innan håravfallet börjar, och ge råd om vart hon kan vända sig.
- Att informera patienten om att
– det kan göra ont eller klia i hårbotten när håret lossnar
– håret kan få annan struktur och färg när det växer ut. - Tipsa patienten om att
– raka av sig håret eller klippa det kort innan det börjar falla, eftersom det kan ge en känsla av kontroll
– lägga en kompress eller sil över avloppet i duschen för att minska risken för stopp.
Hörsel
Cisplatin (cytostatika) kan ge hörselskador. Patienten ska uppmanas att berätta om hon får öronsusningar, pipljud eller försämrad hörsel. Audiogram bör utföras vid sådana symtom.
Illamående
Rekommendationer
- Utför en individuell riskbedömning inför cytostatikabehandling.
- Informera om antiemetikabehandling.
- Utvärdera insatt antiemetikabehandling inför nästa kur och justera vid behov.
Illamående är en av de vanligaste biverkningarna vid cytostatikabehandling, så inför behandlingsstart ska patienten informeras om antiemetikabehandling. Kontaktsjuksköterskan eller den ansvariga sjuksköterskan bör också bedöma risken för illamående i samband med behandlingen 190. Risk för illamående i samband med behandling påverkas av flera faktorer, ex. val av behandling, ålder och kön. Använd stöddokumentet Antiemetika vuxen Nationella regimbiblioteket – stöddokument. Dokumentet ger vägledning gällande riskbedömning och behandlingsstrategi.
Insatt antiemetikabehandling ska utvärderas inför nästa kur, och justeras vid behov.
Råd till patient:
- Att följa schemat med ordinerad antiemetika.
- Att äta mindre måltider, men oftare.
- Äta något litet exempelvis, kex eller rostat bröd innan du kliver upp på morgonen.
- Att dricka rikligt men mellan måltiderna.
- Att försöka med kall och salt mat om det är besvärligt med varm mat.
- Att undvika matlagning som ger matos; att hellre äta kokt eller kall mat än stekt.
- Att vädra före måltiden.
- Att undvika starka dofter och starkt kryddad mat eller alltför fet mat.
- Att undvika favoritmaten vid illamående för att den senare inte ska förknippas med illamåendet.
- Att testa att dricka kolsyrat vatten, vissa tycker att det hjälper.
- Att kontrollera vikten regelbundet.
En dietist kan ge ytterligare råd och eventuellt förskriva näringsdrycker.
Kognitiv påverkan
Rekommendation
- Informera patienten och de närstående om att kognitiv påverkan kan vara en biverkning av sjukdom och behandling.
Studier har visat att 75 % av de patienter som behandlats med kombinationscytostatika upplevt kognitiva störningar under eller efter behandlingen 191. För 35 % kvarstod denna biverkning i flera månader eller år efter avslutad behandling. Dessa kognitiva förändringar är ofta subtila och rör olika områden av kognitionen, såsom:
- sämre förmåga att komma ihåg och bearbeta ny information, både muntlig och skriftlig
- sämre förmåga att planera
- försämrad mental uthållighet
- svårare att fokusera
- lättare att distraheras av konkurrerande stimuli
- sämre reaktionsförmåga.
Den ökade frisättningen av cytokiner har en neurotoxisk effekt och förmodas vara en av de faktorer som leder till kognitiv påverkan 192, men sänkta nivåer av östrogen kan också påverka kognitionen. Riskfaktorer för att utveckla kognitiva problem tros vara en genetiskt sämre förmåga att skydda cellerna mot giftiga ämnen och sämre förmåga att reparera DNA-skador.
Det har tidigare antagits att de flesta cytostatika inte passerar blod- och hjärnbarriären. Senare studier med PET har dock visat detekterbara halter av exempelvis cisplatin och paklitaxel i hjärnan efter intravenös administrering.
Det finns ingen evidens för åtgärder som kan minska den kognitiva påverkan av cytostatika. Det är dock viktigt att informera patienten och de närstående om att denna biverkning kan uppstå och att den oftast är reversibel.
Råd till patient:
- Att föra minnesanteckningar på lappar eller i mobilen, och bocka av utförda uppgifter.
- Att återberätta det som sägs för att kontrollera att informationen är rätt uppfattad.
- Att be andra upprepa informationen flera gånger.
- Att stimulera tankeverksamheten genom till exempel korsord och sudoku.
- Att vara fysiskt aktiv.
Muskelsmärta och ledvärk
Muskel och ledvärk uppträder efter behandling med viss typ av cytostatika (främst paklitaxel). Symtomen kommer oftast 2–3 dagar efter behandling och kan kvarstå i upp till en vecka. Värken är övergående och intensiteten är individuell. Den kan oftast lindras med analgetika, som gärna kan tas förebyggande för bäst effekt.
Perifera neuropatier
Rekommendationer
- Vid behandling med cancerläkemedel som orsaka neuropati bör patienten informeras om risken för både neuropati och neuropatirelaterad smärta.
- Fysisk aktivitet under behandlingen bör rekommenderas (+).
- Vid smärta bör man pröva lindrande läkemedelsbehandling (+).
Neuropatier kan uppträda i form av stickningar, domningar och känselbortfall i fingrar, tår och fötter. Vanligtvis är symtomen övergående, men en del patienter har kvar symtomen även efter avslutad behandling.
I dagsläget finns inga kända effektiva behandlingar att erbjuda, men vid smärtsamma neuropatier kan man överväga medicinsk behandling med exempelvis duloxetin 193.
Fördjupning:
Stöddokument Cytostatikaorsakad perifier neuropati, på RCC:s webbplats.
Råd till patient:
- Att regelbundet undersöka händer och fötter för känselnedsättning.
- Att använda handskar eller vantar vid köldkänslighet.
- Att använda bekväma och stabila skor.
- Att använda gångstavar vid balanssvårigheter.
- Att smörja händer och fötter med mjukgörande kräm.
- Att vid besvär, tala med läkare eller kontaktsjuksköterska.
- Att ta hjälp av en fysioterapeut eller arbetsterapeut.
Slemhinnebiverkningar
Rekommendationer
- Informera patienten och de närstående om slemhinnebiverkningar som kan förekomma i mun, ögon och vaginalslemhinna.
- Bedöm och utvärdera slemhinnebiverkningarna.
Slemhinnor i exempelvis näsa, mun och ögon samt vaginalslemhinna är särskilt känsliga för cytostatikabehandling. Sår och irritationer uppstår lätt där slemhinnorna inte hinner nybildas tillräckligt snabbt.
Svamp kan blossa upp och handläggs då utifrån symtom, företrädelsevis via peroral administrering när läkemedel är indicerade (antimykolytika eller antivirala medel).
Råd till patient:
- Att vara extra noga med munhygienen under behandlingsperioden för att förebygga, behandla och lindra besvär.
- Att undvika tandlagningsarbeten och besök hos tandhygienist pga. risken för infektioner och blödningar.
- Att undvika tvål i underlivet för att förhindra uttorkning.
- Att Använda östrogenkräm, mjukgörande kräm eller olja mot torr vaginalslemhinna.
- Att använda glidmedel vid sexuell aktivitet.
Mer information om handläggning av mukosit sekundärt till cancerbehandling finns i en sammanfattande översiktsartikel av Elad et al. 194195.
Smakförändringar
Vissa cytostatika, men även svamp i munnen, kan ge smakförändringar. Smaken kan förändras på olika sätt, och en del upplever exempelvis att allt smakar metall. Patienten ska informeras om att detta förekommer och att kosten kan behöva anpassas. Smakförändringar kan också ge minskad aptit med viktnedgång som följd.
Fördjupning:
Dietister inom onkologi: Råd vid smak och luktförändringar (pdf)
Tarmpåverkan eller risk för tarmpåverkan
Rekommendationer
- Inför cancerbehandling bör man dokumentera uppgifter om patientens tarmfunktion och eventuella besvär.
- Patienten bör informeras muntligt och skriftligt om risken för störd tarmfunktion i samband med cancerbehandling samt om rekommenderad behandling.
Många cancerpatienter får förstoppning på grund av minskad fysisk aktivitet, förändrad kost, smärta, cancerbehandling eller annan läkemedelsbehandling. Förstoppning vid cytostatikabehandling är oftast en sidoeffekt av antiemetikabehandlingen. Patienten bör informeras om sätt att minska risken för förstoppning och diarré.
Råd till patient:
- Att dricka mycket.
- Att äta en fiberrik kost.
- Att vara fysiskt aktiv.
- Att ta ordinerade bulk- och laxermedel de första dagarna efter behandling eller tills avföringen har kommit i gång.
Se mer i Vårdhandboken – Åtgärder vid förstoppning.
Det finns alltid risk för ileus (tarmstopp/tarmvred) i samband med sjukdom och behandling. Tecken på detta är akut insättande kolikartad buksmärta i intervaller, illamående, kräkning och/eller utebliven gasavgång, utebliven avföring. Subileus med nedsatt tarmpassage, kan ge likartade symtom med illamående, kräkning och utebliven avföring. Alla patienten bör vara informerade om att söka kontakt med vården för bedömning vid dessa symtom.