Bilaga 7. Nationellt underlag till kommunikationsplan för screening mot livmoderhalscancer

Aktuell forskning visar att screening för livmoderhalscancer blir säkrare när den utgår från riskbedömning av HPV-typ i kombination med analys av cellförändringar (cytologisk analys). Infektion med HPV är den bakomliggande orsaken till cellförändringar på livmoderhalsen som kan orsaka cancer. Det är ett sexuellt överförbart virus, men infektionstillfället kan ligga många år tillbaka i tiden och går inte att spåra. Vissa virustyper kan orsaka könsvårtor (kondylom) och andra kan ge upphov till cellförändringar, som om de inte behandlas kan utvecklas till livmoderhalscancer. HPV-infektioner är vanliga och läker oftast ut av sig själva, utan att ge några negativa konsekvenser.

Provtagningen sker genom cellprov hos barnmorska eller annan vårdgivare alternativt genom självprovtagning för HPV. Ett vårdgivartaget prov kan analyseras både för HPV och för att upptäcka cellförändringar. Det är bara om det finns humant papillomvirus (HPV) som cellförändringar kan utvecklas till cancer och det är därför prover alltid analyseras för HPV först. Om provet innehåller HPV görs även en analys för att se om det finns cellförändringar. Prover som innehåller HPV och cellförändringar följs upp med kompletterande undersökning hos gynekolog. De flesta cellförändringar utvecklas inte till cancer. Vissa typer av HPV ökar risken att utveckla cellförändringar. De prov som innehåller HPV men inga cellförändringar följs upp med bestämda tidsintervall med nytt prov eller besök till gynekolog beroende på HPV-typ.

En glesare provtagning med HPV-analys ger ett starkt och fullt tillräckligt skydd. För kvinnor som tidigare haft eller behandlats för allvarliga cellförändringar sker däremot en livslång uppföljning var tredje år.

Flera studier har visat att screening med HPV-analys kan skapa mer oro och ångest än med enbart cellanalys. Det är även väldokumenterat att provsvar med besked om cellförändringar och uppföljande undersökning med kolposkopi kan orsaka betydande stress och oro. För att förebygga och minimera de negativa psykologiska effekter som screeningprogrammet kan medföra, bör särskild vikt läggas vid kommunikation och information. Det inkluderar även innehållet i kallelser till att delta i screeningprogrammet och provsvar.

En glesare provtagning med HPV-analys ger ett starkt och fullt tillräckligt skydd. För kvinnor som tidigare haft eller behandlats för allvarliga cellförändringar sker däremot en livslång uppföljning var tredje år.

Flera studier har visat att screening med HPV-analys kan skapa mer oro och ångest än med enbart cellanalys. Det är även väldokumenterat att provsvar med besked om cellförändringar och uppföljande undersökning med kolposkopi kan orsaka betydande stress och oro. För att förebygga och minimera de negativa psykologiska effekter som screeningprogrammet kan medföra, bör särskild vikt läggas vid kommunikation och information. Det inkluderar även innehållet i kallelser till att delta i screeningprogrammet och provsvar.

Kommunikation med de deltagande kvinnorna är mycket viktig både för att minimera de negativa psykologiska effekter som kan uppstå och för att bibehålla den höga täckningsgraden när självprovtagning nu kan erbjudas som alternativ till hela screeningpopulationen. Särskilt fokus läggs på fortsatt kommunikation kring provtagningsmetoder, HPV-provsvar och vad som händer vid olika provsvar. Att erbjudas självprovtagning för HPV som alternativ till vårdgivartaget prov och HPV-provsvar är fortfarande förhållandevis nytt för flertalet screeningdeltagare vilket medför ett fortsatt kommunikationsbehov.

Vaccin mot HPV är också ett aktuellt ämne att kommunicera kring. Dels för att allt fler screeningpopulationen är vaccinerade mot HPV genom barnvaccinationsprogrammet eller genom särskild satsning med ikappvaccination (catch up). Dels för att screeningprogrammet nu även innehåller rekommendationer om att erbjuda vaccin vid första screeningstillfället.

Detta underlag för kommunikationsplan har tagits fram som stöd för kommunikation om screeningprogrammet med tydliga budskap. Tillsammans med nationellt framtagna mallar för kallelser, provsvar och material med fördjupad information är syftet är att ge goda grundförutsättningar för en samstämmig och jämlik kommunikation i alla regioner.

Socialstyrelsen har gjort bedömningen att det behövs ändamålsenlig, kvalitetssäkrad och nationellt likvärdig kommunikation om screeningprogrammet [1].

Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har sedan tidigare samlat en stor del av regionerna kring nationellt gemensamma mallar för kallelser och svarsbrev för screeningprogrammet. Mallarnas utformning och färger utarbetades av SKR 2014 utifrån ett brukarperspektiv och i samråd med samtliga regioner. Syftet var att öka deltagandet i screeningen och att alla deltagare ska få samma information och provsvar oavsett var i landet de bor. Med användartester som grund har de ikoner som tidigare funnits i breven tagits bort inför 2025, då de inte anses tillföra något till innehållet. Innehållet har också kortats ner och förenklats för att bli lättare att ta till sig.

Mallar och svarsbrev revideras fortlöpande enligt vårdprogrammet och finns tillgängligt på regionala cancercentrums webbplats. Regionalt finns även goda erfarenheter av kommunikation för att underlätta deltagandet i screeningen som på olika sätt bidragit i arbetet med vårdprogrammet och påverkat de strategier och budskap som lyfts fram i kommunikationsplanen. I revidering av de nationellt gemensamma mallarna tas hänsyn till synpunkter från screeningdeltagare, via användartester och fokusgrupper. Vårdgivare har också möjlighet att löpande skicka synpunkter och önskemål om uppdateringar till kommande revidering av nationella kallelser och svarsmallar.

Mallar för kallelser och svarsbrev finns att hämta på cancercentrum.se


Bildstöd finns tillgängligt på cancercentrum.se

En förutsättning för att kunna ge samstämmig information med budskap som upplevs som tydliga och entydiga är att de som kommunicerar är konsekventa i sitt ordval. I utåtriktad information om screeningprogrammet och i kommunikationen mellan hälso- och sjukvårdspersonal och kvinnor bör nedanstående begrepp och definitioner användas i första hand.

Underlaget till kommunikationsplan utgår från ett nationellt perspektiv och tar inte upp detaljer kring regional och lokal anpassning.

Underlaget till kommunikationsplan är tänkt att fungera som ett stöd i framtagandet av lokala kommunikationsplaner om screeningen, men kan även fungera självständigt som stöd för verksamheterna. Syftet är att ge goda grundförutsättningar för en samstämmig och tydlig kommunikation om screeningprogrammet.

Målet är stimulera till högt deltagande och att kvinnor som erbjuds att delta i screeningprogrammet ska känna sig trygga och välinformerade om syftet med programmet och om hur det går till, samt att genom god tillgång på saklig information minimera risken för negativa psykologiska effekter.

En stor utmaning är att screeningprogrammet berör en bred grupp individer med olika erfarenheter och skilda informationsbehov, som också kan förändras beroende på provsvar. För att öka deltagande och förutsättningar för jämlik vård behöver hänsyn även tas till särskilda informationsbehov för kvinnor med funktionsvariation och psykisk ohälsa, samt socioekonomiska, språkliga och kulturella olikheter. Kommunikationen bör därför ske på flera olika sätt.

Det informationsmaterial som tas fram behöver göras tillgängligt i flera kanaler och det behöver finnas möjlighet till personlig kontakt.

Kommunikationen är viktig genom hela processen från kallelse till provtagningstillfälle och vid återkoppling om provresultat och eventuell uppföljning. Det är viktigt att alla kvinnor som deltar, och som erbjuds att delta, i screeningprogrammet får tillgång till validerad, korrekt, kortfattad och skriftlig information om screeningprogrammet genom hela processen.

Innehållet bör vara formulerat på ett enkelt och begripligt sätt.

Saklig och samstämmig information i flera kanaler, såväl muntligt som skriftligt, skapar trygghet och tillit till screeningprogrammet.

Ett gemensamt informationspaket med skriftlig information som kommunikationsstöd till hälso- och sjukvårdspersonal gör det lättare att sprida tydliga och entydiga budskap. Regionala cancercentrum i samverkans webbplats används för spridning av informationsmaterial till vårdpersonal.

Det informationspaket som finns framtaget innehåller ett kommunikationsstöd med vanliga frågor och svar om HPV, en informationsaffisch att använda i väntrum, samt ett informationsblad att dela ut till gravid i samband med provtagning hos vårdgivare. Där finns även korta länkar att hänvisa screeningdeltagare till, med fördjupad information på 1177.se.

Informationsstöd finns att hämta på cancercentrum.se.

Det är viktigt att ge kvinnor kortfattad och tydlig skriftlig information redan vid den första kontakten med screeningprogrammet, såsom i kallelse och provsvar. De nationellt framtagna mallarna är utformade för att bidra till ett högt deltagande i screeningen, något som även har påvisats i en randomiserad studie. De bidrar också till en jämlik vård genom att deltagarna kan få samma information och provsvar, oavsett var i landet de bor. Innehållet i de framtagna mallarna för kallelse och provsvar uppdateras och kompletteras i samband med att vårdprogrammet revideras. För att tillmötesgå de kvinnor som vill veta mer finns det även kontaktuppgifter och hänvisning till fördjupad information.

Internet är en viktig informationskälla i alla åldrar och används bland annat för att söka hälsoinformation och för att dela och jämföra både information och vårdupplevelser med andra. Lämplig källa att hänvisa till för patientinformation är 1177.se. Där finns informationssidor med aktuell information om att lämna prov för att upptäcka HPV och cellförändringar i livmoderhalsen, självprovtagning för HPV, cellförändringar, HPV och HPV-vaccination. Delar av innehållet finns även tillgängligt på enkel svenska. Innehållet uppdateras löpande för att vara i enlighet med det nationella vårdprogrammet.

För att säkerställa aktualitet och versionshantering bör hänvisning till fördjupad information ske genom att erbjuda länkar till innehåll på 1177.se.

Aktuella korta länkar till sidor på 1177.se om provtagning, HPV och cellförändringar. Nedanstående länkar är även inkluderade i reviderade mallar för kallelser och svarsbrev.

1177.se/kolla-hpv

1177.se/hpv-sjalvprov

1177.se/cellforandringar

1177.se/gynundersokning

För ökad möjlighet till informationsspridning och tillgänglighet kan webbplatser med fördel även kompletteras med informations- och kommunikationsinsatser i sociala medier.

Syftet med ett telefonnummer för rådgivning är främst att ge kvinnor den självklara möjligheten att få personlig kontakt efter att ha fått ett svar om HPV-infektion eller cellförändringar. Rådgivningen ska kunna informera kvinnor som känner sig oroliga och ge svar på frågor utöver den information de kunnat ta till sig, samt medverka till att screeningdeltagare inte tar nya prover i onödan.

Telefonrådgivningen bör kunna ge svar på generella frågor, ge övergripande information om provtagning och HPV, hjälpa kvinnor att förstå provsvar samt hänvisa till vart de kan vända sig för att boka om sin tid. Den befintliga sjukvårdsrådgivningen på telefon genom 1177 kan vara en naturlig kontaktväg för många kvinnor, och det är därför viktigt att säkra att telefonrådgivarna där har ett uppdaterat rådgivningsstöd med strukturerade svar på vanliga frågor. Funktionsbrevlåda bör finnas för frågor utanför telefontid.

Utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal är en viktig grundförutsättning för god kommunikation med kvinnor som deltar i screeningprogrammet. Barnmorskor på barnmorskemottagningar är engagerade i screeningverksamheten i landet tillsammans med läkare och annan personal vid gynmottagningar och andra vårdinrättningar. De möter varje år ett stort antal kvinnor för provtagning. Hälso- och sjukvårdspersonalen som kommer i kontakt med screeningdeltagare har möjlighet att ge information, såväl skriftligt som muntligt, och besvara eventuella frågor. Utbildning i vilka förändringar som nationella vårdprogrammet innebär och en gemensam strategi kring kommunikation med tydliga budskap till kvinnor är avgörande för tilliten och bör ges hög prioritet.

Webbutbildning om screeningprogrammet, via cancercentrum.se.

För kvinnor som vaccinerats mot HPV

Det är viktigt att de kvinnor som vaccinerats mot HPV informeras om att de bör ta prov varje gång de får en kallelse eller erbjudande om självprov för HPV. Vaccinet skyddar inte helt mot att utveckla livmoderhalscancer.

För kvinnor som erbjuds och genomför självprovtagning för HPV

Det är viktigt att det framgår att provet är enkelt att ta. Vid självprovtagning tas provet från slidan och inte från livmoderhalsen.

Kvinnan kan ta provet själv från slidan med hjälp av provtagningsmaterial från screeningverksamheten som sedan skickas in till screeninglaboratoriet för HPV-analys. Provet som tas av kvinnan själv är lika känsliga för att hitta HPV som prover tagna av vårdgivare, exempelvis barnmorska eller gynekolog. Om provsvaret visar att provet innehåller HPV kommer kvinnan att få en kallelse till barnmorska för att ta ett nytt prov där man också kan upptäcka eventuella cellförändringar. Barnmorskan tar provet från livmoderhalsen inne i slidan.

För kvinnor vars prov innehåller HPV

Många kommer att få provsvar som kan göra dem oroliga. Det kan handla om att provet innehåller HPV med eller utan tecken på cellförändring. Väntan på tid för uppföljning kan också väcka oro liksom väntan på provresultat. För att undvika onödig oro och för att värna om vårdens resurser krävs därför särskilda informationsinsatser till dessa kvinnor.

Framtagna mallar för provsvar samt kommunikationsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal om Humant papillomvirus med vanliga frågor och svar uppdateras i samband med revidering av vårdprogrammet för att möta de informationsbehov som finns inom screeningen. Kvinnorna bör även erbjudas möjlighet till personlig kontakt i svarsbrevets regionspecifika information för att få svar på frågor som kan lindra oro.

För kvinnor som inte deltar

För att uppnå och upprätthålla ett högt deltagande krävs särskilda informationsinsatser för kvinnor som inte deltar i screeningprogrammet varje gång de blir kallade. Det motverkar även skillnader i deltagande utifrån funktionsvariation och psykisk ohälsa, samt socioekonomiska, språkliga och kulturella olikheter, och bidrar därmed till en mer jämlik vård. Syftet är att motivera till ett ökat deltagande, minska oro och även informera om ombokningsmöjligheter. Det är viktigt att dessa informationsinsatser utformas så att kvinnors självbestämmande och möjlighet att avstå från provtagning inte äventyras. Kommunikationsprocessen i kallelsesystemet går till på så vis att en ny kallelse eller nytt prov skickas till kvinnan som en årlig påminnelse efter utebliven provtagning. En påminnelse skickas om erbjudet självprov för HPV inte skickats in. Baserat på uppgifter om täckningsgrad från kvalitetsregistret kan regionala underlag tas fram som grund för lokala kommunikationsinsatser i specifika områden där täckningsgraden är lägre.

För personer med livmoderhals som inte får en kallelse inom screeningprogrammet

Att delta i screeningprogrammet är viktig för alla personer mellan 23 och 70 år som har en livmoderhals, oavsett könsidentitet. Kallelsesystemet utgår från kvinnliga personnummer, vilket innebär att transmän som har kvar sin livmoder men fått nytt personnummer inte automatiskt kallas till provtagning.

De behöver få information om att screening fortsätter på gynmottagning enligt regional rutin. Enheter som utreder köndysfori bör remittera för screening på gynmottagning enligt regional rutin. Riktade informationsblad kan med fördel tas fram. Information bör även spridas till intresseorganisationer och aktuella forum för transpersoner och närstående. För mer information om vilka som kallas inom screeningpopulationen se Kapitel 9 Screeningpopulation – vilka ska kallas och när?

För ökad grundkunskap om screeningprogrammet hos allmänhet, profession och beslutsfattare

För att öka grundkunskapen och förförståelsen hos allmänhet, hälso- och sjukvårdspersonal och beslutsfattare bör information om vad som förändrats i screeningprogrammet spridas brett. Exempel på insatser i detta syfte kan vara pressmeddelanden eller debattinlägg i samband med införandet av olika delar av screeningprogrammet i respektive region.

Tabell 1. Översikt

Gemensamma tydliga budskap är en förutsättning för att kunna ge saklig och samstämmig information i flera kanaler, såväl muntligt som skriftligt. För att minska oro och upprätthålla tilliten till screeningprogrammet är det viktigt med tydlig information om vad som ligger till grund för screeningprogrammets åldersgränser och provtagningsintervall. Åldersgränserna är satta för att ge optimalt skydd mot livmoderhalscancer med ett minimum av bieffekter i form av överprovtagning och utredning av självläkande förändringar. Provtagningsintervallen baseras på vad som bedöms ge säkert skydd vid olika analysmetoder.

Budskapen har delats in i sju övergripande ämnesområden:

1. Övergripande om screeningprogrammet

• Forskning visar att screening mot livmoderhalscancer blir säkrare när den utgår från bedömning av risk för cancer utifrån förekomst av HPV-typ i kombination med analys av cellförändringar (så kallad cytologisk analys).
• Alla screeningprover analyseras i första hand för HPV.
• De som haft cellförändringar tidigare eller är gravida erbjuds alltid vårdgivartaget prov och inte självprovtagning för HPV. Alla som hellre vill ha ett vårdgivartaget prov kan alltid välja detta i stället för självprov.

2. Vilka som kallas till screeningprogrammet

• Kallelsesystemet utgår från kvinnliga personnummer.
• Transmän som har kvar sin livmoder men fått nytt manligt personnummer kallas inte automatiskt till cellprovtagning. De som har livmoderhals bör remitteras till en gynmottagning för provtagning enligt regionala riktlinjer för screeningprogrammet.
• Alla med kvinnligt personnummer mellan 23 och 64 år får kallelse till screening mot livmoderhalscancer. Om cellprov inte tagits vid 64 års ålder skickas kallelser upp till 70 års ålder för att säkerställa möjlighet till ett sista prov.
• Livmoderhalscancer är extremt ovanligt före 23 års ålder. Cellförändringar är vanligt förekommande, men de allra flesta läker ut av sig själva. Det finns inte några vetenskapliga bevis för att screening mot livmoderhalscancer skulle göra någon nytta före 23 års ålder.
• Efter 70 års ålder kallas man inte längre till screening. Orsaken till det är att de som då deltagit i screening mot livmoderhalscancer tidigare i livet, och haft prover utan cellförändringar, har mycket liten risk att utveckla cancer.

3. Om provtagningsintervall

• För kvinnor 23–49 år sker provtagningen med 5 års intervall efter prov med HPV-analys.
• För kvinnor 50–64 år sker provtagningen med 7 års intervall efter prov med HPV-analys. Kvinnor som har haft provsvar utan cellförändringar upp till 50 års ålder anses ha en väldigt liten risk att utveckla livmoderhalscancer. En glesare provtagning med HPV-analys anses därför ge ett starkt och fullt tillräckligt skydd.
• Om cellprov inte tagits vid 64 års ålder skickas en årlig kallelse upp till 70 års ålder.
• För kvinnor som tidigare haft eller behandlats för allvarliga cellförändringar sker däremot en livslång uppföljning.

4. Fördelar med att delta i screeningen

• Ta prov varje gång du blir erbjuden. Regelbunden provtagning räddar liv!
• Screening mot livmoderhalscancer är viktigt för alla som har en livmoderhals, oavsett hur man identifierar sig.
• HPV kan orsaka cellförändringar. Cellförändringar livmoderhalsen syns inte och ger oftast inga besvär. De kan bara upptäckas genom cellprov som kan analyseras både för att upptäcka cellförändringar och HPV.
• Screeningen gör att livmoderhalscancer kan upptäckas i ett tidigt skede.
• Att delta varje gång du blir kallad ger ett skydd mot livmoderhalscancer eftersom cellförändringar kan tas bort innan de utvecklats till cancer.
• Screening kan rädda din fertilitet! Behandling av cancer kan innebära att din livmoder behöver opereras bort.

5. Om provsvar med cellförändringar

• Cellförändringar är inte cancer.
• Cellförändringar behöver inte utvecklas till cancer – för de allra flesta gör de inte det.
• Forskning visar att rökande kvinnor har en ökad risk för cellförändringar. Det kan därför löna sig att sluta röka, även för den som redan har haft cellförändringar.
• Forskning visar också att cellförändringar kan gå tillbaka och läka ut snabbare om du inte röker.

6. Om HPV (humant papillomvirus)

• Humant papillomvirus är ett mycket vanligt förekommande virus och det finns över tvåhundra olika typer. Vissa virustyper orsakar könsvårtor (kondylom) och andra kan ge upphov till cellförändringar som kan utvecklas till cancer.
• HPV överförs via sexuella kontakter, oavsett kön och det sprids väldigt lätt.
• HPV-infektionen i sig själv kan inte behandlas.
• HPV-infektioner är vanliga och läker oftast ut av sig själva, utan att ge några negativa konsekvenser. Nära nog alla människor smittas någon gång under sin livstid.
• Infektionstillfället kan ligga många år tillbaka i tiden. Det går inte att ta reda på när du blivit smittad eller av vem. Det kan finnas flera skäl till att infektionen kan påvisas nu men att man inte kunnat se det tidigare.

7. Om provsvar med olika HPV-typer

• Screeningprogrammet testar endast för de HPV-typer som kan orsaka cellförändringar, som i sin tur kan vara farliga och utvecklas till livmoderhalscancer.
• HPV-typer grupperas utifrån risk att ge cellförändringar som kan utvecklas till cancer.
• I provsvar som innehåller HPV finns även information om vilken grupp av HPV-typer provet innehöll. Provet följs upp på olika vis beroende på HPV-typ.
• Cellförändringar behöver inte utvecklas till cancer – för de allra flesta gör det inte det.

8. Om självprovtagning för HPV

• Självprovtagning för HPV, där prover tas av kvinnan själv är lika känsliga för att hitta HPV som prover tagna av vårdgivare.
• Kvinnan tar provet själv från slidan med hjälp av provtagningsmaterial som erhålls från screeningverksamheten som sedan skickas in till screeninglaboratoriet för HPV-analys.
• Provet är enkelt att ta. Det tas inte på samma sätt som hos barnmorska. Vid självprovtagning ska provet tas från slidan och inte från livmoderhalsen.
• Om provet innehåller HPV skickas en kallelse till provtagning hos barnmorska. Provet som tas hos barnmorska kan analyseras både för HPV- typ och för att upptäcka cellförändringar.

9. Om vaccin mot HPV

• Det är viktigt att även du som har vaccinerat dig mot HPV tar ditt prov varje gång du får en kallelse eller erbjudande om självprov för HPV. Kondom ger inte ett heltäckande skydd mot livmoderhalscancer. Vaccinet skyddar mot de allvarligaste typerna av HPV.
• Det vaccin som används i Sverige är Gardasil 9. Vaccinet har funnits länge och många har vaccinerats över hela världen.
• Det finns inga rapporterade allvarliga biverkningar. Efter vaccinationen kan du bli röd och svullen där du har fått sprutan. Andra besvär du kan få är: feber, huvudvärk, trötthet eller illamående. Besvären brukar gå över efter en eller några dagar. Det är mycket ovanligt att få en allergisk reaktion efter en HPV-spruta.
• Vaccinet har använts sedan 2019 och ger ett bredare skydd än det som användes tidigare. Om du vaccinerades före 2019 fick du ett vaccin som skyddar mot 4 HPV-typer. Det vaccin som används idag skyddar mot 9 HPV-typer och ger ett bredare skydd.
• Vaccinet ger bäst är skydd innan man är sexuellt aktiv, men skyddar ändå mot HPV-typer du inte haft.
• Oavsett relationsstatus ska vaccinera sig för sin framtid, det är omöjligt att veta vilka förändringar den kan bära med sig.
• HPV smittar hud till hud eller hud till slemhinna. Det innebär att man kan föra över smitta på många olika sätt.
• Även om du haft HPV och cellförändringar tidigare ger vaccinet skydd mot de HPV-typer som du inte haft.
• HPV-vaccin togs fram för att skydda mot livmoderhalscancer och har även effekt mot förstadier till andra HPV-relaterade cancrar.

För information och kommunikation om screening som skydd mot, och för tidig upptäckt av, livmoderhalscancer finns det två centrala målgrupper:

• I första hand kvinnor som deltar och som erbjuds att delta i screeningprogrammet, med särskilda budskap och informationsinsatser till kvinnor som inte deltar i screeningprogrammet och kvinnor vars cellprov innehåller HPV.
• I andra hand allmänhet, hälso- och sjukvårdspersonal och beslutsfattare.

Viktiga ambassadörer för att nå målgrupperna är:

• Hälso- och sjukvårdspersonal som kommer i kontakt med kvinnor inom screeningprogrammets målgrupp, främst barnmorskor och gynekologer.

För att nå målgrupperna och möta olika informationsbehov behövs informationsinsatser i flera olika kanaler. De som är centrala för screening som skydd mot, och för tidig upptäckt av, livmoderhalscancer listas nedan:

• Kallelser och provsvar ger för många den första informationen om screeningprogrammet och är därefter en central kommunikationskanal. För att ge konsekvent information och jämlik vård är det viktigt att säkerställa att nationellt framtagna mallar för kallelse och provsvar används. Det har även påvisats i en randomiserad studie att den nationella kallelsen bidrar till ett högre deltagande i screeningen.
• Utbildningsmaterial för hälso- och sjukvårdspersonal ger nödvändig kunskap om vilka förändringar som screeningprogrammet innebär och en gemensam strategi kring kommunikation med gemensamma begrepp och tydliga budskap.
• Personliga möten och samtal mellan hälso- och sjukvårdspersonal och de kvinnor som deltar och erbjuds att delta i screeningprogrammet är viktig. Det gäller både vid provtagning och i andra sammanhang där frågor kan komma på tal.
• Telefonrådgivning med möjlighet att även besvara frågor via funktionsbrevlåda. För generella frågor och övergripande information om provtagning, HPV, hjälp att förstå provsvar samt hänvisning till vart man kan vända sig för att boka om sin tid.
• Informationsmaterial bör tillhandahållas i mottagningens väntrum, exempelvis via väntrums-tv, och kan även fungera som ett informationsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal. Information i digital form kan med fördel även spridas i andra etablerade kanaler inom regioner som relaterar till ämnet, till exempel på webbplatser och i sociala medier.
• Brett riktad information till allmänhet, hälso- och sjukvård och beslutsfattare om förändringar i screeningprogrammet och dess förväntade effekter.
  För att främja ett jämlikt deltagande bör även information som redan tidigare översatts till andra språk än svenska ses över och kompletteras.

Följande uppföljning bör genomföras:

• Att säkerställa att täckningsgraden inte påverkas negativt av övergången till längre intervaller från 50 års ålder samt möjlighet till att välja provtagningsmetod (självprovtagning eller vårdgivartaget prov) – till exempel genom att följa upp deltagande efter kallelse.
• Att medarbetare vid berörda verksamheter inom hälso- och sjukvården har fått information och utbildning om förändring och budskap – till exempel genom spridning av vårdprogrammet.
• Att baspaket med informationsmaterial har erbjudits barnmorskemottagningar i samtliga regioner.
• Att nationellt framtagna mallar för kallelse och provsvar finns tillgängliga digitalt för hälso- och vårdpersonal tillsammans med vanliga frågor och svar.
• Att patientinformation som gjorts tillgänglig via webbplatsen 1177.se löpande uppdaterats i enlighet med vårdprogrammet och i samråd med medicinsk granskare för att säkerställa aktualitet och tillförlitlighet.
• Att regionerna erbjuder särskilt anpassad telefonrådgivning, med god tillgänglighet.
• Att kvalitetsuppföljning sker av telefonrådgivning och funktionsbrevlåda och tillgänglighet.