Screeningpopulation – Vilka ska kallas och när?

Målpopulationen definieras som personer med jämn näst sista siffra i personnumret, det vill säga personer med kvinnligt juridiskt kön. Kallelser till screening börjar vid 23 års ålder och skickas ut med hänsyn tagen till senast tagna prov. Alla kvinnor bör ha fått kallelse efter 63 års ålder. Det sista provet kan då vara taget mellan 64 och 70 års ålder, beroende på när det föregående provet togs. Kallelserna avslutas vid 70 års ålder, förutom för de kvinnor som ligger i Kontrollfil efter behandling eller utläkning (KEB-U) och Kontrollfil-HPV (K-fil HPV). Kvinnor som lämnat prov vid 48 års ålder bör kallas nästa gång vid 53 och kvinnor som lämnat prov vid 49 års ålder bör sedan kallas vid 54. 

Vårdprogrammet som godkändes 2017 innebar att screeningen avslutades med ett HPV-negativt prov, men införandet av HPV-analys har dröjt i många regioner. Enligt data från NKCx innebär det en ökad risk att avsluta screeningprogrammet med negativ cytologi i stället för negativt HPV 85cca460-6509-469f-8a6b-913232be60c67711968076379. Som engångsåtgärd bör därför självprovtagning för HPV erbjudas kvinnor som omfattades av screening 2017, men som avslutats i screeningprogrammet innan HPV-analys infördes i regionen (se avsnitt 4.2.2 Effekt av screening, cancerincidens och mortalitet i olika åldrar).

Tidsintervallet för kallelser till kvinnor som tidigare tagit prov utgår från senast taget cellprov, oavsett vilken analys som gjorts. För beräkning av kallelseintervall används datumet då det tidigare provet inregistrerades på laboratoriet. De kvinnor som inte tagit cellprov inom rekommenderat intervall bör få en ny kallelse årligen. Prov som inte är bedömbara (SNOMED M09010 (Cytologi) eller M09024 (HPV)) ska inte utgöra underlag för nästa screeningkallelse. De kvinnor som har HPV-positivitet efter HPV-självprovtagning och som inte kommer på det uppföljande cellprovet hos barnmorska, bör kallas på nytt till barnmorska efter 1–2 månader och sedan årligen om de uteblir. 

Socialstyrelsens rekommendation om 5 års intervall mellan screeningtillfällen för kvinnor 23–49 och 7 års intervall mellan screeningtillfällen för kvinnor över 50 år bygger på det höga negativa prediktiva värdet hos HPV-analys. Cytologiska analyser ger inte denna säkerhet. Därför kan utökade intervaller med HPV-analys genomföras först när kvinnor deltagit i en screeningomgång där HPV-analys har utförts.  

Alla kvinnor som är eller har varit sexuellt aktiva bör delta i screeningen oavsett sexuell praktik.

Kvinnor som aldrig haft sexuell kontakt kan avstå från cellprovtagning (GRADE +++⁴). Här definieras ”sexuell kontakt” som varje beröring eller kontakt med könet av en annan person i sexuellt syfte, alltså inte endast omslutande sex. När dessa kvinnor avstår från provtagning kommer även de att få en ny kallelse efter ett år.

Regionerna har rutinen att inte skicka kallelser till kvinnor som har ett cellprov taget inom en period som motsvarar ett kallelseintervall, oberoende av vilket skäl som funnits för att ta provet eller vad cellprovet visat. Det är kallelseorganisationens ansvar att säkerställa att man har tillgång till morfologi- och virologidata för att enbart kalla de kvinnor som inte har prov registrerat. Överföring av kallelsegrundade data mellan regioner via tjänsteplattform är ännu inte i bruk (april 2022). 

För att en kvinna som enligt vårdprogrammet ska erhålla kallelse till provtagning inte ska kallas måste hon ha registrerats i en så kallad spärrlista. Det finns två huvudskäl (orsaker) till att bli registrerad på spärrlistan, medicinsk eller anatomisk orsak och egen begäran. Kallelsesystem bör innehålla spärrlista med orsakskod, datum och inrapportör.

Kvinnor med skyddad identitet bör kallas via Skatteverket. Kvinnan behöver boka tid eftersom förbokad tid till specifik mottagning inte kan ges. Även svaret till kvinnan skickas via Skatteverket. En skriftlig rutin för detta bör finnas inom kallelseorganisationen.

Kompletterande screening är särskilt viktig för bostadslösa. Klinisk remiss bör användas så att svaret kommer till provtagaren. Provtagande läkare eller barnmorska ansvarar för att provtagningen dokumenteras i journalen samt att provsvaret når kvinnan och att eventuell uppföljning erbjuds.

Kvinnor med psykiskt eller fysiskt funktionshinder bör vid behov kunna erbjudas längre provtagningstid och hjälpmedel, t.ex. lift, i närområdet.

Screening med cellprov kan ske under graviditet (från och med 23 års ålder) eller puerperium men bör i första hand tas under graviditet. Självprovtagning som alternativ provtagning rekommenderas inte vid graviditet, eftersom eventuell cytologisk analys bör ske utan dröjsjmål (se kapitel 19 Gynekologisk cellprovskontroll genom självprovtagning med analys för humant papillomvirus (HPV)). I samband med första besöket på mödrahälsovården bör barnmorskan kontrollera när senaste cellprov tagits. Kvinnor som kommer att kallas inom 6 månader eller som är underscreenade bör erbjudas att ta ett cellprov. Cellprov för screening bör helst tas vid inskrivningen, men kan erbjudas även senare i graviditeten. I de fall då man av någon anledning väntar med provtagning till efter graviditeten bör sådant planeras in, men det bör ha gått minst 6–8 veckor efter förlossningen vid provtagningstillfället. På cellprovsremissen ska det tydligt framgå att kvinnan är gravid eftersom dessa prov ska handläggas skyndsamt på laboratoriet. 

Personer som bytt juridiskt kön från kvinna till man, och som har livmoderhals, bör erbjudas screening enligt vårdprogrammet. Cellprov, oavsett vårdgivartaget prov eller själprov HPV, bör i första hand ske via en gynmottagning. Information, rekommendation om screening samt remiss till gynmottagning bör ges av den klinik som utreder könsdysforin. Klinisk remiss bör användas. Tekniska svårigheter vid provtagning kan föreligga med anledning av en pågående testosteronbehandling. Regionala rutiner för screening av personer med livmoderhals utan kvinnligt personnummer bör upprättas. 

Provtagning med cellprov, kompletterande screening, bör erbjudas alla kvinnor som söker på en kvinnoklinik, gynmottagning eller barnmorskemottagning (i samband med till exempel abort, preventivmedelsrådgivning, graviditet och annan gynekologisk undersökning) och som inte har tagit prov tidigare i tillräcklig omfattning eller som kommer att kallas inom 6 månader i den organiserade screeningen, GCK. En rutin för hanteringen av screeningprover utan kallelse bör upprättas så att provtagaren inte blir ansvarig för vidare svarshantering. Självprovtagning för HPV kan vara lämpligt för personer som inte vill genomgå gynundersökning. 

Opportunistisk cellprovtagning, det vill säga cellprov eller självprov taget utan indikation, bör begränsas för att undvika resurskrävande överprovtagning. Socialstyrelsen rekommenderar 5 års intervaller för kvinnor 23–49 och 7 års intervaller för kvinnor över 50. Det innebär totalt 9 cellprover per kvinna om hon deltar vid samtliga tillfällen. Tätare screening av symtomfria kvinnor utan tidigare dysplasi ger inget ytterligare skydd f8c52dfe-cae8-4ea7-9f4b-9c5ccabf3892787638976379. HPV-självprovtagning utanför screeningprogrammet, det vill säga prov taget efter att kvinnan har köpt hem ett kit på eget initiativ, bör avrådas eftersom det inte ger någon ökad säkerhet men kan leda till en ökad belastning på vårdens resurser.