Ärftlighet
Definition av familjärt melanom
- Familj med melanom (invasiva eller in situ) hos minst två sinsemellan förstagradssläktingar* varav minst en diagnostiserats före 55 års ålder.
- Familj med tre eller fler melanom (invasiva eller in situ) hos två eller tre individer i samma släktgren. Fallen ska sinsemellan vara första-*, andra-** eller tredjegradssläktingar***.
- Individ med tre eller fler primära melanom (invasiva eller in situ) varav första melanomet diagnostiserats före 55 års ålder (ålderskriterium enbart om inga melanom- eller bukspottkörteldiagnoser finns hos släktingar).
- Familj med melanom (invasiva eller in situ) i kombination med bukspottkörtelcancer (adenokarcinom) (tre eller fler diagnoser krävs) hos individer i samma släktgren. Fallen ska sinsemellan vara första-*, andra-** eller tredjegradssläktingar***.
* Förstagradssläktingar: biologiska föräldrar, syskon eller barn till indexpersonen.
** Andragradssläktingar: biologiska mor- eller farföräldrar, föräldrars syskon, syskonbarn och barnbarn till indexpersonen.
*** Tredjegradssläktingar: biologiska kusiner.
Genetisk utredning med analys av CDKN2A ska erbjudas:
- familjer med tre eller fler melanomdiagnoser (invasiva eller in situ) hos två eller fler individer i samma släktgren, varav minst en insjuknat före 55 års ålder. Fallen ska sinsemellan vara första-, andra- eller tredjegradssläktingar.
- familjer med melanom (invasiva eller in situ) i kombination med bukspottkörtelcancer (adenokarcinom) (tre eller fler diagnoser krävs) hos individer i samma släktgren. Fallen ska sinsemellan vara första-, andra- eller tredjegradssläktingar.
Riktlinjerna ovan behöver beaktas i kombination med andra faktorer, såsom insjuknandeålder, andra cancerdiagnoser, familjens storlek, död i ung ålder och tillgänglig information om de biologiska släktingarna.
Ärftlighet för melanom i huden förekommer hos cirka 5 % av melanomfallen [32]. I Sverige har cirka 10 % av alla familjer med konstaterad melanomärftlighet nedärvda sjukdomsassocierade genvarianter i tumörsuppressorgenen CDKN2A, vilket även ger ökad risk för bukspottkörtelcancer och tobaksrelaterade cancerformer såsom huvud- och halscancer och lungcancer [53] [54]. Det finns ett fåtal andra beskrivna melanomassocierade högriskgener såsom BAP1, POT1 och CDK4, men dessa är mycket ovanliga [55]. Ökad benägenhet för melanom i släkten är i stället oftast relaterad till varianter i olika pigmentassocierade gener, såsom MC1R, och till pigment- och nevusfenotyp i kombination med solvanor. Det är i dagsläget enbart genetisk utredning av CDKN2A-genen som rekommenderas rutinmässigt enligt kriterierna ovan. Observera att man kan uppfylla kriterierna för familjärt melanom utan att uppfylla kriterierna för att rekommenderas CDKN2A-mutationstest. Detta gäller för familjer utan bukspottkörtelcancer med enbart två melanomdiagnoser eller när ingen i familjen har fått melanom före 55 års ålder. Detsamma gäller för individer med multipla primära melanom med första diagnos före 55 års ålder och inga släktingar med melanom eller bukspottkörtelcancer. I dessa fall bedöms risken för nya melanom och även annan hudcancer vara stor, men sannolikheten för CDKN2A-mutation är låg. Dermatologisk uppföljning är således motiverad hos dessa individer, medan genetisk utredning enligt ovan inte är motiverad.
I bilaga 1 Handläggning av individer inom familjer med familjärt melanom finns ytterligare fördjupning om melanomärftlighet och bakomliggande genetik samt rekommendationer för familjeutredning, genetisk testning och uppföljning av melanomfamiljer.