Primär- och sekundärprevention

Det råder i dag enighet om att UV-strålning är den viktigaste omgivningsfaktorn för uppkomsten av melanom i huden [28]. Solstrålning är den dominerande UV-källan. UV-strålning från både solen och solarier har klassificerats som en omgivningskarcinogen av WHO [39, 40]. Expositionen samverkar med kända fenotypiska riskfaktorer såsom hudtyp, hårfärg, ögonfärg och antalet nevi. Även en genetisk predisposition har betydelse [41]. De cellulära och biologiska effekterna av både UVA- och UVB-strålning som bidrar till canceruppkomst innefattar DNA-skador och mutationer, cellulär tillväxtstimulering, stört immunsystem och inflammation.

Det är ännu inte kartlagt hur stor den relativa betydelsen av dessa olika effekter av UV-strålningen är för den slutliga melanomuppkomsten. Moderna försök i modellsystem talar för att strålning av typen UVA har större betydelse för melanom än vad man tidigare antagit [29].

Orsakssambandet med UV-strålning saknas när det gäller mukosala melanom och är oklart för uveala melanom.

Solexponering utgör en riskfaktor för melanom i alla åldersgrupper, men risken tycks vara särskilt uttalad för barn och unga [42].

Man har i Sverige också visat att solexponering i barndomen är relaterad till utvecklingen av melanocytära nevi [43, 44]. Samtidigt vet man att ett stort antal nevi är en riskfaktor för melanom [45].

Ett flertal studier visar att svenskar solar mycket med avsikt att bli bruna, och även solar mer och har ett mer solbrunt skönhetsideal än andra nationaliteter [46]. Svenskar skyddar sig även i mindre utsträckning och bränner sig oftare i solen än andra nationaliteter [47]. Det finns därför all anledning att påverka människors solvanor så att de blir mindre riskabla.

Strålsäkerhetsmyndigheten har ansvar för UV-prevention i Sverige. Solarieanvändning (10 gånger per år) ger en kraftigt ökad risk för melanom, speciellt hos unga kvinnor [48]. För barn och ungdomar under 18 år är det förbud mot solariesolande. Strålsäkerhetsmyndigheten avråder även i synnerhet personer med ljus och känslig hud, och personer som har många eller stora nevi, att sola solarium. Åtgärder för att minska UV-exponering är av särskilt stor betydelse för genetiskt predisponerade individer.

Rådgivning för att minska UV-exponering bör inkludera information om risker och råd om att exempelvis inte sola under vissa tider på dagen, begränsa tiden i solen, använda kläder som skydd, använda solskyddsmedel och undvika brännskador och solarieanvändning [49, 50].

UV-index är ett mått på hur stark solens UV-strålning är: ju högre värde, desto starkare strålning. Strålsäkerhetsmyndigheten tillhandahåller en webbtjänst, Min Soltid, som ger en uppskattning av hur länge man kan stanna i solen utan att bränna sig. På 1177.se finns tydliga råd för hur man ska skydda sig mot solen.

Det är av största betydelse att tidigt uppmärksamma hudförändringar och att få medicinsk bedömning av dessa i ett tidigt skede [51].

God tillgänglighet i sjukvården är viktig för att underlätta för de patienter som vill söka för en misstänkt hudförändring. Se även avsnitt 7.4 Ingång till standardiserat vårdförlopp om SVF.

Det finns i dagsläget inte evidens för populationsbaserad melanomscreening i hela befolkningen (dvs. screening av individer utan symtom). Det pågår inte heller några studier med denna frågeställning i Sverige. Det finns däremot evidens för att individer med hög risk för melanom har nytta av hudundersökningar [35, 52].

För hudundersökning och uppföljning av högriskindivider med ärftlig predisposition, se bilaga 1 Handläggning av individer inom familjer med familjärt melanom.