Blödning

Patienter med cancer har en ökad risk för blödningar, och blödningar kan vara debutsymtom vid en cancersjukdom t.ex. genom att orsaka anemi. För mer information om anemi, se Kapitel 5 Anemi, malignitetsassocierad. Patienter med cancer som behandlas med antikoagulantia eller trombocythämmare har samtidigt en ökad risk för blödningskomplikationer. Med direkta orala antikoagulantia (DOAK) är risken särskilt hög, framför allt för blödningar från gastrointestinalkanalen och urinvägarna. Patienter med hjärntumör och hjärnmetastaser är inte inkluderade i de studier som jämfört DOAK med lågmolekylärt heparin, så där saknas evidens.

Särskilda övriga riskfaktorer är

• hög ålder
• nedsatt njurfunktion
• undervikt
• trombocytopeni eller annan koagulationspåverkan.

I detta kapitel ligger fokus på handläggning av akuta blödningar som är orsakade av tumörsjukdom och som kräver snara åtgärder.

Symtomen beror på blodförlustens mängd och på vilken tidsperiod den sker. De kan vara allt från enbart påverkan på blodstatus (anemi) till cirkulatorisk chock. Malignitetsorsakade blödningar kan vara kontinuerliga eller återkommande. De är oftast sivande men även kraftfulla arteriella blödningar förekommer, exempelvis vid huvud- och halscancer.

Följande är vanliga symtom:

• Övre mag-tarmblödning: hematemes, melena, illamående.
• Nedre tarmblödning: färskt blod per rektum, melena.
• Näsblod.
• Blödning från tumör i huvud- och halsområdet som infiltrerat stora kärlen: profus pulserande blödning (viktigt att patienten och de närstående är informerade om risken och att det finns en plan om det skulle inträffa).
• Blödning från tumör i bronkerna/lungorna: hemoptys.
• Blödning från gynekologiska tumörer: blödning från underlivet från primärtumör eller metastas i området.
• Blödning från njur-, urinblåse- eller prostatatumörer: makroskopisk hematuri, urinretention.

Besluta om vårdnivå utifrån prognos och allmäntillstånd, se Observandum, nedan. Följande bör ingå i den inledande handläggningen:

• Akut omhändertagande inklusive intravenös vätskebehandling.
• Laboratorieanalyser: blodstatus, blödningsstatus, blodgrupp och bastest.
• Kontakt med kirurg, urolog, gynekolog eller ÖNH-läkare (öron, näsa och hals).
• Transfusion vid behov, vid trombocytopeni eventuellt trombocyttransfusion.
• Hemostatiska läkemedel vid behov (cyklokapron, desmopressin (octostim)); iakttag försiktighet vid blödning från urinvägarna.
• Kontakt med onkolog vid behov.
• Vid arteriell blödning från tumör i huvud- och halsområdet hos patienter med obotbar sjukdom: gröna dukar, symtomlindring, eventuellt sedering med midazolam.

Sklerala blödningar behöver inte åtgärdas.

Det är viktigt att beakta patientens prognos och allmäntillstånd före blödningen för att avgöra vilken insatsnivå som kan vara bäst, i dialog med behandlande klinik om möjligt.

Om patienten har huvud- och halscancer och man misstänker att det finns risk för en arteriell blödning från en halsmetastas är det viktigt att patienten och de närstående är informerade om denna risk, och att det finns en bra organisation omkring som också är förberedd.

För handläggning av blödningar under pågående antitrombotisk behandling, se Bilaga 1 Trombos och blödning.

Följande bör ingå i den fortsatta handläggningen:

• Övre mag-tarmblödning: Gastroskopi som utredning och behandling, angiografi med embolisering. Kirurgi. Strålbehandling.
• Nedre tarmblödning: Oftast konservativ behandling och läkemedelsgenomgång. Endoskopi, angiografi med embolisering. Kirurgi. Strålbehandling.
• Näsblödning: Vid behov tamponad.
• Blödning från tumör i bronkerna eller lungorna: Strålbehandling.
• Blödning från gynekologiskas tumörer: Angiografi med embolisering. Strålbehandling.
• Urinblåse- eller prostatatumörer: Spoldropp, cystoskopi, transuretral resektion. Strålbehandling.
• Vid trombocytopeni: Eventuell trombocyttransfusion.
• Översyn av läkemedel som ökar patientens blödningsbenägenhet.

Nationellt vårdprogram lungcancer

Nationellt vårdprogram huvud- och halscancer

Bilaga 1 Trombos och blödning.