Screening
Sammanfattning
Det finns i dag ingen evidens för att organiserad screening av befolkningen minskar dödligheten. Det behövs fler studier samt svar på en rad frågor innan vi kan rekommendera screening utanför vetenskapliga studier.
Vid ärftlighet för njurcancer utförs i dag riktad screening, se avsnitt 6.3 Uppföljning av personer med misstänkt ärftlig njurcancer.
Screening innebär att en individ utan symtom undersöks för att identifiera en sjukdom i tidigt stadium. Det viktigaste målet för screening är att förbättra överlevnaden i sjukdomen.
Organiserad screening
Organiserad screening är undersökning av en definierad population, med ett specifikt test med definierade tidsintervall, där screeningpopulationen definieras på förhand och utfallet kan analyseras i efterhand. En idealisk screeningmetod ska både ha hög specificitet och hög sensitivitet för tidig upptäckt. För att det ska vara meningsfullt att screena efter en diagnos ska en effektiv behandlingsmetod finnas tillgänglig. Screening bör vara kostnadseffektiv och acceptabel för befolkningen, och vinsterna med screening ska vara avsevärt större än de risker som screeningen innebär.
Bland riskerna med screening av njurcancer kan nämnas upptäckt av förändring i njuren som inte är cancer men som medför ytterligare diagnostik (kontrastmedel, joniserande strålning eller biopsi), kirurgi eller ablation. Screening kan också leda till åtgärder som är associerade med medicinska risker, fynd av liten eller långsamväxande cancer eller benigna tumörer som aldrig ger patienten några symtom men som kan skapa onödig oro och ångest.
Den relativt låga prevalensen av njurcancer gör även att kostnadseffektiviteten, med nuvarande screeningmetoder, kan antas vara låg i ett populationsperspektiv. Individuell riskstratifiering av patienter baserat på en kombination av riskfaktorer skulle dock kunna förbättra screeningeffektiviteten genom att identifiera en population med hög risk för njurcancer.
En patientgrupp med förhöjd risk för njurcancer är de med förvärvad njurcystsjukdom (ACKD) som uppstår vid långvarigt uremiskt tillstånd. De har 5–35 gånger högre risk för njurcancer än allmänt i befolkningen 23. Risken är proportionell mot tiden i uremivård. Det finns dock ingen samstämmighet för huruvida screening för njurcancer hos dessa patienter är associerad med en överlevnadsfördel, på grund av den klart lägre förväntade livslängd denna patientgrupp har 456. Njurtransplanterade har också en ökad risk för njurcancer både i de nativa njurarna och i transplantatet 78. The Kidney Disease Improving Global Outcomes and the American Society of Transplantation ser dock i dag inte att det finns tillräckligt stöd för att rekommendera screening hos njurtransplanterade 9, medan man i Australien rekommenderar screening för njurtransplanterade med ytterligare riskfaktorer 10. Det finns i dag ännu inte tillräcklig vetenskaplig evidens för att introducera populationsbaserad organiserad screening för njurcancer men möjligt är att det kan bli aktuellt för grupper med förhöjd risk för njurcancer.
Opportunistisk screening
Screening kan också vara opportunistisk, det vill säga initierad på individnivå av patient eller hälso- och sjukvårdspersonal. Opportunistisk (”vild”) screening är inte organiserad och kan därför inte utvärderas avseende egentlig medicinsk nytta, kostnadseffektivitet och så vidare. Exempel på opportunistisk screening är provtagning för PSA (prostataspecifikt antigen) i samband med läkarbesök av annan anledning. En annan typ av opportunistisk screening är den som dagligen förekommer när radiologer granskar DT- och MRT-undersökningar eller utför ultraljudsundersökningar på grund av andra kliniska frågeställningar. Även när frågeställningen är en annan, upptäcks ofta patologiska förändringar i andra organ. På detta sätt avslöjas inte sällan en njurexpansivitet (incidentellt upptäckt). Andelen incidentellt upptäckta njurcancrar är betydligt högre än för de flesta andra cancertyper, och har i Sverige ökat från 43 % år 2005 till 64 % år 2023, se Årsrapport njurcancer. Detta har skett i takt med den ökade användningen av framför allt datortomografi.
Under samma period har storleken på nydiagnostiserade njurcancrar minskat och en trend till ökad 5-årsöverlevnad har noterats (figur 5). Detta kan ha flera orsaker, men det är sannolikt att incidentell detektion fångar tumörerna i tidigare stadium. Det kan därför finnas skäl för radiologerna att lägga särskild vikt vid granskning av njurarna, när dessa ”automatiskt” har inkluderats vid bildtagning för andra frågeställningar på DT- och MRT-undersökningar. Vad gäller nytta kan man dock inte sätta likhetstecken mellan opportunistisk och organiserad screening, bland annat eftersom den förstnämnda avser patienter som redan är i sjukvården, medan den senare avser den allmänna befolkningen.