Omvårdnad och rehabilitering
Lagstöd
Den som har i uppdrag att säkerställa patientens delaktighet i vården bör känna till innehållet i patientlagen (2014:821) 30. Där anges till exempel att patientens självbestämmande och integritet ska respekteras och att patienten har rätt till en ny medicinsk bedömning. Sedan 2010 finns en lagstadgad rätt till fast vårdkontakt för varje patient med cancersjukdom 107.
Barn som närstående har en särställning då hälso- och sjukvården enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), 5 kap. 7 § 107, har skyldighet att ge dem information, råd och stöd.
Kontaktsjuksköterska
Den nationella cancerstrategin styrker att varje patient ska erbjudas en kontaktperson på den cancervårdande kliniken, med syftet att förbättra informationen och kommunikationen mellan patienten och vårdenheten. Kontaktsjuksköterskan bör vara med vid första besöket hos specialist för att ge patienten och de närstående stöd och vid behov upprepa och förtydliga information. Skriftlig patientinformation finns på Regionalt cancercentrums hemsida 108.
Staten och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har enats om en gemensam generell beskrivning av kontaktsjuksköterskans uppdrag 109.
Att patienten har erbjudits en namngiven kontaktsjuksköterska ska dokumenteras i patientens journal och registreras i nationella kvalitetsregistret för njurcancer.
Min vårdplan
En individuell skriftlig vårdplan, kallad Min vårdplan, ska tas fram för varje patient med cancer. Det framgår i den nationella cancerstrategin för framtiden (SOU 2009:11) 110 och i de patientcentrerade kriterierna som ska utmärka ett regionalt cancercentrum (Socialdepartementet: 2011). Läs mer i Min vårdplan för cancervården 111.
Vårdplanen bör uppdateras i samband med överlämningar mellan enheter och när behandlingsstrategier ändras. Min vårdplan kompletteras med nationell patientinformation. Patientinformation för patienter med njurcancer tas fram under 2022 och kommer att finnas tillgänglig på Cancercentrum.
Aktiva överlämningar
Under patientens tid i cancervården förekommer ofta överlämningar mellan olika vårdgivare. För att skapa en sammanhållen vårdkedja för patienten och de närstående ska alla överlämningar vara ”aktiva”. Det innebär att den som har ansvaret för patienten tar kontakt med nästa instans, både muntligt och skriftligt. Den som aktivt överlämnat har fortsatt ansvar för patienten till dess att mottagande instans bekräftat att de tagit kontakt med patienten. Uppstartade åtgärder och insatser inom omvårdnad och cancerrehabilitering ska följas upp, utvärderas och dokumenteras i Min vårdplan.
Löpande cancerrehabilitering
Cancerrehabilitering syftar till att förebygga och minska de fysiska, psykiska, sociala och existentiella följderna av en cancersjukdom och dess behandling. Insatserna ska ge patienten och de närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt. Se Nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering.
Regelbunden behovsbedömning för patienter och närstående
Cancerrehabilitering är aktuellt under hela processen, från misstanke om cancersjukdom och framåt. Behovet av rehabilitering ska därför bedömas regelbundet. Patienten och de närstående ska återkommande få information om vilka rehabiliteringsbehov som är vanliga och vilka insatser som erbjuds. Cancerrehabilitering ska också ingå i patientens skriftliga vårdplan, Min vårdplan. Rehabiliterande insatser och regelbunden behovsbedömning startar i samband med diagnos och fortsätter löpande genom vårdtiden. Som stöd för en strukturerad behovsbedömning kan med fördel CTCAE-skalan eller förslag i Nationella vårdprogrammet för rehabilitering användas.
Såväl patienter som närstående kan omfattas av rehabiliteringsinsatser. Närstående kan vara exempelvis partner, barn, förälder, syskon eller annan person som patienten anser sig ha en nära relation till.
Grundläggande och specialiserad rehabilitering
All personal inom hälso- och sjukvården ska göra grundläggande behovsbedömningar och ge grundläggande insatser inom cancerrehabilitering. Vid mer avancerade behov ska patienten alltid erbjudas insatser från professioner med specialkompetens inom rehabilitering, exempelvis kurator, fysioterapeut, psykolog, arbetsterapeut och dietist. Även andra professioner såsom sjuksköterska, läkare och tandläkare kan arbeta specialiserat med cancerrehabilitering.
Specifik omvårdnad
Hantering av biverkningar vid systemisk behandling
Det är viktigt att patienternas symtom monitoreras regelbundet hos kontaktsjuksköterska eller behandlande läkare för att upptäckas redan vid milda biverkningar. Tidigt insatta åtgärder ger bättre följsamhet till behandling. Information och råd kring hantering av biverkningar dokumenteras i Min vårdplan.
Vid behandling med immunologiska läkemedel, kan biverkningar såsom lungtoxicitet i form av hosta och dyspné förekomma. Andra vanliga biverkningar är trötthet, feber, ryggvärk, muskelvärk samt ledvärk, minskad aptit och viktminskning 112113114. Patienten bör informeras att kontakta sin kontaksjuksköterska eller behandlande läkare omgående vid nya eller förvärrade biverkningar.
I de flesta fall är biverkningarna lindriga, men de kan bli allvarliga och kräva behandling. Bedömning och omvårdnadsåtgärder beskrivs i, Bedömningsstöd för biverkningar vid behandling med immunterapi 115, ESMO Guidelines 1 och kapitel 11 i vårdprogrammet för Akut onkologi 116.
Vid behandling med tyrosinkinashämmare, är vanliga biverkningar hudförändringar i hand-fot, diarré, smakförändringar och påverkan på blodtrycket. Vid hypertoni ska läkemedelsbehandling, bedömas och hantering av läkare före behandlingsstart. Bedömning och omvårdnadsåtgärder vid hantering av biverkningar i samband med behandling med TKI preparat görs enligt Bedömningsstöd för biverkningar vid behandling med TKI 114.