Nutrition
Rekommendationer
- Riskbedömning för undernäring bör göras vid varje ny vårdkontakt.
- Vid risk för undernäring bör dietist kopplas in för vidare utredning.
- Nutritionsbehandling bör ges då undernäring föreligger med syfte att minska risken för peri- och postoperativa komplikationer.
Redan före behandling kan patienten ha sjukdomsrelaterade symtom som påverkar förmågan att äta, t.ex. nedsatt aptit, tidig mättnadskänsla, smärta och subileus. Även behandlingen i sig kan medföra nutritionsbesvär såsom minskad aptit, illamående och smakförändringar.
Målet med nutritionsbehandling är att förhindra viktnedgång och optimera nutritionsstatus. Ett gott nutritionsstatus minskar risken för komplikationer vid kirurgisk och onkologisk behandling (Weimann et al., 2017).
Nutritionsstatus
Nutritionsstatus ska alltid bedömas vid varje ny vårdkontakt för att tidigt fånga nutritionsbesvär och ofrivillig viktnedgång (Arends et al., 2017). Enklast görs detta genom att väga patienten och fråga om eventuella ätsvårigheter.
Risk för undernäring föreligger om patienten har en eller flera av följande riskfaktorer (Cederholm et al., 2015):
- ofrivillig viktförlust, oavsett tidsförlopp och omfattning
- ätsvårigheter, t.ex. aptitlöshet, illamående och smakförändringar
- undervikt, motsvarar ett body mass index (BMI) < 20 om patienten är under 70 år eller BMI < 22 om patienten fyllt 70 år. BMI = vikt (kg)/längd2.
Vid identifierad risk kan dietist kopplas in för vidare utredning och för att bedöma näringsbehov och näringsintag. Observera att även patienter med ett högt BMI kan vara undernärda, ifall ofrivillig viktnedgång förekommer. Likaså behöver inte ett stabilt lågt BMI utan ätsvårigheter och viktnedgång innebära svår undernäring.
Nutritionsbehandling
Vid ätsvårigheter och/eller viktnedgång bör dietistkontakt erbjudas. Beroende på symtomen och deras orsak anpassas kostråden individuellt med hänsyn till patientens aktuella sjukdomstillstånd och sociala situation. Nutritionsstöd med näringsdrycker och enteral och/eller parenteral nutrition kan även vara aktuellt. Nutritionsbehandling bör planeras i samråd med läkare, sjuksköterska och patient. Uppföljning av nutritionsstatus och utvärdering av kostråd/nutritionsbehandling bör ske regelbundet och utvärderas så länge nutritionsbesvären kvarstår.
För utredning, diagnostik och behandling av nutritionsrelaterade problem, se ”Näring för god vård och omsorg” från 2011, www.socialstyrelsen.se, och Vårdhandboken.
Vitamin- och mineralsupplementering
Kirurgisk behandling som innebär resektioner i mag-tarmkanalen kan leda till minskat upptag av vitaminer och mineraler som då bör ges för att förhindra bristtillstånd. Exempelvis bör patienter med ventrikelresektioner eller distala tunntarmsresektioner ha peroral medicinering med vitamin B12. Kontakta dietist vid behov av bedömning.
Kost med anpassad konsistens
Vid förträngningar i mag-tarmkanalen kan det vara aktuellt med konsistensanpassad kost, eller som upptrappningskost vid kirurgi med anastomoser i övre mag-tarmkanalen. Exempel på anpassade konsistenser är: flytande kost, slät kost och mjuk kost.
Kostråden bör dock omprövas regelbundet för att undvika onödiga begränsningar.