Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Kategorisering av tumören

8.1

Patologins roll i den diagnostiska processen

För att ställa diagnos vid hudlymfom krävs stansbiopsi, helst två stycken biopsier från olika lokaler, med en diameter på minst 4 mm. Ibland får man även ta hjälp av PCR-teknik för amplifiering av T‑cellsreceptor eller immunoglobulingener, speciellt av tidiga lesioner. Undvik biopsitagning dag före helg, eftersom PCR-analysen kan försvåras av för lång formalinfixering. För att underlätta diagnostiken bör helst dessa hudområden vara obehandlade under de senaste 2 veckorna.

Hudbiopsierna bör bedömas i samråd med hudpatolog och hematopatolog. Makroskopiska fotografier bör finnas tillgängliga. Diagnosen bör ske i samråd med behandlande kliniker. Centralisering av diagnosställande bör eftersträvas.
För mer information se Bilaga 2 Kvalitetsdokument för patologi.

8.2

Anvisningar för provtagarens hantering av provet

Om det är möjligt bör två biopsier tas, med en diameter på minst 4 mm och tillräckligt djupa (subcutis representerad). Biopsier bör tas från ett så infiltrerat område som möjligt. Biopsierna bör behandlas försiktigt med pincett annars finns det risk för klämningsartefakter vilket stör både morfologi och eventuella immunhistokemiska färgningar. Biopsierna läggs sedan i buffrad formalin. Materialet ska inte skickas in färskt eftersom man numera har god DNA-teknik för att analysera rearrangering av T-cellsreceptorn eller immunoglobulingenen på paraffinbäddat material. Ibland får biopsierna kompletteras med knivbiopsi eller större stansbiopsi.

8.3

Anamnestisk remissinformation

Beskrivning av lesion/lesionerna. Storlek, utseende, hur länge förändringen funnits och om de tidigare har gått i regress. Information om eventuell läkemedelsbehandling som kan ha betydelse för hudförändringen. Makroskopiska fotografier bör skickas med om det inte finns digitala bilder att tillgå och om tidigare biopsier granskats på annat laboratorium.

8.4

Klassificering av tumören

WHO och EORTC uppnådde 2005 konsensus om en ny klassifikation av hudlymfom. Rådande version av WHO-EORTC klassifikationen är från 2018 (Elder et al., 2018; Steven H. Swerdlow, 2017; Willemze et al., 2018; Willemze et al., 2005).

8.4.1

Primära kutana T-cellslymfom

8.4.1.1

Mycosis fungoides

Morfologi

Morfologin varierar och beror på stadium. Tidiga lesioner visar ett superficiellt (epidermotropt) bandlikt eller lichenoitt infiltrat, och består huvudsakligen av lymfocyter och histiocyter. De atypiska cellerna är små till medelstora med indenterad kärna och ses oftast basalt i epidermis, ofta med en halo kring kärnan. Pautriers mikroabscesser är karaktäristiskt för MF men ses endast undantagsvist. När sjukdomen progredierar till tumörstadium ses infiltratet huvudsakligen intradermalt. Cellerna blir större och fler och det interaepidermala infiltatet kan då saknas. Vid transformation ses > 25 % stora celler intradermalt.

Immunfenotyp

Den typiska fenotypen är CD2+, CD3+, CD4+, CD5+, CD8-, TCR beta+, TCR gamma-. Det finns också fall som är CD8+ med samma prognos och som framförallt drabbar barn. CD30-positivitet kan ses i alla stadier men framför allt i plack- eller tumörstadium.

Varianter

Follikulotrop MF engagerar framförallt hårfolliklarna, ofta med mucinös degeneration. Infiltrat i epidermis saknas ofta. Pagetoid reticulos ses på endast en lokal med ett epidermotropt infiltat som oftast är CD8+/CD4-. Även andra ovanliga varianter kan ses.

Genetik

TCR-genen är oftast klonalt monoklonalt rearrangerad, oftast både beta- och gammadelen.

8.4.1.2

Sézarys syndrom

Mycosis fungoides och Sézarys syndrom liknar varandra men är två olika entiteter på grund av att de har olika cellursprung samt olika kliniska bilder.

Sézarys syndrom definieras enligt WHO som en triad med erytrodermi, generaliserad lymfadenopati och klonala atypiska T-celler i blod, hud och lymfkörtlar. För definitiv diagnos krävs dessutom minst ett av följande fynd i perifert blod:

  • en Sézarycellsklon ≥ 1 000 celler/µl
  • en CD4/CD8-kvot på >10
  • förlust av T-cellsantigen CD7 eller CD26

Morfologi

Kan se ut som MF, men cellinfiltratet är ofta mer monotont och epidermotropismen kan ibland saknas. I 1/3 av fallen ses hudbiopsierna med ospecifik bild. Engagerade lymfkörtlar ses med utplånad arkitektur och med ett tätt infiltrat av Sézaryceller.

Immunfenotyp

Sézarycellernas fenotyp är CD3+, CD4+, CD8-, CD26- och PD1+. Flödescytometri på perifert blod visar i >30 % en population med CD4+/CD7- eller i >40 % en population med CD4+/CD26-.

Genetik

TCR-genen är monoklonalt rearrangerad.

8.4.1.3

Primärt kutana CD30+ lymfoproliferativa sjukdomar

Denna grupp är det näst vanligaste hudlymfomet. Gruppen inkluderar primärt kutant anaplastiskt storcelligt lymfom (PC-ALCL), lymfomatoid papulos (LyP) samt borderline lesioner. Den kliniska bilden och det kliniska förloppet är av stor betydelse för att ställa rätt diagnos. Vid borderlinefall kan man oftast avgöra vilken entitet lesionen tillhör.

Primärt kutant anaplastiskt storcelligt lymfom

PC-ALCL består av stora celler med en anaplastisk, pleomorf eller immunoblatisk morfologi där majoriteten (>75 %) av cellerna uttrycker CD30. Patienter med PC-ALCL får inte tidigare ha haft MF. Differentialdiagnostiskt måste systemisk anaplastiskt storcelligt lymfom med hudengagemang också uteslutas.

Morfologi

Stora diffusa infiltrat av cohesiva sjok av stora CD30-positiva celler. Epidermotropism kan ses. De flesta fallen har celler med en anaplastisk morfologi med runda eller oregelbundna celler med framträdande eosinofila nukleoler och riklig cytoplasma. Reaktiva lymfocyter ses ofta i periferin. Ulcererade lesioner kan många gånger likna LyP med tämligen få CD30+ celler med ett blandat inflammatoriskt infiltrat. I sådana fall är ofta den epidermala hyperplasin framträdande.

Immunfenotyp

De atypiska cellerna är CD4-positiva med variabel förlust av CD2, CD5 och/eller CD3 och uttrycker ofta cytotoxiska proteiner såsom granzym B, perforin eller TIA1. En del av fallen har en fenotyp där cellerna är CD4-/CD8+ eller CD4+/CD8+. CD30 är positiv i mer än 75 % (definition) av tumörcellerna. EMA och ALK-proteiner är negativa. CD15 uttrycks av cirka 40 %.

Genetik

Flertalet har ett monoklonalt rearrangemang av T-cellsreceptorn.

Lymfomatoid papulos

Lymfomatoid papulos (LyP) är en kronisk återkommande självläkande hudsjukdom med en vanligtvis benign klinik med morfologiska drag som vid ett T-cellslymfom.

Morfologi

Den histologiska bilden av LyP är mycket variabel. Flera histologiska subtyper har beskrivits.

  • Typ A är vanligast och står för mer än 80 %. Denna typ karaktäriseras av spridda eller små grupper av stora atypiska CD30‑positiva celler som ibland är flerkärniga. Dessa blandar sig med rikligt av inflammatoriska celler såsom lymfocyter, granulocyter och eosinofiler.
  • Typ B är ovanlig (<5 %) och består av CD30-positiva eller negativa cerebriforma celler med ett framförallt epidermotropt infiltrat som morfologiskt liknar tidig MF.
  • Typ C (cirka 10 %), visar en monoton population eller kohesiva sjok av stora CD30-positiva T-celler med relativt få inflammatoriska celler. Denna typ liknar mycket PC-ALCL.
  • Typ D (<5 %) karaktäriseras av ett uttalat epidermotropt, ibland pagetoitt infiltrat av atypiska små eller medelstora celler som är positiva för CD8 och CD30.
  • Typ E (<5 %) karaktäriseras av ett angiocentriskt och ett angiodestruktivt infiltrat av små till medelstora pleomorfa T-celler som är positiva för CD30 och CD8.

Immunfenotyp

De stora atypiska cellerna i LyP typ A och typ C har samma fenotyp som PC‑ALCL. De atypiska cellerna är nästan alltid positiva för CD4 i typ A-C. I typ D och E är de CD8-positiva eller dubbelnegativa för CD4 och CD8.

Genetik

T-cellsreceptorns gammadel är oftast monoklonalt rearrangerad vid LyP.

8.4.1.4

Primärt kutant akralt CD8+ T-cellslymfom

För gruppen primärt kutana perifera T-cellslymfom UNS beskrivs tre ovanliga provisoriska entiteter i WHO-EORTC klassifikationen för kutana lymfom; primärt kutant gamma delta T‑cellslymfom, primärt kutant aggressivt epidermotropt CD8+cytotoxiskt T-cellslymfom och primärt kutant CD4+ små/medium T-cellslymfoproliferation. Primärt kutant akralt CD8+ T‑cellslymfom är en ny preliminär entitet som har tillkommit till denna grupp.

Primärt kutana perifert T-cellslymfom UNS, primärt kutant gamma delta T‑cellslymfom och primärt kutant aggressivt epidermotropt CD8+cytotoxiskt T-cellslymfom ingår i vårdprogrammet T-cellslymfom. Här nedan beskrivs primärt kutant akralt CD8+ T-cellslymfom.

Primärt kutant akralt CD8+ T-cellslymfom karaktäriseras av CD8+ atypiska medelstora cytotoxiska T‑celler på akrala lokaler, framförallt öron, och har en god prognos.

Morfologi

Tumören består av monotona medelstora celler med oregelbundna kärnor och små nukleoler. Ovanligt med mitoser. Reaktiva B-cellsinfiltrat eller folliklar kan ses i det atypiska infiltratet. Epidermis är oftast opåverkat. Adnexstrukturer är aldrig engagerade.

Immunfenotyp

CD3+, CD8+, TIA1+. CD4 är alltid negativ. CD2, CD5 och CD7, någon av dessa markörer kan saknas eller vara svaga. CD56, CD57 och CD30 är alltid negativa. Ki67 är låg (<10 %).

Genetik

T-cellsreceptorgenens gammadel är monoklonalt rearrangerad.

8.4.1.5

Primärt kutant CD4+ små/medium T-cellslymfoproliferation

För gruppen primärt kutana perifera T-cellslymfom UNS beskrivs tre ovanliga provisoriska entiteter i WHO-EORTC klassifikationen för kutana lymfom; primärt kutant gamma delta T‑cellslymfom, primärt kutant aggressivt epidermotropt CD8+cytotoxiskt T-cellslymfom och primärt kutant CD4+ små/medium T-cellslymfoproliferation. Primärt kutant akralt CD8+ T‑cellslymfom är en ny preliminär entitet som har tillkommit till denna grupp.

Primärt kutana perifert T-cellslymfom UNS, primärt kutant gamma delta T‑cellslymfom och primärt kutant aggressivt epidermotropt CD8+cytotoxiskt T-cellslymfom ingår i vårdprogrammet T-cellslymfom. Här nedan beskrivs primärt kutant CD4+ små/medium T‑cellslymfoproliferation.

Primärt kutant CD4+ små/medium T-cellslymfoproliferation debuterar nästan alltid med en solitär lesion och där oftast lokaliserad till ansikte, hals eller överkropp. Sjukdomen har en benign klinik som ett pseudolymfom.

Morfologi

Intradermalt ses ett tätt diffust eller nodulärt infiltrat med tendens att infiltrera subcutis. Sparsam fokal epidermotropism kan ses. Cellerna är små till medelstora. En liten andel av cellerna kan vara pleomorfa. Nästan alltid ses en viss tillblandning av reaktiva CD8+ T-celler, B-celler, plasmaceller och histiocyter.

Immunfenotyp

CD3+, CD4+, CD8- och CD30-. Förlust av T-cellsantigen är ovanligt, förutom CD7. Oftast PD1+, BCL6+ och CXCL13+, vilka tyder på ursprung från T-FH-celler. Ki67 är låg.

Genetik

T-cellsreceptorn är oftast monoklonalt rearrangerad.

 

8.4.2

Primära kutana B-cellslymfom

Primära kutana B-cellslymfom (CBCL) är en heterogen grupp av B-cellslymfom som manifesterar sig primärt i huden utan spridning vid diagnos. CBCL står för 20–25 % av hudlymfomen i västvärlden men är mer ovanliga i Asien. Det är viktigt att särskilja CBCL från motsvarande systemiska lymfom eftersom dessa har ett annat kliniskt förlopp, prognos och behandling. I denna grupp ingår tre entiteter; primärt kutant marginalzonslymfom, primärt kutant follikelcenterlymfom och primärt kutant diffust storcelligt B-cellslymfom, leg-type.

8.4.2.1

Primärt kutant marginalzonslymfom

I WHO-boken (Steven H. Swerdlow, 2017) klassificeras PCMZL i kategorin extranodala marginalzonslymfom medan WHO-EORTC klassifikationen (Willemze et al., 2005) separerar ut primärt kutant marginalzonslymfom som en egen entitet. Ses vanligtvis på bål eller armar som solitära eller grupperade papler eller noduli.

Morfologi

Fläckvisa, nodulära eller diffusa infiltrat. Infiltraten består av små lymfocyter, marginalzonsceller, lymfoplasmocytoida celler och plasmaceller, med tillblandning av centroblastlika eller immunoblastlika celler och många reaktiva T-celler. Reaktiva germinalcentra ses ofta, och omges många gånger av marginalzonsceller. Plasmaceller omger ofta marginalzonscellerna och ses dessutom många gånger i övre dermis. Germinalcentra koloniseras inte av B‑celler och lymfoepiteliala lesioner förekommer inte som i andra marginalzonslymfom. I ovanliga fall ses endast plasmaceller.

Immunfenotyp

CD20+, CD79a+, BCL2+, CD5-, CD10-, CD23-. Vid färgning för CD21, CD23 eller CD35 ses nätverk av follikulära dendritiska celler. Reaktiva germalcentra är typiska fynd och är positiva för BCL6 och CD10 men negativa för BCL2.

Genetik

Monoklonalt rearrangemang av IG-genen föreligger men kan inte alltid påvisas med PCR.

8.4.2.2

Primärt kutant follikelcenterlymfom

Primärt kutant follikelcenterlymfom ses vanligtvis i huvud- och bålregionen.

Morfologi

PCFCL visar ett perivaskulärt och periadnexalt växtmönster eller diffust. Epidermis är nästan alltid oengagerat. Infiltratet visar olika växtmönster; follikulärt, follikulärt och diffust eller enbart diffust. Fall med follikulärt växtmönster visar nodulära infiltrat i hela dermis nående ned till subcutis. Folliklarna kan vara vaga och visa en monoton proliferation av BCL6+ follikelcenterceller med tillblandning av CD21+/CD35+ nätverk av follikulära dendritiska celler. Folliklarna saknar ofta mantelzoner och fagocyterande makrofager samt har en låg proliferation. Reaktiva T-celler kan förekomma rikligt. Fall med ett diffust växtmönster brukar ofta ses med en monoton population av stora centrocyter med en blandning av centroblaster i varierande mängd. I ovanliga fall kan centrocyterna vara spolformade. I en del fall kan kvarvarande nätverk av CD21+/CD35+ follikulära dendritiska celler ses och i andra fall saknas dessa. Proliferationsgraden i PCFCL med diffust växtmönster är i allmänhet hög.

Immunfenotyp

CD20+, CD79a+, BCL6+. CD10 kan vara positiv i fall med follikulärt växtmönster men är oftast negativ i diffust växtmönster. BCL2 är negativ eller svagt positiv i en del centrocyter, men i flera studier har BCL2 rapporterats vara positiv i fall med partiellt follikulärt växtmönster. Vid CD10+ och BCL2+ celler bör alltid ett nodalt follikulärt lymfom med kutant engagemang misstänkas.

Genetik

Monoklonalt rearrangemang av IG-genen föreligger men kan inte alltid påvisas med PCR. I 10–40 % av fallen påvisas BCL2 rearrangemang med FISH.

8.4.2.3

Primärt kutant diffust storcelligt B-cellslymfom, leg-typ

Primärt kutant diffust storcelligt B-cellslymfom, leg-typ är nästan alltid lokaliserad till underbenen, men 10–15 % drabbar andra lokaler. Sjukdomen disseminerar ofta till andra icke-kutana lokaler.

Morfologi

Monotont diffust infiltrerande centro- och immunoblaster. Follikulära dendritiska nätverk saknas, få reaktiva T-lymfocyter. Ingen epidermotropism.

Immunfenotyp

CD20+, CD79a+, BCL2+, MUM1+, FOXP1+, MYC+, cIgM+. BCL2 och MUM1 saknas i cirka 10 % av fallen. BCL6 svagt positiv och CD10 vanligtvis negativ. Hög proliferation.

Genetik

Många likheter med DLBCL. Samma genetiska profil som DLBCL av typen ABC. FISH eller analys visar ofta translokation som rör MYC eller BCL6-generna. MYD88 L265P mutation ses i 60 % av fallen.

Nästa kapitel
9 Stadieindelning och prognosfaktorer