Diagnostik
Utredning
Diagnosen hudlymfom ställs med hjälp av hudbiopsi och undersökning av denna, se avsnitt 8.2 Anvisningar för provtagarens hantering av provet. När diagnosen är säkerställd kan man behöva göra ytterligare undersökningar för att kartlägga sjukdomens utbredning och utesluta extrakutan sjukdom. Vid förstorade lymfkörtlar bör biopsi övervägas. Utredningen ska mynna ut i en korrekt stadieindelning. Vid misstanke om hudlymfom eller bekräftad diagnos hudlymfom ska remiss alltid skickas till hudspecialist 79.
Utredning vid primärt kutant T-cellslymfom
Utredning vid mycosis fungoides eller Sézarys syndrom
Att diagnostisera mycosis fungoides (MF) kan gå snabbt, men ibland kan det ta längre tid till diagnos. Det kan bero på att histopatologiska förändringar vid MF initialt kan vara mycket diskreta och otillräckliga för att ställa diagnosen. Ofta krävs upprepade biopsier över tid för att ställa diagnosen MF. Det kan också bero på att MF kliniskt kan likna vanliga hudsjukdomar som eksem och psoriasis och ha ett stillsamt förlopp. Det är inte ovanligt att det tar flera år från initialt symptom till säkerställd diagnos.
Sézarys syndrom handläggs i samarbete mellan dermatolog och onkolog/hematolog och huvudansvaret för patienten över tid kan variera beroende på sjukdomens stadium och behandling. Vid Sézarys syndrom bör patienten diskuteras med onkolog/hematolog.
Anamnes |
|
Fysikalisk undersökning |
|
Hudbiopsi |
|
Blodprover |
|
Radiologisk undersökning |
|
Lymfkörtelbiopsi |
|
Benmärgsundersökning |
|
Utredning vid primärt kutana CD30+ lymfoproliferativa sjukdomar
Utredning vid primärt kutant anaplastiskt storcelligt lymfom
Anamnes |
|
Fysikalisk undersökning |
|
Hudbiopsi |
|
Blodprover |
|
Radiologisk undersökning |
|
Lymfkörtelbiopsi |
|
Benmärgsundersökning |
|
Utredning vid lymfomatoid papulos
Anamnes |
|
Fysikalisk undersökning |
|
Hudbiopsi |
|
Blodprover |
|
Radiologisk undersökning |
|
Lymfkörtelbiopsi |
|
Benmärgsundersökning |
|
Utredning vid primärt kutant akralt CD8-positivt T-cellslymfom och primär kutan småcellig CD4+ T- lymfoproliferativ sjukdom
Anamnes |
|
Fysikalisk undersökning |
|
Hudbiopsi |
|
Blodprover |
|
Radiologisk undersökning |
|
Lymfkörtelbiopsi |
|
Benmärgsundersökning |
|
Utredning vid primära kutana B-cellslymfom
Primära kutana B-cellslymfom omfattar primärt kutant marginalzonslymfom, primärt kutant follikelcenterlymfom och primärt kutant diffust storcelligt B-cellslymfom, leg-typ.
Primärt kutant diffust storcelligt B-cellslymfom, leg-type är ett aggressivt lymfom som bör utredas skyndsamt enligt standardiserat vårdförlopp maligna lymfom inkl kronisk lymfatisk leukemi (KLL).
Anamnes |
|
Fysikalisk undersökning |
|
Hudbiopsi |
|
Blodprover |
|
Radiologisk undersökning |
|
Lymfkörtelbiopsi |
|
Benmärgsundersökning |
|
Diagnosbesked
Rekommendation
- Patienter bör få saklig information om sjukdomen, dess behandling och förväntat resultat, så att de kan göra ett grundat ställningstagande till den behandling som erbjuds.
- Patienter bör få ett eller flera uppföljande samtal som upprepar och kompletterar informationen från diagnosbeskedet.
- Vid diagnosbeskedet bör patienterna få individuellt anpassad saklig information. Framgångsrik patientinformation kan mätas i kortare vårdtid och sjukfrånvaro, postoperativt bättre fysisk aktivitet och rörlighet, mindre smärtupplevelse och analgetikakonsumtion samt mindre oro 3637.
Hållpunkter för diagnosbeskedet och uppföljande samtal:
- Uppmana patienten att ha en närstående med sig. Den närstående har då möjlighet att efter besöket komplettera med information som patienten inte har uppfattat eller kunnat ta till sig.
- Upprätta ”Min vårdplan” i samband med diagnosbeskedet eller säkerställ på annat sätt att patienten får såväl skriftlig som muntlig information. Kontaktsjuksköterska bör medverka vid diagnosbeskedet.
- Ge information om sjukdomen och behandlingen: förväntat sjukdomsförlopp, behandlingsmöjligheter, komplikationer och tidsperspektiv.
- Ge information om rätten till ny medicinsk bedömning.
- Ge information om patientföreningar. Länk till Blodcancerförbundet
- Ge information om multidisciplinärt omhändertagande av hudklinik, onkologisk klinik och ev hematologisk klinik.
- Ge praktisk information, t.ex. vårdavdelning och rutiner kring undersökningar och behandling.
- Ta upp eventuell påverkan på arbetsförmågan. Berätta om de sjukskrivningsregler som gäller enligt rekommendationer från Socialstyrelsen samt om olika högkostnadsskydd.
- Identifiera patientens sociala nätverk och sociala stöd. Har patienten kommit ensam, ta reda på om det finns någon som patienten kan kontakta direkt eller vid hemkomst. Erbjud kontakt med kurator vid behov.
- Bekräfta känslor. Känslor som att ”detta är inte sant” och ”det händer inte mig” bör bekräftas under samtalet.
- Vid krisreaktion: Hjälp patienten att uttrycka sina känslor, oavsett vilka de är, genom att finnas till hands och lyssna. Kontakta kurator vid behov.
- Var uppmärksam på självmordstankar. Inom en vecka från diagnosbeskedet löper cancerpatienter en högre risk för självmord än normalbefolkningen. Sjukvårdspersonal kan felaktigt tro att det är riskabelt att ta upp tankar om självmord, medan patienterna ofta uppfattar det som en lättnad att få prata om det.
- Vid uppföljande samtal: Komplettera informationen från diagnosbeskedet. Be patienten att själv berätta vad han eller hon vet om diagnos och planerad behandling. Komplettera därefter med ytterligare information.
- Patient med minderåriga barn: Barn som anhöriga har en särställning då hälso- och sjukvården har skyldighet att ge dem information, råd och stöd enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 5 kap 7 §.
Omvårdnad och rehabilitering
Rekommendation
- Alla patienter bör ha en utsedd kontaktsjuksköterska.
- Min vårdplan bör upprättas för varje patient.
- Man bör kartlägga social och kulturell situation, inklusive minderåriga barn som närstående.
- Man bör skatta rehabiliteringsbehovet och ge stöd och behandling efter behov.
För mer information, se Kapitel 17 Omvårdnad och rehabilitering.