Inledning

Vårdprogrammet gäller för cancer som utgår från slemhinnan i livmoderkroppen (endometriet), vanligtvis kallad endometriecancer eller corpuscancer, ICD C54.9. Tumören kan invadera livmoderkroppens muskelvägg (myometriet) och även sprida sig via lymfkärlssystemet och blodbanan. Mer sällan växer tumören över på intilliggande organ. Livmodersarkom, som utgår från livmoderväggen och stödjevävnad, behandlas i en speciell bilaga till vårprogrammet för mjukdelssarkom, och berörs därför inte i detta vårdprogram, se Nationellt vårdprogram Buksarkom bilaga gynekologiska sarkom. 

Vårdprogrammet är utarbetat av den nationella arbetsgruppen och fastställt av Regionala cancercentrum i samverkan 2024-06-18. Beslut om implementering tas i respektive region i enlighet med överenskomna rutiner. Stödjande Regionalt cancercentrum är Regionalt cancercentrum Väst.

Tidigare versioner:

Tidigare vårdprogram publiceras inte, men kan begäras ut från Regionala cancercentrum, info@cancercentrum.se.

Version 3.1, 2025-08-19

Huvudsakliga förändringar:

• Kapitel 8.4. Icke-invasiva cellförändringar i endometriet. Uppdaterad text om cancerrisk samt risk för körtelmetastaser vid EIN. Förtydligande när endometriecancer ska misstänkas och kontakt med tumörkirurgisk center bör ske. Rekommendation att använda ICD D07.0 (cancer in situ endometrium) vid EIN.
• Kapitel 10 Kategorisering av tumören: Små revideringar.
• Kapitel 12 Mindre ändringar av avsnittet om preoperativ cytostatikabehandling. Indikationerna för behandling med PD-(L)-1-hämmare i kombination med cytostatika har förändrats.
• Kapitel 13: Återfallsbehandling: Indikationerna för behandling med PD- (L)-1-hämmare i kombination med cytostatika har förändrats, vilket beskrivs närmare i kapitel 13. 
• Kapitel 13: Återfallsbehandling. Uppdatering kring endokrin behandling, vilket beskrivs närmare i kapitel 13.

För livmoderkroppscancer finns ett standardiserat vårdförlopp framtaget som gäller från och med år 2017.

Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet. Vårdförloppet beskriver vad som ska göras, och inom vilken tidsram, medan vårdprogrammet utvecklar hur, samt vilken evidensgrund som finns för åtgärderna i det standardiserade vårdförloppet.

Det standardiserade vårdförloppet finns delvis integrerat med texten i vårdprogrammet men kan också läsas i sin helhet i Kunskapsbanken.

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen, samt att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. God vård definieras enligt Socialstyrelsen som kunskapsbaserad, ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv och jämlik. Vårdprogrammet ger rekommendationer för hur vården ska utföras för att uppfylla dessa kriterier. Dessa rekommendationer bör därför i väsentliga delar följas för att man ska kunna anse att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Patientlagen (2014:821) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bl.a. diagnosen, möjliga alternativ för vård, risk för biverkningar och förväntade väntetider samt information om möjligheten att själv välja mellan likvärdiga behandlingar (3 kap. 1–2 §). Vårdgivaren ska enligt samma lag erbjuda en fast vårdkontakt samt information om möjlighet till en ny medicinsk bedömning, även inom en annan region. Vårdgivaren ska också informera om möjligheten att välja vårdgivare i hela landet inom allmän och specialiserad öppenvård. Enligt det s.k. patientrörlighetsdirektivet ska vårdgivaren också informera om patientens rättighet att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, t.ex. hur och när ersättning betalas ut, finns hos Försäkringskassan.

Enligt vårdgarantin (9 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen) har vårdgivaren en skyldighet att erbjuda patienter kontakt samt åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vårdförlopp som RCC har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider som dock inte är en del av vårdgarantin.

I hälso- och sjukvårdslagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att ta hänsyn till barn som är anhöriga och ge dem information, råd och stöd (5 kap. 7 §).

Alla patienter har rätt till en ny medicinsk bedömning angående sin behandling. När patienten så önskar skriver behandlande läkare en remiss för ny medicinsk bedömning till annan mottagning i Sverige. När bedömningen där är klar diskuterar patienten och läkaren svaret samt vilket behandlingsalternativ som är mest lämpligt. Mer information finns på sidan Ny medicinsk bedömning vid cancer på RCC:s webbplats.

Vårdprogrammet använder evidensgraderingssystemet GRADE. För en komplett gradering ska alla ingående studier tabelleras och värderas. Detta har endast gjorts för ett urval av rekommendationerna, men principerna för GRADE-gradering har tillämpats i hela vårdprogrammet.

Ambitionen har varit att alla rekommendationer i vårdprogrammet ska vara evidensbaserade, men för att få fram ett praktiskt användbart verktyg har gruppen i vissa fall ändå behövt utfärdat rekommendationer trots bristfällig vetenskaplig evidens.

Tillförlitligheten i rekommendationer klassificeras enligt GRADE i fyra nivåer:

• (++++) Det sammanvägda resultatet har hög tillförlitlighet.
• (+++) Det sammanvägda resultatet har måttlig tillförlitlighet.
• (++) Det sammanvägda resultatet har låg tillförlitlighet.
• (+) Det sammanvägda resultatet har mycket låg tillförlitlighet. (Det innebär att det inte går att bedöma om resultatet stämmer.)

När det saknas studier som uppfyller inklusionskriterierna anges ”studier saknas”, utan klassificering.

Läs mer om systemet på SBU:s metodbok.