Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Inledning

1.1

Syfte

Målsättningen med vårdprogrammet är att ge en kunskapsbas för kliniskt handlande, och att formulera en standard för lungcancervården som en grundläggande förutsättning för jämlik vård. Lungcancer är en komplicerad sjukdom, där beslut om utredning, behandling och omvårdnad måste baseras på god bakgrundskunskap och förståelse för patientens situation. Dokumentet innehåller därför både rekommendationer om utredning och behandling som är baserade på faktagranskning, och avsnitt som är mer av lärobokskaraktär. Vårdprogrammet ska inte ses som en ”kokbok”, utan som ett ramdokument som på vissa punkter kräver regional eller lokal konkretisering, t.ex. vad gäller preparat- eller metodval där flera likvärdiga alternativ finns, och vad gäller organisatoriska aspekter på vården som kan skilja sig åt mellan olika regioner.

Målgruppen är i första hand läkare och sjuksköterskor som utreder och vårdar patienter med lungcancer, men dokumentet kan också användas som beslutsstöd av andra personalkategorier som kommer i kontakt med patientgruppen, och som läromedel i medicinsk undervisning.

1.2

Förändringar och nyheter

Den första upplagan av nationellt vårdprogram för lungcancer utgavs 1991, med reviderade versioner 2001 och 2008. Föreliggande upplaga publicerades första gången 2015 och reviderades 2018, 2019 och 2020. Den sistnämnda versionen anpassades då till det nya formatet för vårdprogram inom cancerområdet. Den nu aktuella versionen daterad 2021, har reviderats i sin helhet.

Den största förändringen i 2021 års upplaga är ett helt omskrivet kapitel för omvårdnad och rehabilitering vid lungcancer. Detta kapitel har utarbetats av en författargrupp med bred kompetens inom omvårdnad och rehabilitering. Vidare har ett nyskrivet kapitel om psykosocialt omhändertagande lagts till. Slutligen har samtliga behandlingskapitel uppdaterats och alla kapitel har genomgått revisioner av varierande omfattning.

De tre huvudkapitlen om behandling innehåller förändringar jämfört med tidigare versioner av vårdprogrammet. Kapitlet Läkemedelsbehandling vid lungcancer är det kapitel som genomgått den mest märkbara förändringen även i denna uppdatering. De största förändringarna gäller som tidigare behandling av metastaserad icke-småcellig lungcancer. Vid behandlingsprediktiva mutationer rekommenderas nu andra eller tredje generationens tyrosinkinasinhibitorer framför de äldre preparaten. Antalet preparat i första linjens behandling har utökats med nya godkända preparat. Vidare rekommenderas immunterapi i kombination med cytostatika i första hand till patienter med metastaserad icke-småcellig lungcancer utan behandlingsprediktiva mutationer. Här tillförs nu för första gången en dubbelimmunterapi i kombination med cytostatika till de sedan tidigare rekommenderade kemoimmuterapiregimerna. Kirurgikapitlet har reviderats och anpassats till evidensbaserade moderna lungcancerkirurgiska principer. Strålbehandlingskapitlet har uppdaterats bl. a med ett avsnitt om oligometastatisk sjukdom.

Viktiga mindre förändringar återfinns bl. a i etiologikapitlet där ett nyskrivet stycke om lungcancer hos aldrig-rökare tillfogats. Avsnittet om ärftlighet har skrivits om helt i denna version i samarbete med den nationella arbetsgruppen för ärftlig cancer. Kapitlet symtomlindrande behandling har ändrat namn till palliativa åtgärder och granskats av representant för svensk palliativmedicinsk förening. Kapitlet om endobronkiell behandling har lyfts ur detta kapitel och står nu som ett eget kapitel.

1.3

Nationella riktlinjer

Rekommendationer i det nationella vårdprogrammet (föreliggande dokument) har tidigare i allt väsentligt baserats på Socialstyrelsens tidigare publicerade riktlinjer.1 Dokumenten skiljer sig dock åt på flera punkter, vilka sammanfattas i nedanstående tabell. En viktig skillnad är att Socialstyrelsens riktlinjer endast tar upp frågor som i någon mening är kontroversiella eller dåligt evidensbaserade, eller där det finns skillnader i regional tillämpning, medan det nationella vårdprogrammet är mer heltäckande. En annan skillnad är att riktlinjerna värderar enskilda åtgärder var för sig, medan vårdprogrammet redovisar och värderar åtgärderna i ett sammanhang (algoritmer). I Socialstyrelsens riktlinjer anges för varje moment en ”prioritering” som egentligen skall ses som en styrkegrad i rekommendationen, medan den faktiska prioriteringen mellan olika åtgärder sker i respektive region. Det är viktigt att notera att det beslutats att Socialstyrelsens riktlinjer från 2011 ej kommer att uppdateras. Behandlingsrekommendationerna i de nu föreliggande nationella riktlinjerna är därför i många avseenden ej förenliga med rekommendationerna i föreliggande vårdprogram.

Nationella riktlinjer

Nationellt vårdprogram

Socialstyrelsen initierar

Professionsdrivet

Selektiva

Heltäckande

Enstaka åtgärder

Algoritmer

Standardiserad evidensgradering

Ej formaliserad evidensgradering – hänvisning till nationella riktlinjer

Styrkegradering av enskilda rekommendationer (”prioritering”)

Rekommendationer såsom ”skall”, ”bör” och ”kan”

 

Läroboksinslag

 

1.4

Standardiserat vårdförlopp

För lungcancer finns ett standardiserat vårdförlopp framtaget, gällande från och med år 2016.

Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet. Vårdförloppet beskriver vad som ska göras, medan vårdprogrammet utvecklar hur och vilken evidensgrund som finns för åtgärderna i det standardiserade vårdförloppet.

Det standardiserade vårdförloppet kan läsas och laddas ned från RCC:s webbplats

1.5

Lagstöd

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. God vård definieras enligt Socialstyrelsen som kunskapsbaserad, ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv och jämlik. Vårdprogrammet ger rekommendationer för hur vården ska utföras för att uppfylla dessa kriterier. Dessa rekommendationer bör därför i väsentliga delar följas för att man ska kunna anse att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Patientlagen (2014:821) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bl.a. diagnosen, möjliga alternativ för vård, risk för biverkningar och förväntade väntetider samt information om möjligheten att själv välja mellan likvärdiga behandlingar (3 kap. 1–2 § patientlagen). Vårdgivaren ska enligt samma lag erbjuda en fast vårdkontakt och information om möjlighet till ny medicinsk bedömning, även inom annan region. Vårdgivaren ska också informera om möjligheten att välja vårdgivare i hela landet inom allmän och specialiserad öppenvård. Enligt det s.k. patientrörlighetsdirektivet ska vårdgivaren också informera om patientens rättighet att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, t.ex. hur och när ersättning betalas ut, finns hos Försäkringskassan.

Enligt vårdgarantin (2010:349) har vårdgivaren en skyldighet att erbjuda patienter kontakt samt åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vårdförlopp som RCC har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider som dock inte är en del av vårdgarantin.

I hälso- och sjukvårdslagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att beakta barn som närstående och ge dem information, råd och stöd (5 kap. 7 §).

1.6

Evidensgradering

I Socialstyrelsens arbete med nationella riktlinjer för lungcancervård 1 gjordes en formell och konsekvent kategorisering av evidensstyrkan för slutsatser och rekommendationer enligt GRADE-systemet. I föreliggande version av det nationella vårdprogrammet är en sådan formell evidensgradering inte genomförd. För evidensgradering hänvisas därför till de nationella riktlinjerna.

Nästa kapitel
2 Epidemiologi