Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Omvårdnad och rehabilitering

Rekommendation

  • Samtliga patienter med lungcancer, oavsett behandlingsbehov, skall erbjudas en namngiven kontaktsjuksköterska.
  • Alla cancerpatienter ska få en skriftlig individuell vårdplan där rehabiliteringsåtgärder skall ingå. Min Vårdplan skall uppdateras kontinuerligt.
  • Patienter med lungcancer skall erbjudas hjälp till rökavvänjning om behov för detta föreligger.
  • Vid all behandling bör patienten ges stöd till rökstopp.
  • Rehabilitering av behandlingsrelaterade biverkningar och symtom som fatigue, illamående, andfåddhet och hosta bör genomföras strukturerat.
17.1

Kontaktsjuksköterska

Den nationella cancerstrategin styrker att varje patient ska erbjudas en kontaktperson på den cancervårdande kliniken med syfte att förbättra informationen och kommunikationen mellan patienten och vårdenheten och stärka patientens möjligheter till delaktighet i vården (SOU 2009:11). Sedan 2010 finns en lagstadgad rätt till fast vårdkontakt i patientlagen (2014:821).

Staten och Sveriges Kommuner och Regioner har enats om en gemensam generell beskrivning av kontaktsjuksköterskans roll och funktion

Att patienten har erbjudits en namngiven kontaktsjuksköterska ska dokumenteras i patientens journal och registreras i kvalitetsregister.

17.2

Min vårdplan

Kontaktsjuksköterskan ansvarar tillsammans med den behandlande läkaren, för att patienten får kontinuerlig information om planerad behandling och om de biverkningar som behandlingen kan medföra.

En individuell skriftlig vårdplan, kallad Min vårdplan, ska tas fram för varje patient med cancer. Det framgår i den nationella cancerstrategin för framtiden (SOU 2009:11) och i de patientcentrerade kriterierna som ska utmärka ett regionalt cancercentrum (Socialdepartementet: 2011). 

17.3

Aktiva överlämningar

Under patientens tid i cancervården förekommer ofta överlämningar mellan olika vårdgivare. För att skapa en sammanhållen vårdkedja för patienten och de närstående ska alla överlämningar vara ”aktiva”.

Aktiv överlämning innebär att den som har ansvaret för patienten tar kontakt, muntligt och skriftligt, med nästa instans. Den som aktivt överlämnat har fortsatt ansvar till dess att mottagande instans bekräftat att de tagit kontakt med patienten. Uppstartade åtgärder och insatser inom omvårdnad, palliation och cancerrehabilitering ska följas upp, utvärderas och dokumenteras i Min vårdplan.

17.4

Löpande cancerrehabilitering

Cancerrehabilitering syftar till att förebygga och minska de fysiska, psykiska, sociala och existentiella följderna av en cancersjukdom och dess behandling. Insatserna ska ge patienten och de närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt. Se Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering samt kapitlet Uppföljning efter cancerbehandling i detta vårdprogram (se kap 20).

17.4.1

Regelbunden behovsbedömning för patienter och närstående

Cancerrehabilitering är aktuellt under hela processen från misstanke om cancersjukdom under utredning och behandling samt efter avslutad behandling. I patientens skriftliga vårdplan, Min vårdplan, skall cancerrehabilitering ingå. För att adekvat kunna kartlägga rehabiliteringsbehovet bör man använda ett bedömningsinstrument. Strukturerade behovsbedömingar kan tex genomföras med instrumentet Hälsoskattning eller liknande. Behovet av rehabilitering ska därför bedömas regelbundet. Patienten och de närstående ska återkommande få information om vilka rehabiliteringsbehov som är vanliga och vilka insatser som erbjuds. I patientens skriftliga vårdplan, Min Vårdplan, ska cancerrehabilitering ingå.

Vissa rehabiliteringsbehov kan kvarstå livet för vissa patienter. Här kan kvarstående biverkningar efter operation och strålbehandling särskilt nämnas. Rehabiliteringsbehovet för enskilda patienter kan således kvarstå efter avslutad uppföljning för den behandlade sjukdomen.

Såväl patienter som närstående kan omfattas av rehabiliteringsinsatser. Närstående kan vara exempelvis partner, barn, förälder, syskon eller annan person som patienten anser sig ha nära relation till. Barn som närstående har en särställning då hälso- och sjukvården har skyldighet att ge dem information, råd och stöd, enligt Hälso- och sjukvårdslag (2017:30) 5 kap 7 §.

17.4.2

Barn som närstående

Minderåriga barn och ungdomar som är närstående till patienter med allvarlig sjukdom har lagstadgad rätt enligt HSL 5kap 7§ till stöd och information från sjukvården. Det är därför viktigt att tidigt ta reda på om patienten har mindre barn som närstående. Barns delaktighet och kunskap under sjukdomstiden är viktig, och sjukvården ska erbjuda och ordna informationssamtal och besök på till exempel berörd vårdavdelning eller mottagning. Patienten och eventuell ytterligare vårdnadshavare bör erbjudas kontakt med kurator för råd och stöd. Barn har rätt till information och bemötande som är anpassad efter deras ålder och ofta är föräldrarna de som bäst kan tala med sitt barn om sjukdomen. Se även Socialstyrelsens ”Barn som anhöriga” (Barn som anhöriga: konsekvenser och behov när föräldrar har allvarliga svårigheter, eller avlider, 2013)

17.4.3

Grundläggande och specialiserad rehabilitering

All personal inom hälso- och sjukvården ska göra grundläggande behovsbedömningar och ge grundläggande insatser inom cancerrehabilitering. Vid mer avancerade behov ska patienten alltid erbjudas insatser från professioner med specialkompetens inom rehabilitering, exempelvis arbetsterapeut, dietist, fysioterapeut, kurator och psykolog. Även andra professioner som sjuksköterska, läkare och tandläkare kan arbeta specialiserat med cancerrehabilitering.

17.4.4

Fysioterapi

Rekommendation

  • Önskvärt att ha en etablerad kontakt mellan kliniken som patienten är anknuten till och fysioterapeut för att möjliggöra snabb kontakt och relevant kompetens.
  • Kontakt skall tas direkt när behovet uppstår pga. sjukdomens prognos och förändringar i tillståndet
  • Individuell bedömning innan åtgärd med hänsyn taget till patientens aktuella tillstånd, vårdnivå, tidigare fysisk aktivitetsnivå, sjukdomsfas och behandling och patientens egna önskemål.

Fysioterapeuten bör ha en aktiv roll i rehabiliteringen av lungcancerpatienter och kan bidra inom ett flertal viktiga områden vid såväl kurativ behandling och uppföljning som vid palliativ vård:

  • Hjälp med fysisk aktivitet och eller träning i syfte att bibehålla eller öka patientens fysiska förmåga och välbefinnande.
  • Bedömning av förflyttningsförmåga som kan vara förändrad pga. förlamningar (perifer eller central skada) eller skelettmetastaser.
  • Utprovning av förflyttningshjälpmedel.
  • Andningsterapi i syfte att minska dyspné, optimera sekretmobilisering.
  • Ödembehandling, vid behov remittering till lymfterapeut.
  • I samband med kirurgi sedvanlig fysioterapeutisk pre-och postoperativ fysioterapi gällande andningsvård och mobilisering med hänsyn taget till operationens omfattning. Vägledning i fysisk aktivitet och träning efter kirurgin.
17.4.5

Arbetsterapi

Rekommendationer

  • Kontakt med en arbetsterapeut etableras efter behovsbedömning i ett tidigt skede.
  • Arbetsterapeuten gör en fördjupad bedömning av patientens aktivitetsproblem och aktivitetsförmåga.
  • Behov av aktivitetsträning och hjälpmedel ska tillgodoses och bör tas upp i min vårdplan och Rehabiliteringsplan.

Aktiviteter i det dagliga livet (ADL) kan beskrivas som en behovstrappa innefattande personlig ADL (P-ADL), instrumentell ADL (I-ADL), aktiviteter i samhället (arbete-studier) och fritt valda aktiviteter 258 (Vårdguiden/Aktiviteter i dagliga livet/Personlig). Balans i aktiviteter är viktigt för alla människor och bidrar till hälsa 259.

Efter en cancersjukdom och behandling kan det vara svårt att hitta en balans i vardagen av aktiviteter mellan det som är nödvändigt för att klara sin egen vård, aktiviteter i boendet, arbetsförmåga och det som ger stimulans och avkoppling. Aktivitetsbalans påverkas således av såväl fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekter vid cancer och cancerbehandling men är inte diagnosspecifikt. Lungcancer i sig och behandlingen kan påverka kognitiv funktion och förmåga.  Arbetsterapeuten kan bedöma hur kognitiv funktion och förmåga påverkar aktivitetsutförande. Arbetsterapeuten använder olika bedömningsinstrument för att bedöma funktion och förmåga inför fortsatta åtgärder Ett exempel på ett sådant instrument är Perceive, recall, plan and perform 260 se mer i Nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering.

Efter cancerbehandling kan olika aktiviteter komma att kräva mer energi än tidigare. Vid trötthet eller fatigue och dyspné kan det behövas stöd i att balansera aktiviteter mot varandra för att orka med vardagen (se även www.1177.se/Trötthet vid cancer). Energibesparing eller aktivitetsprioritering handlar om att lära sig vad som gör att det krävs mycket energi. Teamarbete rekommenderas då det ofta är flera faktorer som samverkar vid aktivitetsproblem.

Åtgärder kan fokusera på information/undervisning, aktivitetsträning och/eller kompensation exempelvis hjälpmedel 261. Finns det behov av hjälpmedel ska patienten få dessa utprovade och förskrivna (hälso- och sjukvårdslag (2017:30).

17.4.6

Sexualitet och fertilitet

Rekommendationer

  • Sexualitet och fertilitet bidrar till livskvalitet och bör utifrån ett holistiskt perspektiv ingå i vården
  • Samtala om sexualitet och intimitet. Ge råd och stöd och vid behov remittera till andra yrkesprofessioner. Alla sjuksköterskor och läkare bör kunna samtala utifrån PLISSIT-modellens två första nivåer
  • Glidmedel, lokal östrogenbehandling och erektionshjälpmedel kan vara av värde för den enskilde patienten
  • Ändrad sexuell teknik och sexuella hjälpmedel eller läkemedel kan behövas för sexuell aktivitet om så önskas

Sexualitet är ett grundläggande mänskligt, personligt, individuellt och livslångt behov som bidrar till livskvalitet 262.

Sexualitet uttrycks på många olika sätt och vad den omfattar är individuellt. Oavsett ålder och om personen är hetero-, bi- eller homosexuell, lever ensam eller tillsammans med en partner eller flera partners har sexualitet och intimitet stor betydelse. Oftast är sexualitet förknippat med avskildhet och ses som ett privat område. Det kan upplevas svårt att prata om sexualitet, både för patienter, partner/partners och vårdpersonal.

17.4.6.1

PLISSIT-modellen

Kommunikation om sexuell hälsa kan förbättras genom att använda sig av PLISSIT-Modellen. Vårdpersonal kan hjälpa och ge stöd genom att samtala om sexualitet och intimitet, ge råd och vid behov remittera till andra yrkesprofessioner med expertkunskap inom området. Som stöd i samtal om sexualitet kan man utgå ifrån PLISSIT-modellen 263. Modellen förtydligar och konkretiserar den professionella hållningen till frågor som rör sexualitet och sexuell hälsa och beskriver olika nivåer för behandling av sexuella problem. Alla sjuksköterskor och läkare ska kunna samtala utifrån modellens två första nivåer. Om patienten behöver specifika förslag eller intensiv terapi kan remiss till person med sexologisk kompetens utfärdas.

17.4.6.2

Fertilitet

Kvinnor i fertil ålder ska informeras om risken för infertilitet om denna föreligger och erbjudas kontakt med specialiserad fertilitetsenhet för information om och ställningstagande till fertilitetsbevarande åtgärder. Så som infrysning av ovarialvävnad, oocyter eller embryon.

Män som kommer att behandlas med cytostatika som kan påverka fertiliteten ska informeras om denna risk samt erbjudas kontakt med specialiserad fertilitetsenhet för ställningstagande till infrysning av spermier.

Även om flertalet patienter är äldre och prognosen för många är dålig finns ett visst antal patienter där frågan om fertilitet kan vara aktuell. Om fertilitet inte kan bibehållas är det viktigt med stöd i den sorg som förlusten kan innebära

17.4.7

Hälsoaspekter och egenvård

Kontaktsjuksköterska och läkare bör informera patienten om Socialstyrelsens råd för hälsosamma levnadsvanor under behandling. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor är användbara även under cancerbehandlingen. De innehåller kunskaps- och beslutsstöd i mötet med patienten och rekommenderar olika typer av rådgivning. Alla verksamheter inom hälso- och sjukvård bör ha rutiner för hur man erbjuder stöd till patienter som vill förändra sina levnadsvanor (Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor). För individuella råd om levnadsvanor och egenvård under pågående cancerbehandling hänvisas till Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering samt till broschyren ”Hälsobefrämjande levnadsvanor vid cancer” (Svensk Sjuksköterskeförening)

17.4.8

Tobak

Om patienten är rökare bör kontaktsjuksköterska och läkare informera om rökningens negativa effekter vid behandling, och uppmuntra till rökstopp. Vid behov kan patienten hänvisas till rökavvänjning via primärvården eller den specialiserade vården som kan ge hjälp med rökstopp. Patienterna kan också ringa den nationella Sluta röka-linjen 020-84 00 00. 

17.4.9

Alkohol

Alkohol kan ge ökad risk för biverkningar, i form av ökad blödnings- och infektionsrisk, under behandling. Flera cancerläkemedel metaboliseras i levern och interaktioner med alkohol kan medföra antingen sämre effekt av läkemedlet eller ökad biverkningsrisk. Kontaktsjuksköterska och läkare bör därför rekommendera patienten att vara återhållsam med alkohol under pågående behandling. Patienter som vill ha stöd för att förändra sina alkoholvanor kan ringa den nationella Alkohollinjen 020-84 44 48.

17.4.10

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet kan minska biverkningar i samband med behandling på både kort och lång sikt. Under behandlingen ger fysisk aktivitet minskad trötthet och oro samt bättre sömn och livskvalitet. Det är dock viktigt att ta hänsyn till behandlingsintensitet, infektionskänslighet och blodvärden.

17.4.11

Matvanor

Hälsosamma matvanor gör att patienten bättre klarar av de biverkningar som orsakas av behandlingen. Det är viktigt att patienten får i sig tillräckligt med energi och näringsämnen, och de kostrekommendationer som gäller hela befolkningen är tillämpliga även inom cancerrehabilitering, så länge patienten inte har några nutritionsproblem

17.4.12

Komplementär och alternativ medicin

Läkaren och kontaktsjuksköterskan bör informera patienten om att komplementär och alternativ medicin kan påverka effekterna av cancerbehandlingen. Patienten bör erbjudas information om eventuella interaktioner med ordinerad cancerbehandling. Ett exempel på information om komplementärmedicin riktad till patienter på www.cancercentrum.se

17.4.13

Solvanor

Informera patienten om att vara försiktig med att vistas i starkt solljus i samband med strålbehandling och viss medicinsk behandling eftersom huden då är mer känslig för solljus. Patienten bör i särskilda fall rekommenderas att använda solskydd med hög solskyddsfaktor och vistas i skuggan.

17.4.14

Kunskap och stöd

Informera patient och närstående om patientföreningen, Lungcancerföreningen (se appendix 1) (www.lungcancerforeningen.se) och Cancerfonden (www.cancerfonden.se) Här finns aktuell och saklig information om bl.a. diagnos, cytostatikabehandling, att vara närstående och vad som händer efter cancerbeskedet.

17.5

Omvårdnad vid onkologisk behandling

17.5.1

Fatigue och nedsatt fysisk form

Patienter med Lungcancer behöver få information om att de kan uppleva fatigue och fysisk svaghet, och de bör, oavsett om behandling pågår eller inte, uppmuntras till fysisk aktivitet och att fortsätta med dagliga aktiviteter. Kontakt med arbetsterapeut och/eller fysioterapeut tas vid behov för bedömning av rehabiliteringsbehov och -insatser. Se Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering.

17.5.2

Illamående

Illamående vid onkologisk behandling bör bedömas kontinuerligt och förebyggas med antimetika. Patienter under pågående onkologisk behandling skall följas upp avseende illamående för att möjliggöra tidig intervention vid tilltagande illamående. Frånsett farmakologisk behandling med antimetika bör patienter vid behov bedömas av dietist för ytterligare åtgärder. Ytterligare information om behandling av illamående finns i Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering samt i rekommendationerna för de specifika behandlingarna i det nationella regimbiblioteket

17.5.3

Andfåddhet och hosta

Andfåddhet och hosta kan var symtom kan var symtom på pneumonit orsakad av strålbehandling eller immunterapi. Behandlingsorsakad pneumonit kan vara allvarlig och skall behandlas med steroider. Se kapitlet 13.2 för strålbehandlingsorsakad pneumonit och riktlinjer för handläggande av immunrelaterad toxicitet (www.cancercentrum.se) för immunterapiorsakad pneumonit. Förutom farmakologisk behandling kan bedömning av fysioterapeut vara till hjälp får rehabiliteringsåtgärder som kan lindra symtomen för patienten.

17.6

Omvårdnad vid andningsproblem

17.6.1

Andnöd

Andnöd (dyspné) är en subjektiv upplevelse som bara patienten själv kan veta hur kraftig eller ångestskapande den är. Den underliggande orsaken ska behandlas eller åtgärdas så att det medför symtomlindring för patienten. När riktad behandling inte hjälper ges läkemedel som påverkar andningscentrum och därmed andfåddhetskänslan. Frånsett riktade åtgärder mot orsaken till patientens andfåddhet kan andra omvårdnadsåtgärder övervägas. För patienter som tillbringar en del av dagen i sängläge kan kontakt med arbetsterapeut och fysioterapeut vara av stort värde för att underlätta andningen för patienten. Se kapitel 15.1 Dyspné och Nationellt vårdprogram palliativ vård.

17.6.2

Hosta

Hosta är vanligt vid lungcancer och kan orsakas av även vara en behandlingsrelaterade biverkan. Vanligast är pneumonit orsakad av strålbehandling eller immunterapi. Vid misstanke om att hostan är behandlingsrelaterad biverkan skall detta behandlas specifikt. Vid besvärande hosta relaterad till patientens grundsjukdom bör patienten bedömas av fysioterapeut för bedömning och ytterligare behandlingsåtgärder och rehabiliterande åtgärder. Se Nationellt vårdprogram för cancerrehabilitering samt kapitel 15.4 Hosta.

17.7

Palliativ vård och vård i livets slutskede

Palliativ vård avser all vård som inte är kurativt syftande och syftar till att förbättra livskvaliteten och lindra symtom för patienten. Den palliativa vården ska tillgodose fysiska, sociala och existentiella behov. Den ska även kunna ge närstående stöd i sorgearbetet. Den övergripande uppgiften är att försöka hjälpa patienten att leva så fullvärdigt som möjligt trots tumörsjukdom. Detta betyder en aktiv helhetsvård med omtanke och engagemang, vars syfte är att ge en förbättrad total livskvalitet när bot inte längre är möjlig. Tidig inskrivning i ett palliativt team är att föredra vid behandling av avancerad sjukdom för att möjliggöra en specialiserad multidisciplinär symtomlindrande behandling och omhändertagande. Palliativ vård i livets slutskede syftar till att lindra allvarliga symtom som smärta, ångest, andnöd och agitation under patients sista tid. Läs mer i Nationellt vårdprogram palliativ vård.

Nästa kapitel
18 Psykosocialt omhändertagande