Multidisciplinär konferens

Multidisciplinära konferenser (MDK) har varit i bruk sedan tidigt 70-tal på flera sjukhus och på senare år har videokonferenser blivit rutin även mellan olika sjukhus och vårdnivåer. Det kan ha flera positiva effekter såsom en bättre kommunikation mellan specialister, möjlighet till undervisning och mer jämlik bedömning. MDK kan även underlätta inklusion av patienter i behandlingsstudier. Det är viktigt att de som deltar vid MDK känner till vilka studier som är aktuella och har god översikt över inklusionskriterier. Här kan man också ha god hjälp av RCC:s studieportal.

I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för lungcancervård har behandlingsbeslut vid multidisciplinär terapikonferens rekommenderats med hög prioritet. Det finns dock ingen enhetlig anvisning om vilka discipliner som skall vara representerade vid en MDK för lungcancer. Sammansättningen av den multidisciplinära konferensen varierar över landet och är inte vetenskapligt underbyggd. Vanligen bör dock lungmedicinare, onkolog, patolog/cytolog, radiolog och kontaktsjuksköterska delta. Vid diskussion kring potentiellt kirurgiska fall (stadium I-IIIA) ska toraxkirurg delta. Dessutom kan representanter för klinisk fysiologi/nuklearmedicin samt företrädare för palliativ medicin medverka.

Det kan vara en fördel att samla samtliga involverade i kurativa behandlingar vid samma konferens för att undvika att fallet behöver diskuteras vid flera olika konferenstillfällen vilket också fördröjer handläggningen, samt för att få möjlighet att jämföra olika behandlingsmodaliteter. För ökad stringens ska konferensen också enas om en TNM-klassifikation, åtminstone för fall där man har en kurativ intention.

Det är också önskvärt att någon som känner patienten deltar, och kan redogöra för patientens allmäntillstånd och symtom samt inställning till olika behandlingsalternativ.

Det bör för varje MDK upprättas tydliga rutiner kring hur patientfall ska anmälas och förberedas samt vem som sköter dokumentation och efterarbete.

Vissa komplicerade fall kan behöva diskuteras i ett nationellt sammanhang, och inom vissa diagnosgrupper används nationell MDK som vägledande inför behandlingsbeslut.