Bakgrund och orsaker
Epidemiologi
Incidens
Globalt har den åldersstandardiserade incidensen ökat årligen under de senaste 60 åren. Detta har förklarats av en ökad diagnostik med opportun screening genom en ökad användning av bilddiagnostiska undersökningar. I Sverige liksom i Danmark ses en trend till minskad incidens (figur 1). Inom EU ses generellt en ökad åldersstandardiserad incidens. Beräkningar för år 2020 visar att cirka 138 000 individer inom EU diagnostiserades med njurcancer, motsvarande cirka 3 % av alla maligna tumörsjukdomar (globocan.iarc.fr). Den verkliga incidensen är högre på grund av att många tumörer förblir oupptäckta. År 2020 var det cirka 54 000 patienter inom EU som avled i sjukdomen, det vill säga nära 40 % av de som diagnostiserades med njurcancer.
Cirka 1 300 nya fall av njurcancer upptäcks årligen i Sverige. För mer än tio år sedan var antalet nydiagnostiserade patienter cirka 900–950 per år. Ökningen beror till största delen på en äldre och större population. Njurcancer står för cirka 2,4 procent respektive 1,5 procent av all cancer hos vuxna män och kvinnor i Sverige, vilket gör den till den nionde respektive sjuttonde vanligaste tumörformen bland män och kvinnor.
I Sverige var incidensen av njurcancer 14,9 per 100 000 män och 7,4 per 100 000 kvinnor 2022 (åldersstandardiserad enligt standardbefolkningen i Sverige år 2000).
Figur 1. Incidens av njurcancer i Sverige 1970–2022 (åldersstandardiserad enligt befolkningen 2000).
Njurcancer förekommer cirka 1,5 gånger så ofta hos män som hos kvinnor. Njurcancer är ovanlig före 40 års ålder och den högsta incidensen är mellan 60 och 80 år vid diagnos (figur 2). Cirka 2 % av tumörerna är bilaterala vid första diagnostillfället, men bilateral njurcancer är betydligt vanligare hos individer med von Hippel-Lindaus sjukdom och annan ärftlig njurcancer.
Figur 2. Ålder vid diagnos 2005–2023.
Andelen incidentellt diagnostiserade njurcancerfall ökar internationellt och nationellt. I Sverige har vi registrerat en ökning från 43 % år 2005, till 64 % 2023 (figur 3). Denna ökning beror framför allt på en ökad användning av datortomografi (DT), ultraljud och magnetresonanstomografi (MRT) som använts för att utreda och undersöka andra symtom eller tillstånd som inte varit relaterade till en misstanke om njurcancer.
I Sverige år 2021 var median tumörstorlek för incidentellt upptäckt njurcancer utan metastaser 35 mm och med metastaser 80 mm.
Figur 3. Incidentellt upptäckt njurcancer i Sverige 2005–2023. Trender visas för riket och uppdelat på sjukvårdsregioner.
Dödlighet och överlevnad
Andelen patienter med metastaser (M-stadium 1) vid diagnostillfället har i Sverige gradvis sjunkit, från 23 % år 2005 till 14 % åren 2021–2023. Av de patienter som vid diagnostillfället inte har metastaserad sjukdom får cirka 14 % tumöråterfall inom 5 år, se Nationellt kvalitetsregister för njurcancer.
Dödligheten i njurcancer har gradvis minskat för båda könen under en 30-årsperiod (figur 4). Under perioden 2010–2020 avled i genomsnitt drygt 500 vuxna individer per år i njurcancer i Sverige (Socialstyrelsens statistikdatabas). Prognosen för patienter med spridd njurcancer är fortfarande dålig, men glädjande är att andelen som lever 5 år efter diagnos med metastaserad njurcancer har ökat. En av orsakerna till detta är sannolikt en tidigare diagnostik generellt men framför allt den förbättrade onkologiska behandlingen med immunologiska läkemedel i kombination med tyrosinkinashämmare. Immunologiska läkemedel har använts sedan 2017 och det pågår en snabb utveckling.
Figur 4. Åldersstandardiserad dödlighet i njurcancer i Sverige 1997–2023 (åldersstandardiserad enligt befolkningen år 2000).
För lokaliserad sjukdom med små tumörer (T1a) är den relativa 5‑årsöverlevnaden över 85 % för alla dödsorsaker. Ingen skillnad i överlevnad ses mellan män och kvinnor i Sverige.
Överlevnaden är mycket starkt beroende av om metastaser förekommer vid diagnostillfället, eller om patienten drabbas av återfall efter tidigare kurativt syftande behandling. Den observerade femårsöverlevnaden vid icke-metastaserad sjukdom, åren 2005–2016, var i registret över 75 % (inkluderande alla T‑stadier) medan den var cirka 20 % för patienter med metastaserad njurcancer vid diagnos 2018. Det syns en trend till ökad överlevnad de sista åren. Femårsöverlevnaden redovisas oberoende av dödsorsak, men man ser att överlevnaden påverkas tydligt av sjukdomens allvarlighetsgrad (TNM-stadiet) (figur 5).
Figur 5. Relativ överlevnad i relation till T-stadium vid diagnos för patienter diagnostiserade 2005–2018. Samtliga patienter har potentiellt en 5‑årsöverlevnad.
Figur 6. Observerad 5 års-överlevnad uppdelad på M-stadium vid diagnos för patienter diagnostiserade 2005–2018.
Riskfaktorer
Med en globalt stigande incidens är det sannolikt att omgivningsfaktorer spelar roll för uppkomsten av njurcancer. Orsakerna till att njurcancer utvecklas är inte helt klara, men cigarrettrökning och övervikt är två viktiga riskfaktorer. Andra riskfaktorer är högt blodtryck och förvärvad njurcystsjukdom vid långvarig njursvikt. Diabetes och metabolt syndrom associeras också med ökad risk att utveckla njurcancer. Cirka 20–30 % av alla fall av njurcancer anses bero på rökning och 30 % på övervikt.
Ärftlig njurcancer med en känd bakomliggande genetisk orsak utgör cirka 5 % av all njurcancer och är då ibland associerad med andra typiska kliniska manifestationer. Det finns också familjer och släkter där det förekommer en ansamling av njurcancer utan känd genetisk orsak. Det pågår en utveckling där vissa njurcancertyper i dag kan klassas med hjälp av typiska genetiska förändringar (se vidare i kapitel 9 Kategorisering av tumören). För diskussion om utredning och omhändertagande och specifika cancersyndrom, se avsnitt 6.3 Uppföljning av personer med misstänkt ärftlig njurcancer.