Uppföljning

Efter kirurgisk behandling av njurcancer är uppföljning viktig för att identifiera och monitorera postoperativa komplikationer, rehabiliteringsbehov, njurfunktion, lokala återfall och utveckling av metastaser. Dessutom kan uppföljningen användas för forskning och förbättringsarbete.

Det finns ingen konsensus om optimalt uppföljningsschema efter behandling av njurcancer, och det finns inga bevis för att tidig diagnos av återfall förbättrar överlevnaden. Intensiv radiologisk övervakning för alla patienter är sannolikt inte nödvändig.

Uppföljning kan vara viktig för att öka tillgänglig information om sjukdomen och bör utföras av urolog för att registrera tiden för återfall eller utveckling av metastaser. I Sverige fick 13 % av patienter diagnostiserade 2016–2018 med lokaliserad sjukdom återfall inom 5 år.

För patienter med hög ålder och samsjuklighet och lågt tumörstadium överstiger risken för icke-njurcancerdöd vida den för återfall och död i njurcancer, vilket kan kräva modifiering av uppföljningsstrategin för många patienter.

En förnyad behovsbedömning för rehabilitering ska göras vid övergången från behandling till uppföljning. Bedömningen ska göras enligt det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering, vilket bland annat innebär användning av validerade bedömningsinstrument.

Vid bedömningen ska följande klargöras:

• Målet med rehabiliteringen.
• Patientens eget ansvar för rehabiliteringen inklusive egenvårdsråd.
• Vart patienten kan vända sig vid frågor eller nya behov.
• Nästa avstämning.

Följande bör särskilt uppmärksammas för patientgruppen:

• Njurfunktion.
• PROM.

Det finns risk att patienter med kronisk njursjukdom försämras i sin njurfunktion över tid och utvecklar kardiovaskulära och skelettrelaterade komplikationer. Patienter med lågt GFR kan behöva remiss för njurmedicinsk bedömning, se avsnitt 13.1 Behandling av kronisk njursvikt.

Njurcancer kan ge metastaser på skilda lokaler, som visar sig på olika sätt. Vid symtom behöver klinisk undersökning utföras och ev. fortsatt utredning med specifik bilddiagnostik utanför uppföljningsschemat.

Återfall efter nefronsparande kirurgi är sällsynta men tidig diagnos kan vara önskvärd då den mest effektiva behandlingen är ytterligare kirurgi. Återfall i den kontralaterala njuren är också sällsynta (1–2 %) och kan uppkomma sent. Uppföljning kan även detektera metastaser i tidigt skede innan storleken kan begränsa möjligheterna till kirurgisk resektion, vilket anses vara standardbehandling i fall av resecerbar och helst ensamma lesioner.

Resultatet efter operation för låggradiga T1a-tumörer är nästan alltid utmärkt. Det är därför rimligt att stratifiera uppföljningen baserat på risken för att utveckla återfall eller metastaser.

Tabell 7. Uppföljning av lågrisktumörer (efter ablation, se längre ned).

Uppföljningen ska anpassas efter patientens förväntade återstående livslängd och möjlighet att klara ytterligare behandling.

Tabell 8. Uppföljning av medel- och högrisktumörer.

Överväg adjuvant behandling för högrisktumörer, se avsnitt 12.3 Behandling vid lokalt återfall. Tumörer med inslag av sarkomatoid tumör behöver sannolikt tätare kontroller initialt. Uppföljningen ska anpassas efter patientens förväntade återstående livslängd och möjlighet att klara ytterligare behandling.

Tabell 9. Uppföljning efter ablation.

Uppföljningen ska anpassas efter patientens förväntade återstående livslängd och möjlighet att klara ytterligare behandling.

Behandlande klinik ansvarar för försäkringsmedicinsk bedömning och utfärdande av eventuella intyg, utlåtanden och receptförskrivning i anslutning till behandling, därefter tar kliniken på patientens hemort över uppföljningen.

När uppföljningen avslutas ska den behandlande enheten ha ett avslutande samtal med patienten. Patienten bör också få en skriftlig sammanfattning av sin diagnos och behandling inkl. livslånga behov eller risker. I denna sammanfattning bör eventuella råd till primärvården framgå. Det bör framgå vart patienten ska vända sig med nya behov.

Vid behov av insatser från primärvården bör även remiss utfärdas för uppföljning, där det framgår vad som ska följas, tidsintervaller för kontroll samt symtom/fynd som ska föranleda återremiss till urolog/onkolog.

Överlämning till primärvården bör vara aktiv, vilket innebär att den som har ansvaret för patienten tar kontakt, muntligt och skriftligt, med nästa instans. Den som aktivt överlämnat har fortsatt ansvar till dess att mottagande instans bekräftat att kontakt tagits med patienten.

I dag finns ingen evidens för vilket uppföljningsprogram som är mest lämpligt för att upptäcka återfall för patienter som behandlats för njurcancer. Strukturerad uppföljning och registrering bedöms öka kunskapen och i förlängningen leda till ett bättre omhändertagande.