Inledning

Vårdprogrammets huvudsakliga målgrupp är professionen, men många läsare är också patienter, närstående, politiker och andra som är berörda av svensk cancervård. Kapitlen Sammanfattning samt Bakgrund och orsaker är skrivna med den bredare målgruppen i åtanke, medan övriga kapitel i första hand är skrivna för professionen.

Vårdprogrammet beskriver diagnosen hepatocellulär cancer (levercellscancer, C22.0), HCC, den vanligaste formen av primär levercancer som utgår från leverns celler (hepatocyter).

Vårdprogrammet rör enbart vuxna med HCC och riktar sig i första hand till vårdgivare i Sverige. Sedan nationellt kvalitetsregister och vårdprogram infördes har vi sett en förbättrad prognos. Den här uppdateringen syftar till att ge nationell samstämmighet kring hur förbättringar av diagnostik, behandling och standardisering av HCC-vårdens organisation bör se ut.

Vårdprogrammet är utarbetat av den nationella arbetsgruppen, och version 4.0 är fastställd av Regionala cancercentrum i samverkan 2024-12-10. Beslut om implementering tas i respektive region i enlighet med överenskomna rutiner. Stödjande Regionalt cancercentrum är Regionalt cancercentrum Väst.

Tabell 1. Tidigare versioner av vårdprogrammet

Tidigare vårdprogram publiceras inte men kan begäras ut från Regionala cancercentrum, info@cancercentrum.se.

Förändringar jämfört med 2022 års vårdprogram:

• Samtliga kapitel har synats och uppdaterats utifrån aktuellt evidensläge och praxis. Framför allt har stora delar av behandlingskapitlet uppdaterats och förtydligats avseende aktuella behandlingsrekommendationer.
• En ny svensk behandlingsöversikt motsvarar överenskomna övergripande behandlingsprinciper.
• Nya selektionskriterier för transplantation (Metroticket 2.0) införs i och med detta vårdprogram (se avsnitt 11.4 Levertransplantation (LTx) vid HCC)
• Nya tekniker som navigation och fusion, har ökat möjligheten att genomföra ablation hos flera patienter tack vare bättre precision.
• Flera nya systemiska onkologiska behandlingar har tillkommit och i första linjen är nu Atezolizumab-Bevacizumab första handsval.

För levercellscancer finns ett standardiserat vårdförlopp framtaget, som gäller från och med år 2016.

Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet. Vårdförloppet beskriver vad som ska göras medan vårdprogrammet utvecklar hur samt vilken evidensgrund som finns för åtgärderna i det standardiserade vårdförloppet.

Det standardiserade vårdförloppet finns delvis integrerat med texten i vårdprogrammet men kan också läsas i sin helhet i Kunskapsbanken Standardiserat vårdförlopp levercancer.

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Vårdprogrammet ger rekommendationer för hur vården ska utföras för att uppfylla det. Dessa rekommendationer bör därför i väsentliga delar följas för att man ska kunna anse att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Primärvården har enligt hälso- och sjukvårdslagen ett särskilt ansvar att tillhandahålla förebyggande insatser utifrån såväl befolkningens behov som patientens individuella behov och förutsättningar (13 kap.). I lagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att beakta barn som är närstående och ge dem information, råd och stöd (5 kap. 7 §).

Enligt vårdgarantin (9 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen) är vårdgivaren skyldig att erbjuda patienter kontakt samt åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vårdförlopp som RCC har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider som dock inte är en del av vårdgarantin.

Annan relevant lagstiftning som berör cancervården är patientlagen och patientrörlighetsdirektivet.

Patientlagen (2014:821) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bland annat möjliga alternativ för vård, förväntade väntetider, risk för biverkningar och om metoder för att förbygga sjukdom eller skada. Patienten har också rätt att få information om att hen har möjlighet att själv välja mellan likvärdiga behandlingar, att få en ny medicinsk bedömning och att få en fast vårdkontakt (3 kap. 1–2 § patientlagen).

Enligt det så kallade patientrörlighetsdirektivet ska vårdgivaren också informera om patientens rättighet att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, till exempel hur och när ersättning betalas ut, finns på sidorna om planerad vård utomlands hos Försäkringskassan.

Arbetet har utgått från befintliga internationella och nationella kunskapsstöd och systematiska översikter inom området. De riktlinjer som huvudsakligen legat som grund är ESMO:s riktlinjer. Om GRADE:s klassificering har använts för något av underlagen har de lyfts in i vårdprogrammet. Gruppen har inte själv genomfört en komplett GRADE-klassificering principerna för den har använts i diskussionerna av det vetenskapliga underlaget.

I vissa fall har originalstudier använts som underlag. När vetenskapliga underlag saknats eller där vetenskapliga studier har haft låg kvalitet bygger underlaget på gruppens beprövade erfarenhet.

Vårdprogrammets klassificering rör de sammanvägda resultatens tillförlitlighet och klassificeras i fyra nivåer:

• Det sammanvägda resultatet har hög tillförlitlighet (++++).
• Det sammanvägda resultatet har måttlig tillförlitlighet (+++).
• Det sammanvägda resultatet har låg tillförlitlighet (++).
• Det sammanvägda resultatet har mycket låg tillförlitlighet (det innebär att det inte går att bedöma om resultatet stämmer) (+).

Läs mer om systemet i SBU:s metodbok.

Enstaka vårdprogramdeltagare har deltagit i rådgivande aktivitet gentemot några läkemedelsbolag. Detta har beaktats och har inte tillåtits påverka rekommendationerna i detta vårdprogram. Se även avsnitt 22.4 Jäv och andra bindningar.