Sammanfattning

Levercellscancer (HCC) diagnostiseras i cirka 500 fall årligen, och underliggande virushepatit, alkohol och fettlever kan påvisas i > 2/3 av fallen. Överlevnaden i Sverige har förbättrats under den period då vi haft nationella vårdprogram. Efter genomförd kurativt syftande behandling är femårsöverlevnaden i median 40–75 %, men när enbart medicinsk behandling kan erbjudas understiger medianöverlevnaden ett år. Vilken behandling man väljer skiljer sig åt i olika delar av landet, det gäller även de kurativa såsom resektion, ablation eller transplantation. Vår förhoppning är att det här vårdprogrammet ska bidra till mer likvärdig vård.

En underliggande leversjukdom med en årlig risk för HCC är grund för att överväga HCC-övervakning (surveillance, upprepad screening av en utvald riskgrupp). Den årliga risken varierar för de tillstånd där HCC-övervakning diskuteras mellan 0,2 och 1,5 %. En kombination av riskfaktorer ökar risken. Övervakningen bör vara organiserad i varje region för att möjliggöra surveillance. Regionalt organiserade surveillance finns nu bara på enstaka håll.

Diagnosen HCC ställs i de flesta fall med non-invasiva radiologiska kriterier. Men om en underliggande leversjukdom saknas krävs det en biopsi för att ställa en säker diagnos. Den radiologiska diagnostiken är standardiserad och baseras bland annat på arteriell hypervaskularitet och wash-out. Med det här vårdprogrammet införs en ny standardiserad beskrivning av fokaliteter i lever. LI-RADS (Liver Imaging Reporting and Data SystemÒ, LI-RADS beskriver fokaliteter i en skala 1–5 utifrån risken att det rör sig om HCC (5 = HCC), men innefattar också kategorin LR-M för annan malign förändring.

För att värdera optimal behandling bedöms tumörutbredning, leverfunktion och patientens allmäntillstånd. Tumörutbredningen beskrivs med storlek, antal och med uppgift om vaskulär invasion och extrahepatisk spridning i enlighet med TNM-systemet. Leverfunktionen beskrivs med Child-Pugh-skalan (CTP), och allmäntillståndet anges som ”performance status” enligt ECOG, se behandlingsalgoritmen i kapitel 8 Diagnostik.

Ett av målen med det standardiserade vårdförloppet (SVF) för HCC är att 70 % av alla cancerfall ska utredas enligt det, och få sin diagnos och behandling värderad vid regional behandlingskonferens.

Ablation eller resektion är förstahandsalternativet vid singulär tumör < 3 cm begränsad till lever. Resektion är förstahandsalternativ vid avsaknad av underliggande leversjukdom och större tumör, men ger en sämre överlevnad än transplantation vid sänkt leverfunktion. Patienten bör värderas vid transplantationscentrum om patienten bedöms vara transplantabel, ha underliggande leversjukdom eller CTP > 5 och med en tumörbörda som ligger inom de så kallade UCSF-kriterierna (max 6,5 cm singulär, alternativt 3 tumörer max 4,5 cm), eller om det bedöms att tumörbördan är möjlig att behandla inom ramen för nationell studie. Man bör ha en videokonferens med transplantationscentrum, men tills vidare planeras inte för någon gemensam nationell konferens.

Behandling av levern lokoregionalt är möjlig med kemoinfusion (TAI), kemoembolisering (TACE) samt radioembolisering (SIRT), se kapitel 11 Primär behandling. Indikationen för ovanstående behandlingar är att tumören är begränsad till levern.  Behandlingen ges både palliativt, och inför kurativt syftande behandling.

Tillväxtfaktorhämmande läkemedel (tyrosinkinashämmare), sorafenib och lenvatinib finns nu som första linjens behandling och i andra linjen regorafenib. Cabozantinib kan användas i andra linjens behandling vid avancerad HCC för patient i gott allmäntillstånd (ECOG 0–1) och vid god leverfunktion (CTP max 7 poäng).

Optimal livskvalitet vid HCC förutsätter multidisciplinära team och omvårdnad, där kontaktsjuksköterskefunktionen är viktig. För fortsatt förbättringsarbete är registrering i nationellt kvalitetsregistret SweLiv viktig och att kvalitetsindikatorer och resultat redovisas på www.cancercentrum.se.