Till sidinnehåll

Palliativ vård och insatser

Rekommendationer

  • När det är tydligt att sjukdomen inte går att bota ska patientens erbjudas samtal där innehållet i den fortsatta vården diskuteras utifrån patientens tillstånd, behov och önskemål (samtal vid allvarlig sjukdom).
  • När det är tydligt att livsförlängande åtgärder inte är möjligt görs en brytpunktsbedömning av ansvarig läkare. Patienten bör erbjudas samtal med information om sjukdomens allvar och prognos, återigen utifrån patientens tillstånd, behov och önskemål om information (brytpunktssamtal).

I nedanstående text beskrivs översiktligt palliativ vård och insatser. För mer fördjupad kunskap hänvisas till Nationellt vårdprogram palliativ vård.

En stor andel av patienter med primär levercancer har en icke botbar sjukdom på grund av avancerad tumörsjukdom eller ett allmäntillstånd som inte medger kurativt syftande behandling. Brytpunktsamtal bör genomföras när patienten går in i en palliativ fas men kan ofta behöva upprepas. Allmän information om brytpunktssamtal finns i Nationellt vårdprogram palliativ vård. På RCC:s webbplats finns också en bra introduktionsfilm, se Implementeringsstöd till Nationellt vårdprogram palliativ vård.

Symtomlindrande potentiellt livsförlängande behandling kan vara aktuell under perioder. Ett palliativt förhållningssätt bör tillämpas. Det innebär att patienten bör bedömas utifrån ett helhetsperspektiv som omfattar fysiska, psykiska, sociala och existentiella perspektiv. Hela vårdteamet runt patienten bör aktiveras i vården. Den palliativmedicinska behandlingen syftar till att patienten ska få leva så bra som möjligt under den tid som återstår. Den palliativmedicinska behandlingen kan genomföras självständigt eller parallellt med annan tumörinriktad behandling. Det är viktigt att den palliativa vården är integrerad med den övriga vården genom hela vårdförloppet. Symtomatisk behandling mot smärta, illamående, oro/ångest prioriteras, liksom samtal. Patienten bör erbjudas delaktighet i planering och genomförande av aktuella behandlingar. ”Vad är viktigt för dig? Vilka är dina önskemål?” är centrala frågor att ställa.

För närstående är sjukdomstiden ofta en påfrestande period med rollförändringar och svårigheter att stödja den sjuka. Stödet till de närstående kan innebära både information om vad som händer och emotionellt stöd i form av samtal. De närstående kan behöva prata med någon om sin egen sorg, men också om hur de kan samtala med patienten. Barn som är närstående ska alltid uppmärksammas. För ytterligare information hänvisas till Nationellt vårdprogram cancerrehabilitering.

Den palliativa vården behöver planeras, och flera vårdgivare som primärvård, kommunal sjukvård eller ett specialiserat palliativt team kan kopplas in. Komplexiteten i patientens och de närståendes behov styr om teamen runt patienten behöver kompletteras med specialiserad palliativmedicinsk kompetens. Det kan handla om punktinsatser av ett palliativt konsult- eller rådgivningsteam eller remittering till specialiserad hemsjukvård, hospice eller specialiserad palliativ slutenvårdsenhet. Under hela denna tid ska alla insatser utvärderas och följas upp på ett planerat sätt. Se vidare Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp - palliativ vård.

Vid HCC finns särskilda överväganden att göra vid planering och genomförande av symtomlindrande behandling se kapitel 14 Omvårdnad och rehabilitering. Såväl eventuell leversjukdom som den aktuella tumörsjukdomen kan innebära påverkad leverfunktion, vilket måste tas hänsyn till vid val och dosering av läkemedel.

16.1

Nutritionsbehandling vid palliativ vård

Nutritionsbehandling kan innefatta insatser både för att minska ätsvårigheter och stress relaterat till ätande samt att tillgodose energi- och näringsbehov (se avsnitt 13.2 Nutrition). Vid ett palliativt skede behöver flera aspekter beaktas i relation till nutritionsbehandling: förståelse av sjukdomen, förberedelse för livets slut och existentiella aspekter. I första hand bör dessa överväganden diskuteras. och konsekvenserna bör stödjas av ett multiprofessionellt team inom nutrition, onkologi och palliativ vård. Kortison kan stimulera aptiten, möjligen ge lite mer ork och öka välbefinnandet. Det kan ges i kortare kurer eller i en låg underhållsdos efter en kortare högdosbehandling. Beakta dock kortisonets biverkningar och anpassa dosen efter den förväntade överlevnaden 413.

Vid sent palliativt skede minskar betydelsen av nutritionsbehandling då kroppen inte kan tillgodogöra sig mat och vätska på samma sätt och det är förväntat att patienten kommer att äta mindre. Behandling med intravenös näring och sondmat bör då avslutas.

16.2

Symtom i sen palliativ fas

För generell symtomlindring hänvisas till Nationellt vårdprogram palliativ vård.

Avseende smärtbehandling vid HCC bör hänsyn tas till leverfunktion, se avsnitt 14.8 Smärta.

Vid HCC förekommer även ett antal symtom som är mer kopplade till cirros, se kapitel 13 Understödjande vård.

Patienter i sen palliativ fas av cancer är som regel märkta av sjukdomen med mer eller mindre uttalad avmagring, svullnad av armar och ben och nedsatt muskelkraft. I detta skede av sjukdomen är lindring av symtomen och god omvårdnad samt stöd till de närstående av högsta prioritet. Patienten är till största delen sängliggande, med begränsad ork och kanske inte helt orienterad. Vid vård i livets slut ska samtal vid allvarlig sjukdom genomföras för att få en samstämmighet mellan patienten, de närstående och vårdpersonalen om vad som kan förväntas och var vården ska beredas. Samtalet ska kommuniceras tydligt till patient och närstående samt journaldokumenteras.

Vid behov saneras läkemedelslistor, och onödiga kontroller som ej behövs för symtomlindring tas bort. Smärtlindring och annan symtomlindring kan behöva ges som subkutana injektioner och ska vara ordinerad för att ges vid behov.

Angående symtomlindring i livets slut kan poängteras att parenteral tillförsel av läkemedel ofta kan behövas tidigare i förloppet än bara den absolut sista tiden.