Till sidinnehåll

Multidisciplinär konferens

Rekommendation

1. Regional multidiciplinär konferens (ett per sjukvårdsregion) ska enligt standardiserat vårdförlopp genomföras för att fastställa diagnos, staging och beslut om initial behandling.

2. Fall som bedöms lämpliga för transplantation ska diskuteras vid konferens med nationellt transplantationscentrum.

10.1

Kompetens

En multidisciplinär konferens (MDK) vid levercentrum bör ha kompetens inom:

  • bilddiagnostik
  • kirurgisk och radiologisk intervention
  • medicinsk antitumoral behandling
  • hepatologi
  • kontaktsjuksköterska
  • vid behov patologi.

Den som är föredragande eller inremitterande, alternativt kontaktsjuksköterskan, bör ha kännedom om anamnes och klinisk undersökning, Child-Pugh status, funktionsstatus, missbruksbedömning och samsjuklighet.

10.2

Nivåstrukturering

Fastställande av diagnos och ställningstagande till behandling är centraliserad till ett centrum per sjukvårdsregion, det vill säga till sex regionala levercentrum, som bedriver verksamhet som innefattar resektion och ablation. 

Ytterligare motiv för centralisering till sex regional MDK i Sverige:

  • Non-invasiva kriterier är de vanligaste för att sätta diagnos. Specialiserad radiologisk kompetens är då viktig (formellt finns ingen subspecialisering till leverradiolog).
  • Diagnosens relativa sällsynthet i kombination med de differentialdiagnostiska svårigheterna inte minst vid underliggande leversjukdom.
  • Behandlingsmöjligheterna för såväl potentiellt kurativa som palliativa patienter blir fler, och det pågår relativt många behandlingsstudier vilket kräver regionalisering. För att öka överlevnaden är det centralt med möjlighet till aktiv behandling.
  • Evidensen för behandling vid sänkt leverfunktion och performance är generellt svag, samtidigt som vinsten för patient kan vara stor för de fall där behandling kan erbjudas. En centraliserad multidisciplinär bedömning syftar till att säkerställa att det finns en balans i avvägning mellan patientsäkerhet och möjlig patientnytta.
  • Standardisering inom radiologi, patologi och behandling kräver volym.
  • Möjliggöra kvalitet i registrering i det nationella kvalitetsregistret (SweLiv).
10.3

Ny medicinsk bedömning (second opinion)

För att stärka patientens ställning i hälso- och sjukvårdssystemet för en ny medicinsk bedömning finns en bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen, § 3 a, andra stycket. Den lyder: ”Landstinget skall ge en patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada möjlighet att inom eller utom det egna landstinget få en förnyad medicinsk bedömning i det fall vetenskap och beprövad erfarenhet inte ger entydig vägledning och det medicinska ställningstagandet kan innebära särskilda risker för patienten eller har stor betydelse för dennes framtida livskvalitet. Patienten skall erbjudas den behandling den förnyade bedömningen kan föranleda.”