Primär behandling
*Definitionen av högriskpatient är när minst en av följande riskfaktorer föreligger: lymfovaskulär invasion, positiva marginaler, tumörstorlek > 1 cm, immunsuppression eller primärtumör i huvud-halsregionen.
Kirurgisk behandling
Evidens och rekommendationer
- Patienter med Merkelcellscancer (MCC) stadium I, II och III bör genomgå radikal tumörexcision, gärna med 1–2 cm marginal ned till muskelfascia, perikondrium eller periost samt portvaktskörtelbiopsi.
- Efter kirurgisk behandling bör patienterna diskuteras på multidisciplinär konferens, se kap. 9 Multidisciplinär konferens.
- Vid bristande kirurgisk radikalitet av primärtumören bör lokal strålbehandling erbjudas om re-excision inte kan utföras.
- Patienter med positiv portvaktskörtelbiopsi, eller kliniskt upptäckt och PAD-verifierad regional metastas, bör erbjudas lymfkörtelutrymning och/eller regional strålbehandling, beroende på PAD-svar.
- Patienter med MCC stadium IV bör diskuteras på multidisciplinär konferens (MDK). Excision av primärtumören med fria marginaler kan övervägas så länge det inte fördröjer onkologisk behandling. Dessutom rekommenderas systembehandling och eventuellt kirurgi av metastaser samt i selekterade fall strålbehandling, se kapitel 11 Behandling vid avancerad sjukdom.
- Tumörexcision och portvaktskörtelbiopsi bör utföras vid centrum med tillgång till specialister inom kirurgi, nuklearmedicin och patologi.
Merkelcellscancer (MCC) är snabbväxande och skyndsam behandling är essentiellt 5100. Patienter med MCC stadium I, II eller III bör genomgå radikal kirurgisk excision, om möjligt samtidigt som portvaktskörtelbiopsin (angående klinisk stadieindelning av MCC, se tabell i avsnitt 8.4.1.3 Klinisk och patologisk stadieindelning). Annan behandling än kirurgi av primärtumören är kopplad till sämre utfall 101102103. Målet med kirurgi är att uppnå fria marginaler. Hos patienter som inte genomgår lokal adjuvant strålbehandling är fria marginaler kopplat till minskad risk för återfall och bättre överlevnad 104105106 medan marginalerna tycks vara av mindre betydelse hos patienter som genomgår lokal adjuvant strålbehandling 107. Ingen prospektiv, randomiserad studie har genomförts på detta område.
Några studier har visat att en minskad risk för lokala återfall är kopplad till vida marginaler på 23 cm 108109110, medan andra studier inte har visat högre risk för återfall hos patienter som genomgått excision med 1 cm marginal 111112. Internationellt rekommenderas radikal excision med 1–2 cm marginal ned till fascia, perikondrium eller periost 113. Kirurgiska marginaler bör balanseras mot ingreppets morbiditet. När det gäller ögonlocken bör hänsyn tas till ögonlockens och därmed ögats funktion vilket kan begränsa hur stor marginal man kan ta. En makroskopisk kirurgisk marginal på åtminstone 5 mm skall dock eftersträvas 114. Oavsett lokal bör defekten efter excision primärslutas och transplantat undvikas för att adjuvant strålbehandling ska kunna inledas så snart som möjligt efter kirurgi.
Före excisionen bör primärtumörens största mått (största längd och bredd) mätas i mm med linjal eller måttband. Tumören kan ha tillvuxit sedan inskrivningen, och de kliniska måtten vid excision ligger till grund för stadieindelningen. I operationsberättelsen bör excisionsmarginaler (uppmätta med linjal eller måttband) anges i mm, liksom excisionsdjup, det vill säga om excisionen går ned till fascia, perikondrium, periost eller motsvarande, och anatomisk lokalisation. I PAD-remissen bör ovanstående anges liksom eventuell suturmarkering, och den anatomiska lokalisationen bör vid behov förtydligas med skiss eller foto. Komplicerade preparat fästs på korkplatta och orienteras med tusch och nålar tillsammans med en skiss. Remissen bör även innehålla information om tidigare tumörsjukdomar inklusive hematologiska maligniteter, och tidigare eller pågående immunsuppression.
Innan vävnadsrekonstruktion som involverar extensiv underminering eller vävnadsförflyttning utförs bör fria histologiska marginaler säkerställas och portvaktskörtelbiopsi utföras 113. Om patienten planeras för adjuvant strålbehandling bör extensiv vävnadsförflyttning och delhudstransplantat i möjligaste mån undvikas, så att start av strålbehandling inte försenas.
Se även avsnitt 14.1 Omvårdnad i samband med kirurgi.
Portvaktskörtelbiopsi och lymfkörtelkirurgi
Portvaktskörtelbiopsi
Portvaktskörteln är definitionsmässigt den första lymfkörteln som dränerar det hudområde där primärtumören sitter. Portvaktskörtelbiopsi är därför bästa stället att selektivt leta efter mikroskopisk, det vill säga ockult, metastasering 115.
För stadieindelning, exaktare prognostisering och för att kunna optimera fortsatt behandling rekommenderas portvaktskörtelbiopsi till patienter med MCC om inte klinisk regional eller fjärrmetastasering föreligger 113116117118119. Med hjälp av portvaktskörtelbiopsi påvisas ockult sjukdom i kliniskt negativa lymfkörtlar hos 24–30 % av patienterna 117119120.
Regionalt återfall i samma lymfkörtelregion trots negativ portvaktskörtelbiopsi, det vill säga falskt negativa portvaktskörtelbiopsifynd, har beskrivits förekomma hos ca 17–19 % av patienter med MCC 117119. Portvaktskörtelbiopsi är kontraindicerat om hög samsjuklighet föreligger eller om diametern på primärtumören är så stor att någon representativ radionuklid injektion inte kan göras. Hög ålder utgör inte i sig någon kontraindikation till portvaktskörtelbiopsi.
En portvaktskörtelbiopsi kräver oftast en operation i narkos. Före operationen injiceras fyra kvaddlar med ett svagt radioaktivt ämne, oftast isotopen teknetium Tc99, ytligt i huden runt om primärtumören eller vid ärret där den suttit. Sedan görs en skintigrafi för att värdera antalet och lokalisationen av portvaktskörtlarna. För säkrare anatomisk lokalisation av portvaktskörtlar i huvud- och halsregionen rekommenderas istället Single Photon Emission Computed Tomography with Computed Tomography (SPECT-CT) som ger en anatomisk korrelation till radionuklidens fördelning. Detta är viktigt på grund av varierande lymfdränage med multipla lymfkörtelstationer i huvud- och halsregionen.
Under operationen injiceras dessutom en blå färg (Patent Blue V®) på samma sätt och lokal som isotopen för att lättare identifiera portvaktskörteln. Injektion av blå färg är dock inte obligat. Portvaktskörtlar definieras som de lymfkörtlar som är blåfärgade och de lymfkörtlar som är radioaktiva (där lymfkörtlar med en radioaktivitet > 10 % av den mest radioaktiva lymfkörteln ska exstirperas). Vid portvaktskörtelbiopsi i huvud- och halsområdet ska lokalisationen, det vill säga lymfkörtelstationen, för varje exstirperad portvaktskörtel anges på PAD-remissen och lymfkörtlarna bör skickas i separata preparatburkar.
Identifiering av en enda Merkelcell i en portvaktskörtel är tillräckligt för klassifikation som mikrometastas. Positiv portvaktskörtelbiopsi (påvisad mikrometastasering) är associerad med mer avancerade primärtumörer (större diameter och tjocklek samt närvaro av lymfovaskulär invasion), men det finns ingen tydlig nedre storleksgräns på primärtumören då spridning till portvaktskörteln är utesluten 86118.
Se även 14.1 Omvårdnad i samband med kirurgi.
Lymfkörtelutrymning
Vid positiv portvaktskörtelbiopsi eller vid kliniskt konstaterad lymfkörtelmetastas bör bilddiagnostik i form av DT med kontrast eller FDG-PET-DT utföras och patienten bör diskuteras på MDK. I första hand rekommenderas kompletterande lymfkörtelutrymning och eventuellt efterföljande adjuvant strålbehandling. Ett alternativ, som kan lämpa sig bättre för vissa patientgrupper, är att endast ge strålbehandling, se avsnitt 10.3.1 Adjuvant strålbehandling.
Omfattningen av lymfkörtelutrymningen beror på metastasutbredningen inom lymfkörtelstationen, och omfattningen betyder mindre när operationen kompletteras med strålbehandling. Generellt rekommenderas dock vid inguinala metastaser en komplett inguinal lymfkörtelutrymning utan att ta med iliakala körtlar, vid axillmetastaser en utrymning omfattande nivå I–III, och vid halslymfkörtelmetastasering bör i första hand ett selektivt ingrepp göras.
Se även avsnitt 14.1 Omvårdnad i samband med kirurgi.
Onkologisk behandling
Adjuvant strålbehandling
Rekommendationer
- Adjuvant strålbehandling till tumörområdet bör erbjudas till patienter med MCC stadium I–III. Endast observation kan övervägas för patienter med stadium I utan riskfaktorer (positiva marginaler, primärtumör i huvud-halsregionen, lymfovaskulär invasion eller immunsuppression) och primärtumör < 1 cm som exciderats radikalt med vid marginal.
- Adjuvant strålbehandling bör inledas utan dröjsmål, senast inom 4–6 veckor efter operation.
- Strålbehandling till dränerande regionala lymfkörtlar bör erbjudas till patienter med tumörstadium II–III som inte genomgått lymfkörtelutrymning, eller då portvaktskörteldiagnostik inte är möjlig eller inte har lyckats.
- Adjuvant strålbehandling till dränerande regionala lymfkörtlar bör ges vid stadium III efter lymfkörtelutrymning vid extrakapsulär växt eller multipla engagerade lymfkörtlar.
- Adjuvant strålbehandling till dränerande regionala lymfkörtlar vid lokalisation inom huvud- och halsregionen kan övervägas även vid negativ portvaktskörteldiagnostik på grund av sämre prognos samt större svårigheter för tillförlitlig diagnostik på grund av mer komplicerat lymfkörteldränage.
Stöd för adjuvant strålbehandling i litteraturen
Adjuvant strålbehandling rekommenderas och används för att förebygga återfall både lokalt och lokoregionalt vid MCC, trots avsaknad av större randomiserade studier. Det finns flera retrospektiva studier som visar att lokoregional återfallsfrekvens minskar samt total överlevnad ökar 104121122123.
På grund av den snabba tillväxten av MCC så bör strålbehandling initieras utan dröjsmål. I NCCN Guidelines rekommenderas strålstart senast inom 4–6 veckor efter operation eftersom fördröjning riskerar att leda till ett sämre utfall 107124.
Den största studien som stödjer adjuvant strålbehandling hos MCC-patienter är en analys av 6 908 patienter insamlade från National Cancer Database, USA 123. Hos 4 843 patienter med stadium I–II (utan lymfkörtelengagemang) var adjuvant strålbehandling associerad med ökad totalöverlevnad (HR = 0,71, 95 % CI 0,64–0,80). Däremot såg man ingen förbättring i totalöverlevnad för de 2 065 patienterna med stadium III (HR = 0,98 95 % CI 0,86–1,12).
I en retrospektiv studie från Moffitt Cancer Center kunde man däremot visa att patienter med kliniskt eller patologiskt positiva lymfkörtlar som gavs postoperativ strålbehandling fick bättre lokoregional kontroll och bättre sjukdomsspecifik överlevnad än patienter med negativa lymfkörtlar 121. Till skillnad från övriga så var patienterna i denna kohort mer konsekvent behandlade med likartade marginaler och samtliga genomgick portvaktskörtelbiopsi.
Data finns som indikerar att det finns fördelar med att prioritera tidig strålbehandling framför större kirurgiska marginaler och radikalitet vad gäller risk för lokala återfall 107124.
Doser och marginaler
MCC är en strålkänslig malignitet och uppvisar god respons på strålbehandling. Vanliga adjuvanta doser till patienter med negativa (fria) marginaler är 2 Gy per fraktion upp till 50 Gy, 5 fraktioner i veckan. Bolus bör användas där det är tillämpbart för att uppnå adekvat dos i hudytan. Target är operationsområdet (ärret) och 3–5 cm är vanliga marginaler. Doser som använts i studier är heterogena men god erfarenhet finns av 50 Gy adjuvant. För patienter med mikroskopiskt positiva marginaler rekommenderas högre slutdoser upp till 56–60 Gy. För patienter med makroskopiskt positiva marginaler, eller där radikalitet inte kan uppnås på grund av kosmetiska skäl, rekommenderas slutdoser upp till 60–66 Gy.
Adjuvant strålbehandling mot primärtumörområdet
Postoperativ strålbehandling till operationsområdet rekommenderas och flera studier har visat förbättrad överlevnad och förbättrad lokoregional kontroll 104121122123. Vid tumörer under 1 cm utan högriskmarkörer som lymfovaskulär spridning, positiva marginaler, lokalisation i huvud-halsregionen och immunsuppression är observation ett alternativ 125. Se även 10.3.1.5 Tabell: Adjuvant strålbehandling utifrån kliniskt och patologiskt stadium samt 14.2 Omvårdnad i samband med strålbehandling.
Adjuvant strålbehandling till regionala lymfkörtlar
Vid inkomplett diagnostik, vid lokalisation inom huvud-hals, vid kontraindikationer för portvaktskörtelbiopsi, eller då portvaktskörtelbiopsi inte lyckats, bör strålbehandling övervägas till regionala lymfkörtlar på grund av risk för mikroskopisk sjukdom.
Vid konstaterad metastasering till regionala lymfkörtlar bör lymfkörtelutrymning erbjudas med eventuell efterföljande strålbehandling, och då lymfkörtelutrymning inte är möjlig bör patienten erbjudas strålbehandling. Det finns stöd för god lokoregional kontroll med enbart strålbehandling 126127128. Mot bakgrund av att många patienter kan bli aktuella för adjuvant strålbehandling efter lymfkörtelutrymning på grund av multipla engagerade lymfkörtlar och extrakapsulär växt, så kan definitiv strålbehandling övervägas som enda behandling. Detta eftersom strålbehandling kombinerat med lymfkörtelutrymning kan ge ytterligare betydande sjuklighet. Beslut bör förankras på MDK.
I en retrospektiv studie jämfördes lymfkörtelutrymning och strålbehandling och båda alternativen gav likvärdiga resultat. Studien har kritiserats då den innehöll få patienter, och i strålbehandlingsarmen återfanns patienter med både ockult lymfkörtelmetastasering och palpabla metastaser. Resultaten kan därför inte direkt överföras till kliniken 126.
Adjuvant strålbehandling rekommenderas till regionala lymfkörtlar i följande fall:
- Kliniskt stadium IIA (då ingen portvaktskörtelbiopsi utförts).
- Stadium IIB.
- Oavsett stadium om det vid lymfkörtelutrymning finns extranodal växt eller multipla engagerade körtlar.
Adjuvant strålbehandling till regionala lymfkörtlar bör övervägas:
- Oavsett stadium vid förekomst av riskfaktorer som immunsuppression, lymfovaskulär invasion, primärtumör > 1 cm, eller primär tumör i huvud-halsregionen.
- Kliniskt stadium I (då ingen portvaktskörtelbiopsi utförts).
Se även avsnitt 10.3.1.5 Tabell: Adjuvant strålbehandling utifrån kliniskt och patologiskt stadium samt avsnitt 14.2 Omvårdnad i samband med strålbehandling.
Tabell: Adjuvant strålbehandling utifrån kliniskt och patologiskt stadium
Stadium |
Primärtumör-område |
Lymfkörtlar |
Fjärrmetastaser |
Behandling av primärtumörområde vid radikal operation |
Behandling av primärtumörområde vid icke-radikal operation |
Behandling av regionala lymfkörtlar |
|
0 |
|
In situ |
Inga metastaser till lymfkörtlar |
Inga fjärrmetastaser |
Observation |
Utvidgad excision |
Observation |
I |
Klinisk |
≤ 2 cm max tumörstorlek |
Lymfkörtlar kliniskt utan spridning (ingen patologisk undersökning gjord) |
Inga fjärrmetastaser |
Strålbehandling om primärtumör > 1 cm och/eller riskfaktorer. 50 Gy. |
Strålbehandling 56–60 Gy vid mikroskopiskt positiva marginaler. 60–66 Gy vid makroskopiskt positiva marginaler. |
Strålbehandling 50 Gy mot lymfkörtlar övervägs om primärtumör > 1 cm och/eller riskfaktorer. Vid tumör ≤ 1 cm och utan riskfaktorer överväg observation. |
I |
Patologisk |
≤ 2 cm max tumörstorlek |
Lymfkörtlar utan spridning (patologisk undersökning) |
Inga fjärrmetastaser |
Strålbehandling om primärtumör > 1 cm och/eller riskfaktorer. 50 Gy. |
Strålbehandling 56–60 Gy vid mikroskopiskt positiva marginaler. 60–66 Gy vid makroskopiskt positiva marginaler. |
Strålbehandling mot lymfkörtlar övervägs om primärtumör > 1 cm och/eller riskfaktorer. Vid tumör ≤ 1 cm och utan riskfaktorer överväg observation. 50 Gy. |
IIA |
Klinisk |
> 2 cm tumörstorlek |
Lymfkörtlar kliniskt utan spridning (ingen patologisk undersökning gjord) |
Inga fjärrmetastaser |
Strålbehandling adjuvant 50 Gy. |
Strålbehandling 56–60 Gy vid mikroskopiskt positiva marginaler. 60–66 Gy vid makroskopiskt positiva marginaler. |
Strålbehandling mot regionala lymfkörtlar 50 Gy.
|
IIA |
Patologisk |
> 2 cm tumörstorlek |
Lymfkörtlar utan spridning (patologisk undersökning) |
Inga fjärrmetastaser |
Strålbehandling adjuvant 50 Gy. |
Strålbehandling 56–60 Gy vid mikroskopiskt positiva marginaler. 60–66 Gy vid makroskopiskt positiva marginaler. |
Strålbehandling mot regionala lymfkörtlar övervägs vid riskfaktorer*. 50 Gy. |
IIB |
Klinisk |
Primärtumör invaderar ben, muskel, fascia eller brosk |
Lymfkörtlar kliniskt utan spridning |
Inga fjärrmetastaser |
Strålbehandling 60–66 Gy. |
Strålbehandling 60–66 Gy. |
Strålbehandling mot regionala lymfkörtlar 50 Gy. |
IIB |
Patologisk |
Primärtumör invaderar ben, muskel, fascia eller brosk |
Lymfkörtlar utan spridning (patologisk undersökning) |
Inga fjärrmetastaser |
Strålbehandling 60–66 Gy. |
Strålbehandling 60–66 Gy. |
Strålbehandling mot regionala lymfkörtlar 50 Gy. |
III |
Klinisk |
Alla |
Lymfkörtlar kliniskt med tumör |
Inga fjärrmetastaser |
Strålbehandling |
|
Lymfkörtelutrymning. Strålbehandling efter lymfkörtelutrymning om extranodal växt eller överväg vid andra riskfaktorer*. 50–66 Gy beroende på radikalitet. Om pat. ej operabel, strålbehandling 60–66 Gy. |
IIIA |
Patologisk |
Alla |
Lymfkörtlar positiva enbart med patologisk undersökning |
Inga fjärrmetastaser |
Strålbehandling |
Strålbehandling 60–66 Gy. |
Lymfkörtelutrymning. Strålbehandling efter lymfkörtelutrymning om extranodal växt eller överväg vid andra riskfaktorer*. 50–66 Gy beroende på radikalitet. Om pat. ej operabel, strålbehandling 60–66 Gy. |
|
|
Ej upptäckbar (”okänd primärtumör”) |
Lymfkörtlar kliniskt med tumör och bekräftade via patologisk undersökning |
Inga fjärrmetastaser |
|
Strålbehandling efter lymfkörtelutrymning om extranodal växt eller överväg vid andra riskfaktorer. |
Lymfkörtelutrymning. Strålbehandling efter lymfkörtelutrymning om extranodal växt eller överväg vid andra riskfaktorer*. 50–66 Gy beroende på radikalitet. Om pat. ej operabel, strålbehandling 60–66 Gy. |
IIIB |
Patologisk |
Alla |
Lymfkörtlar kliniskt med tumör och bekräftade via patologisk undersökning ELLER in transit-metastaser |
Inga fjärrmetastaser |
Strålbehandling |
Strålbehandling mot primärtumör och in transit-metastaser. 60–66 Gy. Om för stort område, överväg systemisk behandling. |
Lymfkörtelutrymning vid N+-sjukdom. Strålbehandling efter lymfkörtelutrymning om extranodal växt eller överväg vid andra riskfaktorer*. 50–66 Gy beroende på radikalitet. Om pat. ej operabel, strålbehandling 60–66 Gy. |
IV |
|
Alla |
+/- regionala lymfkörtlar involverade |
Fjärrmetastaser konstaterade vid klinisk undersökning |
Systemisk behandling eller palliativ vård. Strålbehandling kan ges, doser beroende på indikation. |
Systemisk behandling eller palliativ vård. Strålbehandling kan ges, doser beroende på indikation. |
Systemisk behandling eller palliativ vård. Strålbehandling kan ges, doser beroende på indikation. |
*Lymfovaskulär spridning, tumörstorlek >1 cm, positiva marginaler, huvud-halslokalisation och immunsuppression anses som riskfaktorer.
Adjuvant immunterapi
Rekommendationer
- Adjuvant immunterapi rekommenderas inte utanför kliniska studier.
- Inklusion i kliniska studier rekommenderas där det är möjligt.
Behandling med checkpointhämmare har visat lovande resultat hos patienter med metastatisk MCC (se avsnitt 11.1 Metastaserad sjukdom), men det finns ännu inga data som stödjer adjuvant immunterapi. Det pågår två randomiserade fas II-studier som studerar nivolumab (NCT02196961) och avelumab (NCT03271372) i adjuvant situation, och en fas III-studie som undersöker pembrolizumab (NCT03712605).
Neoadjuvant behandling med immunterapi undersöks för närvarande med nivolumab (NCT02488759) i en fas I/II-studie. Preliminära resultat från 25 patienter presenterades på American Society of Clinical Oncologys årliga möte 2018. Man såg ”major pathological response” i kirurgiska preparat (färre än 10 % viabla tumörceller) i 11 av 17 fall (65 %) efter 2 doser av nivolumab. Detta behöver studeras längre för att bekräfta dessa resultat, liksom för att kunna avgöra om neoadjuvant behandling kan påverka behovet av kirurgiska marginaler och adjuvant strålbehandling hos patienter med god patologisk respons.
Se även avsnitt 14.3 Omvårdnad i samband med immunterapi samt Nationella regimbiblioteket.
Adjuvant cytostatikabehandling
Rekommendationer
- Adjuvant cytostatikabehandling rekommenderas inte.
Adjuvant cytostatikabehandling rekommenderas inte på grund av svaga data och en risk för sämre svar på efterföljande behandling med immunterapi. Systemisk cytostatikabehandling har visat bra men kortvarig effekt för patienter med metastatisk sjukdom. Vid subgruppsanalys fanns ett visst stöd för ökad överlevnad med cytostatikabehandling vid lokalisation i huvud- och halsregionen samt manligt kön, primärtumör > 3 cm och positiva marginaler 122. Se även bilaga 3 Stöd för adjuvant cytostatikabehandling i litteraturen.
Strålbehandling som primär behandling
Definitiv strålbehandling bör övervägas till patienter i stadium I–III när kirurgi av någon orsak inte är möjlig (vid exempelvis inoperabla patienter, patienter som avböjer operation, oacceptabelt kosmetiskt resultat, etc.). Högre stråldoser, 60–66 Gy, rekommenderas 68129130. Data finns för MCC i huvud-halsregionen som visar att med enbart strålbehandling uppnås lokal kontroll i 75–85 % av fallen, medan ca 60 % av patienterna riskerar återfall framförallt utanför strålat område 128129. Se även avsnitt 14.2 Omvårdnad i samband med strålbehandling.
Behandling vid lokoregionalt återfall
Vid misstänkt återfall görs om möjligt finnålsaspirationscytologi samt en FDG-PET-DT varefter patienten igen diskuteras på MDK. Lokoregionalt återfall vid fjärrmetastaser bör behandlas individuellt beroende på om kirurgi eller strålbehandling är genomförbar. Återfall i det primära ärrområdet behandlas i första hand med kirurgi. Satellitmetastaser och in transit-metastaser behandlas med kirurgi, strålbehandling eller isolerad hyperterm perfusion, se kapitel 11 Behandling vid avancerad sjukdom. Återfall i regionala lymfkörtlar behandlas med kirurgi eller strålbehandling.