Till sidinnehåll

Behandling av resttumör och återfall

Sammanfattning

  • Vid resttumör eller lokalt återfall bör salvagekirurgi om möjligt utföras. (Evidensgrad +++)
  • Salvagekirurgi av analcancer efter strålbehandling är ofta tekniskt komplicerad, vilket kräver ett erfaret team med kompetens att utföra bäckenexentration och plastikkirurgisk rekonstruktion. (Evidensgrad ++)
13.1

Salvagekirurgi

Patienter med ofullständigt svar inom 6 månader efter avslutad radiokemoterapi (resttumör) och patienter med återfall (tumördetektion > 6 månader efter avslutad radiokemoterapi) bör diskuteras på nationell MDK avseende resektionskirurgi.

Salvagekirurgin i Sverige är för närvarande nivåstrukturerad till två enheter (Göteborg och Malmö) i landet men under 2023 kommer salvagekirurgi för analcancer överföras i Nationellt Högspecialiserad Vård och tre enheter kommer att beviljas tillstånd att utföra dessa ingrepp, se kapitel 19.

Salvagekirurgi innefattar som regel åtminstone en abdominoperineal resektion (APR) men partiell och total bäckenutrymning förekommer. Hos kvinnor bör hysterektomi övervägas även om det inte finns något tumörengagemang där. Detta eftersom annan HPV-associerad neoplasi kan förekomma och dels eftersom kontroll avseende detta kan försvåras efter APR. Minimalinvasiv teknik kan emellanåt användas för den abdominella delen av operationen. Perineal lambårekonstruktion bör användas för majoriteten av patienterna. Kirurgin är behäftad med stor komplikationsrisk men mer än hälften av patienterna kan bli långtidsöverlevare 106107108.

13.2

Rebestrålning

Kirurgi är förstahandsvalet för behandling av analcancer hos patienter som tidigare fått fulldos strålbehandling mot bäckenet, antingen för en analcancer eller för en annan typ av cancer. Om kirurgi inte bedöms möjligt eller lämpligt så kan rebestrålning bli aktuellt. I den största publicerade studien för denna ovanliga situation så rebestrålades 10 patienter. Behandlingen gavs med 1,5 Gy per fraktion två gånger per dag upp till totalt 30–45 Gy och samtliga fick konkomitant cytostatika. Behandlingen var relativt vältolererad och flera av patienterna botades, vilket illustrerar att analcancer är en mycket strålkänslig sjukdom 109.

Denna hyperfraktionerade behandlingsregim rekommenderas för patienter som tidigare strålbehandlats för en analcancer och nu ånyo ska strålbehandlas för en analcancer (antingen ett lokalrecidiv eller en ny primärtumör). Det bör helst ha förlöpt > 2 år från den tidigare strålbehandlingen.

För patienter som tidigare strålbehandlats för en annan bäckenmalignitet och nu ska strålbehandlas för en analcancer kan ofta schema A-C ges, vid behov med något modifierade strålvolymer för att inte överskrida toleransdoser till riskorgan, exempelvis uretra.

Grundprincipen vid rebestrålning är att ingen strålbehandling ges till elektiva lymfkörtelstationer som tidigare strålbehandlats, men att lymfkörtelstationer som tidigare är obestrålade kan inkluderas i en elektiv strålvolym. Om situationen är palliativ ges vid rebestrålning i första hand 4 Gy x 5.

13.3

Behandling av metakront metastaserad analcancer

Drygt 10% av patienterna utvecklar metastaser utanför bäckenet efter primärbehandling av analcancer, som regel inom de 3 första åren. För behandling av dessa hänvisas till avsnitt 12.6.