Screening

Någon organiserad eller strukturerad screening för analcancer pågår inte i Sverige i dag. Eftersom sjukdomen är ovanlig är det knappast aktuellt med screeningaktiviteter som omfattar hela populationen, men det finns delpopulationer där screening kan övervägas.

AIN graderas som låg- eller höggradig beroende på hur stor del av epitellagret som är engagerat av neoplasin. Förekomst av AIN tycks vara ovanligt i normalpopulationen men diagnostiseras oftare i vissa riskpopulationer. Hivpositiva MSM är en klar riskgrupp men även hivnegativa MSM och hivpositiva icke-MSM; i synnerhet kvinnor med anamnes på tidigare HPV-associerad genital neoplasi har en ökad risk. Även andra immunsupprimerade patienter kan ha ökad risk, till exempel recipienter av solida transplantat. Det är ofullständigt känt hur stor risken för malign transformation är vid höggradig AIN, men uppskattningsvis är den ungefär densamma som risken för att intraepitelial neoplasi grad III i cervix ska utvecklas till cervixcancer. Sannolikt är risken för malign transformation också relaterad till vilken population man tillhör, där personer med hiv eller annan immunsuppression har en ökad risk att utveckla invasiv cancer.

Screeningprogram för olika riskpopulationer har föreslagits, och vid en internationell utblick noteras att screeningverksamhet finns etablerad på vissa platser (Salit et al., 2010). Screening kan ske genom anal borstcytologi och, vid positivt fynd, anoskopi med riktade biopsier. Ingen randomiserad kontrollerad studie har visat fördelar med screening av riskpopulationer, men introduktion kan ändå övervägas i Sverige. I väntan på detta är det dock av största vikt att personer i riskpopulationer erbjuds tidig remiss till utredande enhet vid minsta misstanke om analcancer.