Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Sammanfattning

Kapitel

Huvudbudskap

Evidensgrad

Bakgrund

Ovanlig malignitet men stigande incidens

++++

HPV-infektion är en viktig etiologisk faktor.

++++

Primär prevention

HPV-vaccination kommer sannolikt att reducera incidensen av analcancer på sikt.

+

Screening

Screening av riskpopulationer kan övervägas.

+

Symtom och tidig utredning

Vid anala symtom: klinisk undersökning (inspektion, rektalpalpation och palpation av ljumskar).

+

Vid misstänkt analcancer: prokto-rektoskopi med px.

+

Diagnostik

Fastställande av sjukdomsutbredning är avgörande för beslut om rätt behandling.

++

Vid nyupptäckt analcancer rekommenderas MRT av lilla bäckenet och PET-DT torax-buk.

+++

Utredningen ska utmynna i en stadieindelning enligt TNM.

++

Patologi

Skivepitelcancer är den vanligaste typen av malignitet i analregionen.

++++

Indelning i olika subtyper har dålig reproducerbarhet och rekommenderas ej.

++

Immunhistokemisk färgning för p16 rekommenderas.

++

Multidisciplinär konferens (MDK)

Alla fall av nydiagnostiserad analcancer och alla återfall bör diskuteras på nationell MDK.

+

Primär kurativt syftande behandling

Vid lokaliserad analcancer är strålbehandling i kombination med cytostatika (5-FU och mitomycin C = FUMI) förstahandsvalet.

++++

Slutdosen till primärtumör styrs av stadium: 54 Gy till tumörer < 4 cm och 58 Gy till tumörer > 4 cm eller vid lymfkörtelmetastasering.

+++

Planerad lymfkörtelbestrålning bör ges.

+++

Strålbehandlingen bör ges med IMRT- eller VMAT-teknik för att reducera stråldos till normalvävnad.

+++

Primär kurativt syftande behandling, forts.

Strålbehandlingen ges med 1,8–2,0 Gy per fraktion, alternativt med simultant integrerad boost.

++

Paus under strålbehandlingen bör undvikas.

++

Akuta biverkningar är ofta uttalade och behöver kontrolleras varje vecka under behandlingen.

++

Primär kirurgi kan vara acceptabelt vid små perianala tumörer, men vid tveksam radikalitet rekommenderas kompletterande radiokemoterapi (kombinerad cytostatika- och strålbehandling).

+++

Behandling av kvarvarande sjukdom eller återfall

Vid resttumör eller lokalt återfall bör salvagekirurgi om möjligt utföras.

+++

Salvagekirurgi av analcancer efter strålbehandling är ofta tekniskt komplicerad, och kräver ett erfaret team med kompetens att utföra bäckenexentration och plastikkirurgisk rekonstruktion.

++

Vid begränsad metastasering till lever eller lungor bör metastaskirurgi övervägas.

+

Som palliativ cytostatikabehandling av metastaserad analcancer rekommenderas i första hand karboplatin/paklitaxel.

+++

Understödjande vård och seneffekter

För att patienten ska kunna genomgå optimal onkologisk behandling krävs omedelbart insatta åtgärder för god symtomkontroll, främst riktade mot smärta och avföringsrubbningar.

++

Seneffekter efter behandling är vanliga och kan påverka livskvaliteten negativt.

++

Vid analinkontinens eller kroniska diarréer efter behandling rekommenderas tarmreglerande medel såsom fiberpreparat och loperamid.

++

För att förebygga sammanväxningar i vagina rekommenderas vaginaldilatator.

+

Premenopausala kvinnor bör erbjudas hormonsubstitution vid strålinducerad menopaus.

++

Strålbehandling av bäckenskelett kan leda till insufficiensfrakturer

++

Uppföljning efter onkologisk primär-behandling

Det kan ta upp till 6 månader efter avslutad radiokemoterapi innan remissionsstatus kan fastställas.

++

Responsbedömningen är huvudsakligen klinisk, vilket kräver stor erfarenhet. Högsta möjliga läkarkontinuitet bör eftersträvas.

+

Vid responsbedömning rekommenderas PET-DT och/eller MRT lilla bäckenet 3–6 månader efter avslutad radiokemoterapi, åtminstone vid icke-palpabel lymfkörtel-metastasering eller lokalt avancerad primärtumör.

++

Misstänkt resttumör eller återfall ska alltid biopsiverifieras innan salvagekirurgi aktualiseras.

++

För patienter som gått i komplett remission rekommenderas uppföljning i 5 år, för att upptäcka återfall och registrera seneffekter.

+

Vid T3–4/N+ rekommenderas DT torax-buk efter 1 år, ev. också efter 2 och 3 år. Vid mindre tumörer rekommenderas endast kliniska kontroller.

+

Uppföljning efter kirurgi

Efter salvagekirurgi för resttumör eller lokalt återfall och efter metastaskirurgi rekommenderas DT torax-buk vid 6, 12, 24 och 36 månader.

+

 

Nästa kapitel
2 Inledning