Sammanfattning
|
Kapitel |
Huvudbudskap |
Evidensgrad |
|
Bakgrund |
Ovanlig malignitet men stigande incidens |
++++ |
|
HPV-infektion är en viktig etiologisk faktor. |
++++ |
|
|
Primär prevention |
HPV-vaccination kommer sannolikt att reducera incidensen av analcancer på sikt. |
+ |
|
Screening |
Screening av riskpopulationer kan övervägas. |
+ |
|
Symtom och tidig utredning |
Vid anala symtom: klinisk undersökning (inspektion, rektalpalpation och palpation av ljumskar). |
+ |
|
Vid misstänkt analcancer: prokto-rektoskopi med px. |
+ |
|
|
Diagnostik |
Fastställande av sjukdomsutbredning är avgörande för beslut om rätt behandling. |
++ |
|
Vid nyupptäckt analcancer rekommenderas MRT av lilla bäckenet och PET-DT torax-buk. |
+++ |
|
|
Utredningen ska utmynna i en stadieindelning enligt TNM. |
++ |
|
|
Patologi |
Skivepitelcancer är den vanligaste typen av malignitet i analregionen. |
++++ |
|
Indelning i olika subtyper har dålig reproducerbarhet och rekommenderas ej. |
++ |
|
|
Immunhistokemisk färgning för p16 rekommenderas. |
++ |
|
|
Multidisciplinär konferens (MDK) |
Alla fall av nydiagnostiserad analcancer och alla återfall bör diskuteras på nationell MDK. |
+ |
|
Primär kurativt syftande behandling |
Vid lokaliserad analcancer är strålbehandling i kombination med cytostatika (5-FU och mitomycin C = FUMI) förstahandsvalet. |
++++ |
|
Slutdosen till primärtumör styrs av stadium: 54 Gy till tumörer < 4 cm och 58 Gy till tumörer > 4 cm eller vid lymfkörtelmetastasering. |
+++ |
|
|
Planerad lymfkörtelbestrålning bör ges. |
+++ |
|
|
Strålbehandlingen bör ges med IMRT- eller VMAT-teknik för att reducera stråldos till normalvävnad. |
+++ |
|
Primär kurativt syftande behandling, forts. |
Strålbehandlingen ges med 1,8–2,0 Gy per fraktion, alternativt med simultant integrerad boost. |
++ |
|
Paus under strålbehandlingen bör undvikas. |
++ |
|
|
Akuta biverkningar är ofta uttalade och behöver kontrolleras varje vecka under behandlingen. |
++ |
|
|
Primär kirurgi kan vara acceptabelt vid små perianala tumörer, men vid tveksam radikalitet rekommenderas kompletterande radiokemoterapi (kombinerad cytostatika- och strålbehandling). |
+++ |
|
|
Behandling av kvarvarande sjukdom eller återfall |
Vid resttumör eller lokalt återfall bör salvagekirurgi om möjligt utföras. |
+++ |
|
Salvagekirurgi av analcancer efter strålbehandling är ofta tekniskt komplicerad, och kräver ett erfaret team med kompetens att utföra bäckenexentration och plastikkirurgisk rekonstruktion. |
++ |
|
|
Vid begränsad metastasering till lever eller lungor bör metastaskirurgi övervägas. |
+ |
|
|
Som palliativ cytostatikabehandling av metastaserad analcancer rekommenderas i första hand karboplatin/paklitaxel. |
+++ |
|
|
Understödjande vård och seneffekter |
För att patienten ska kunna genomgå optimal onkologisk behandling krävs omedelbart insatta åtgärder för god symtomkontroll, främst riktade mot smärta och avföringsrubbningar. |
++ |
|
Seneffekter efter behandling är vanliga och kan påverka livskvaliteten negativt. |
++ |
|
|
Vid analinkontinens eller kroniska diarréer efter behandling rekommenderas tarmreglerande medel såsom fiberpreparat och loperamid. |
++ |
|
|
För att förebygga sammanväxningar i vagina rekommenderas vaginaldilatator. |
+ |
|
|
Premenopausala kvinnor bör erbjudas hormonsubstitution vid strålinducerad menopaus. |
++ |
|
|
Strålbehandling av bäckenskelett kan leda till insufficiensfrakturer |
++ |
|
Uppföljning efter onkologisk primär-behandling |
Det kan ta upp till 6 månader efter avslutad radiokemoterapi innan remissionsstatus kan fastställas. |
++ |
|
Responsbedömningen är huvudsakligen klinisk, vilket kräver stor erfarenhet. Högsta möjliga läkarkontinuitet bör eftersträvas. |
+ |
|
|
Vid responsbedömning rekommenderas PET-DT och/eller MRT lilla bäckenet 3–6 månader efter avslutad radiokemoterapi, åtminstone vid icke-palpabel lymfkörtel-metastasering eller lokalt avancerad primärtumör. |
++ |
|
|
Misstänkt resttumör eller återfall ska alltid biopsiverifieras innan salvagekirurgi aktualiseras. |
++ |
|
|
För patienter som gått i komplett remission rekommenderas uppföljning i 5 år, för att upptäcka återfall och registrera seneffekter. |
+ |
|
|
Vid T3–4/N+ rekommenderas DT torax-buk efter 1 år, ev. också efter 2 och 3 år. Vid mindre tumörer rekommenderas endast kliniska kontroller. |
+ |
|
|
Uppföljning efter kirurgi |
Efter salvagekirurgi för resttumör eller lokalt återfall och efter metastaskirurgi rekommenderas DT torax-buk vid 6, 12, 24 och 36 månader. |
+ |