Sammanfattning

Kapitel	Huvudbudskap
Bakgrund	Sjukdomen är ovanlig men incidensen ökande.
Bakgrund	Majoriteten av analcancertumörer är orsakade av humant papillomvirus (HPV).
Primärprevention	HPV-vaccin kommer sannolikt att reducera incidensen av HPV-positiv analcancer på sikt.
Primärprevention	HPV-negativ analcancer förväntas inte påverkas av vaccinationsprogrammet.
Screening	Screening kan övervägas i högriskpopulationer.
Symtom och tidig utredning	Vid anala symtom: klinisk undersökning (inspektion, rektalpalpation och palpation av ljumskar).
Symtom och tidig utredning	Vid misstänkt analcancer: proktorektoskopi med px.
	Bedömning av ev stomibehov
Diagnostik	Fastställande av sjukdomsutbredning är avgörande för beslut om rätt behandling.
	Vid nyupptäckt analcancer rekommenderas MRT lilla bäckenet och FDG-PET-DT.
	Utredningen ska utmynna i en stadieindelning enligt TNM.
Patologi	Skivepitelcancer är den vanligaste typen av malignitet i analregionen.
	Indelning i olika subtyper har dålig reproducerbarhet och rekommenderas inte.
	Immunhistokemisk färgning för p16 skall göras.
Multidisciplinär konferens (MDK)	Alla fall av nydiagnostiserad analcancer och alla återfall ska diskuteras på en nationell MDK.
Primärbehandling	Vid lokaliserad analcancer är strålbehandling i kombination med cytostatika (mitomycin C med 5-FU eller kapecitabin) förstahandsvalet.
	Slutdosen till primärtumör styrs av stadium: 54 Gy till tumörer <4 cm och 58 Gy till tumörer ≥ 4 cm eller vid lymfkörtelmetastasering.
	Strålbehandlingen ges med 1,8–2,0 Gy per fraktion, alternativt med simultant integrerad boost.
	Paus under strålbehandlingen bör undvikas.
	Akuta biverkningar är ofta uttalade och behöver kontrolleras varje vecka under behandlingen.
	Bedömning avseende behov av avlastande stomi bör utföras innan start av onkologisk behandling.
	Lokal excision kan utföras som enda behandling vid perianal T1N0 tumör samt verrukös cancer, men vid tveksam radikalitet rekommenderas kompletterande radiokemoterapi.
	Primär abdominell resektionskirurgi används endast undantagsvis.
	Vid begränsad metastasering bör kurativt syftande behandling övervägas, inkluderande lokalt ablativa åtgärder, såsom metastaskirurgi eller strålbehandling.
	Som palliativ cytostatikabehandling av metastaserad analcancer rekommenderas i första hand paklitaxel/karboplatin.
Behandling av resttumör och återfall	Vid resttumör eller lokalt återfall bör salvagekirurgi om möjligt utföras.
Behandling av resttumör och återfall	Salvagekirurgi av analcancer efter strålbehandling är ofta tekniskt komplicerad, vilket kräver ett erfaret team med kompetens att utföra bäckenexcentration och plastikkirurgisk rekonstruktion.
Understödjande vård före och under behandling	För att patienten ska kunna genomgå optimal onkologisk behandling krävs omedelbart insatta åtgärder för god symtomkontroll, främst inriktade mot smärta och avföringsrubbingar.
Omvårdnad och rehabilitering	Seneffekter efter behandling är vanliga och kan försämra livskvaliteten.
	Vid analinkontinens eller kroniska diarréer efter behandling rekommenderas tarmreglerande medel såsom fiberpreparat och loperamid.
	För att förhindra sammanväxningar i vagina rekommenderas vaginaldilatator.
	Premenopausala kvinnor bör erbjudas hormonsubstitution vid strålinducerad menopaus.
	Strålbehandling av bäckenskelett kan leda till insufficiensfrakturer.
Uppföljning	Det kan ta upp till 6 månader efter avslutad radiokemoterapi innan remissionsstatus går att fastställa.
	Responsbedömningen är huvudsakligen klinisk, vilket kräver stor erfarenhet. Högsta möjliga läkarkontinuitet bör eftersträvas.
	Vid responsbedömningen rekommenderas PET-DT och/eller MRT bäcken 3–6 månader efter avslutad radiokemoterapi.
	Uppföljningen har flera syften: att upptäcka recidiv, följa upp sena biverkningar och att identifiera rehabiliteringsbehov.
	Misstänkt resttumör/återfall biopsi verifieras eftersträvas innan salvagekirurgi aktualiseras.
	För patienter som gått i komplett remission rekommenderas uppföljning i minst 3 år. Mellan 3 och 5 år individualiseras uppföljningen.
	Vid T3–4/N+ rekommenderas DT torax - buk efter 1, 2 och 3 år om patienten bedöms kunna genomgå avancerad onkologisk/kirurgisk behandling av metastatisk sjukdom. Vid mindre tumörer rekommenderas endast kliniska kontroller.
	Efter lokal excision av perianal tumör (som enda åtgärd) rekommenderas kliniska kontroller i 3 år och MRT bäcken vid 6,12, 24 och 36 månader.
	Efter salvagekirurgi av resttumör eller lokalt återfall och efter metastaskirurgi rekommenderas DT torax-buk och bäcken vid 6, 12, 24 och 36 månader.

Nästa kapitel
2 Inledning

Bilagor

Sammanfattning