Inledning

Vårdprogrammet riktar sig framför allt till personal inom hälso- och sjukvård som möter patienter med analcancer – före, under eller efter behandling.

Med analcancer avses skivepitelcancer i analregionen, innefattande analkanalen, distala rektum och perianalt (definierat som området inom 5 cm radie runt analöppningen). Vårdprogrammet innefattar invasiv skivepitelcancer och intraepitelial skivepitellesion, vilka graderas som låggradig (LSIL) eller höggradig (HSIL), med följande ICD-10-koder:

• C21.0–21.9, invasiv skivepitelcancer (M80703)
• D01.3, LSIL (M74007) och HSIL (M80702).

Detta vårdprogram omfattar inte tumörer i analregionen med annan histologi, såsom melanom, småcellig cancer, adenokarcinom eller Mb Paget. För dessa diagnoser hänvisas till andra vårdprogram och riktlinjedokument.

Detta är version 3.0 av vårdprogrammet, fastställd av RCC i samverkan 2024-02-20.

Tidigare versioner:

Tidigare vårdprogram publiceras inte men kan begäras ut från Regionala cancercentrum, info@cancercentrum.se.

Det första nationella vårdprogrammet för analcancer i Sverige publicerades 2017. Detta är den andra uppdaterade versionen, som inte innehåller några större förändringar.

Huvudsakliga förändringar i denna version:

• Allmän uppdatering av samtliga kapitel.
• Terminologibyte, från AIN till SIL.
• Förkortad uppföljningstid efter individuell bedömning.
• Expektans och kontroller kan övervägas efter R0 resektion av perianal T1-tumör.
• Nya riktlinjer för riskadapterad strålbehandling av lymfkörtlar.

För analcancer finns ett standardiserat vårdförlopp framtaget, gällande från och med år 2017.

Det finns ingen konflikt mellan innehållet i vårdprogrammet och det standardiserade vårdförloppet. Vårdförloppet beskriver vad som ska göras och inom vilka tidsgränser, medan vårdprogrammet utvecklar hur, samt vilken evidensgrund som finns för åtgärderna i det standardiserade vårdförloppet.

Det standardiserade vårdförloppet finns delvis integrerat med texten i vårdprogrammet men kan också läsas i sin helhet i Kunskapsbanken.

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Vårdprogrammet ger rekommendationer för hur vården ska utföras för att uppfylla det. Dessa rekommendationer bör därför i väsentliga delar följas för att man ska kunna anse att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Primärvården har enligt hälso- och sjukvårdslagen ett särskilt ansvar att tillhandahålla förebyggande insatser utifrån såväl befolkningens behov som patientens individuella behov och förutsättningar (13 kap.). I lagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att beakta barn som anhöriga och ge dem information, råd och stöd (5 kap. 7 §).

Enligt vårdgarantin (hälso- och sjukvårdslagen 2017:30 9 kap. 1 §) har vårdgivaren en skyldighet att erbjuda patienter kontakt samt åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vårdförlopp som RCC har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider som dock inte är en del av vårdgarantin.

Annan relevant lagstiftning som berör cancervården är patientlagen och patientrörlighetsdirektivet.

Patientlagen (2014:821 3 kap.) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bland annat möjliga alternativ för vård, förväntade väntetider, risk för biverkningar och om metoder för att förbygga sjukdom eller skada. Patienten har också rätt att få information om att hen har möjlighet att själv välja mellan likvärdiga behandlingar, att få en ny medicinsk bedömning och att få en fast vårdkontakt.

Enligt det så kallade patientrörlighetsdirektivet ska vårdgivaren också informera om patientens rättighet att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, till exempel hur och när ersättning betalas ut, finns på sidorna om planerad vård utomlands hos Försäkringskassan.

Vårdprogrammet använder evidensgraderingssystemet GRADE. För en komplett gradering ska alla ingående studier tabelleras och värderas. Av utrymmesskäl har detta endast gjorts för ett fåtal av rekommendationerna, men principerna för GRADE-gradering har tillämpats i hela vårdprogrammet. Noteras bör att flera av slutsatserna och rekommendationerna i faktarutorna utgörs av mer eller mindre självklara påståenden där GRADE egentligen inte är applicerbart.

GRADE innebär att styrkan i rekommendationerna graderas enligt följande:

• Starkt vetenskapligt underlag (++++) 
  Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet utan försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
• Måttligt starkt vetenskapligt underlag (+++) 
  Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med förekomst av enstaka försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
• Begränsat vetenskapligt underlag (++) 
  Bygger på studier med hög eller medelhög kvalitet med försvagande faktorer vid en samlad bedömning.
• Otillräckligt vetenskapligt underlag (+)
  När vetenskapligt underlag saknas, tillgängliga studier har låg kvalitet eller studier av likartad kvalitet är motsägande anges det vetenskapliga underlaget som otillräckligt.

Läs mer om systemet här i SBU:s metodbok.