Patientinformation, hormonell behandling

Prostatacancercellerna behöver testosteron för att kunna växa. Därför kan man ofta bromsa sjukdomen under lång tid genom att blockera testosteronet. Om prostatacancern har spridit sig, eller om mannen har andra sjukdomar som gör att operation eller strålbehandling inte är lämpliga, ger man därför hormonell behandling.

Prostatacancerceller blir mer känsliga för strålning om de inte får tillgång till testosteron. Strålbehandling mot prostatan kombineras därför ofta med hormonell behandling under ett halvt till tre år.

Bikalutamid är tabletter som blockerar testosteronets effekt i cancercellerna. Testosteronnivåerna i blodet sjunker inte. Den sexuella lusten och förmågan att få erektion brukar därför inte påverkas i så hög grad. Den vanligaste biverkningen är ömma och förstorade bröstkörtlar. Detta kan lindras med en dos strålbehandling mot bröstkörtlarna innan tablettbehandlingen påbörjas. Ibland används bikalutamid tillsammans med hormoninjektioner. Då påverkas inte bröstkörtlarna.

Medicinsk kastration med hormoninjektioner (GnRH-analog eller GnRH-antagonist) hämmar testiklarnas produktion av testosteron. Det finns flera olika läkemedel som alla har samma effekt. Injektionerna ges i bukfettet eller sätesmuskeln med 1, 3 eller 6 månaders mellanrum. När man startar behandling med hormoninjektioner ökar först testosteronhalten i blodet innan produktionen av testosteron upphör. Därför inleds behandlingen med en tablett bikalutamid om dagen under omkring en vecka före den första hormoninjektionen. Tabletterna motverkar testosteronökningen, som annars kan stimulera cancern. Du fortsätter med tabletterna under sammanlagt 4 veckor. Inför de följande injektionerna behövs inga tabletter.

Kirurgisk kastration innebär att man opererar bort testiklarna eller innehållet i testiklarna, vilket gör att produktionen av testosteron upphör helt. Effekten och biverkningarna av operationen är desamma som vid medicinsk kastration med hormoninjektioner.

Kompletterande behandling: Många män med spridd prostatacancer får utöver kastrationsbehandling även tillägg av cytostatikabehandling eller någon av de nya typerna av hormonbehandling. Dessa behandlingar beskrivs inte här. Om någon tilläggsbehandling är aktuell för dig kommer att du att få särskild information om denna.

Om du upplever biverkningar av din behandling bör du berätta om dina besvär för din läkare eller kontaktsjuksköterska. Det kan finnas läkemedel som lindrar besvären. Ibland kan det vara möjligt att byta behandling. De vanligaste biverkningarna av hormoninjektioner och kirurgisk kastration är:

Värmevallningar och svettningar, oftast på natten eller i vila. Det finns läkemedel som kan minska besvären. Akupunktur och motion kan också hjälpa.

Den sexuella lusten upphör oftast, eftersom lusten är beroende av testosteronhalten i blodet. Oftast försämras även förmågan att få erektion. Många känner att det trots detta är viktigt att bevara den fysiska närheten, och också att få prata om de känslor som uppstår i samband med bristen på lust och erektionsförmåga.

Muskelmassan och orken kan minska. Genom regelbunden motion och styrketräning kan du minska de besvären.

En del män upplever nedstämdhet, trötthet, minskad initiativförmåga och försämrat minne. En del kan behöva behandling för depression.

Skelettet kan bli urkalkat och skörare efter några års behandling. Benskörhet (osteoporos) ökar risken för benbrott. Senast efter tre års behandling bör bentätheten mätas. Om du utvecklar benskörhet bör du få skelettstärkande läkemedel. Motion stärker skelettet och minskar risken för benbrott. Om du är rökare kan du minska risken för benskörhet genom att sluta röka.

Om cancern är utbredd eller av en allvarlig mikroskopisk typ har strålbehandlingen bättre effekt om den kombineras med hormonbehandling. Ofta ges både bikalutamidtabletter och en eller flera hormonsprutor, som tar bort det manliga könshormonet testosteron under 6 till 9 månader. Ibland fortsätter behandlingen med bikalutamid 2–3 år efter avslutad strålbehandling. Din onkologläkare ger dig en rekommendation om hur din behandling bör planeras.

När den hormonella behandlingen är avslutad avtar biverkningarna av hormonbehandlingen successivt, men det kan ta lång tid innan de upphört helt. Om du är bekymrad för att sexlusten inte har återvänt inom ett halvår efter den sista injektionen kan man kontrollera testosteronvärdet genom blodprov.

Prata med dina närstående om hur du mår och om vilka biverkningar du har. Då är det lättare för dem att hjälpa dig. Berätta även för din kontaktsjuksköterska och din läkare för råd, stöd och eventuell justering av behandlingen. Behovet av att prata med någon kan öka när man får en allvarlig sjukdom, men alla har inte någon att prata med. Du kan få stöd av andra i liknande situation genom att ta kontakt med en patientförening eller en stödperson. Din kontaktsjuksköterska kan hjälpa dig med detta.

Regelbunden motion motverkar många av biverkningarna av hormonbehandlingen. Tänk på att lite motion är bättre än ingen. Om du röker är det bra om du kan sluta eller åtminstone minska. Vad vi äter har betydelse för alla människor, inte bara för dem som har prostatacancer. Ät gärna mycket frukt, grönsaker, fisk och fiberrikt bröd, men undvik sötade livsmedel och drycker.

Med tiden kan cancercellerna bli mindre känsliga för den hormonella behandlingen. Då kan det bli aktuellt med tillägg av andra läkemedel som kan bromsa sjukdomen. Behandlingen med hormoninjektioner fortsätter vanligen livet ut.