Uppföljning

• Bedömare: Speciellt utbildad sjuksköterska eller läkare vid urologisk eller onkologisk enhet.
• Intervall: Se tabell i bilaga 11 Uppföljning av män med prostatacancer.
• Avslutande av uppföljningen: Biokemiskt återfall förekommer upp till 20 år efter såväl radikal prostatektomi som strålbehandling . Eftersom många sena (>2-3 år) biokemiska recidiv ofta har mycket god prognos, med lång symtomfri period utan behandling , är det emellertid inte angeläget att diagnostisera alla sena återfall. Kurativt syftande sekundär behandling är sällan motiverad vid sena återfall hos män med kortare än 10 års förväntad kvarvarande livstid. Det är därför rimligt att avsluta uppföljningen när mannens förväntad kvarvarande livstid har blivit kortare än så, om risken för ett symptomgivande återfall bedöms vara liten (5-10 års återfallsfri uppföljning efter behandling för lågriskcancer eller mellanriskcancer; riskfaktorer för återfall bör vägas in: Gleasonsumma, tumörvolym, pT-stadium och kirurgiska marginaler).
• Innehåll: Initialt besök för att lägga upp uppföljningsplanen, därefter brev eller telefonkontakt.
  –  Behovsbedömning för rehabilitering sker via besök.
  –  Rektalundersökning endast vid symtom. Notera att symptomgivande återfall efter strålbehandling förekommer även hos män med PSA <2 µg/l.
  –  PSA. Vid PSA >0,1 µg/l efter operation och vid PSA >2 µg/l efter strålbehandling ska ansvarig läkare konsulteras och handläggningen diskuteras på MDK om kurativt syftande sekundär behandling kan övervägas.

• Bedömare: Läkare eller särskilt utbildad sjuksköterska vid urologisk enhet, eller läkare i primärvård.
• Intervall: Halvårsvis för blodprov, årsvis för kontakt.
• Innehåll: Besök med palpation och specifik anamnes om urinering och skelettsmärtor (telefonkontakt räcker om lågrisk T1c och stabilt PSA). PSA, Hb och kreatinin, eventuellt ALP.
• Kommentarer: En urolog bör kontaktas vid snabbt stigande PSA (dubblering <1 år), PSA >30 µg/l (om ingen annan, specifik gräns har angetts), vid stigande kreatinin liksom vid symtom som kan vara orsakade av cancersjukdomen, t.ex. urineringsbesvär eller skelettsmärtor. Patienten bör uppmanas att kontakta den som ansvarar för uppföljningen om han får nya eller ökande symtom från urinvägar eller skelett.

• Bedömare: Speciellt utbildad sjuksköterska eller läkare vid urologisk enhet. Patienterna kan under särskilda omständigheter tas över av läkare i primärvård eller hemsjukvård (basal eller avancerad).
• Intervall: Halvårsvis för blodprov, årsvis för kontakt.
• Innehåll:
  –  Besök eller telefonkontakt för specifik anamnes avseende urineringsbesvär, skelettsmärtor och biverkningar av behandlingen.
  
  –  Analys av PSA, Hb och kreatinin, eventuellt ALP. Vid dåligt kliniskt svar på medicinsk kastrationsbehandling bör p-testosteron kontrolleras.
  
  –  Patienten bör uppmanas att kontakta den som ansvarar för uppföljningen om han får nya eller ökande symtom från urinvägar eller skelett.
  
  –  Under kastrationsbehandling bör osteoporosrisken bedömas (se avsnitt 15.17.1 Förebyggande av osteoporosrelaterade frakturer).
  
  –  Kommentarer: PSA-värdet avspeglar inte sjukdomsaktiviteten lika väl som vid obehandlad sjukdom. Man får således vara uppmärksam på symtom även vid låga PSA-värden, särskilt vid inslag av Gleasongrad 5. Vid stigande PSA, kreatinin eller ALP, sjunkande Hb eller symtom bör ansvarig urolog eller onkolog kontaktas. Såväl objektiv progress som stigande PSA >2 µg/l med kortare dubbleringstid än 10 månader hos patienter med enbart kastrationsbehandling bör föranleda kontroll av p-testosteron och diskussion om kompletterande behandling på en MDK. Registrering bör ske i Individuell patientöversikt prostatacancer (IPÖ PC).

• Bedömare: Läkare eller speciellt utbildad sjuksköterska vid urologisk eller onkologisk enhet.
• Intervall: Blodprov var 3:e månad och kontakt (telefon eller besök) åtminstone var 6:e månad.
• Innehåll:
  –  Specifik anamnes avseende urineringsbesvär, skelettsmärtor och biverkningar av behandlingen.
  
  –  Analys av PSA, Hb, kreatinin och ALP.
  
  –  Under kastrationsbehandling bör osteoporosrisken bedömas med 2–3 års intervall (se avsnitt 15.13.1 Förebyggande av osteoporosrelaterade frakturer).
• Registrering: Registrering bör ske i NPCR:s modul Individuell patientöversikt prostatacancer.
• Kommentarer: PSA-värdet avspeglar inte sjukdomsaktiviteten lika väl som vid obehandlad sjukdom. Man får således vara uppmärksam på symtom även vid låga PSA-värden, särskilt vid inslag av Gleasongrad 5. Patienten bör informeras om att snarast höra av sig om han får nya skelettsymtom och inte avvakta till nästa planerade kontroll. Informera särskilt om risken för ryggmärgskompression med svaghet eller förlamning i benen. Vid stigande PSA, kreatinin eller ALP, sjunkande Hb eller symtom bör ansvarig urolog eller onkolog kontaktas. Såväl objektiv progress som stigande PSA >2 µg/l hos patienter med enbart kastrationsbehandling bör föranleda kontroll av p-testosteron och diskussion om kompletterande behandling på en MDK. Registrering bör ske i Individuell patientöversikt prostatacancer (IPÖ PC). Vid kastrationsresistent metastaserad sjukdom är PSA än mindre pålitligt. Cirka ¼ av patienterna i PREVAIL-studien hade radiologisk progress under uppföljningen utan att PSA hade stigit. Det är därför viktigt att dessa patienter även följs radiologiskt med DT thorax/buk och skelettskintigrafi med jämna mellanrum .

Vid överlämning av uppföljningsansvaret till primärvård eller avancerad hemsjukvård bör följande tydligt framgå:

• Sammanfattning av genomgången behandling och dess syfte (kurativt behandlad eller spridd sjukdom i kronisk eller palliativ fas).
• Pågående behandling och dess planerade längd inkl. datum för senaste behandling.
• Identifierade rehabiliteringsbehov och pågående rehabilitering.
• Åtgärdsgränser vid PSA-progress.
• Förväntade sena symtom eller biverkningar av behandlingen och när dessa ska föranleda ny kontakt med urologisk eller onkologisk enhet.
• Åtgärder vid nya rehabiliteringsbehov.