Inledning

Vårdprogrammet riktar sig till alla som utreder och behandlar prostatacancer. Vårdprogrammet gäller för prostatacancer hos vuxna, ICD C61.9. Många personer benämner sig som man, andra som transperson eller ickebinär, vilket ska respekteras, men i nuläget skrivs ”man” i vårdprogrammet eftersom det endast finns begränsad forskning om transpersoner och prostatacancer. Se avsnitt 2.6 Vårdprogrammets giltighet för personer med prostata som inte är män.

Vårdprogrammet är utarbetat av den nationella arbetsgruppen och adjungerade experter, och fastställdes av Regionala cancercentrum i samverkan 2023-12-05. Beslut om implementering tas i respektive region i enlighet med överenskomna rutiner. Stödjande regionalt cancercentrum är Regionalt cancercentrum Mellansverige.

Förändringar jämfört med tidigare versioner beskrivs i kapitel 1 Förändringar och förbättringsområden. Tidigare versioner kan beställas via info@cancercentrum.se.

Tidigare versioner av vårdprogrammet

För prostatacancer finns sedan 2015 ett standardiserat vårdförlopp (SVF). Det aktuella gäller sedan juni 2022 och är delvis integrerat med texten i vårdprogrammet. Vårdförloppet beskriver vad som bör göras medan vårdprogrammet utvecklar hur och beskriver evidensen för åtgärderna i det standardiserade vårdförloppet. SVF kan läsas i sin helhet på RCC:s webbsidor om vårdförlopp. 

Texten i dokumentet om SVF uppdaterades 2023, och flödet förändrades delvis. Notera att i kapitel 3, avsnittet Utredningsförlopp, har Block B utökats med information om när ett nytt PSA-prov ska tas. Detta påverkar ledtiderna i kapitel 4, som därför har justerats till ett spann för att ge utrymme för de patienter som behöver ta ett nytt PSA-prov efter 14–21 dagar. Här finns också ett tillägg av information om ledtid vid experimentella behandlingar.

Vårdens skyldigheter regleras bland annat i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Den anger att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen samt att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls. Vårdprogrammet ger rekommendationer för hur vården ska utföras för att uppfylla det. Dessa rekommendationer bör därför i väsentliga delar följas för att man ska kunna anse att sjukvården lever upp till hälso- och sjukvårdslagen.

Primärvården har enligt hälso- och sjukvårdslagen ett särskilt ansvar att tillhandahålla förebyggande insatser utifrån såväl befolkningens behov som patientens individuella behov och förutsättningar (13 kap.). I lagen anges också att hälso- och sjukvården har särskilda skyldigheter att beakta barn som anhöriga och ge dem information, råd och stöd (5 kap. 7 §).

Enligt vårdgarantin (9 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen) har vårdgivaren en skyldighet att erbjuda patienter kontakt samt åtgärder inom vissa tider. De standardiserade vårdförlopp som RCC har tagit fram och som regionerna har beslutat att följa anger kortare väntetider som dock inte är en del av vårdgarantin.

Annan relevant lagstiftning som berör cancervården är patientlagen och patientrörlighetsdirektivet.

Patientlagen (2014:821) anger att vårdgivaren ska erbjuda patienten anpassad information om bland annat möjliga alternativ för vård, förväntade väntetider, risk för biverkningar och metoder för att förebygga sjukdom eller skada. Patienten har också rätt att få information om att hen har möjlighet att själv välja mellan likvärdiga behandlingar, att få en ny medicinsk bedömning och att få en fast vårdkontakt (3 kap. 1–2 §).

Enligt det så kallade patientrörlighetsdirektivet ska vårdgivaren också informera om patientens rättighet att inom hela EU/EES välja och få ersättning för sådan vård som motsvarar vad som skulle kunna erbjudas i Sverige. Praktisk information om detta, till exempel hur och när ersättning betalas ut, finns på sidorna om planerad vård utomlands hos Försäkringskassan.

Rekommendationerna är ofta samlade i en ruta i inledningen av varje avsnitt. I vissa avsnitt har det varit svårt att bryta ut rekommendationerna från underlaget; då är de i stället insprängda i texten. En bedömning av de vetenskapliga underlagens och rekommendationernas evidensgrad har gjorts enligt skalan: starkt (⨁⨁⨁⨁), måttligt (⨁⨁⨁), begränsat (⨁⨁) och otillräckligt (⨁) vetenskapligt underlag. Ambitionen är att alla rekommendationer i vårdprogrammet ska vara evidensbaserade, men ibland har denna ambition överskuggats av målet att i första hand skapa ett välfungerande arbetsverktyg för utredning och behandling.

För personer med prostata som inte är män (t.ex. transkvinnor) och som inte genomgått någon form av könsbekräftande behandling, varken hormonell eller kirurgisk, är vårdprogrammets rekommendationer i allmänhet giltiga, även om särskilda individuella faktorer kan behöva vägas in – precis som för många män. För personer med prostata som behandlas med östrogen (t.ex. transkvinnor) är emellertid många rekommendationer i vårdprogrammet inte giltiga, eftersom östrogenbehandlingen påverkar cancerns biologi. Bland annat påverkas PSA-nivåerna 45f7fa51-4cbb-434a-89e1-ae8926a05bf51116049100065 och prostatakörteln kan atrofieras a84d1f06-e1e3-4bef-878b-0757839ea1d52116049100065. För dem som genomgått könsbekräftande kirurgi kan särskilda faktorer (t.ex. vaginoplastik) påverka genomförande av palpation, MRT och biopsi a30cf476-7fc9-4295-a2ad-51b710070d903116049100065. Det finns mycket lite forskning om och endast begränsade erfarenheter av prostatacancerrelaterade frågor för dessa personer 2d9a9b44-ffc6-4a0b-9715-9ded665b5f6a4116049100065b42aac39-6ec9-48e1-a248-ea68cd1c42085116049100065d360e378-0b70-448d-9b1e-dcd4a83983056116049100065. Vårdprogramsgruppen kan därför inte ge några specifika rekommendationer om hur de bör handläggas. Eftersom patientgruppen är liten, och handläggningen av de berörda individerna kan innebära svåra överväganden, bör en, eller flera, specifika personer i varje sjukvårdsregion samla kunskap och erfarenhet om prostatacancersjukvård för personer med prostata som inte är män. Dessa personer bör också samverka för att bilda en nationell multidisciplinär och multiprofessionell referensgrupp. Var god se kapitel 18 Underlag för nivåstrukturering.

För information om könsdysfori se Socialstyrelsens hemsida: Till dig som möter personer med könsdysfori i ditt arbete (socialstyrelsen.se)

Ordlista på RCC:s webbplats