Till sidinnehåll

Multidisciplinär konferens (MDK)

Syftet med en multidisciplinär konferens (MDK) är att patienten ska få bästa möjliga behandling. MDK är också viktig för utbildning och för att identifiera patienter som kan inkluderas i kliniska studier 196197.  

MDK är endast rådgivande. Behandlingsbeslutet fattas alltid av en läkare i samråd med patienten. I mötet med patienten kan den medicinska bakgrunden nyanseras och patientens preferenser vägas in på ett sätt som inte är möjligt vid MDK. Om behandlingsbeslutet avviker från MDK:s rekommendation bör motiven dokumenteras i journalen. Eftersom rekommendationen från MDK ofta väger mycket tungt i behandlingsdiskussionen med patienten är det viktigt att all relevant information finns tillgänglig vid MDK. 

I nedanstående situationer bör en MDK genomföras före behandlingsbeslut. Behovet av MDK bedöms öka på grund av allt fler svåra överväganden, bland annat vid oligometastatisk och kastrationsresistent prostatacancer.

  • cancer med hög eller mycket hög risk utan metastaser, 
  • nyupptäckt fjärrmetastasering, 
  • efter radikal prostatektomi med utbredd cancer i resektionsytor, lymfkörtelmetastaser eller PSA nadir ≥ 0,1 µg/l
  • biokemiskt eller kliniskt återfall efter kurativt syftande behandling (inklusive fokal behandling) om ytterligare behandling med kurativ intention kan övervägas.
  • nyligen konstaterad kastrationsresistens
  • progress under behandling för kastrationsresistent prostatacancer
  • andra särskilt komplicerande sjukdomar eller tillstånd som kan påverka handläggningen av prostatacancern
  • patientens önskemål om diskussion vid MDK.

Följande personalkategorier bör medverka vid MDK:

  • urolog som utför radikal prostatektomi
  • onkolog med inriktning mot urologiska cancersjukdomar 
  • kontaktsjuksköterska
  • koordinator
  • radiolog 
  • urologiskt inriktad patolog 
  • övriga specialister och personalkategorier vid behov.

Allmänna rutiner vid MDK:

  • Patientansvarig läkare och/eller sjuksköterska presenterar en specifik frågeställning, samsjuklighet, sjukhistoria, status, relevanta laboratorievärden och patientens synpunkter.
  • Patologipreparat och bilddiagnostik demonstreras. 
  • Diskussionen bör leda till konsensus om handläggningen.
  • Efter en MDK ska eventuell ny information, slutsatser av diskussionen och rekommendationerna för fortsatt handläggning dokumenteras i journalen.
  • Patienten bör informeras om rekommendationerna snarast möjligt.