Sammanfattning

Skivepitelcancer i huden (cSCC) är den näst vanligaste cancerformen hos både män och kvinnor i Sverige. cSCC är också en av de cancerformer vars incidens ökar snabbast i landet. Över 9 000 nya fall diagnostiseras numera varje år vilket är nästan dubbelt så många som för 10 år sedan. cSCC är vanligare hos ljushyade, hos äldre, efter kronisk UV-exponering och vid immunsuppression.

Kliniskt kan cSCC misstänkas vid uppkomst av en relativt snabbväxande knölformad lesion med hårdare konsistens än normal hud och inte sällan en central hyperkeratos, ulceration eller krusta. Derrmatoskopiska tecken såsom vita cirklar, vita strukturlösa områden, atypiska kärl och ulceration kan föreligga och ge ytterligare stöd för diagnosen. cSCC ger inte alltid symtom men patienten kan uppleva ömhet vid palpation och det kan uppstå krustor, fjällning, rodnad, sårbildning eller blödning i lesionen.

Patienter med cSCC handläggs initialt ofta inom öppenvården. Vid behov av större kirurgi liksom utredning och behandling av avancerad sjukdom sker handläggningen inom specialistsjukvården vanligen vid de större sjukhusen i Sverige. Tidig upptäckt och kirurgiskt borttagande av cSCC är avgörande för prognosen.

Vid stark misstanke om cSCC (se 7.2 Definitioner av preoperativt komplicerad och okomplicerad tumör) utförs diagnostisk excision med tillräcklig marginal för att garantera radikalitet (se 10.1.1 Kirurgisk behandling) vilket allt som oftast räcker som fullständig behandling. Vid suspekt men ej säkerställd cSCC, framför allt vid större tumörer eller på ofördelaktig kroppslokal, kan biopsi och/eller radiologisk utredning behövas före kurativ behandling. Vid palpatoriskt misstanke om regional spridning till lymfkörtlar bör finnålsaspirationscytologisk diagnostik erbjudas. Vid bekräftad lokalt avancerad eller metastaserad cSCC bör patienten diskuteras på multidisciplinär konferens (MDK) före fortsatt utredning och behandling. Den allra största majoriteten av patienter med cSCC botas med kirurgi men tumören kan spridas regionalt (främst) och distalt. Prognosen är god med en relativ 5-årsöverlevnad på 95 % för kvinnor och 92 % för män.

Uppföljning efter radikalt exciderad lågrisk cSCC (se 7.3.2 Postoperativ lågrisktumör) är inte nödvändig men patienten bör instrueras i egenkontroller och ges möjlighet till snabbt återbesök vid behov. I följande fall är individualiserad uppföljning motiverad för tidig upptäckt av återfall, metastasering eller ny primärtumör samt för att följa patientens behov av rehabilitering (se 17.6 Förslag till uppföljningsintervall).

• vid postoperativ högrisk cSCC hos en lågriskpatient (se 17.5 Definition hög- och lågriskpatient).
• vid cSCC hos en högriskpatient.
• vid regional spridning eller fjärrmetastaser.