Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Binjuremetastaser

10.1

Bakgrund och orsaker

Primär binjurebarkscancer är en mycket ovanlig sjukdom men binjuren är en vanlig metastaslokal och vid obduktion av patienter med spridd cancer ses engagemang av binjuren hos 13–27% (Abrams et al., 1950). De vanligaste primärlokalerna är lunga och njure. Isolerad binjuremetastasering är dock ovanligt och ses hos mindre än en procent av alla patienter med metastaserad malignitet (Lam et al., 2002).

Det måste betonas att en binjuretumör hos en patient med känd malignitet i många fall är helt benign och binjuren måste således värderas för att undvika felaktig stadieklassifikation vilket kan ha stor betydelse för tumörbehandlingen. I en studie (Hammarstedt et al., 2012)visades att 74 % av binjuretumörer hos patienter med tidigare malignitet var benigna och vid spridd malignitet var 25 % benigna. Hos den viktiga gruppen av patienter som var under pågående utredning eller behandling för lokaliserad malignitet var 53 % av upptäckta binjuretumörer benigna.

10.2

Utredning

Metastaser i binjuren upptäcks oftast vid stadiediagnostik eller uppföljning av patienter med känd malignitet men de kan också diagnostiseras som ett bifynd vid undersökning av annan orsak. Som sagts ovan är en stor andel av de binjuretumörer som upptäcks hos patienter med känd malignitet benigna lesioner. Noggrann värdering är således nödvändig för korrekt stadieindelning och behandling. Detta bör ske skyndsamt eftersom patienter med tidigare känd malignitet har en högre risk för malign binjuretumör än andra patienter med accidentella fynd. Binjurebarkscancertumörer är stora (ofta 14–15 cm) vid diagnos men metastaser växer ofta långsammare och är vanligen mindre när de upptäcks.

10.2.1

Bilddiagnostik

Rekommendation

En binjuretumörhos patient med känd malignitet ska snabbt utredas radiologiskt för att fastställa om den är benign eller malign.

Den morfologiska bedömningen görs på samma sätt som vid binjureincidentalom och binjurebarkscancer. Vid benignt utseende och attenuering >10 HU vid DT med iv.-kontrastförstärkning kompletteras snarast med DT utan kontrastförstärkning. Mäter tumören då fortfarande >10 HU bör fortsatt utredning i första hand ske med 18FDG-PET-DT och med ställningstagande till behandling vid multidisciplinär konferens. 18FDG-PET-DT utförs inte i första hand för att karakterisera binjuretumören utan för att avgöra om denna är ett uttryck för isolerad malignitet i binjuren, vilken är potentiellt resektabel, eller om den utgör en del av en spridd malignitet. Vissa cancerformer (t.ex. njurcancer) är ofta negativa vid 18FDG-PET varför diagnostisk DT torax-buk alltid ska utföras för att utesluta fler metastaser. Optimalt utförs DT i samband med FDG-PET/DT som en fullt diagnosisk undersökning inklusive intravenös kontrastförstärkning,

10.2.2

Biokemisk utredning

Rekommendation

Oklar binjuretumör hos en patient med känd malignitet bör genomgå basal biokemisk screening.

En stor andel av patienter med binjuretumör och tidigare eller aktuell malignitet har ett benignt barkadenom varav en del är hormonproducerande. Feokromocytom har ofta ett radiologiskt utseende som är svårt att skilja från malign tumör vilket även motiverar kontroll av märghormoner. Om adrenalektomi planeras är det extra viktigt att utesluta autonom kortisolproduktion eller feokromocytom.

Basal biokemisk screening:

  • Dexametasonhämningstest
  • Natrium, kalium, kreatinin
  • Metoxykatekolaminer i plasma eller urin
  • Aldosteron:renin-kvot vid hypertoni eller hypokalemi 
10.2.3

Biopsi

Rekommendation

Biopsi av misstänkt binjuremetastas är sällan aktuell men kan övervägas i oklara fall efter att feokromocytom uteslutits.

Radiologiska tekniker ger vanligen tillräckligt underlag för att verifiera malignitetsmisstanke vid oklar binjuretumör. Binjurebiopsi har viss komplikationsrisk och utförs bara i selekterade fall där preciserad diagnos är avgörande för tumörbehandlingen(Bancos, Tamhane, et al., 2016). Vid isolerad misstänkt binjuremetastas är adrenalektomi ett alternativ. Före alla interventioner mot binjuren måste feokromocytom uteslutas med analys av metoxykatekolaminer i plasma eller urin.

10.3

Behandling

Rekommendation

Adrenalektomi kan övervägas vid isolerad binjuremetastas efter onkologisk helhetsbedömning (++) (vårdnivå C-D).

Vid isolerad malignitetssuspekt binjuretumör är adrenalektomi ett behandlingsalternativ hos patienter med tidigare känd malignitet och misstanke om binjuremetastas. Randomiserade studier som verifierar fördelarna med kirurgi saknas ännu men ett stort antal fallserier talar för låg sjuklighet och potentiell patientnytta. En förutsättning är att binjuren är enda kända tumörfokus enligt DT torax-buk och 18FDG-PET. Beslut om kirurgi förutsätter en noggrann onkologisk helhetsbedömning i ett multidisciplinärt forum och dessa patienter är ofta aktuella för multimodal tumörbehandling. Laparoskopisk teknik ger minskad perioperativ sjuklighet och kan användas om R0-resektion går att genomföra.

Nästa kapitel
11 Kortisolproducerande binjuretumörer