Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Omvårdnad och rehabilitering

16.1

Lagstöd

Den som har i uppdrag att säkerställa patientens delaktighet i vården bör känna till innehållet i patientlagen (SFS 2014:821). Där anges t.ex. att patienten ska få information om biverkningar och att patienten har rätt att få en ny medicinsk bedömning.

16.2

Psykosocialt stöd

Att få en cancerdiagnos innebär stora påfrestningar för patienten och dess närstående. Även om de flesta binjuretumörer är benigna kan diagnosen skapa oro. Därför bör de patienter och närstående som har behov av psykosocialt stöd identifieras. Stödet kan innebära att hjälpa patienten att återupprätta tilltron till sin förmåga att återvända till vardags-, arbets- och samhällslivet.  En kurator kan kopplas till teamet för att erbjuda patienten och närstående stödsamtal. Utöver stödsamtal kan kuratorn också informera om olika samhälleliga rättigheter, kontaktvägar till olika myndigheter samt vägledning om ekonomiskt stöd. 

16.3

Arbetssätt inom cancervården

Vårdprogrammet riktar sig till vård av patienter med binjuretumörer. Många av de patienter som får en binjuretumör har en benign sjukdom.  Nedan beskrivs arbetssätt som alla patienter med malign sjukdom ska ges tillgång till. Det hindrar inte att patienter med benign sjukdom också kan ges tillgång till arbetssätten, då dessa kan ge vinster för patienten ur kontinuitets- och delaktighetsperspektiv.

16.4

Kontaktsjuksköterska

Utredning vid olika sjukdomar i binjurar innebär ofta en lång utredningstid med många provtagningar, belastningsundersökningar och röntgenundersökningar. Under utredningstiden och i väntan på MDK kan kontaktsjuksköterskan vara en bra kontaktmöjlighet för patienten. 

Kontaktsjuksköterskan kan vid MDK förmedla och beskriva patientens och anhörigas frågor och problem utifrån omvårdnadsperspektivet, exempelvis smärta, nutrition, psykosocialt, elimination.

Den nationella cancerstrategin styrker att varje patient ska erbjudas en kontaktperson på den cancervårdande kliniken med syfte att förbättra informationen och kommunikationen mellan patienten och vårdenheten och stärka patientens möjligheter till delaktighet i vården (SOU 2009:11). Sedan 2010 finns en lagstadgad rätt till fast vårdkontakt (hälso- och sjukvårdslagen, SFS 2017:30). Staten och Sveriges Kommuner och Landsting har enats om en gemensam generell beskrivning av kontaktsjuksköterskans roll och funktion. Enligt den är kontaktsjuksköterskan en tydlig kontaktperson i sjukvården, med ett övergripande ansvar för patienten och de närstående. 

Kontaktsjuksköterskans roll är att stödja och koordinera patienten genom vårdprocessen för att skapa trygghet, kontinuitet och tillgänglighet för patient och dess närstående (REF: nationella arbetsbeskrivningen). Att patienten har erbjudits en namngiven kontaktsjuksköterska ska dokumenteras i patientens journal.

Se även http://cancercentrum.se/samverkan/patient-och-narstaende/kontaktsjukskoterska/.

16.5

Min vårdplan

En individuell skriftlig vårdplan, kallad Min vårdplan, ska tas fram för varje patient med cancer. Det framgår i den nationella cancerstrategin för framtiden (SOU 2009:11) och i de patientcentrerade kriterierna som ska utmärka ett regionalt cancercentrum (Socialdepartementet: 2011).

Kontaktsjuksköterskan upprättar Min vårdplan (MVP) tillsammans med patienten vid diagnosbesked och då oftast i samband med mottagningsbesök. Om möjligt är kontaktsjuksköterskan med vid diagnosbesked. MVP uppdateras kontinuerligt och när förändring sker i patientens tillstånd eller planen kring patienten ändras. Uppdatering och eller avslut sker vid den vårdenhet som är ansvarig för patienten vid detta tillfälle.  

MVP bör användas vid binjurecancer. Patienter med benigna sjukdomar i binjurar, som bedöms ha kronisk sjukdom, genomgår samma utredningar och en vårdplan kan vara värdefull även för dessa patienter. Att arbeta med Patientkontrakt kan då vara ett alternativ till MVP för att ge även dessa patienter trygghet och stöd. 

16.6

Aktiva överlämningar

Under patientens tid i cancervården förekommer ofta överlämningar mellan olika vårdgivare. För att skapa en sammanhållen vårdkedja för patienten och de närstående ska alla överlämningar vara ”aktiva”.

Aktiva överlämningar sker mellan de olika enheter som deltar i patientens uppföljning/vidare vård. Detta gäller även vid kroniska binjuresjukdomar. Aktiv överlämning kan ske exempelvis mellan sjuksköterskor på endokrinologmottagning - kirurgisk mottagning - onkologisk mottagning- sjuksköterska i primärvård/sjukhem.

Aktiv överlämning innebär att den som har ansvaret för patienten tar kontakt, muntligt och skriftligt, med nästa instans. Den som aktivt överlämnat har fortsatt ansvar till dess att mottagande instans bekräftat att de tagit kontakt med patienten. Uppstartade åtgärder och insatser inom omvårdnad, palliation och cancerrehabilitering ska följas upp, utvärderas och dokumenteras i patientens journal och i Min vårdplan.

16.7

Löpande cancerrehabilitering

Cancerrehabilitering syftar till att förebygga och minska de fysiska, psykiska, sociala och existentiella följderna av en cancersjukdom och dess behandling. Insatserna ska ge patienten och de närstående stöd och förutsättningar att leva ett så bra liv som möjligt. Se det nationella vårdprogrammet för rehabilitering.

16.7.1

Regelbunden behovsbedömning för patienter och närstående

Cancerrehabilitering är aktuellt under hela vårdprocessen från misstanke om cancersjukdom och framåt. Behovet av rehabilitering ska därför bedömas regelbundet. Validerade hälsoskattningsinstrument kan underlätta för att fånga patientens behov av stöd och rehabilitering, (se under cancerrehabilitering på RCC webb). Patienten och de närstående ska återkommande få information om vilka rehabiliteringsbehov som är vanliga och vilka insatser som erbjuds. I patientens skriftliga vårdplan, Min Vårdplan, ska cancerrehabilitering ingå.

Såväl patienter som närstående kan omfattas av rehabiliteringsinsatser. Närstående kan vara exempelvis partner, barn, förälder, syskon eller annan person som patienten anser sig ha nära relation till. Barn som anhöriga har en särställning enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) 5 kap. 7§. Barnets behov av information, råd och stöd ska därför särskilt beaktas av vårdgivaren.  

16.7.2

Grundläggande och specialiserad rehabilitering

All personal inom hälso- och sjukvården ska göra grundläggande behovsbedömningar och ge grundläggande insatser inom cancerrehabilitering. För att kunna göra behovsbedömningarna på ett strukturerat sätt finns det flera olika skattningsinstrument som går att använda, läs mer om bedömning av rehabiliteringsbehov på RCC:s webbplats.

Vid mer avancerade behov ska patienten alltid erbjudas insatser från professioner med specialkompetens inom rehabilitering, exempelvis kurator, fysioterapeut, psykolog, arbetsterapeut och dietist. Även andra professioner som sjuksköterska, läkare och tandläkare kan arbeta specialiserat med cancerrehabilitering.               

16.8

Omvårdnad efter kirurgi

16.8.1

Observationer

När patienten anländer till vårdavdelningen bör vitala parametrar och blodprover tas enligt gängse postoperativa rutiner. För att tidigt kunna uppmärksamma sviktande vitala funktioner och därmed kunna sätta in tidiga åtgärder kan NEWS eller annat bedömningsinstrument av vitala parametrar användas. Sjuksköterskan bör vara extra observant på blodtrycket då detta kan påverkas i samband med adrenalektomi.

De specifika omvårdnadsåtgärderna vid kirurgi av binjuretumörer utgår från binjurens hormonpåverkan. Följande kontroller bör göras:

  • Regelbunden kontroll av blodtryck och puls (förutom NEWS-kontroller)
  • Provtagning Na, K, kreatinin
  • Kontroll vätskebalans
  • Specifik blodprovsprovtagning/uppföljning kortisol
  • Bedömning preoperativt med uppföljning postoperativt av endokrinolog

Kontaktsjuksköterskan bör vara med vid utskrivning från vårdavdelning.

16.9

Omvårdnad vid medicinsk onkologisk behandling 

16.9.1

Illamående och kräkningar

Illamående och kräkningar är en vanlig och för många besvärlig biverkan vid cytostatika men kan också orsakas av grundsjukdomen i sig eller av andra mediciner patienten tar. Cytostatikarelaterat illamående kan delas in i tre faser beroende på när symtom börjar uppstå: akut illamående med början inom 0–24 timmar efter behandling, fördröjt illamående med början efter 24 timmar och betingat (psykologiskt/förväntat) illamående. En grundlig anamnes bör tas med specifika frågor om illamående och kräkningar, dygnsvariation, nutritionsstatus, viktnedgång, psykosociala faktorer såsom ångest och oro samt vilka läkemedel patienten tar samt om illamåendet och kräkningarna har någon relation till ett visst intag av läkemedel. De patienter som får cytostatika ska behandlas profylaktiskt enligt de rekommendationer som gäller för det cytostatika de får. Dietistkontakt bör också sättas in vid behov.

16.9.2

Tarmfunktion

Vissa cytostatika kan orsaka diarré. Patienten bör då behandlas med antidiarroikum och vätska. En annan vanlig biverkan av cytostatikabehandlingen eller av antiemetika behandlingen kan vara förstoppning. Patienten bör då rekommenderas fiberhaltig föda och eventuellt behandlas med tarmreglerande medel eller lavemang.

16.9.3

Mukosit

Inflammation och sårbildning i munslemhinnan är en vanlig biverkan av vissa cytostatika. Patienten bör därför informeras om god munhygien inklusive tandborstning två gånger per dag med en extra mjuk tandborste. Lokalbehandling kan övervägas för att underlätta ätandet och främja välbefinnandet. https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/forebyggande-behandling-av-inflammationer-i-munnen-oral-mukosit-vid-cancerbehandling/.

16.9.4

Fatigue

Fatigue kan orsakas av cancersjukdomen eller cytostatikabehandlingen. Fysisk aktivitet kan hjälpa mot trötthet. Träningen bör anpassas efter dagsformen under pågående behandling. Vila rekommenderas vid infektionskänslighet eller pågående infektion.

16.9.5

Håravfall

Alla cytostatika orsakar inte håravfall men cellbildningen i hårsäckarna skadas ofta under cytostatikabehandling. Följden kan bli att patienten tappar håret eller att håret blir tunnare. Håravfallet märks oftast 7–14 dagar efter behandlingen.  När en patient ska starta en cytostatikabehandling med förväntat håravfall får patienten en remiss för att prova ut en peruk.

16.9.6

Neurologiska symtom

Vissa cytostatika kan ge neurologiska biverkningar. Dessa kan yttra sig som krypningar och nedsatt känsel i extremiteterna. Ibland kan patienten utveckla motoriska symtom med muskelsvaghet. Dessa biverkningar kan minska några månader efter avslutad behandling, men ofta är de irreversibla.

16.9.7

Hudreaktioner

Vid utslag, klåda, torr hud, acneliknande utslag på armarna, benen eller bålen bör patienten vara försiktig med att exponera sig för solen samt undvika åtsittande kläder och skor. Huden kan smörjas med skonsamma hudvårdsprodukter eller återfettande krämer och salvor som innehåller karbamid.

16.9.8

Fertilitet

Både kvinnors och mäns fertilitet minskar eller upphör av cytostatikabehandling. Därför bör man ta upp frågan om fertilitetsbevarande åtgärder såsom nedfrysning av spermier eller ägg. Eventuell remiss till fertilitetsenhet bör utfärdas skyndsamt så att eventuell åtgärd kan vidtas före start av behandling (Oktay et al., 2018).

Nästa kapitel
17 Egenvård