Omvårdnad och rehabilitering
Psykosocialt stöd
Att få en cancerdiagnos innebär stora påfrestningar för patienten och dess närstående. Även om de flesta binjuretumörer är benigna kan diagnosen skapa oro. Därför bör vården identifiera de patienter och närstående som behöver psykosocialt stöd. Stödet kan innebära att hjälpa patienten att återupprätta tilltron till sin förmåga att återvända till vardags-, arbets- och samhällslivet. En kurator kan kopplas till teamet för att erbjuda patienten och de närstående stödsamtal. Dessutom kan kuratorn informera om olika samhälleliga rättigheter och kontaktvägar till olika myndigheter samt ge vägledning om ekonomiskt stöd. Alla patienter och närstående bör få skriftlig information om hur de får kontakt med kurator.
Följande patienter bör erbjudas kontakt med kurator:
- Patienter med barn under 18 år, se kap.5 7 § i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30)
- Patienter i palliativ vård, se Nationellt vårdprogram för palliativ vård
- Patienter eller närstående som önskar kontakt med kurator
- Patienter eller närstående som utifrån en strukturerad behovsbedömning bedöms behöva kontakt med en kurator
Kurator och patient eller den närstående planerar därefter den fortsatta handläggningen. I de fall patienten eller den närstående inte önskar kontakt med kurator ansvarar kontaktsjuksköterskan och läkaren för fortlöpande bedömning av fortsatt stöd.
Arbetssätt inom cancervården
Vårdprogrammet riktar sig till vård av patienter med binjuretumörer. Många av de patienter som får en binjuretumör har en benign sjukdom. Nedan beskrivs arbetssätt som alla patienter med malign sjukdom ska få tillgång till. Även patienter med benign sjukdom kan dock få tillgång till arbetssätten eftersom de kan göra att patienten blir mer delaktig i sin vård och får högre kontinuitet i vården.
Kontaktsjuksköterska
Utredning vid olika sjukdomar i binjurar innebär ofta en lång utredning med många provtagningar, belastningsundersökningar och röntgenundersökningar. Under utredningstiden och i väntan på MDK kan kontaktsjuksköterskan vara en bra kontakt för patienten.
Kontaktsjuksköterskan kan vid MDK förmedla och beskriva patientens och de närståendes frågor och problem som rör omvårdnaden, exempelvis smärta, nutrition, psykosociala frågor och elimination.
Syftet med kontaktsjuksköterskan är att förbättra information och kommunikation mellan patient och vårdenhet, att skapa tillgänglighet, kontinuitet och trygghet samt att stärka patientens möjligheter till att vara delaktig i den egna vården (SOU 2009:11).
Det finns en nationell uppdragsbeskrivning för uppdraget. Kontaktsjuksköterskans uppdrag behöver beskrivas utifrån respektive vårdprocess där diagnosspecifika aspekter lyfts. Att patienten har en kontaktsjuksköterska bör journalföras. Läs mer om kontaktsjuksköterskans uppdrag och om den nationell uppdragsbeskrivningen på sidan Kontaktsjuksköterska på cancercentrum.se.
Sedan 2010 finns en lagstadgad rätt till fast vårdkontakt i patientlagen (2014:821). Kontaktsjuksköterskan kan vara den lagstadgade fasta vårdkontakten. Läs mer om fast vårdkontakt på sidan Om fast vårdkontakt på kunskapsguiden.se.
Min vårdplan
Min vårdplan är ett av RCC:s kunskapsstöd. Planen ägs av patienten, och upprättas och utformas gemensamt av patient och vårdprofession. Min vårdplan är patientens verktyg för att få delaktighet, trygghet och förståelse genom vårdprocessen. Att patienten har Min vårdplan bör journalföras och sjukvården bör använda de KVÅ-koder som finns för upprättande och revidering av Min vårdplan. Läs mer om Min vårdplan på sidan Min vårdplan på cancercentrum.se.
Min vårdplan ska innehålla individanpassad information om sjukdomen, vård och behandling, kontaktuppgifter och råd om egenvård. Om behov finns ska den även innehålla en rehabiliteringsplan med åtgärder, mål, ansvar, tidsplan och uppföljning. Läs mer om rehabiliteringsplan i det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering på cancercentrum.se. Efter avslutad behandling görs en sammanfattning av vården, biverkningar och tydlig information om uppföljning och vem som är ansvarig för fortsatt vård.
Individanpassning av innehållet förutsätter ett strukturerat arbetssätt med återkommande behovsbedömningar, bedömningssamtal och uppdatering av innehåll i Min vårdplan vid nyckeltillfällen i vårdprocessen. Via Min vårdplan ges möjligheter att hålla samman information och skapa tydlighet kring vem som gör vad.
MVP bör användas för patienter med binjurecancer. Den kan även vara värdefull för patienter med benigna sjukdomar i binjurar, som bedöms ha kronisk sjukdom, eftersom de genomgår samma utredningar. Att arbeta med Patientkontrakt kan då vara ett alternativ till MVP för att ge även dessa patienter trygghet och stöd. Se https://skr.se/skr/halsasjukvard/utvecklingavverksamhet/naravard/patientkontrakt.28918.html
Aktiva överlämningar
Under patientens tid i cancervården förekommer ofta överlämningar mellan olika vårdgivare. Alla sådana överlämningar ska vara ”aktiva” för att skapa en sammanhållen vårdkedja för patienten och de närstående.
Aktiva överlämningar kan ske mellan flera olika professioner som deltar i patientens uppföljning eller vidare vård. Detta gäller även vid kroniska binjuresjukdomar. Det kan exempelvis handla om överlämning mellan sjuksköterskor på en endokrinologmottagning, kirurgisk mottagning eller onkologisk mottagning, och överlämning till en sjuksköterska i primärvården eller på ett sjukhem.
Aktiv överlämning innebär att den som har ansvaret för patienten tar kontakt, muntligt och skriftligt, med nästa instans. Den som aktivt överlämnat har fortsatt ansvaret till dess att mottagande instans bekräftat att de tagit kontakt med patienten. Inledda åtgärder och insatser inom omvårdnad, palliation och cancerrehabilitering ska följas upp, utvärderas och dokumenteras i patientens journal och i Min vårdplan.
Löpande cancerrehabilitering
Cancerrehabilitering syftar till att förebygga och minska de fysiska, psykiska, sociala och existentiella följderna av en cancersjukdom och dess behandling. Insatserna ska ge patienten och de närstående stöd och förutsättningar för att leva ett så bra liv som möjligt. Se nationellt vårdprogram för rehabilitering.
Regelbunden behovsbedömning för patienter och närstående
Cancerrehabilitering är aktuellt under hela processen, från misstanke om cancersjukdom och framåt. Behovet av rehabilitering ska därför bedömas regelbundet. Validerade hälsoskattningsinstrument till exempel Hälsoskattning för cancerrehabilitering kan användas för att fånga patientens behov av stöd och rehabilitering (se cancerrehabilitering på RCC webbplats). Patienten och de närstående ska återkommande få information om vilka rehabiliteringsbehov som är vanliga och vilka insatser som erbjuds. Cancerrehabilitering ska också ingå i Min Vårdplan.
Patientens närstående kan också omfattas av rehabiliteringsinsatser, exempelvis partner, barn, förälder, syskon eller annan person som patienten anser sig ha nära relation till. Barn som anhöriga har en särställning enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) 5 kap. 7 §. Barnets behov av information, råd och stöd ska därför särskilt beaktas av vårdgivaren.
Grundläggande och specialiserad rehabilitering
All personal inom hälso- och sjukvården ska göra grundläggande behovsbedömningar och ge grundläggande insatser inom cancerrehabilitering. För att kunna göra strukturerade bedömningar finns det flera olika skattningsinstrument som går att använda, läs mer om bedömning av rehabiliteringsbehov på RCC:s webbplats.
Vid mer avancerade behov ska patienten alltid erbjudas insatser från professioner med specialkompetens inom rehabilitering, exempelvis arbetsterapeut, dietist, , fysioterapeut, kurator och psykolog.. Även andra professioner såsom läkare, sjuksköterska och tandläkare kan arbeta specialiserat med cancerrehabilitering.
Omvårdnad efter kirurgi
Observationer
När patienten anländer till vårdavdelningen bör man kontrollera vitala parametrar och blodprover enligt vanliga postoperativa rutiner. För att tidigt kunna uppmärksamma sviktande vitala funktioner, och därmed kunna sätta in tidiga åtgärder, kan man använda NEWS eller något annat instrument för att bedöma vitala parametrar. Sjuksköterskan bör vara extra observant på blodtrycket då det kan påverkas i samband med adrenalektomi.
De specifika omvårdnadsåtgärderna vid kirurgi av binjuretumörer utgår från binjurens hormonpåverkan. Följande kontroller bör göras:
- regelbunden kontroll av blodtryck och puls (förutom NEWS-kontroller)
- provtagning av natrium, kalium och kreatinin
- kontroll av vätskebalans
- specifik blodprovsprovtagning eller uppföljning av kortisol
- bedömning preoperativt med uppföljning postoperativt av endokrinolog.
Kontaktsjuksköterskan bör vara med vid utskrivning från vårdavdelningen.
Omvårdnad vid medicinsk onkologisk behandling
Illamående och kräkningar
Illamående och kräkningar är en vanlig och för många besvärlig biverkan vid cytostatika men kan också orsakas av grundsjukdomen eller av andra mediciner som patienten tar. Cytostatikarelaterat illamående kan delas in i tre faser beroende på när symtomen uppstår: akut illamående med början 0–24 timmar efter behandling, fördröjt illamående med början efter 24 timmar och betingat (psykologiskt eller förväntat) illamående. En grundlig anamnes bör tas med specifika frågor om illamående och kräkningar, dygnsvariation, nutritionsstatus, viktnedgång och psykosociala faktorer såsom ångest och oro samt vilka läkemedel patienten tar och om illamåendet och kräkningarna har någon relation till intag av ett visst läkemedel. De patienter som får cytostatika ska behandlas profylaktiskt enligt rekommendationerna för det läkemedlet. Upprepad bedömning av nutritionstatus (vikt, näringsintag) bör göras regelbundet vid varje vårdkontakt för att tidigt fånga nutritionsbesvär och ofrivillig viktnedgång 161. Vid risk för undernäring bör dietist kopplas in för vidare utredning.
Tarmfunktion
Vissa cytostatika kan orsaka diarré. Patienten bör då behandlas med antidiarroikum och vätska. Förstoppning är en annan vanlig biverkan av cytostatikabehandlingen eller av antiemetikabehandlingen. Opoider kan även ge denna biverkan och därför brukar laxantia sättas in förebyggande när opiater sätts in. Patienten behöver informeras om detta.
Mukosit
Inflammation och sårbildning i munslemhinnan är en vanlig biverkan av vissa cytostatika. Patienten bör därför informeras om vikten av god munhygien inklusive tandborstning två gånger per dag med en extra mjuk tandborste. Lokal behandling kan övervägas för att underlätta ätandet och främja välbefinnandet https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/forebyggande-behandling-av-inflammationer-i-munnen-oral-mukosit-vid-cancerbehandling/.
Minskning av antalet vita blodkroppar
Vita blodkroppar försvarar mot infektioner. Mängden vita blodkroppar är som lägst 7–15 dagar efter cytostatikabehandlingen. För att minska risken för infektion och snabba på återhämtningen av vita blodkroppar kan injektion av Accofil, Nivestim eller Neulasta ordineras.
Fatigue
Fatigue kan orsakas av cancersjukdomen eller cytostatikabehandlingen. Fysisk aktivitet kan hjälpa mot trötthet, och träningen bör anpassas efter patientens dagsform under pågående behandling. Se vårdprogrammet för cancerrehabilitering. Vila rekommenderas vid infektionskänslighet eller pågående infektion.
Håravfall
Alla cytostatika orsakar inte håravfall men cellbildningen i hårsäckarna skadas ofta under behandlingen. Följden kan bli att patienten tappar håret eller att håret blir tunnare. Håravfallet märks oftast 7–14 dagar efter behandlingen. När en patient ska starta en cytostatikabehandling med förväntat håravfall får hen en remiss för att prova ut en peruk.
Lukt- och smakförändringar
Det är vanligt att lukt- och smaksinnet påverkas. Några råd är att välja kall mat och undvika metallbestick och sin favoriträtt. I övrigt får man pröva sig fram med salt och kryddor. Patienten bör erbjudas att träffa dietist vid nutritionsproblem.
Neurologiska symtom
Vissa cytostatika kan ge neurologiska biverkningar i form av krypningar och nedsatt känsel i extremiteterna. Ibland kan patienten utveckla motoriska symtom med muskelsvaghet. Dessa biverkningar kan minska några månader efter avslutad behandling, men ofta är de irreversibla.
Hudreaktioner
Vid klåda, torr hud eller acneliknande utslag på armarna, benen eller bålen bör patienten vara försiktig med att exponera sig för solen samt undvika åtsittande kläder och skor. Huden kan smörjas med skonsamma hudvårdsprodukter eller återfettande krämer och salvor som innehåller karbamid.
Sexuell hälsa och fertilitet
Sexuell hälsa är så mycket mer än ett aktivt sexliv. Det handlar även mycket om närhet som är ett av våra grundläggande behov. Biverkningar i samband med sjukdom och behandling kan påverka sexualiteten genom exempelvis illamående, trötthet och sköra slemhinnor. Patient och närstående bör informeras om detta. Vid regelbunden bedömning med hjälp av ex Hälsoskattning kan detta problem uppmärksammas och främja en dialog. Se vårdprogrammet för cancerrehabilitering.
Både kvinnors och mäns fertilitet minskar eller upphör av cytostatikabehandling. Därför bör man ta upp frågan om fertilitetsbevarande åtgärder såsom nedfrysning av spermier eller ägg. Eventuell remiss till fertilitetsenhet bör utfärdas skyndsamt så att en eventuell åtgärd kan vidtas innan behandlingen startar 162.
Omvårdnad vid mitotanbehandling
Rekommendationer
- Patienten bör alltid bära med sig informationskortet: ”Livsviktigt information om kortisolbrist” samt uppmanas att berätta om sin sjukdom och behandling vid kontakt med andra vårdgivare, även tandläkare.
- Elektrolyter och blodtryck bör kontrolleras regelbundet för att upptäcka hypotoni och kortisolbrist
- Vid blodprovstagning för mitotankoncentration bör även övrig symtomkontroll genomföras.
Läkemedlet verkar genom att minska produktionen av hormonerna kortisol, aldosteron och androgener som alla produceras i binjurebarken, och därmed kan symtomen från binjurebarkscancern minska. Behandlingen är i tablettform.
Dosen kan komma att justeras efter blodprovstagning för mitotankoncentration i blodet.
Patienten bör svälja tabletterna med ett glas vatten under måltider, som helst är fettrika. Den totala dygnsdosen kan delas upp i två eller tre doser. Glömd dos ska inte kompenseras. Andra läkemedel och naturpreparat med johannesört kan påverka effekten av behandlingen.
Mitotan påverkar binjurarnas förmåga att producera det livsnödvändiga hormonet kortisol. Det är ett av kroppens viktigaste stresshormon och har betydelse för många funktioner, exempelvis ämnesomsättning och salt- och vätskebalans. Binjurarna tillverkar vanligtvis mest kortisol tidigt på morgonen och vid stress. En biverkan kan vara binjurebarkssvikt En förväntad biverkan är därför binjurebarkssvikt. För att kompensera den sviktande kortisolproduktionen behöver patienten samtidigt ta hydrokortisontabletter medan hen behandlas med mitotan.
En vanlig orsak till kortisolbrist är magsjuka (upprepade kräkningar och diarréer), infektioner och feber, men även stressituationer såsom en olycka eller operation. Vid dessa tillfällen ska patienten ta dubbla dosen hydrokortison och vara informerad om att hen kan behöva söka akut vård om symtom på kortisolbrist uppkommer. Sådana symtom kan vara trötthet, svaghet, muskelvärk, illamående, aptitlöshet, viktnedgång och lågt blodtryck. Vid svår kortisolbrist kan symtomen bli värre och patienten kan uppleva kräkningar, magsmärtor, diarréer, uttorkning och feber 163.
Biverkningar
Vanliga biverkningar är illamående och kräkning, diarré och trötthet (beskrivning finns under biverkningar av cytostatika). Yrsel kan förekomma. Patienten kan uppmanas att vara lite försiktig när hen t.ex. byter ställning från sittande till stående.
Koncentrationssvårigheter kan också vara en biverkning. Fysisk aktivitet, i den mån patienten orkar, kan dock förbättra minnet och den kognitiva förmågan. Patienten kan även få råd om att prioritera det som känns viktigast, att göra en sak i taget och planera in vilopauser. Andra tips är att skriva minneslistor och informera närstående om koncentrationssvårigheterna, så att de bättre förstår situationen.
Blodprovstagning
Fyra veckor efter mitotanbehandlingens start tas blodprover för att mäta koncentrationen av Mitotan. Därefter gör läkaren en individuell bedömning av hur ofta koncentrationsprov behöver tas. Blodprovet kan endast tas på mottagningen för endokrina tumörer, där det omhändertas på ett speciellt sätt och skickas för analys till särskilda laboratorium. I samband med att blodprovet tas kontrolleras även patientens blodtryck 159.