Till sidinnehåll

Kategorisering av tumören

Rekommendationer

Följande prognostiska och behandlingsprediktiva, klinikopatologiska faktorer ska ligga till grund för individuella behandlingsbeslut:

  • Tumörstorlek, lymfkörtelstatus, fjärrmetastaser, histologisk grad, ålder, östrogenreceptor (ER), progesteronreceptor (PgR), HER2 och proliferationsmarkör (Ki67).

Immunhistokemi ger nedanstående accepterade approximationer av de initialt genexpressionsdefinierade subgrupperna:

  • Lumimal A-lik
  • Luminal B-lik
  • Luminal HER2-positiv 
  • Icke luminal, HER2-positiv  
  • Trippelnegativ 
  • För histopatologisk diagnostik och biomarkörer hänvisas till KVAST-dokumentet (bilaga 1).
  • Vid spridd sjukdom ska valet av behandling i första hand baseras på prov från återfallet.
  • Behandlingsstyrande validerade immunhistokemiska analyser med antikroppar mot PD-L1 (f.n. kloner med SP142 och/eller 22C3) bör utföras för patienter med fjärrmetastaserad trippelnegativ bröstcancer inför behandling med immunmodulerande läkemedel (checkpointhämmare). Analyser ska utföras av patologer som är subspecialiserade i bröstpatologi.
10.1

Patologins roll i den diagnostiska processen

Diagnos av bröstcancer baseras på klinisk undersökning, bilddiagnostik och vävnadsprovtagning (så kallad trippeldiagnostik). Vävnadsprov för patologisk undersökning görs i dag genom finnålspunktion eller vävnadsbiopsi. Vid finnålspunktion får man finfördelat material som stryks ut på glas och kan undersökas i mikroskop (cytologi). Vid vävnadsbiopsi får man en vävnadskolv som efter paraffinbäddning och snittning undersöks i mikroskop (histopatologi). Tumörceller och tumör-DNA frisätts också till blod, vilket möjliggör analys av tumörceller även i blodprov, s.k. ”vätskebiopsi” 216 217 .

Cancerdiagnos kan ofta ställas med cytologisk undersökning, men för att påvisa invasion krävs histopatologisk undersökning, vilket är av central betydelse för den kliniska handläggningen.

Tumörens histologiska typ (duktal, lobulär, mucinös etc., se avsnitt 10.4 Klassificering av tumören), har sällan avgörande betydelse för val av preoperativ eller kirurgisk behandling. Påvisande av invasiv lobulär cancer utgör dock ett observandum eftersom tumörer med detta växtsätt är svårare att påvisa palpatoriskt och bilddiagnostiskt, varför tumörutbredning preoperativt kan underskattas, och preoperativ MRT kan vara av värde. Därtill finns ovanliga varianter (t.ex. inkapslad papillär cancer) som kan vara underlag för diskussion på MDK om ifall axillingrepp behöver utföras eller kan avstås.

Vid histologisk undersökning av preoperativa biopsier bedöms histopatologisk grad enligt Nottingham Histologic Grade (NHG) och prognostiska och prediktiva biomarkörer (se avsnitt 10.4 Klassificering av tumören).

Vid histopatologisk undersökning av operationspreparatet fastställs tumörtyp, tumörgrad, tumörutbredning och marginaler till resektionsytor (radikalitet). Analys av biomarkörer upprepas vid behov på operationspreparatet och bör alltid utföras efter neoadjuvant behandling om tillräcklig resttumör finns

 

10.2

Anvisningar för provtagarens hantering av provet

Rekommendationer

  • Prover ska hanteras enligt instruktioner för att säkerställa att vävnad bevaras inför cyto- eller histopatologisk undersökning. Felaktig hantering kan försvåra eller omöjliggöra korrekt analys.
10.2.1

Cytologimaterial och biopsier

10.2.1.1

Cytologimaterial

Finnålsaspiration, imprint eller sekret omhändertas enligt lokala rutiner.

10.2.1.2

Biopsier

Kolvbiopsier (grovnål eller mellannål), vakuumbiopsier (mammotom) och små excisionsbiopsier läggs direkt i 4 % buffrad formaldehydlösning. Biopsier från lesion med mikrokalk kan med fördel röntgenundersökas.

10.2.2

Vävnadsresektat

För alla större vävnadpreparat (största tjocklek mer än 2 cm) krävs färskhantering med insnittning för att säkerställa fixering av hela preparatet. Adekvat fixering är avgörande för histopatologisk diagnostik, tumörgradering och korrekt analys av biomarkörer. Vid tidskrävande transport av preparat till patologilaboratorium krävs färskhantering av provtagaren enligt överenskommelse med det mottagande patologilaboratoriet. Efter färskhantering ska provet läggas i 4 % buffrad formaldehydlösning i en volym motsvarande 10 x vävnadsvolymen.

10.2.2.1

Excisioner och resektat utan cancerdiagnos (diagnostisk excision)

Skickas märkt med sutur, färskt eller i 4 % buffrad formaldehydlösning enligt lokala rutiner.

10.2.2.2

Partiell mastektomi och mastektomi

Preparatet ska märkas enligt lokala rutiner och skickas färskt, gärna nerkylt med is, och bör omhändertas på laboratoriet inom 1 timme. Om omhändertagande inte är möjligt inom denna tid är ett alternativ att preparatet läggs i kyl (gärna på is) och färskhanteras så snart som möjligt men alltid inom 4 timmar. Vid längre fördröjning än så måste preparatet fixeras enligt ovan. Resektionskanter tuschas av kirurg eller patolog enligt lokala rutiner.

Alla preparat med påvisad eller misstänkt cancer som ej är palpabla bör indikeras pre- eller postoperativt för att underlätta vidare patologisk undersökning Preparatet ska märkas så att orienteringen bevaras vid preparatröntgen. Patologen bör ha tillgång antingen till en kopia av bilden eller till den digitala bilden, tillsammans med en radiologbedömning av fynd och indikation av eventuell tumör. Systematisk korrelation med radiologiska fynd är avgörande för säker diagnostik och kostnadseffektiv undersökning.

10.2.3

Lymfkörtelpreparat

10.2.3.1

Portvaktskörtel/TAD (targeted axillary dissection)

För intraoperativ fryssnittsundersökning och/eller imprint skickas lymfkörteln färsk. Annars läggs lymfkörtlar direkt i 4 % buffrad formaldehydlösning. Intraoperativ undersökning utförs vanligtvis på maximalt 4 portvaktskörtlar. Icke-portvaktskörtlar omhändertas som axillpreparat.

10.2.3.2

Axillpreparat

Axillpreparat skickas färskt eller i 4 % buffrad formaldehydlösning beroende på lokala rutiner.

10.3

Anamnestisk remissinformation

Rekommendationer

I remissen ska följande beskrivas tydligt:

  • Förväntad tumörstorlek, tumörantal och tumörlokalisation.
  • Preparatets sida, typ av ingrepp och eventuell tumörmarkering.
  • Förekomst och lokalisering av separata preparatbitar (marginalbitar).
  • Eventuell preoperativ systemisk behandling.
  • Övrig information av betydelse för den patologiska undersökningen.
  • Tidigare bröstingrepp.

Standardiserade remisser kan med fördel användas.

Preoperativ tilläggsbehandling kan leda till komplett remission av även stora tumörer så att ingen resterande tumör kan påvisas kliniskt eller bilddiagnostiskt. Remissinformation om tumörens tidigare storlek och lokalisation är då avgörande för säker patologisk diagnostik och kostnadseffektiv undersökning. Det bör även framgå om och hur klinisk tumörmarkering har utförts. Tumörindikering före systemisk preoperativ behandling bör alltid göras. Val av tumörmarkeringsmetod görs enligt lokala rutiner. Nedanstående information ska anges vid respektive preparattyp.

10.3.1

Cytologimaterial och/eller biopsier

Ange:

  • om förändringen har upptäckts vid screening, klinisk undersökning eller under uppföljning
  • sidoangivelse och placering i bröstet samt om förändringen är palpabel
  • resultat av mammografi/ultraljud med förändringens storlek och utseende, solitär eller multipel och om det finns mikrokalk
  • ultraljuds U-kod och mammografisk M-kod eller radiologisk R-kod.
10.3.2

Partiell mastektomi, mastektomi, marginalbit, utvidgad resektion, diagnostisk excision

Ange:

  • preparattyp (se rubrik)
  • hur preparatet är märkt
  • tidigare kirurgi eller preoperativ behandling
  • förändringens storlek
  • förändringens (förändringarnas) lokalisation (sidoangivelse, klockslag och avstånd från mamill, skiss kan användas)
  • resultat av mammografi, tomosyntes, ultraljud, MRT eller CEM med radiologisk kod, storlek och antal förändringar, fynd av mikrokalk samt den radiologiska utbredningen
  • om förändringen är palpabel eller kirurgiskt indikerad
  • resultat av preparatröntgen (om inte meddelat separat)
  • tidpunkt när preparatet avlägsnats från patienten.
10.3.3

Portvaktskörtel/TAD

Ange:

  • sidoangivelse
  • preoperativ diagnos och eventuell preoperativ behandling
  • önskad undersökning (standardsvar eller fryssvar)
  • antal portvaktskörtlar (bör ej överstiga 5 stycken)
  • eventuellt antal icke-portvaktskörtlar
  • typ av inlagd markör (vid TAD).
10.3.4

Axillpreparat

Ange:

  • sidoangivelse
  • preoperativ diagnos och eventuell preoperativ behandling
  • orsak till axilldissektion (preoperativt påvisade metastaser kliniskt/cytologiskt/portvaktskörtel).
10.4

Klassificering av tumören

Den vanligaste morfologiska subtypen av bröstcancer är invasiv cancer NST (no special type, ofta kallad duktal cancer), som utgör cirka 70 % av tumörerna. Den vanligaste specialtypen är lobulär cancer som utgör cirka 20 % av bröstcancerfallen. Härutöver finns ett tjugotal mindre vanliga specialtyper såsom mucinös, tubulär, metaplastisk, papillär m.fl. 218 . Morfologisk bedömning av tumören, där dess körtelbildning, kärnbild och mitosaktivitet vägs ihop till en tumörgrad 1–3, benämnd Nottingham Histologic Grade (NHG) eller Elstongrad, har visats starkt korrelera med prognosen; detta gäller oavsett tumörtyp 219 . Tumörstadium enligt TNM, i form av den största invasiva härdens största mått, har också prognostisk betydelse 220

Fyra immunhistokemiska biomarkörer används i dag i klinisk rutin, och utgör internationell standard inom bröstcancervården. Dessa är östrogenreceptorer (ER), progesteronreceptorer (PgR), HER2 och Ki67 219 . Cirka 80 % av brösttumörerna uttrycker östrogenreceptorer och detta uttryck korrelerar kvantitativt med terapeutiskt svar på endokrin behandling. Uttryck av progesteronreceptorn har huvudsakligen ett prognostiskt värde 221. Omkring 15 % av brösttumörerna uppvisar starkt överuttryck avseende HER2-onkogenen vid immunhistokemisk infärgning med resultatet 3+ eller som 2+ med samtidig påvisad genamplifikation vid undersökning med SISH- eller FISH-test (in situ-hybridisering, silver respektive fluorescerande). Dessa tumörer förväntas svara på en viss typ av HER2-riktad behandling. Cirka 50 % av brösttumörerna har i stället ett lägre men mätbart uttryck av HER2, med antingen 1+ vid immunhistokemi eller 2+ men utan påvisad amplifiering vid ISH. Dessa ”HER2-låga” tumörer förväntas svara på andra typer av HER2-riktade behandlingar 222 .

Bröstcancer är heterogen med avseende på genetiska avvikelser, både mellan olika individer och mellan primärtumör och metastas 223 . Undersökning av genexpression har gett möjlighet till ytterligare kategorisering av bröstcancer 224 . Denna tumörtypning kallas intrinsic subtype eller molekylära subtyper. Enligt denna subtypning indelas bröstcancer i sex grupper kallade ”basal-like”, ERBB2+, ”normal breast-like”, luminal A, luminal B och luminal C. För kliniskt bruk är det framför allt indelningen mellan luminal A och luminal B som är viktig: Luminal A har en bättre prognos än luminal B, men båda typerna är ER-positiva, utan HER2-amplifiering, och båda kan uppvisa intermediärt Ki67 och NHG2. Immunhistokemiska analyser och tumörgrad kan användas som surrogatmarkörer för de olika molekylära subtyperna, och kompletteras med genexpressionsanalys där så behövs (se figur 10).

Nedanstående subtypsindelning är baserad på S:t Gallen 2017 225 , men den senaste International Ki67 in Breast Cancer Working Groups konsensus tas i beaktande där Ki67 ≤ 5 % eller ≥ 30 % (som global score) rekommenderas 226  och där även histologisk grad beaktas 227 . I de fall genexpressionsanalys som ger subtyp används kan tumören kategoriseras som luminal A respektive luminal B. I de fall kombinationen av morfologi och immunhistokemi används blir benämningen luminal A-lik respektive luminal B-lik.

Figur 10. Indelning av bröstcancer i biologiska subtyper.

  • Luminal A-lik: ER-positiv (≥ 10 %) och HER2-negativ (dvs. ej 3+ eller 2+ med påvisad amplifiering) med följande egenskaper*:
    • histologiskt grad 1
      eller
    • histologiskt grad 2 och lågt Ki67.
  • Luminal B-lik: ER-positiv och HER2-negativ (dvs. ej 3+ eller 2+ med påvisad amplifiering) med följande egenskaper*:
    • histologiskt grad 3

      eller
    • histologiskt grad 2 och högt Ki67.
  • HER2-positiv/luminal: ER-positiv och HER2-positiv (3+ eller 2+ med samtidig amplifiering, oberoende av Ki67, PR och histologisk grad).
  • HER2-positiv/icke-luminal: HER2-positiv (3+ eller 2+ med samtidig amplifiering) och ER-negativ.
  • Trippelnegativ: ER-negativ (< 10 %), PR-negativ (< 10 %) och HER2-negativ (dvs. ej 3+ eller 2+ med påvisad amplifiering).

Indelningen i luminal A-lik och luminal B-lik utifrån immunhistokemiska analyser ska användas med eftertanke i så mening att man alltid ska göra en rimlighetsbedömning av erhållen klassificering. Exempelvis: Fall som är histologisk grad 1 och har högt Ki67, alternativt histologisk grad 3 och lågt Ki67, bör leda till eftertanke. Förnyad granskning av sådana fall och eventuell genexpressionsanalys är att rekommendera innan slutgiltig klassificering och behandlingsbeslut görs.

Utöver biologisk subtypning enligt bilden ovan kan genexpressionsanalyser användas för att indela ER-positiva och HER2-negativa tumörer i riskkategorier. Tolkningen av sådan riskkategorisering, och för vilka patientpopulationer den kan användas, varierar något mellan de olika metoderna 228 229 230 231 . Se vidare avsnitt 10.6 Molekylära analyser.

Utöver rutinanalyserna ovan görs analys av PD-L1 på begäran av onkolog om detta behövs för att ta ställning till behandling. Det är viktigt att poängtera att olika PD-L1/PD-L1-checkpointhämmare har specifika validerade analyspaneler med olika antikroppar och bedömningssystem. Remissen måste därför innehålla uppgift om vilken eller vilka behandlingar som kan vara aktuella för den specifika patienten. 

Manuell mikroskopisk räkning av immunhistokemiskt färgade vävnadssnitt för biomarköranalys är tidskrävande och har brister i reproducerbarhet. I dag finns validerade program för att göra automatisk bildanalys av biomarkörer från digitaliserade vävnadsbilder 209 . Dessa kan integreras i rutindiagnostiken för att minimera behovet av kostnads- och tidskrävande genexpressionsanalys, enligt flödesschemat i figur 10.

AI-baserade digitala bildanalysverktyg har även visat sig kunna ge kompletterande prognostisk information utöver de klassiska klinikopatologiska faktorerna 232 .  AI-baserade verktyget Stratipath Breast har utvärderats av TLV som prognostikt beslutsstöd vid tidig ER-positiv/HER2-negativ bröstcancer. Hälsoekonomisk bedömning av Stratipath Breast Hur dessa verktyg kommer att implementeras i klinisk praxis är fortfarande under utvärdering, både kliniskt och ur ett hälsoekonomiskt perspektiv.

10.5

Utvärdering av preoperativt behandlingssvar

Det finns olika metoder för att bedöma tumörkrympningsgrad i bröst och lymfkörtlar efter neoadjuvant behandling, varav alla är prognostiska, och ger störst prognostiskt värde för trippelnegativ cancer 233 234 235 . KVAST-gruppen rekommenderar att regressionsbedömning görs enligt RCB (Residual cancer burden) men kompletteras med ypTNM-stadieindelning enligt American Joint Committee on Cancer/Union for International Cancer Control. Dessa system är delvis överlappande men skiljer sig framför allt i hur storleken på resttumör mäts och definieras. För detaljerad beskrivning hänvisas till bilaga 1.

Vid bedömning av remission i tumör och lymfkörtlar kan det finnas ett värde av att använda immunhistokemisk analys för att identifiera resttumör. Fryssnitt efter preoperativ cytostatikabehandling är svårbedömda och ger högre risk för falskt negativa resultat jämfört med utan neoadjuvant behandling.

10.6

Molekylära analyser

Rekommendationer

  • Genexpressionsanalys bör utföras hos postmenopausala kvinnor med lymfkörtelnegativ, ER-positiv, HER2-negativ bröstcancer när det finns osäkerhet om tumörens riskkategorisering inför val av cytostatikabehandling.
  • Genexpressionsanalys bör övervägas hos postmenopausala kvinnor med ER-positiv, HER2-negativ bröstcancer med 1–3 positiva lymfkörtlar som bedöms som intermediär risk (grad 2 och intermediärt Ki67) inför val av cytostatikabehandling.
  • Genexpressionsanalys med Oncotype DX kan övervägas hos premenopausala kvinnor med ER-positiv, HER2-negativ och lymfkörtelnegativ bröstcancer.
  • Genomisk profilering av tumörvävnad eller plasma (med svar som inkluderar genomiska förändringar med ESCAT I-klassificering) bör ingå i standardhandläggningen för patienter med hormonreceptorpositiv/HER2-negativ spridd bröstcancer som kan vara aktuella för riktade behandlingar.
  • Bred genomisk profilering av potentiellt behandlingsprediktiva genetiska förändringar (med svar på alla identifierade patogena varianter oavsett ESCAT-klassificering) kan övervägas till patienter med spridd bröstcancer, i första hand när evidensbaserade behandlingsalternativ är uttömda, och patienten bedöms vara lämplig för deltagande i relevanta kliniska studier.   
  • Två prediktiva biomarkörer med ESCAT I-klassifikation vid bröstcancer rekommenderas inte att ensamma utgöra en grund för beställning av bred genomisk profilering: mikrosatellit instabilitet (ESCAT IC) som prediktiv biomarkör för checkpointhämmare, på grund av motstridiga resultat för den prediktiva rollen vid bröstcancer, samt NTRK-translokation (ESCAT IC) som prediktiv biomarkör för NTRK-hämmare, på grund av den extremt låga incidensen av denna genetiska förändring vid bröstcancer eftersom den enbart ses i sekretorisk cancer. Om den morfologiska bilden talar för sekretorisk cancer kan diagnosen bekräftas med sekvensering.

För en utförlig beskrivning av genexpressionsanalyser, inklusive evidensen och implementeringen, se Kapitel 15 Postoperativ medicinsk behandling.

Identifiering av behandlingsprediktiva genomiska förändringar är avgörande för att erbjuda optimal behandling till patienter med bröstcancer och utgör en central del av precisionsonkologin. Tabell 4 presenterar genomiska förändringar klassificerade som nivå I eller II enligt ESCAT vid spridd bröstcancer, inklusive två tumöragnostiska förändringar.

Genomisk profilering görs föredragsvis med NGS (”next-generation sequencing”) och genpaneler, i stället för qPCR-metoder för enskilda gener. Det finns ett flertal kommersiella paneler som innehåller samtliga ESCAT klass I- och II-gener för bröstcancer. Därtill har Genomic Medicine Sweden (GMS) tagit fram en nationellt validerad genpanel. En central princip är att rapporterade resultat tydligt ska ange genetiska förändringar med ESCAT-klass I och II, medan övriga fynd redovisas utan behandlingsrekommendation i väntan på ytterligare evidens.

För patienter med hormonreceptorpositiv och ER2-negativ spridd bröstcancer som bedöms kunna vara aktuella för riktade behandlingar bör genomisk profilering på tumörvävnad eller cirkulerande tumör-DNA i plasma genomföras. Skälet är att det finns flera prediktiva genomiska förändringar med ESCAT-klassifikation IA. Därutöver kan analys av BRCA1 eller BRCA2 i tumören ge vägledning om ifall behov av germline-testning finns.

Nuvarande behandlingsalgoritmer talar för att genomisk profilering är mest relevant efter progress på endokrinbaserad behandling i första linjen, eftersom flera aktuella riktade behandlingar är godkända i senare behandlingslinjer och eftersom möjligheten att upptäcka ESR1-mutationer (associerade med resistens mot aromatashämmare) ökar vid detta tillfälle. Ett växande evidensunderlag talar för att PIK3CA-mutationer även kan ha betydelse för val av behandling i första linjen, vilket kan komma att påverka optimal tidpunkt för genomisk testning framöver 236 .

PIK3CA-mutationer kan analyseras i både tumörvävnad och plasma. Vid negativt plasmabaserat resultat rekommenderas kompletterande analys av vävnad. ESR1-mutationer kan påvisas i såväl plasma som vävnad, men eftersom dessa mutationer ofta uppkommer vid progress på aromatashämmare skulle vävnadsanalys innebära behov av en ny biopsi. Plasmabaserad analys rekommenderas därför som förstahandsmetod. Tidig evidens talar även för att longitudinell plasmabaserad monitorering av ESR1-mutationer kan identifiera molekylär sjukdomsprogress och potentiellt möjliggöra tidigare behandlingsbyte till SERD 237 . Denna strategi är dock ännu inte implementerbar i klinisk rutin, och ytterligare evidens inväntas.

Det råder ingen konsensus om huruvida AKT1- och PTEN-mutationer bör klassificeras som nivå I eller II i denna patientgrupp, med tanke på deras låga förekomst, och den observerade behandlingsnyttan kan i huvudsak bero på PIK3CA-mutationer 238 . I Sverige inväntar man Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV:s) bedömning av kapivasertib. Vid positiv rekommendation bör genomiska förändringar i AKT1 och PTEN inkluderas i standardiserade analysresultat.

Två genetiska förändringar med ESCAT-IC-klassifikationen rekommenderas inte som enskilt skäl för att beställa bred genomisk profilering:

För genomiska förändringar som klassas som II bör mer kliniska data för klinisk implementering inväntas. Vårdprogramsgruppen kommer att uppdatera rekommendationerna regelbundet i takt med snabbt tillkommande kunskap.

Flera avancerade molekylära analyser, såsom proteomik, kräver färskfrusen tumörvävnad samt vid behov även normalvävnad. Det rekommenderas därför att både färskfrusen tumörvävnad och blod sparas i biobank för möjlig framtida diagnostik och forskning.

Tabell 4. Lista över genomiska förändringar klassificerade som nivå I respektive II enligt ESCAT vid spridd bröstcancer 242 .


Gen 

Genomisk förändring 

ESCAT 

Läkemedelsklass som är aktuell 

ERBB2 

Amplifiering 

IA 

Anti-HER2 

PIK3CA 

Hotspot-mutationer 

IA 

PI3K-hämmare, Akt1-hämmare* 

BRCA1, BRCA2 

Germline patogena eller sannolikt patogena varianter 

IA 

PARP-hämmare 

ESR1 

Mutationer 

IA 

SERD* 

NTRK1/2/3** 

Fusioner 

IC 

NTRK-hämmare 

Mikrosatellit instabilitet** 

Hög 

IC 

Checkpointhämmare 

PTEN 

Mutationer eller deletioner 

I/II 

Akt1-hämmare* 

AKT1 

Mutationer 

I/II 

Akt1-hämmare* 

ERBB2 

Hotspot-mutationer 

IIB 

T-Dxd 

BRCA1, BRCA2 

Somatiska mutationer 

IIB 

PARP-hämmare 

PALB2 

Germline patogena eller sannolikt patogena varianter 

IIB 

PARP-hämmare 

*Dessa läkemedel är för närvarande inte aktuella i Sverige.
**Tumöragnostiska genomiska markörer.