Till sidinnehåll
Kunskapsbank för cancervården Till cancercentrum.se

Sammanfattning

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen hos kvinnor i Sverige såväl som globalt. I Sverige rapporterades 10 359bröstcancerdiagnoser år 2017 och 1407 individer avled i bröstcancer 2018. I Sverige ställdes 2500 bröstcancerdiagnoser 1960, cirka 1200 avled. Globalt fick 641 000 individer en bröstcancerdiagnos 1960 och 2,1 miljoner fick diagnosen 2018 (F. Bray et al., 2018; Fitzmaurice et al., 2016)

Orsaken till att man utvecklar bröstcancer är mångfacetterad; hormonellt relaterade faktorer inkluderande hormonersättningsmedel (HRT), paritetsmönster, genetiska faktorer och ett antal mer eller mindre väldokumenterade socioekonomiska faktorer. Det hormonellt verkande preparatet tamoxifen och anastrozol kan tydligt reducera nyinsjuknade i bröstcancer, denna strategi har dock hittills inte fått någon acceptans.

Tidig diagnostik med mammografiscreening är en väl etablerad modalitet som resulterar i en reducerad bröstcancerdödlighet. I stort alla behandlingseffekter är baserade på prospktiva och randomiserade studier; sedermera frekvent också sammanställda i metanalyser på basen av individuella patientdata. Postoperativa och preoperativa behandlingar resulterar i reducerad risk att dö; en kombination av cytostatika (FEC eller EC) och endokrin behandling med 5 års tamoxifen till den vanligaste typen av östrogenreptorpositiv cancer hos medelålders patienter halverar risken att dö.

Vid primär bröstcancer är multidisciplinär samverkan en självklarhet syftande till optimal diagnostik och behandlingar; medicinska behandlingar, kirurgi och strålbehandling med målsättningen att åstadkomma bot. 10-årsöverlevnaden för bröstcancer är i Sverige kring 80 %. Diagnostiken av bröstcancerns spridning till axillens lymfkörtlar har det senaste decenniet förfinats genom den så kallad sentinel node-biopsitekniken, resulterande i en tydligt minskad risk för postoperativ armsvullnad. Kirurgi med bröstbevarande operation med tillägg av strålbehandling ger en likvärdig överlevnad som om man opererar bort hela bröstet.

Den preoperativa och postoperativa medicinska behandlingen av bröstcancer baseras på cancerns biologiska egenskaper och risken för återfall; olika typer av hormonellt verkande mediciner – tamoxifen, aromatashämmare och preparat som specifikt nedreglerar äggstocksfunktionen. Cytostatika är en viktig hörnsten i behandlingen av primär bröstcancer; erbjuds patienter som har högre risk för återfall och väldigt ofta om tumören har bristande hormonkänslighet. Var åttonde kvinna har en så kallad HER2-positiv bröstcancer; anti-Her2-mediciner kombinerat med cytostatika är standardbehandlingar, förutom kirurgi och strålbehandling. För patienter med HER2-positiv sjukdom och de med så kallad trippelnegativ bröstcancer så rekommenderas att dessa behandlingen innan man opererar. För patienter med HER-2 sjukdom som har sjukdom kvar efter den preoperativa behandlingen diskuteras det stora värdet trastuzumab-emtansin efter kirurgin.

Cytostatika givet varannan vecka är något effektivare och 10 års endokrin behandling är bättre än 5 års behandling.

Risken för lokala återfall reduceras med upp till 3/4 om strålbehandling adderas till kirurgi. Strålbehandling ger också en överlevnadsvinst.

Trots ett kraftigt ökat nyinsjuknande i bröstcancer, noteras samtidigt en något minskad risk att dö i bröstcancer över tid i Sverige. Återfall av bröstcancer är en mycket allvarlig sjukdom som tyvärr för de allra flesta individer är en obotlig sjukdom, undantaget de med loco-regionalt återfall av sjukdomen där man kan uppnå långtidsläkning. Den medicinska behandlingen av återfallssjukdomen baseras bland annat på cancerns egenskaper i återfallet och lokalisationen av metastaserna och patienten allmäntillstånd. Behandlingarna resulterar mestadels i meningsfulla förbättringar av den progressionsfria överlevnaden och i vissa fall också av totalöverlevnaden. Vid återfall av bröstcancer har tillägg av cyklin 4/6 hämmande mediciner kombinerad med gängse endokrint verkande behandlingar visat allt mer gynnsamma effekter.

För trippelnegativ bröstcancer med återfall ger kombinationen av checkpointhämning med samtidig cytostatikabehandling 7 månaders förlängning av medainöverlevnaden, alltså en kliniskt meningsfylld effekt som patienterna bör erbjudas.

Helt nya studier indikerar också gynnsamma effekter, under vissa förutsättningar, av cytostatikabehandling kombinerat immunterapi vid trippelnegativ bröstcancer.

För alla de ovan beskrivna åtgärderna är optimalt omhändertagande och omvårdnadsdimensioner helt centrala delar av en god bröstcancersjukvård syftande till att ge patienterna förbättrad livskvalitet. Omvårdnadsstrategier är av central vikt för att moderna cancerbehandlingar ska kunna genomföras på ett fullgott sätt.

Nästa kapitel
2 Inledning