Till sidinnehåll

Kategorisering av tumören

Sammanfattning

Prognostiska och behandlingsprediktiva faktorer:

Tumörstorlek (++++), lymfkörtelstatus (++++), fjärrmetastaser (++++), histologisk grad (+++), ålder (++++), östrogenreceptor (ER) (++++), progesteronreceptor (PgR) (++++), HER2 (++++) och proliferationsmarkör (Ki67) (+++).

Vid spridd sjukdom ska valet av behandling baseras på prov från återfallet (+++).

Biomarköruttrycket kan kombineras i följande subgrupper: Immunhistokemi ger nedanstående och accepterade approximationer av de initialt genexpressionsdefinierade subgrupperna:

  • Luminal lågrisk (HER2-negativ; Luminal A-lik ingår i den kategorin) 
  • Luminal högrisk (HER2-negativ; Luminal B-lik ingår i den kategorin)  
  • Luminal HER2-positiv 
  • Icke luminal, HER2-positiv  
  • Trippelnegativ 

Genexpressionsprofilering ger tilläggsvärde vid val av adjuvant medicinsk behandlingsstrategi vid primär ER-positiv och HER2-negativ bröstcancer (++++).

 

Rekommendationer

  • För histopatologisk diagnostik och biomarkörer hänvisas till KVAST-dokumentet (bilaga 1).
  • Genexpressionsbaserade analyser är av speciell relevans för postmenopausala patienter med 0–3 positiva lymfkörtlar, ER-positiv, HER2-negativ bröstcancer där det finns osäkerhet kring tumörens riskkategorisering. I detta dokument beskrivs också hur analys och bedömning av biomarkörerna ER, PgR, HER2 och Ki67 ska utföras.
  • Behandlingsstyrande validerade immunhistokemiska analyser med antikroppar mot PD-L1 (f.n. kloner med SP142 och/eller 22C3) bör utföras för patienter med fjärrmetastaserad trippelnegativ bröstcancer inför behandling med immunmodulerande läkemedel (checkpointhämmare) (++++). Analyser ska utföras av patologer subspecialiserade i bröstpatologi.
10.1

Patologins roll i den diagnostiska processen

Diagnos av bröstcancer baseras på klinisk undersökning, bilddiagnostik samt vävnadsprovtagning (så kallad trippeldiagnostik). Vävnadsprov för patologisk undersökning görs i dag genom finnålspunktion eller vävnadsbiopsi. Vid finnålspunktion får man finfördelat material som stryks ut på glas och kan undersökas i mikroskop (cytologi). Vid vävnadsbiopsi får man en vävnadskolv som efter paraffinbäddning och snittning undersöks i mikroskop (histopatologi). Tumörceller och tumör-DNA frisätts också till blod, vilket möjliggör analys av tumörceller även i blodprov “vätskebiopsi” (som del i molekylär patologi) 195. Studier pågår, men ännu finns inte underlag för analys av blodprov i bred klinisk rutin 196. Patologen ansvarar för den morfologiska diagnostiken och att biomarköranalyser genomförs på ett kvalitetskontrollerat och validerat sätt, eftersom denna del av bröstcancerprocessen är kritiskt viktig för prognosbestämning och val av behandlingar.

Påvisande av invasion är av central betydelse för den kliniska handläggningen. Bröstcancer startar i gångepitelet som cancer in situ. Fortsatt cancerutveckling kan leda till genombrott av körtelgångarnas yttre cellskikt (myoepitel), invasion av kringliggande stroma och lymfkärl, metastasering och död. Cancerdiagnos kan ställas med cytologisk undersökning, men för att påvisa invasion krävs histopatologisk undersökning av snittad vävnad.

Tumörens histologiska typ (duktal, lobulär, mucinös etc. se avsnitt 10.4 Klassificering av tumören), har i sig inte avgörande betydelse för val av behandling. Påvisande av invasiv lobulär cancer utgör ett observandum eftersom tumörer med detta växtsätt är svårare att påvisa palpatoriskt och bilddiagnostiskt, varför tumörutbredning preoperativt kan underskattas. Några ovanliga varianter av papillär cancer, utan histopatologiskt påvisad konventionell invasion, betraktas och handläggs som cancer in situ 15.

Vid histologisk undersökning bedöms histopatologisk grad enligt Nottingham Histologic Grade (NHG) och prognostiska och prediktiva biomarkörer (se avsnitt 10.4 Klassificering av tumören).

De kliniska, bilddiagnostiska och patologiska fynden diskuteras vid preoperativ multidisciplinär konferens och ligger till grund för fortsatt handläggning såsom eventuell preoperativ systemisk behandling, typ av bröstingrepp och eventuellt axillingrepp 197.

Operation utförs härefter i form av diagnostisk excision, sektorresektat eller mastektomi. Vid histopatologisk undersökning av operationspreparatet fastställs tumörtyp, tumörutbredning och marginaler till resektionsytor (radikalitet). Analys av biomarkörer ska göras på operationspreparatet. Komplett svarsutformning för olika preparattyper beskrivs i bilaga 1 Kvalitetsdokument för patologi. Resultatet av den patologiska undersökningen presenteras vid en postoperativ multidisciplinär konferens och ger underlag för ställningstagande till strålbehandling, medicinsk systemisk behandling och ytterligare kirurgi 197.

10.2

Anvisningar för provtagarens hantering av provet

Rekommendationer

  • Prover ska hanteras enligt instruktioner för att säkerställa att vävnad bevaras inför cyto- eller histopatologisk undersökning. Felaktig hantering kan försvåra eller omöjliggöra korrekt analys.
10.2.1

Cytologimaterial och biopsier

10.2.1.1

Cytologimaterial

Finnålsaspiration, imprint eller sekret omhändertas enligt lokala rutiner.

10.2.1.2

Biopsier

Kolvbiopsier (grovnål, mellannål), vakuumbiopsier (mammotom) och små excisionsbiopsier läggs direkt i 4 % buffrad formaldehydlösning. Biopsier från lesion med mikrokalk kan med fördel röntgenundersökas.

10.2.2

Vävnadsresektat

För alla större vävnadpreparat (största tjocklek mer än 2 cm) krävs färsk hantering med insnittning för att säkerställa fixering av hela preparatet inom ett dygn. Adekvat fixering är helt avgörande för histopatologisk diagnostik, tumörgradering och korrekt analys av biomarkörer. Vid tidskrävande transport av preparat till patologilaboratorium krävs färsk hantering av provtagaren enligt överenskommelse med mottagande patologilaboratorium. Efter färsk hantering ska provet läggas i 4 % buffrad formaldehydlösning i en volym motsvarande 10 x vävnadsvolymen.

10.2.2.1

Excisioner och resektat utan cancerdiagnos (diagnostisk excision)

Skickas märkt med sutur, färsk eller i 4 % buffrad formaldehydlösning enligt lokala rutiner.

10.2.2.2

Partiell mastektomi och mastektomi

Preparatet ska märkas enligt lokala rutiner och skickas färskt (alternativt fixerat enligt ovan), gärna nerkylt med is, och bör omhändertas på laboratoriet inom en timme. Resektionskanter tuschas av kirurg eller patolog enligt lokala rutiner (se exempel på märkning och tuschning i bilaga 1). Om preparatröntgen utförs markeras förändringarnas typ och läge enligt lokala rutiner. Preparatet ska märkas så att orienteringen bevaras vid preparatröntgen. Patologen bör ha tillgång antingen till en kopia av bilden eller till den digitala bilden, tillsammans med en radiologbedömning av fynd och indikation av eventuell tumör. Systematisk korrelation med radiologiska fynd är helt avgörande för säker diagnostik och kostnadseffektiv undersökning.

Rutiner för vilka preparat som ska genomgå preparatröntgen kan fastställas lokalt i samråd mellan kirurgi, radiologi och patologi. En princip kan vara att röntga samtliga sektorresektat samt mastektomier innehållande icke-palpabel tumör. I den senare kategorin ingår ofta DCIS och preoperativt behandlade tumörer.

10.2.3

Lymfkörtelpreparat

10.2.3.1

Portvaktskörtel

För intraoperativ fryssnittsundersökning och/eller imprint skickas lymfkörteln färsk. Annars läggs lymfkörtlar direkt i 4 % buffrad formaldehydlösning. Intraoperativ undersökning utförs vanligtvis på maximalt 4 portvaktskörtlar. Icke-portvaktskörtlar omhändertas som axillpreparat.

10.2.3.2

Axillpreparat

Skickas färskt eller i 4 % buffrad formaldehydlösning beroende på lokala rutiner.

10.3

Anamnestisk remissinformation

Rekommendationer

I remissen ska följande beskrivas tydligt:

  • Förväntad tumörstorlek, -antal och -lokalisation.
  • Preparatets sida, typ av ingrepp och eventuell tumörmarkering.
  • Förekomst och lokalisering av separata preparatbitar (marginalbitar).
  • Eventuell preoperativ systemisk behandling.
  • Övrig information av betydelse för den patologiska undersökningen.
  • Tidigare bröstingrepp.

Standardiserade remisser kan med fördel användas efter överenskommelse i det lokala multidisciplinära teamet. Förslag på utformning finns på KVAST:s webbplats.

På remisser med primär bröstcancer kan konferensdatum eller datum för PAD-besked med fördel anges om det finns krav på ledtider i regionen.

Preoperativ tilläggsbehandling kan leda till komplett remission av även stora tumörer så att ingen resterande tumör kan påvisas kliniskt eller bilddiagnostiskt. Mikroskopiskt ses ofta rester i form av ärrliknande fibros, blödningsrester eller makrofager, men ibland kan ingen säker förändring i bröstvävnaden påvisas. Remissinformation om tumörens tidigare storlek och lokalisation är då helt avgörande för säker patologisk diagnostik och kostnadseffektiv undersökning. Avsaknad av denna information kan leda till tidskrävande och kostsam undersökning av fel preparatområde, och tumörrester kan förbigås. Det bör även framgå om och hur klinisk tumörmarkering har utförts. Tumörindikering innan systemisk preoperativ behandling är av stort värde. Det underlättar patologens arbete och minskar behovet av omfattande undersökning med storsnitt. Val av tumörmarkeringsmetod diskuteras i bilaga 1 Kvalitetsdokument för patologi, Utskärningsanvisningar. Nedanstående information ska anges vid respektive preparattyp.

10.3.1

Cytologimaterial och/eller biopsier

Ange:

  • Om förändringen har upptäckts vid screening, klinisk undersökning eller under uppföljning.
  • Sidoangivelse och placering i bröstet samt om förändringen är palpabel.
  • Resultat av mammografi/ultraljud med förändringens storlek, utseende, solitär eller multipel och om det finns mikrokalk.
  • Ultraljuds U-kod och mammografisk M-kod eller radiologisk R-kod.
10.3.2

Partiell mastektomi, mastektomi, marginalbit, utvidgad resektion, diagnostisk excision

Ange:

  • Preparattyp (se rubrik).
  • Hur preparatet är märkt.
  • Tidigare kirurgi eller preoperativ behandling.
  • Förändringens storlek.
  • Förändringens (förändringarnas) lokalisation (sidoangivelse, klockslag och avstånd från mamill, skiss kan användas).
  • Resultat av mammografi/ultraljud/MRT med radiologisk kod, storlek och antal förändringar, fynd av mikrokalk samt den radiologiska utbredningen.
  • Om förändringen är palpabel eller kirurgiskt indikerad.
  • Resultat av preparatröntgen (om inte meddelat separat).
  • Tidpunkt när preparatet avlägsnats från patienten.
10.3.3

Portvaktskörtel

Ange:

  • Sidoangivelse.
  • Preoperativ diagnos.
  • Önskad undersökning (standardsvar eller fryssvar).
  • Antal portvaktskörtlar.
  • Eventuellt antal icke-portvaktskörtlar.
10.3.4

Axillpreparat

Ange:

  • Sidoangivelse.
  • Orsak till axilldissektion (preoperativt påvisade metastaser kliniskt/cytologiskt/portvaktskörtel).
10.4

Klassificering av tumören

Den morfologiska bilden av invasiv bröstcancer är mycket varierande, från helt körtelbildande till solid eller diffust växande, och indelas i ett 10-tal histopatologiska tumörtyper. Cirka 30 % av bröstcancerfallen är av någon specialtyp. Den vanligaste specialtypen är lobulär cancer som utgör cirka 20 % av bröstcancerfallen. Härutöver finns ett antal mindre vanliga specialtyper såsom mucinös, tubulär, metaplastisk, papillär m.fl., vardera svarande för 1–2 % av bröstcancerfallen. De cirka 70 % av bröstcancerfallen som inte uppfyller kriterier för någon specialtyp kallas traditionellt duktala, men benämns i den senaste WHO-klassificeringen no special type (NST) 198. Denna undergrupp, som alltså utgör den vanligaste tumörtypen och i princip är en uteslutningsdiagnos, kan därmed uppvisa en mycket varierande morfologisk bild. Inom denna entitet inkluderas i senaste WHO-klassifikationen även s.k. invasiv duktal cancer (invasiv cancer NST) med medullärt inslag. Flertalet specialtyper av tumörer med koder finns beskrivna i bilaga 1. Morfologisk bedömning av tumören, där dess körtelbildning, kärnbild och mitosaktivitet vägs ihop till en tumörgrad, 1–3, benämnd Nottingham Histologic Grade (NHG) eller Elstongrad, har visats starkt korrelera med prognosen, detta gäller oavsett tumörtyp 199.

Tumörstadium enligt TNM, i form av den största invasiva härdens största mått, har också prognostisk betydelse. Störst prognostisk betydelse har förekomst av axillmetastaser 200.

Fyra immunhistokemiska biomarkörer används i dag i klinisk rutin, d.v.s. östrogenreceptorer, progesteronreceptorer, HER2 och Ki-67 199. Cirka 80 % av brösttumörerna uttrycker östrogenreceptorer och detta uttryck korrelerar kvantitativt med terapeutiskt svar på endokrin behandling. Uttryck av progesteronreceptorn har huvudsakligen ett prognostiskt värde 201. Omkring 15 % av brösttumörerna uppvisar signifikant överuttryck avseende HER2-onkogenen vid immunhistokemisk infärgning med resultatet score 3+ eller som påvisad genamplifikation vid undersökning med SISH/FISH-test 
(In situ-hybridisering). Dessa tumörer förväntas svara på behandling mot HER2. Immunhistokemisk analys av dessa fyra biomarkörer utgör internationell standard inom bröstcancervården 201.

De senaste årens snabba utveckling inom sekvensering har inneburit en dramatisk ökning av information om genetiska mekanismer vid bröstcancer.

Bröstcancer har visat sig extremt heterogen med avseende på genetiska avvikelser, både mellan olika individer och mellan primärtumör och metastas 202.

Storskalig undersökning av genexpression på RNA-nivå har gett möjlighet till en ny oberoende kategorisering av bröstcancertumörer 203. Hierarkisk klusteranalys har reproducerbart visats kunna dela in bröstcancer i två huvudgrupper: östrogenreceptorpositiva/luminala (ER+) och östrogenreceptornegativa/icke luminala (ER-) (se figur 10). En ytterligare indelning sker utifrån om HER2-status utfaller med tecken på icke-amplifiering eller en påvisad amplifiering. Denna tumörtypning utifrån ett storskaligt kartlagt genuttryck har kallats intrinsic subtype eller molekylära subtyper, och begreppet används nu parallellt med traditionell immunhistokemisk subtypning. Dessa två typningar konfirmerar till stora delar varandra och de immunhistokemiska proteinanalyserna kan användas som surrogatmarkörer för de olika molekylära subtyperna.

Nedanstående subtypsindelning är baserad på S:t Gallen 2017 197, men där den senaste International Ki67 in Breast Cancer Working Groups konsensus tas i beaktande där Ki67 ≤ 5 % eller ≥ 30 % (som global score) rekommenderas som är säkrare gränsvärden för prognosen 204 och där även histologisk grad beaktas 205.

Figur 10. Indelning av bröstcancer i molekylära subtyper.

Kap10_4_Fig_10.jpg

  • Lågrisk luminal: ER-positiv (≥ 10 %) och HER2-negativ (definition: bilaga 1, 2.4.3) med följande egenskaper*:
    • Histologiskt grad 1

      eller
    • Histologiskt grad 2 och lågt Ki67

      eller
    • Lågrisk för recidiv enligt genexpressionsanalys.
  • Högrisk luminal (HER2-negativ): ER-positiv och HER2-negativ med följande egenskaper*:
    • Histologiskt grad 3

      eller
    • Histologiskt grad 2 och högt Ki67

      eller
    • Högrisk för recidiv enligt genexpressionsanalys.
  • HER2-positiv/luminal: ER-positiv och HER2-positiv (oberoende av Ki67, PgR och histologisk grad).
  • HER2-positiv/icke-luminal: HER2-positiv och ER-negativ och PgR-negativ.
  • Trippelnegativ: ER-negativ (< 10 %) och PgR-negativ (< 10 %) och HER2-negativ.

* Indelningen i lågrisk luminal och högrisk luminal utifrån immunohistokemiska analyser ska användas med eftertanke i så mening att man alltid ska göra en rimlighetsbedömning av erhållen klassificering.

Exempelvis: Fall som är histologisk grad 1 och har högt Ki67, alternativt histologisk grad 3 och lågt Ki67, bör leda till eftertanke. Förnyad granskning av sådana fall och eventuellt genexpressionsanalys är att rekommendera innan slutgiltig klassificering och behandlingsbeslut görs.

Andelen Ki67-positiva celler ska räknas som global score och delas in i låg, intermediär och hög, baserade på nationella gränsvärden 204.

Analyser och tolkning av patologiska parametrar beskrivs i bilaga 1 Kvalitetsdokument för patologi: Hantering av prover på laboratorium, Analyser samt Uppgifter i remissens svarsdel.

Patologin spelar en viktig roll för att identifiera patienter som förväntas ha nytta av immunmodulerande checkpointhämmare genom immunohistokemisk analys av PD-L1 208. Det är viktigt att poängtera att olika checkpointhämmare har specifika validerade analyspaneler, vilket inkluderar antikropp, reagens, plattform och avläsningsalgoritm. Beställning, utförande och besvarande av analyser måste därför vara tydligt inriktade och beskrivna för varje frågeställning Kapitel 19 Behandling av metastaserad sjukdom.

Manuell mikroskopisk räkning av immunhistokemiskt färgade vävnadssnitt för biomarköranalys är tidskrävande och har brister i reproducerbarhet. I dag finns flera validerade program för att i stället göra automatisk bildanalys av biomarkörer från digitaliserade vävnadsbilder 209. När digital patologi nu successivt har införts på patologkliniker kan sådan digital bildanalys integreras i laboratorieinformationssystemet. Digital patologi och maskininlärning möjliggör också utveckling av mer avancerade bildanalytiska system 210.

Sådana system har redan börjat användas kliniskt för riskstratifiering och för att koncentrera användning av kostsam och tidskrävande genexpressionsanalys 206 till kritiska patientkategorier var god se även KVAST-bilaga.

10.5

Utvärdering av preoperativt behandlingssvar

Ökad grad av remission i primärtumör och avsaknad av resttumör i axillkörtlar enligt Residual Cancer Burdens (RCB) klassificering, har visat sig vara oberoende faktorer för överlevnad efter preoperativ cytostatikabehandling 207208. I Svenska bröstcancergruppen har framkommit ett behov av en nationell samordnad rapportering av patologisk remission, där alla patologavdelningar använder samma system, bland annat för att kunna göra kvalitetsjämförelser i register. Någon djupgående analys avseende olika systems förträfflighet har inte utförts, men KVAST-gruppen föreslår att rapportering av patologisk remission enligt RCB 207208 ska förordas. För detaljer i rapporteringen hänvisas till originalartikeln. 

Viktigt att nämna är att det både vid bedömning av remission i tumör och lymfkörtlar kan finnas ett värde av att använda immunhistokemisk analys med cytokeratin (t.ex. pancytokeratin (AE1/3), CK7 och/eller CK8/18) för att identifiera resttumör. När det gäller kvarvarande tumörceller i en portvaktskörtel efter preoperativ cytostatikabehandling, ska dessa också anges som isolated tumor cells (ITC), mikrometastaser eller makrometastaser, och förekomst av viabel resttumör i lymfkörteln ska mätas och beskrivas. Fryssnitt är inte en säker metod att använda på portvaktskörteln efter preoperativ cytostatikabehandling, och bör undvikas i möjligaste utsträckning.

10.6

Molekylära analyser

Rekommendationer

  • Genexpressionsanalys bör utföras hos postmenopausala kvinnor med lymfkörtelnegativ, ER-positiv, HER2-negativ bröstcancer där det finns osäkerhet kring tumörens riskkategorisering inför val av cytostatikabehandling.
  • Genexpressionsanalys bör övervägas hos postmenopausala kvinnor med ER-positiv, HER2-negativ bröstcancer med 1–3 positiva lymfkörtlar som bedöms som intermediär risk (grad 2 och intermediärt Ki67) inför val av cytostatikabehandling.
  • Genexpressionsanalys med Oncotype Dx kan övervägas hos premenopausala kvinnor med ER-positiv, HER2-negativ och lymfkörtelnegativ bröstcancer.
  • Germline BRCA1/2-mutationer (ESCAT IA) samt somatiska PIK3CA-mutationer (vävnadsanalys eller vätskebiopsi; ESCAT IA) bör analyseras för alla patienter som kan bli aktuella för PARP-hämmare resp. PI3K-hämmare.
  • Bred genomisk profilering av behandlingsprediktiva gener (med svar på genetiska förändringar som klassificeras som ESCAT I) i stället för småskaliga metoder bör övervägas vid spridd bröstcancersjukdom för patienter som är aktuella för resp. behandlingar.
  • Bred genomisk profilering av potentiellt behandlingsprediktiva genetiska förändringar (med svar på alla identifierade patogena varianter oavsett ESCAT-klassificering) kan övervägas till patienter med spridd bröstcancer där evidensbaserade behandlingsalternativ är uttömda i första hand, och patienten bedöms lämplig för deltagande i relevanta kliniska studier.
  • Två prediktiva biomarkörer med ESCAT I-klassifikation vid bröstcancer rekommenderas inte att ensamma utgöra en grund för beställning av bred genomisk profilering: Mikrosatellit instabilitet (ESCAT IC) som prediktiv biomarkör för checkpointhämmare på grund av motstridiga resultat kring prediktiva rollen vid bröstcancer, samt NTRK-translokation (ESCAT IC) som prediktiv biomarkör för NTRK-hämmare på grund av den extremt låga incidensen av denna genetiska förändring vid bröstcancer.
  • Målsättningen ska vara att spara både färskfruset tumörmaterial och blod i biobank.

För en utförlig beskrivning av genexpressionsanalyser inklusive evidensen och implementeringen, se Kapitel 15 Postoperativ medicinsk behandling.

Identifiering av behandlingsprediktiva genetiska förändringar är en förutsättning för att kunna erbjuda lämplig behandling till bröstcancerpatienter. För närvarande finns det vissa genetiska förändringar som klassas som I enligt ESCAT (amplifiering av ERBB2, germline-varianter av BRCA 1/2, varianter i PIK3CA) och de ska genomföras hos patienter som är aktuella för respektive behandlingar. Genomisk profilering av tumören med multipel parallell sekvensiering kan med fördel användas i stället för småskaliga analyser. Inom initiativet Genomic Medicine Sweden (GMS) har en bred genpanel för genomisk profilering validerats. Inom arbetet med implementering av GMS-panelen utarbetar man även gemensamma mallar för svar till onkologer. En viktig princip som man följer i arbetet med nationella mallar är att svar kommer att innehålla resultat på genetiska förändringar som klassas som I och II enligt ESCAT med en tydlig kategorisering, medan övriga genetiska förändringar av oklart kliniskt värde kommer att finnas med men utan behandlingsrekommendation i väntan på ytterligare evidens. Med tanke på att evidens kring potentiella behandlingsprediktiva biomarkörer förväntas utvecklas snabbt, kommer vårdprogramsgruppen att arbeta aktivt så att vårdprogrammet ska uppdateras regelbundet.

För ett flertal molekylära analyser (t.ex. proteomik) och kommande forskning krävs undersökning av färskfrusen tumörvävnad respektive normalvävnad. Från blodprov finns möjligheten att undersöka både ärftliga DNA-förändringar i leukocyter och så kallat cirkulerande tumörcells-DNA, vilket kan komma att utgöra en viktig metod för att identifiera tumörspecifika, behandlingsbara DNA-förändringar. Av dessa anledningar rekommenderas att både färskfrusen tumörvävnad och blod sparas i biobank.