Symtom och tidig utredning

Det vanligaste symtomet vid bröstcancer är en knöl i bröstet. Indikationen för mammografi eller ultraljudsundersökning bör vara generös för individer där utredningen på något vis inger misstanke om att det föreligger något avvikande. Sekretion (vätskning) från bröstvårtan är ett annat vanligt symtom som föranleder att kvinnor söker konsultation. Vid blodtillblandad sekretion bör utredning för bröstcancer ske. Ojämnheter, apelsinskalsliknande hud (”peau d´orange”) eller hudrodnad kan också vara symtom på bröstcancer. Suspekt knöl i ena armhålan hos en kvinna samt nytillkommen indragen bröstvårta ska utredas med mammografi, likaså oförklarligt ensidigt eksem eller sårbildning på bröstvårtan. Andra symtom kan vara nytillkommen smärta eller andra obehag från brösten. Smärta och ömhet är oftast associerat med ofarliga knölar, hormonella förändringar i brösten eller ömhet i bröstmuskulaturen.

I den kliniska undersökningen ingår anamnes som tar upp ärftlighet för bröstcancer och äggstockscancer, senaste mammografiundersökningen, menstruationsstatus, tidigare bröstoperationer, eventuell hormonell behandling och tidigare besvär, samt de aktuella symtomens typ, längd och variation över tid. Den fysiska undersökningen ska omfatta inspektion av bröst samt palpation av bröst med patienten i sittande och liggande position samt palpation av regionala lymfkörtelstationer. Palpationsfynd beskrivs i termer av konsistens, läge och storlek, helst i millimeter. En mjuk, ruckbar och välavgränsad knöl talar mer för en benign knöl jämfört med en hård och icke-mobil knöl som talar mer för en malign knöl. En snabb tillväxt oberoende av menscykeln kan även tala för malign knöl. 

Vid välgrundad misstanke om bröstcancer enligt SVF remitteras patienten till utredning, utifrån lokala rutiner. För mer information om välgrundad misstanke för bröstcancer, se Standardiserat vårdförlopp Bröstcancer.

Patienter som inte uppfyller kriterierna för välgrundad misstanke, men som har en förändring i bröstet som bör utredas, ska utredas med mammografi och/eller ultraljud med eventuell punktion men med normal prioritet. Med tanke på den låga incidensen av bröstcancer hos kvinnor under 30 års ålder (se figur 3) utan ärftlighet, bör man vid bedömning av knölar hos dem särskilt väga in benigna differentialdiagnoser.